Höglunds Kinaresa

Sista veckan

2008-01-28T14:58:00.000+01:00

När man väl bestämt sig och det är nära för handen, då är det svårt att tänka på något annat. Vi var rejält ”trunky” sista veckan och inte en tår kunde jag mäkta med, inte ens en enda gång.

Måndagen tillbringade jag med Charlotte på qipulu. Jag hittade det jag ville och lite bonusgrejer. Jag har ju haft dåligt samvete nästan att jag inte köpt mig en handväska, men nu hittade jag en! Inte en kopia av alla dyra grejer, utan något enkelt randigt. Perfekt.

Det var lite krångligt att hitta en taxi hem och en riktigt enträgen motorcykeltaxi övertalade mig att ta en sväng med honom istället. Jag fick låna stans största hjälm och iväg åkte vi. Det var lite mysigt. Man är ju närmare upplevelsen i på en motorcykel än i en taxi. Och hem kom jag tillslut.

På kvällen hade vi över Jim, Jaimee och Jimmy Neel på middag. Vi hade gjort en köttgryta som stått och kokat hela eftermiddagen. Vi ville så gärna använda vinet vi fick av Zheng och hans familj förra veckan, men det luktade inte så bra och gav ingen höjdarsmak i grytan. Men gästerna åt upp allt, så så illa kan det inte smakat i alla fall.

Tisdag efter skriftgruppen stack jag iväg till tygmarknaden för att hämta alla grejer. Christopher och barnen åkte till poolen. Tyvärr var inte alla grejer färdiga, så det blir ett till besök. Men vår tysk-kinesiska granne Stephanie var med mig. Hon hade aldrig förr varit där och var alldeles euforisk.

Kvällen tillbringade vi hos Jeremy och Analee Peterson. De bjöd på pizza och trevligt sällskap.

Onsdag var playgroup. Vi var på blå museet. Det var många där och vi hade trevligt.

Amy och hennes barn kom till oss för att äta lunch och hämta alla grejer hon skulle få.

Middagen blev vi bjudna på av ”gamlingarna” på Saiyzerya (eller nå’t), italiensk snabbmats/billighetskedja. Maten jag åt var äckligare än äckligast, fast de andra var glada. Och det är skönt att slippa laga själv.

Lite senare på kvällen kom charlotte/cameron och jared/mesh över på lite glass och hejdå. Det var kul och med lite sällskap är det nästan roligt att packa.

Torsdag, sista dagen. Vi packade, vägde, hämtade grejerna på tygmarknaden, köpte väskor, fick middag av Domama, packade lite till och funderade på hur i 1000 allt skulle komma hem.

Nattsömnen var väl sådär.

Fredag, hemfärd. Uppstigning kl.6. Packning av det sista och val av vad som lämnas. Jeremy kom över kl.6.30 för att hämta de sista prylarna. Kl. 7.30 var vi ute och inpackade i Lambs stora bil. Vi hade 8 stora väskor/bagar och 4 ordentliga handbagage. Och framme i incheckningen visade det sig att det vägde