måndag 28 januari 2008

Sista veckan

När man väl bestämt sig och det är nära för handen, då är det svårt att tänka på något annat. Vi var rejält ”trunky” sista veckan och inte en tår kunde jag mäkta med, inte ens en enda gång.

Måndagen tillbringade jag med Charlotte på qipulu. Jag hittade det jag ville och lite bonusgrejer. Jag har ju haft dåligt samvete nästan att jag inte köpt mig en handväska, men nu hittade jag en! Inte en kopia av alla dyra grejer, utan något enkelt randigt. Perfekt.

Det var lite krångligt att hitta en taxi hem och en riktigt enträgen motorcykeltaxi övertalade mig att ta en sväng med honom istället. Jag fick låna stans största hjälm och iväg åkte vi. Det var lite mysigt. Man är ju närmare upplevelsen i på en motorcykel än i en taxi. Och hem kom jag tillslut.

På kvällen hade vi över Jim, Jaimee och Jimmy Neel på middag. Vi hade gjort en köttgryta som stått och kokat hela eftermiddagen. Vi ville så gärna använda vinet vi fick av Zheng och hans familj förra veckan, men det luktade inte så bra och gav ingen höjdarsmak i grytan. Men gästerna åt upp allt, så så illa kan det inte smakat i alla fall.

Tisdag efter skriftgruppen stack jag iväg till tygmarknaden för att hämta alla grejer. Christopher och barnen åkte till poolen. Tyvärr var inte alla grejer färdiga, så det blir ett till besök. Men vår tysk-kinesiska granne Stephanie var med mig. Hon hade aldrig förr varit där och var alldeles euforisk.

Kvällen tillbringade vi hos Jeremy och Analee Peterson. De bjöd på pizza och trevligt sällskap.

Onsdag var playgroup. Vi var på blå museet. Det var många där och vi hade trevligt.

Amy och hennes barn kom till oss för att äta lunch och hämta alla grejer hon skulle få.

Middagen blev vi bjudna på av ”gamlingarna” på Saiyzerya (eller nå’t), italiensk snabbmats/billighetskedja. Maten jag åt var äckligare än äckligast, fast de andra var glada. Och det är skönt att slippa laga själv.

Lite senare på kvällen kom charlotte/cameron och jared/mesh över på lite glass och hejdå. Det var kul och med lite sällskap är det nästan roligt att packa.

Torsdag, sista dagen. Vi packade, vägde, hämtade grejerna på tygmarknaden, köpte väskor, fick middag av Domama, packade lite till och funderade på hur i 1000 allt skulle komma hem.

Nattsömnen var väl sådär.

Fredag, hemfärd. Uppstigning kl.6. Packning av det sista och val av vad som lämnas. Jeremy kom över kl.6.30 för att hämta de sista prylarna. Kl. 7.30 var vi ute och inpackade i Lambs stora bil. Vi hade 8 stora väskor/bagar och 4 ordentliga handbagage. Och framme i incheckningen visade det sig att det vägde totalt 160kg, det som skulle incheckas. Och vi hade 130kg som vi fick ta med oss enligt biljetten. En bråkdels sekund av ångest, men de var snälla och lät oss slippa igenom utan att betala en spänn.

Att åka från Kina är lika krångligt som att komma in någon stans. Många lappar skall fyllas i och allt skall kollas noggrant. (Det är ju så att om man inte har giltigt visa i detta land så får man inte heller åka ut ur landet. Bara i Kina…)

Det värsta med flygplatser är att allt är så dyrt. Stella blev törstig och behövde vatten. I restaurangen tog de 20rmb för samma vatten vi betalar 2kr för i affären på gatan. Då vägrar jag. Vi hade tur och hittade annat vatten istället.

Och så fick vi gå på planet och åka i 10 timmar till Helsingfors. Flygplanet var stort och varje säte hade en TV och en nöjeskonsoll. Det var helt suveränt. Jag har aldrig varit med om snabbare 10 timmar. Barnen satt för det mesta och kollade på film eller spelade spel. Kasper blev lycklig när han fick se att High School musical 2 visades och satt som ett ljus.

Men jag måste erkänna att två timmar in i flygningen var jag beredd på att åka tillbaka till Shanghai igen. Då kändes det inte så spännande längre att åka hem. Vi har ju trots allt haft det riktigt bra i Kina och njutit nästan varje dag.

Framme på nordisk mark vart vi riktigt irriterade och stressade. Då skulle finnarna kolla oss igen, än mer rigoröst. Och vi hade bara en timme tills vårt flyg till sverige skulle gå. Och i denna kö stod vi och alla andra. Barnen var jätteduktiga och jag blev allt mer svettig. Men eftersom vi inte hade något suspekt med oss så gick allt bra. Och så hade vi 15 minuter på oss tills vårt plan skulle gå. Vi tog allt vårt bagage och barn och sprang igenom Helsingfors flygplats. Blöta kom vi fram och boardade nästan sist av alla, bara stackare från Tokyo kom senare. Och så bar det av hemåt. Stella vart lite konfunderad över alla som talade svenska, även de som såg kinesiska ut.

På svensk mark igen. Och allt bagage med. Sist ut genom kontrollen och ingen kollade oss. Christopher var bra nervös, men ”lyckades”. Och sen så stod de där, hela tjocka släkten, både Hägglunds och Höglunds. Och igen så kändes det bara som en vecka. Men mor min grät på tok för mycket för att vi skulle varit borta bara en vecka. Det vart ett hejdlöst kramandes och Felix fick till lite ”tokerier”. Undrar vad de andra runt omkring tänkte. Kärt återseende kanske?

Och sedan kom vi till vegabaren. Kärt återseende igen med många vänner. Kul. Tack alla som kom.

När det var nog åkte vi hem, la barnen och stack iväg till kusin Lina som graduerats från Sofiahemmet denna dag.

Lördag tog barnen och jag en tur till gränderna. Allt såg som vanligt ut, förutom en häck på villavägen som blivit kortare och Tord och Maria som renoverat fasaden på sitt hus. (Men som Nina sa, utåt sett så har nästan inget hänt, men när man talar med människor så inser man att det har gått ett år. )

Efter en liten pratstund hos Annika och Tommy (barnen började leka som om ingen tid gått alls) så åkte vi ut till vårt nya hem i Nynäshamn. Det kändes härligt att komma in genom dörrarna. Och när Inger och Bengt visade barnen sina nya fina rum, då kom det en tår. De har ordnat för oss och gjort jättefint. Stella fick ett fint prinsessrum i rosa och killarna ett grått med Lille Skutt-lakan. De var alla så lyckliga.

Resten av dagen packade jag mest upp alla väskor och så kom min släkt ut och vi hade trevligt.

Ja, vad säger man? Nu har det gått en och en halv vecka. Stella har börjat på förskolan och trivs som fisken i vattnet. Fröknarna är gulliga och hon har funnit vänner. Jag är jätteglad.

Vi har hämtat en hel del av våra grejer och undan för undan byter vi ut saker mot våra grejer. Det var ett kärt återseende av de gamla leksakerna för barnen.

Jag vet att vi varit borta och jag har många minnen och bilder. Men det känns konstigt att vara hemma och det känns inte som att det var så lång tid vi var borta. Det mest påtagliga är att det är betydligt vackrare och renare här. Näst att det inte är fullt lika intressant hela tiden. Jag menar att det mesta i Kina var spännande på ett sätt det inte är här. Att gå till lekparken var en upplevelse nästan jämnt, vad som hände på vägen dit och vilka som var där och gjorde intressanta grejer. Att gå till lekparken här är inte spännande på samma sätt, inte heller Willy’s, Kvantum eller Lidl.

Det har varit ett fantastiskt år och jag skulle göra om det igen om jag kunde. Jag såg ett flygplan häromdagen och fick lite reslust, inte bara på semester. En respekterad psykiatiker sa en gång:” Den som söker äventyr, kommer att förgås av äventyr”. Jag trodde inte att det låg något i det, att jag skulle vara färdig med upplevelser nu. Men det kanske finns lite sanning däri. Gamlingarna i Shanghai har varit bosatta i massa olika länder under sitt äktenskap. Det är kanske en drog ändå. Och kanske att vi kan få åka iväg igen. Man kan ju alltid hoppas…

johanna

avslut?

jo, det kommer att komma ett avslut. snart. jag lovar. jag skall bara ta mig den tiden först. det är svårt när dygnsrytmen är påverkad och jag somnar kl.21. men vilken dag som helst...
johanna

söndag 13 januari 2008

Söndag 11 januari 2008

Ja, denna dag har jag länge fasat. I vår primär sjunger vi varje gång någon ny kommer och någon kär åker hem. Nästan varje gång sången sjungits så har jag fällt en liten tår, i alla fall blivit lite våt i ögonen. Det har varit en tår för de som kommer, för hur fantastiskt spännande det är, hur mycket äventyr de har framför sig. Varför det kommer en tår för dem som lämnar säger ju sig självt, det är svårt att lämna något man lärt sig älska och uppskattat under lång tid. Så, idag när de annonserade vår hemfärd och bad oss komma upp, så räknade jag med en tår, men inte en enda kom! Jag kände bara spänning och lite stress för allt jag vill hinna med innan torsdag kväll. Det lite förvånande, men skönt. Jag tror att det är bättre att åka hem med dessa känslor än av sorg och saknad. Jag är säker på att saknaden kommer att infinna sig så snart vi landat på Arlanda, men det får jag ta då.

Sedan lyckades jag också bli kallad att tala idag. Jag var aldrig uppe på vb-mötet förra veckan och det straffade sig! Men jag lyckades med hjälp knåpa ihop något som folk lyssnade på med inte allt för mycket ångest eller tidsspillan. Jag var inte direkt sugen på att sitta flera timmar min sista lördag för att knåpa på något vettigt att säga och det slapp jag.

Dagen innebar inte heller alltför många avsked. De flesta jag riktigt bryr mig om kommer jag att träffa en sista gång i veckan, så inga tårar.

Så nu sitter jag här, klockan är inte sent, 17.45, och Kasper sover för natten tror jag (han somnade med glassen i handen, då är han trött) och försöker komma på veckans händelser.

Måndagar är sköna med sena mornar. Efter lunch tog barnen och jag cykeln till Bröllopsparken för en picknick. Det var skönt väder och vår gräsmatta var inte avstängd för beträdning, så lakanet breddes ut och kakorna inmundigades. Jag måste säga igen att picknicks i bröllopsparken är de tillfällen då jag känt mig mest tillfreds i denna stad, mest lycklig och upprymd för att faktiskt vara här. Det är en härlig känsla.

Efter en lek kring dammen och en blöt kasper så åkte vi hem igen. Ganska direkt åkte jag iväg igen för att åka till pärlmarknaden för lite inköp. Mesh och Jared var med också och sedan gick vi tillsammans och christopher kom, på middag på en kubansk restaurang. Om jag skall döma kubas matlagningskonst av denna restaurang, så tycker jag inte att någon behöver prova. Det var inget speciellt. Men sällskapet var trevligt och desserten efter på ColdStone var god.

Tisdag var skriftgrupp. Jessica kom och hämtade mig efteråt, körde hem killarna (Stella stannade hos Tucker) och vi åkte vidare till tygmarknaden igen. Vi hade lyckade upphämtningar och var nöjda efteråt. Jag fick låna chauffören igen och hämtade stella och fick skjuts hem. Ibland kan man ju verkligen sakna en egen bil. Det är riktigt skönt att kunna ta sig från parkeringsplats till parkeringsplats.

Onsdag struntade jag i lekgruppen. Istället gick vi till posten och skickade iväg lite grejer. Det var jobbigare än beräknat och barnen vildare än någonsin annars. Det är tur att kineserna tycker att de är söta. Jag var färdig att sätta koppel på dem allihop. Därefter tog vi taxi till Decampos och jag fick lämna barnen där för att själv med Kirsten gå på en avskedslunch för Eve Jones på Bellagios. Jag har hört massor om detta ställe, men aldrig varit där innan, tyvärr. Det var fantastiskt god mat och desserten, peanutbuttersmothie, var så god att man kan gå av på mitten. Det skall finnas ett copycatrecept på den. Så hör av er om ni är intresserade…

Efter lunchen droppade jag stella hos tucker igen och tog killarna på lite shopping på carrefour. Kvällen skulle innebära en avskedsmiddag hos Neels som Jared ordnat åt oss och skulle bestå av omtalade NyaZeeländska hamburgare. Och ja, de var goda. Det var tacokrydda i köttet och på skulle det vara lösstekt ägg också, förutom traditionella tillbehör.

Torsdag tog vi en tur till andra tygmarknaden för att prova christophers kostym. Därefter åkte vi, för att göra något barnvänligt denna dag, till poolen och badade en stund. Kasper är numera livsfarlig att bada med och tyvärr måste man vara i med honom. Fast barnen hade kul och jag fick duscha så länge jag ville efteråt. Inte kasper dock. Han kan stå hur länge som helst. Han är en riktig njutare. Han har lärt sig att beordra hårpill vid läggning. Han tycker att det är snäppet bättre än ryggkli.

Fredag åkte jag med stella till tucker igen. Och när christopher kom hem stack jag på lunch. Mesh, jess, jaimee och jim käkade på stans västerlänningstätaste ställe, the Portman. Men det var ok. Därefter tog jag mig till tygmarknaden igen för att fixa resten. Det var skönt att vara där själv. Då kunde jag ha beslutsångest alldeles ifred och hur länge jag ville.

Lördag tog vi barnen till FunDazzle igen, stans största lekrum med massa klättring och rutchkanor. Kasper var helt överlycklig. Jag tror att det var alla klättringsmöjligheter och det fria springet på öppna ytor som gjorde honom spattig. Men vi hade alla kul.

Annars kommer framtiden nu att innebära mest packning. Och det är ju så lagom spännande. Fast i vilket fall som helst så kommer vi hem på fredag.

johanna

måndag 7 januari 2008

FAQ

Vi kommer hem kl16 den 18:e januari. Här är lite kort info, så att vi slipper ta allt massor av gånger. :)

1. Vad har varit bäst? Det skönaste i Kina är nog möjligheten att ha en städhjälp. Det är obetalbart att kunna komma hem till ett helt rent hem varje dag. När jag städar själv blir det aldrig 100% utan kanske runt 70%. Men ayi tar hand om allt och fixar. Fantastiskt.

Det är också trevligt att kunna köpa all möjlig frukt till inget pris alls och ganska närodlad dessutom. Frukt och grönsaker är bättre här än i Sverige.

2. Vad är sämst? Jag ogillar hänsynslös trängsel, tex för att komma på bussen/tunnelbanan. I detta land tänker man bara på sig själv och möjligen sina närmaste. Det var många förvånade ögon när jag hjälpte en kvinna med ett stort lass skolådor på bussen.

Att ta sig någon stans när det regnar är nästan omöjligt, då alla taxisar är upptagna. Det är tråkigt att vara inregnad.

3. Känns det bra att komma hem? Japp! Jag är otroligt glad för att jag varit här. Men nu vill jag ha riktig vardag och framför allt skola för barnen. Men jag ser inte fram emot bensinräkningar och vattenräkningar på 100-tals kronor. Här är vatten, gas och el riktigt billigt. Inte som i Sverige. Och vi åker buss och taxi. Fast christopher ser fram emot att kunna köra själv och slippa dessa enorma bilköer.

4. Har du någonsin ångrat att du åkte? Ja. I maj när vi såg framför oss en sommar i en storstad varm som en bastu, då undrade vi varför vi var här. Och vid tanken på att barnen skulle missa en sommar av cyklande, skogsspringande o.dyl. Men så behagade ju sommaren i Sverige regna bort och det gjorde faktiskt min ångest lite mildare. Och så fick vi gjort en makalös resa till Thailand, som vi är jättetacksamma för, men aldrig kommer göra om igen. Thailand är fortfarande överreklamerat fast inte lika fruktansvärt längre. Det är som med förlossningar, man glömmer/förtränger det värsta.

5. Vad skall ni göra när ni kommer hem? Vi skall börja med att prova på att bo i Nynäshamn hos svärföräldrarna. De bor ju i VH och då står deras hus tomt. Det är dumt tycker vi och bosätter oss där och låter christopher gå klart juristlinjen. Både Stella och Felix har fått plats på skola resp. allmänna förskolan. Lycka. Och Kasper och jag skall försöka få så mycket gjort som möjligt innan de andra kommer hem. Jag hoppas på att få jobba var 3:e lördag på apoteket, men vi får se om de vill ha mig!

söndag 6 januari 2008

Söndag 6 jan -08

Ja, nytt år blev det även här. Och varje dag är en dag närmare hämfärd. Det känns bra.

Måndag, nyårsafton, årets största antiklimax. Vi tillbringade dagen med en utflykt till QiBao. Vi tog bussen dit och det var en miss. Jag tror nog att den resan tog oss 1,5 timme dörr till dörr. Ibland är tid värt mer än pengar. Men christian och evi fick i alla fall se kinesisk kanal, broar och konstig mat. Denna gång fick jag se någon som faktiskt åt på gristrynet som säljs grillat på pinne. Det var nästan så att magen vände sig utochin vid åsynen av hur hon gladeligen bet i näsan och tuggade. Fast, köttet såg helt ok ut, ungefär som ett fläsklägg.

Efter äkta kinesiskt åkte vi till Brilliance mall och äkta amerikanskt. Vi gjorde en tur på McD och Decathlon. Julrea och uttråkade barn var ingen höjdarkombination och gav noll shoppinglust.

Vi hann bara hem för att byta om och åkqa igen till vårt nyårsfirande hos Neels. Jag skulle stå för potatisgratängen och kände mig lite småstressad. Men efter 25 potatisar handslice:ade med osthyvel, så vart jag lugn och blev absolut nöjd med resultatet senare. Middagen var väl inte lika kulinarisk som vår nyår brukar vara J, men ändå helt ok och framförallt trevlig. (jared/mesh, jessica/josh, neels, christian/evi och vi) Jag lyckades också vara uppe utan alltför mycket ansträngning till tolvslaget. Barnen likaså. Men efter de få fyrverkerier som avfyrades, kineser firar inte årsskiftet, så bröt barnen ihop och det blev ett abrupt avslut och hemfärd.

Tisdag, en skön lång sovmorgon. Sedan åkte jag med jessica till tygmarknaden, barnen och christopher till poolen och de nygifta på utflykt.

Onsdag gick vi iväg till Shanghai Akvarium. Det var precis vad det låter som. Dyrt, 120kr per vuxen, men jättefint ända tills det plötsligt tog slut. Då kände man sig lite lurad. De hade dock en riktigt bra 155m lång rullbandstunnel man ”gick” igenom med olika avdelningar för olika fiskar. (Jag antar att hajarna kanske ätit upp allt annat annars.) Alla var fascinerade. Kasper satt på christophers axlar och i hajdelen när det kom en haj simmandes precis ovanför sa den otänkandes pappan: ”nu kommer hajen och äter i ditt hår”. Gissa vilken 2,5åring som blev helt hysterisk och grät ända ifrån tårna? Men trots traumatisk första genomgång så gick det bra att gå igenom en gång till. Vi ville ju se när hajarna skulle matas och tjatade in oss en gång till. (Vi blev faktiskt lite lurade på att rulltrappan upp ledde ut till en affär och inte hade någon tillbakagång till museet.) Ibland funkar det bra att spela ”jag-talar-bara-engelska-och-vet-hur-saker-skall-fungera-egentligen”-kortet.

Torsdag var jag hemma med barnen och tog det lugnt. Till middag var vi alla inbjudna till Jessica och Josh på hamburgare, gott och trevligt.

Fredag morgon, tidigare än vi vaknat, så lämnade christian och evi oss. De var tyvärr inte lika duktiga på att ta med sig massor av våra grejer som cecilia och micke, men vi uppskattade deras närvaro ändå! J (Detta med ensam smekresa är överreklamerat. Varför inte göra en trevlig semester med sina två systrar och deras familjer?)

Efter uppgång stack jag iväg med barnen för att lämna stella hos tucker och sedan komma hem och lämna killarna till christopher för att åka med jessica till tygmarknaden igen.

På kvällen så hade församlingen en liten avskedsfest för oss och Jones. De ringde mig på morgonen och frågade om vi kunde, så jag antar att uppslutningen var hygglig med tanke på det korta varslet. Det var en trevlig liten tillställning och lagom lång.

Lördag tog vi oss iväg till cirkusen norr om stan. Alla behövde köpa biljetter à 80kr, men det var värt varenda krona. Det var den bästa cirkus jag någonsin sett. Och allt var så barnvänligt och trevligt. Vita tigrar, sjölejon, hundar, hästar, clowner och roliga akrobater, det kan inte bli bättre. Förutom tiden kanske. Föreställningen höll på i 2 timmar och våra barn (de enda visserligen av alla i publiken) blev totalt rastlösa eller inspirerade av de flygandes akrobaterna, för sista tiden satt de allt annat än stilla. Men vi överlevde och kände oss glada. Vi lyxade med middag på food-courten och slapp diska! En fantastisk lördag för överkomlig peng. Det händer inte i Sverige.

Idag kunde man hoppats på att det skulle finnas en ny solstrålelärare till den nya klassen som började primär. Men det är här som hemma och jag får ta nykomlingarna dessa två söndagar som är kvar. Fast de nya är 3st, två som sitter stilla och en med myror. Det var betydligt lättare att hålla koll på och jag var inte helt slut efteråt. Jätteskönt! Så skall primär vara!

Till lunch idag hade jag bjudit in Zheng och hans dotter på pannkakor. De har visat uppriktigt intresse av att träffas igen (de ringde inför min pekingresa och sa till mig att ha varma kläder och ringde på jul för att önska god jul) och jag kan inte bara nobba sådant. Och min kära make lät mig hållas och på lunch kom de och en bonus, modern i familjen. Zheng och frun var inte så förtjusta i pannkakor, men provade alla tillbehör med mod och beslutsamhet. Mycket imponerande. Han var mest förtjust i kaviarn. Dottern gillade det desto mer och åt upp halva vår dyra jordgubbssyltsburk.

Resten av dagen har vi varit ute (ca 13grader varmt och soligt. Då kan man inte vara inne. ) och haft en trevlig familjedag.

Just nu sitter terroristKasper i badet och de andra två sover. Kasper beslöt sig för att inte vakna från sin sena middagssovning och nu kl. 21 får vi sota för att vi inte tvingade honom. Men han är ganska gullig. Speciellt söt när han sitter på toa och härmar sina äldre syskon och ropar: ”bajsat och kissat, snälla kan ni torka”.

johanna

söndag 30 december 2007

Söndag 30 dec -07 / Det finns fördelar med utlandet

I juletider när det är stängt lite var och varannan stans finns det fördelar med att fira som minoritet i en annan världsdel. Här var det inget problem att handla bortglömda ingredienser när som helst, Kalle Anka-tid, Karl Bertil-tid eller juldag. Väldigt smidigt måste jag säga. Och på juldagen var alla museum öppna som vanligt och vi kunde vara kulturella och sysselsätta oss med vettigare saker än chokladfrossa, skinkmackor och slöspelande. Fast jag måste säga att julafton i mina ögon är klart överreklamerad. Men som en vän så fint analyserade; det är min egen förväntan som aldrig uppfylls, så sluta med förväntan.

Måndag, julafton. Min julstämning saknade en gran som lyser med små lampor genom barren, fast i vårt fall plasten (jo, vi fick ärva en plastgran som jag faktiskt gillar. Inget som torkar, barrar, sticks. Lukten kanske man kan köpa som spray?). Det var inte riktigt som det skall utan en gran. Men barnens glädje när de vaknade över julklapparna som låg på bänken bredvid Siebkes gröna postlådor var äkta julglädje. Och risgrynsgrötsfrukost är alltid mysigt med skinkmackor och stearinljus.

Julklappsöppningen blev avverkad tidigt på dagen och snabbt. Det fanns ingen större anledning att vänta tyckte jag när tomten inte skulle komma, Kalle Anka inte visas och de andra gå iväg på sight-seeing (cecilia är rastlös som jag).Och så var det detta med julklappar. Barnen fick 2 mjuka paket var, en liten grej från Jared och Mesh och en barbiedocka/beatmangubbe och de var hur nöjda som helst. Vi är såklart mycket tacksamma för allt vi får i vanliga fall och slipper köpa själva, men ibland tenderar det att bli lite mycket julklappar. (Jag antar att det är fler än jag med samma ”problem”.) Och det är så tråkigt när en riktigt bra julklapp blir överskuggad av något än mer fantastiskt. Till nästa år lovar jag att komma med en lösning eller i alla fall ett gott förslag på detta dilemma.

Julafton för mor i huset har jag aldrig förr insett hur mycket matlagning den består av. Jag höll på i köket mest hela dagen tycker jag. Det var en kort promenad till glassaffären, men annars var det mat för hela slanten. Julbordet med den insmugglade skinkan, IKEA-köpt sill, mina första hemmalagade köttbullar, stans äckligaste ”prinskorvar” och lite annat fissel åt vi sent på eftermiddagen. Det var bara lagom gott och inspirerat, men så vart det överstökat och julen med. Sent på kvällen efter barnen somnat lyckades vi se KarlBertil Johnssons Jul tack vare piratebay. Vad kan man mer begära?

Tisdag tog vi oss iväg till Shanghai Municipal History Museum, vaxdockor och utställningar om hur det såg ut förr i tiden i shanghai under TV-tornet i Pudong. Det var fint och ok. Efteråt åt vi thailunch. Det var med blandade känslor jag tänkte tillbaka och mindes vår sommarresa. Så här i efterhand så var det inte så illa. Fast det var gott att slippa kinesmat.

Onsdag gick vi alla åt olika håll. Jag höll mig här kring lekplatsen för att barnen skulle få springa och leka på eget sätt. De blir så uttråkade av att vara på vuxna platser. På kvällen stack de 4 iväg till Peking. Och vi hade E.R, den gnälliga damen, på julmiddag.

Torsdag var det riktigt tråkigt väder. Vi var inne mest hela dagen och målade och pysslade. När christopher kom hem runt kl16 så åkte vi iväg till ballonglekrummet och barnen hade riktigt roligt ett tag. De blir lätt distraherade av alla andra roliga saker som finns i närheten; leksaksavdelningen och 1-kr-åk-grejerna. Speciellt felix tycker om att gå runt bland leksakerna och titta och prova.

Efter en snabbis på carrefour i källaren så åkte vi hem och lagade mat. En lyckad dag pga min inställning.

Fredag var dagen vi längtat efter, dagen vi skulle få leka med Jimmy. Vi åkte hela familjen till dem. Pappa Jim var också hemma pga en bortsprungen katt och ett vetrinärbesök. Det var en trevlig dag. Vi åt pizzalunch för 400kr (stans dyraste pizza?), letade efter katten som gömt sig, lekte och jag försökte förnya våra visum så att vi kan lämna landet. Barnen hade jätteroligt. Det är så skönt.

Lördag återkom pekingresenärerna och Stella och jag åkte och gjorde det sista med visumen. Dagens handläggare pratade ingen engelska, men jag lyckades med min knappa kinesiska att förstå och kommunicera. Personerna bakom mig i kön kände jag gav mig viss respekt för det lilla jag ändå kunde. Coolt.

När vi sedan skulle åka iväg allihopa till tygmarknaderna för att hämta alla sydda grejer så bröt Felix ihop totalt. Han hatar tygmarknaden och jag klandrar honom inte för det. Jag stannade hemma istället och vi gick till fisken, åt lördagsgodis, lunch och stack iväg med cykeln till barnmarknaden på Wuyi lu för att köpa en mössa till Felix. Det har kommit en kallfront nu efter lång tid med 10-gradig värme. Under tiden barnen lekte i lekrummet fluktade jag runt på marknaden i stånden närmast. Mössan var inget fin (det är bestämt att det skall vara en spindelmannenmössa), men jag hittade en present till Analees bebis, ett par KappAhl-byxor för 15kr!

Vid hemkomst stack jag iväg med christian för att kolla ett tavelramsställe. I sverige ville han göra 22x28cm ramar och fick pris på 300kr/st. Här ville han ha 30kr/st så det var inget att fundera över eller slåss för lägre pris heller. Fast vi hade kört cykelbatteriet i botten och var tvungna att sparka oss hem. Säkerligen en intressant syn.

Idag har varit en bra dag, fastän snorkall. Cecilia och Micke flög hem, men vi syns ju snart igen.

johanna

torsdag 27 december 2007

Nya bilder

Om ni kollar våra länkar till höger så hittar ni våra bilder. Vi har lagt upp lite nya som ni kan kika på.

Christopher

söndag 23 december 2007

Söndag 23 dec -07 / Jul imorgon

Det känns konstigt att det är jul imorgon. Tänk att man aldrig är riktigt förberedd. I år skyller jag på att jag bor i Kina. Vad skall jag skylla på nästa år? Och tomten kommer inte till Kina har barnen fått veta. För i Kina tror man inte på Jesus. Barnen har nog kommit över sorgen och fogat sig med faktum. Fast, på församlingsfesten förra veckan kom faktiskt en tomte. En av Kaspers favoritmän från kyrkan, Bro.Lamb, var förärad. Kanske den stora magen var avgörande faktor, men han gjorde det också riktigt bra. (Och lyckades överleva alla tusen kort med alla häpna kineser och ändå vara käck och glad. All heder åt honom!) Alla primärbarn stod på scen när han kom in. Alla behöll fattningen utom Felix. Jag har nog aldrig sett Felix så fullständigt lycklig och häpen samtidigt. Det var underbart. Han stod med händerna för munnen och skrattade så att tårarna nästan rann. Total lycka. Kasper däremot var inte ett dugg lurad. Det första han gjorde var att gå upp och slå tomten i magen. Det är vad han gör med Bro.Lamb när de ses. (Förutom idag när han sprang upp på förhöjningen under sakramentsmötet och helt lugnt och stilla satt i hans knä. Bättre än vad han gjort hos mig och då även med muta! Gullesnutt.)

Veckan har varit lite konstig. Plötsligt så var det som vanligt, fast vi är tvärs över jorden. Att sitta i soffan och kolla på DH eller annat med syster yster och Micke är en sådan välbekant känsla att det är konstigt att gå ut och se alla kineser dagen efter.

I måndags var vi över hos Amy och hennes barn. Vi fick lite lunch i utbyte mot grejer. Vi hade med oss ett elpiano bla som varit Siebkes en sväng. Och lyckan var stor i huset utan leksaker. Och jag lovar att jag inte igen vill höra Titanic-sången förinspelad på den. Den blev snabbt Tylers favorit och spelades alldeles för många gånger. Barnen hade kul och gjorde sitt första försök på att spela teater. Snart får vi även sådant här hemma antar jag. Just nu är vi bara förärade med dansuppvisningar och cirkus.

Tisdag så kom familjen. Jag trodde inte att jag saknat familjen så mycket tills jag fick se Cecilia och Micke. Jag måste erkänna att det kom en tår eller två. Vi var i vår lilla affär på gatan när de plötsligt dök upp och de i affären tittade lite konstigt. Men de förstod min glädje när jag sa ”meimei”, som betyder lillasyster.

Till lunchen kom också Christian och Evelina. Ännu mer släkt! De skall dock bo på hotellet granne med vårt komplex. Smidigt. Det känns roligt med mycket familj.

Dagens sight-seeing blev en promenad på kinagatan till buss 48 och en tur till Carrefour. Vad mer kan man begära av en första dag när man är så trött att man kan somna stående? Lite spännande upplevelse i en affär är perfekt.

Onsdag var barnen och jag på playgroup på morgonen. Vi var på Jasmine Garden och lekte med Lisa Harman sista gången. (Reser hem på fredag.)

Efter lunch tog jag med de andra till tygmarknaden. Det är värre än vad man tror, inte bara att förhandla, utan bara att välja. Det är svårare att välja ju mer valmöjligheter man har tycker jag. Men vi lyckades med lite de 4 timmar vi hade innan det stängde.

Torsdag skickade jag iväg dem till Yu Garden. Jag har varit där tillräckligt. Efter lunch möttes vi alla där och vi gick till den andra tygmarknaden på Dongmen Lu. Där lyckades vi hitta det sista. Denna gång dock med tre rastlösa barn i släptåg. (Christopher, Micke och Christian hade stuckit iväg till kameramarknaden, christian uttråkad till max efter 2 sekunder.) Så att något ens blev gjort är fantastiskt. Jag var dock tvungen att lämna in något på andra marknaden och vi tog en promenad dit. Det var längre än jag trodde, men barnen fick springa och vi fick se ett slumområde. Det var en soptipp/returstation med bostäder insprängda. Jag visste inte att det fanns här. Jag vart lite chockad.

Fredag var de andra och shoppade loss på fakemarknaden i Pudong. Både Stella och Kasper var halvrisiga och vädret blött. Vi hade en innedag och en helt OK sådan. På kvällen fick jag dock gå ut. Då tog vi oss alla iväg, ayi hemma med barnen, för att fira min födelsedag med en middag på en restaurang i närheten. Det var vi svenskar och jessica roemmich, charlotte/cameron archibald, mesh/jared och jaimee/jim neel. Det var en kul kväll. Vi hade ett eget rum med ett stort runt bord och en lazy susan på. Det var en kinesrestaurang och det beställdes många rätter och vi åt så att vi sprack, för 76kr per person. Det var en riktigt god restaurang, med vällagad högklassig kinesmat. Inga fettklumpar eller ben, kanske då också västerländskanpassad. Jag tycker inte om att fira egentligen, för då skall man helt plötsligt börja utvärdera vem som skall få komma och även tro att folk vill komma och fira just mig. Men detta kändes bra och det kändes som att de ville komma. Det är alltid bra för självförtroendet.

Efteråt tog vi med mesh och jared hem på lite snack/”uno”. Vi hade kul.

Lördag- det är något speciellt med födelsedagar. Det är en dag som är ansvarslös på ett fantastiskt skönt sätt. Jag funderar på om man skulle göra en sådan dag varje månad. Det är en lyx att kunna tänka mest på sig själv.

Jag fick sång och presenter på sängen. Jag hörde hur Stella vaknade och väckte christopher. Hon var angelägen att det skulle bli rätt. Gulligt.

Dock skall man inte lämna julklappsinköp till sin födelsedag. Det är inte så lyxigt. Jag åkte iväg till Cloud9 mall vid zhongshan park och försökte hitta något vettigt. Inte på vare sig leksaksvåningen eller carrefour fanns något jag ville lägga pengar på.

Lite senare på eftermiddagen stack Cecilia, Evelina och jag iväg till pärlmarknaden. Inte heller fann jag några klappar till barnen, men 2 örhängen till mig! Halsband blir jag däremot överväldigad av istället. Igen för mycket för att kunna välja. Och så vet jag ju inte riktigt vad som är snyggt.

Efter detta så blev jag droppad och tog mig till Decampos white-elefant-party. Vi hade med oss ett paket med böcker och ett set med datorhögtalare. De bjöd på fantastisk mat med de godaste köttbullar jag någonsin smakat. Tänk att en amerikans köttbullar i Kina skall vara det bästa. Så kan det vara. Själva julklapps”utdelningen” var ungefär just så roligt som Inger och Bengt alltid snackat om att det är. Det blir något att ta med sig hem. Jag fick en turkos halsduk och christopher en spindelmannenklocka. Toppen.

Efteråt, slutade 21.30, så stack vi iväg till carrefour gubei, i ett sista desperat försök till julklappsinköp. Vi lyckades dock! (Och nu är de också inslagna. Lycka.)

Dagen, söndag, har varit bra. I klassen berättade jag att de skall få en ny fröken efter nyår. Då svarade Kendyl med ett: ”that’s good, because you are always mean to us”. Jaså! Det känns ju bra, så här sista gången. Jag var oxå tvungen att straffa alla killar för att de var olydiga. Och de var inte glada på mig. Jed blängde värre än någonsin. Men det är väl det man får ta. Man kan nog inte vara poppis jämt om man skall försöka få pli på 7st 4-åringar med myror i benen.

Middag idag var serverad hos Domama. Vi vart inbjudna allihop på pizza trodde vi, men det var bara för de små. Vi vuxna fick hemlagad kinesmat. Vi fick också hjälpa till att göra både vårrullarna och jiaozì. Micke fick imponeringspoäng med sina specialklämda jiaozi. Vi hade en trevlig kväll med våra kinesiska grannar.

Så god jul på er alla och ät ordentligt med vörtbröd.

johanna

söndag 16 december 2007

Söndag 16 dec -07 / Snart är familjen här!

Idag blev min son, Kasper 2,5 år, utslängd från barntillsynen. Han var för störig. Vad säger det om framtiden? Vi kallar honom faktiskt för terrorist bakom hans rygg, men att det skulle gå så långt att han inte fick vara kvar, det trodde jag aldrig. Enligt fröken är han gängledaren, ja, så mycket gäng det blir bland en grupp barn upp till 3 år gamla. Helt klart hade han dåligt inflytande på de andra i alla fall. Vad kommer det bli av honom?

Veckan i övrigt i korthet (jag vill gå och sova och inte sitta fast i formuleringar halva kvällen):
Måndag, säkert en trevlig dag. Inget minne… Jo, vi åkte till Jimmy på eftermiddagen. Felix tjatade så att jag gav upp tillslut. Men de hade jätteroligt.

Tisdag, skriftgrupp som vanligt. Vi diskuterade Job. Intressant. Efteråt tog vi oss till en hjälpislunch. Undertiden jag och de andra (kan inte skriva tanterna, då medelåldern var 30 kanske) åt, så härjade barnen i en lekhörna bredvid och vände upp och ner på allt. Inte jättekul att städa sedan. Vi gjorde lite lagom och ansåg sedan att min 15kr-persikojuice var viss betalning för städning.

Onsdag, playgroup som vanligt. Barnen och jag tog cykeln till barnmarknaden på Wuyi Lu där vi skulle leka/shoppa. Men så var lekrummet under ”renovering”, dvs de byter plastkvadraterna som ligger på klinkergolvet. Typiskt. Som tur var så ligger ballonglekrummet och vi åkte dit istället. Kirsten och Hugo var de enda som dök upp idag. Men vi hade en trevlig stund bland ballonger i glada pastellfärger. När vi skulle åka hem så regnade det lite smått. Det var dock inte så mycket att vi valde att lämna cykeln och hämta vid bättre väder. Vi satte oss och körde hemåt. Kallt, men konstigt nog inte så blött. Men många blickar såklart. Cykel i regn har dock en fördel; man behöver inte hålla på och slåss om taxisarna på gatan. Skönt.

På eftermiddagen tog jag Stella till Tucker och åkte sedan vidare med killarna till Jimmy. Det är praktiskt att de bor så nära varandra. Alla barnen lekte så fint och 2 timmar senare så packade vi in oss i ny taxi, hämtade Stella och åkte hem.

Torsdag åkte vi till Kirsten Decampos för att sy fast dragkedjan på Kaspers vinterjacka med stans dyraste knappnålar och leka lite med Hugo. Efter lite pyssel med att lära sig en digital symaskin så fick jackan en ny dragkedja och jag blev väldigt nöjd. Nu kan vintern komma!

Fredag åkte vi på museum, Shanghai National History Museum. Vi hade Amy och hennes tre äldsta barn med som sällskap. Det var dinosaurieskelett och alla andra tänkbara djur, uppstoppade, i plast eller riktiga konserverade i burk. Lagom intressant. Det var en gammal rucklig byggnad, mörk och dammig. Ungefär som man kan tänka sig att ett museum i Kina skall se ut. Men helt klart värt 5kr i inträde.

Efteråt gick vi en sväng till barnmarknaden på Pu’an Lu. Till Felix enorma glädje så hittade han en pistol som lät ”Fire, fire” innan tomten hunnit komma med en. Han var helt salig. Kasper var däremot hysterisk. Han har börjat med dessa fits. Han kan skrika halvtimme i sträck helt oresonlig. Det är jobbigt och jag lovar att kineserna tittar när det händer.

På kvällen var det församlingens julfest. Det var dock inte så mycket fest som julprogram. Det var ett julskådespel, samma som alla andra år, och med gott försök från inblandade. Jag hade med mej vår tysk-kinesiska granne och son. Hon tyckte om det. Jag var ungefär imponerad, men man kan inte heller begära mer. På vägen dit i taxin fick Kasper ett till anfall, så jag var tvungen att gå ut ur bilen och gå sista metrarna. Som plåster på såren i örat fick taxichaffisen lite dricks, annars tippar man inte i detta land.

Lördag sov vi länge. Sen tog vi oss iväg till Jing’an temple och tittade runt där. Det var egentligen inget att se. Efter en lunch och stans största glass från McD så åkte vi till poolen och badade en stund. Därefter en trevlig kväll hemma. Jag var uppe hos grannen och försökte se/lära lite när de spelade MahJong, men jag lyckades inte så bra. Fast nu har jag gjort det också, check.

Idag efter kyrkan blev vi spontanhembjudna på lunch till Jimmy. Felix överlycklig och vi glada. De är sköna, enkla människor, med katt som christopher håller på att hosta upp nu.

Det var veckan, kort och koncist. Christopher är redo att åka hem och jag är glad för varje dag här, men också nöjd med att sticka i januari. Jag kommer att sakna ayi, men barnen kommer att älska att gå i skolan/förskolan och att ha många kompisar.

johanna

söndag 9 december 2007

Söndag 9 dec -07

Tillslut fick vi julpyntat! Idag efter fantastisk middag med urgoda scones (recept ”Dinkelscones” från ICA) så tog vi oss tid att sätta upp våra införskaffade girlanger och kulor. Med lite vacker julmusik i bakgrunden blev det hela en mysig julig dag.

Annars har det varit en intensiv vecka.

Måndag hade vi våra grannar, Domama och Chenzhun (stavningen tveksam), på middag. Förra veckan var de över för att kolla vår läckande varmvattenberedare och de tittade så intresserat på vår köttfärs med majssås och kokta potatis, att jag beslöt mig att bjuda in dem på den maten. Vi hade en trevlig stund tillsammans. Det är ju bara Chenzhun, 17-åriga dottern, som talar engelska men det går bra. Det är samma flicka som i somras med mycket protester tillslut fick 3 veckors sommarlov. I dag fick jag reda på att hon tar privatundervisning i kemi på lördagkvällarna efter en halvdag i skolan. Tänk vad de pluggar dessa kineser.

Tisdag hade vi skriftgrupp hos Julie. Kl.14 hade vi bestämt träff med en koreansk moster och hennes ”niece” på poolen. Mostern hade sett min annons på nätet om vänner och svarade. Vi träffades och badade. Barnen hade kul, jag fick tvinga fram konversation och tröttnade tillslut. Men det var en helt OK eftermiddag.

Onsdag brukar vi ju ha playgroup. Denna dag var det dock ingen som behagade ansluta sig. Det är trist när man anstränger sig till ingen nytta. Men nu skall jag införa lite playgroup-regler, tusan i gatan.

Efter en liten lunch på Mcd och försök till shopping på Lotus, som visade sig inte ha nötfärs, så åkte vi ut till Pudong för att hälsa på Sonya och John och leka lite. De bjöd också på lite fika, lussekatter och ett rasat pepparkakshus. De hade byggt ihop ett hus inköpt på IKEA dagen innan och på morgonen efter när de vaknade så var huset helt ihopsjunket och mjukt. Det kanske inte känns som om att det är någon luftfuktighet nu, men jag tror nog att så är fallet, om än inte så farligt som i somras.

Vi stannade inte så länge utan åkte hem till våra stundande middagsgäster. Jag hade inte dagens schema i huvudet när jag bjöd in Stellas nya primärfröken på middag, men det löste sig för de var en timme sena, så maten hann bli klar. Charlotte är ena tjejen som följde med till Peking. Hennes man Cameron är både pratglad och rolig. Det var en kul kväll. Barnen var uppe tills de gick, dvs kl.22.15. Tur att vi inte har någon skola!

Torsdag tog vi en lugn förmiddag. Lite också för att ladda för eftermiddagens utflykt till ett sjukhus med hjälpistillverkade filtar. Vi tog buss ner till Huaihai lu längst ner och gick och gick och var fel. Vem som hade fel återstår att se, men jag vart småirriterad. Speciellt eftersom jag innan ringt för att kontrollera och ändå fick fel uppgifter. (För de som bor ute i HongQiao är allt öster om blomträdet centralt, fast inte för mig!) Men jag valde att inte låta min irritation förstöra eftermiddagen och inte heller gå ut över barnen. (Jag var faktiskt nästan stolt över hur bra jag gjorde det!) Så, men en glassmuta (Stella såg en Häagen-Dazs och tyckte att glass skulle vara gott. Jag föreslog McD och det gick också bra, tack och lov.) så gick det att gå långt och jag fick ordnat ny plan för resten av dagen. Vi tog oss till Hilton hotell som hade en tågbaneutställning. Killarna var fascinerade. Stella tyckte mer att hotellet var intressant. Vi tillbringade en stund där och stack sedan hem och bakade lussekatter istället.

Kl.18 kom ayi igen och christopher och jag fick sticka ut. Denna gång bockade vi av TaiKanglu. Ett nyrenoverat gammalt ställe, jättefint och hippt med kullerstensgränder och trånga affärer. Vi tittade runt, letade sedan efter någon stans att äta, tog en taxi till vår gata och åt i närheten. Maten var väl sådär, precis som alla andra gånger. Vart finns den goda kinesiska maten?

Barnen var glada hemma. Stella räknade upp att hon ätit 6 glassar denna gång. Det tycker jag nog är lite för mycket! Vi får lösa det på något sätt…

Fredag var en seg morgon också. Men efter lunch stack vi iväg till carrefour för att handla. Och till lycka hade de grädde denna gång. Jag tog 3 paket av de 5 som fanns kvar. Man vet aldrig om det finns nästa gång. Och sedan väntade vi, undertiden vi smällde i oss en massa glass, på Debbi Wootan. Vi tänkte göra ett nytt försök med att lämna filtar till stackars barn på sjukhus. Denna gång var det dock inte på vår gata utan i Pudong. Men efter en timme så var vi framme. Vi fick träffa en av eldsjälarna i en organisation som tyckte att våra töntiga fleecefiltar var jättefina. Så amerikanskt! Men vi fick gå upp med henne och lämna ut filtar till barn från barnhem som kommit till staden för att opereras. De andra barnen i rummen fick också varsin filt och det var glädje. Jag kan ju inte göra någon direkt kommunikation, men det kändes bra och barnen tyckte att det var kul. Och så var det nog spännande för kineserna där att se mina blonda små barn.

Vi kom hem också, trots trafik och taxiletande. Vi hann inte mycket mer än hem och vända. Vår poolklubb hade kalas och jag hade anmält oss, då jag trodde att detta var ett bra tillfälle för barnen att träffa andra barn. Men väl där var vi de enda ljusa och mycket barn var det inte heller. Snorhungriga var vi, maten hade inte ännu börjat serveras och de goda chokladpralinerna visade sig vara japanskt stickyrice. Vi vart inte så långvariga. Istället tog vi den enkla utvägen och åkte till ”vår” pizzeria och åt där istället. Barnen har varit där fler gånger än vad jag vet om. De hade sitt bestämda bord, bestämda platser, servitriserna visste drillen med läsken som inte öppnas innan pizzan kommer på bordet och Kasper var väl bekant med servitrisen och barnstolen som fanns inne på toaletten. Detta var mitt första besök. Men det var trevligt. Sedan tog vi en promenad hem på kinesgatan precis bakom de flashigaste nybyggda västerländska höghusen. En enorm kontrast. Jag tycker mycket äkta kinesgator. Jag känner mig inte så lurad där, men jag är glad att jag får bo i ett västerländskt hus med egen toalett i lägenheten och inte en gemensam på gatan.

Lördag var christopher ute och shoppade på QiPuLu med sin store nyazeeländske vän Ian. Vi andra hade en bra dag hemma och ute på parken. Jag lyckades t.o.m. att få fluff på grädden jag köpte och lyckades med en hyfsad ris à la malta. Denna tog vi med oss till Sudweeks, som hade kvällens julfest. Det fanns mycket pumpagrejer på bordet och annat suspekt, men det var i alla fall en trevlig kväll med många vänner.

Veckans plåga har varit High school musical. Denna barn/yngre tonårsfilm har spelats varje dag i detta hem. Stella är såld och går och nynnar på sångerna under dagen. Och nynnar gör jag med, man kan liksom inte hejda sig. Så nu har jag sett till att vi fått soundtracket. Kanske det kan göra att vi inte behöver se filmen varje dag. Eller så gör det att vi fortfarande kan se filmen dagligen, men emellan så kan vi också lyssna. Bra eller dåligt återstår att se.

Jag har också blivit lurad denna vecka. Jag skulle köpa nålar för att byta dragkedjan på Kaspers vinterjacka och jag valde att göra det av en gatuförsäljare. (Jag har sett filmen ”Pursuit of happyness” (nej, jag stavade inte fel. Den heter så!) och varje gång jag ser en gatuförsäljare så vill jag köpa något. Men än så länge har jag blivit mest lurad av dem.) Så istället för 3 kr kostade mig nålarna 50 kr, eftersom 50-lappen jag fick tillbaka var totalt oäkta. Det ironiska i det hela var att jag tittade och kände på den, men eftersom det var kallt ute och det var mörkt, så var det svårt att avgöra. Så, medvetet eller omedvetet försnillande, hoppas jag i alla fall att hon har god användning för pengarna. God Jul på henne.

Och på er andra.

johanna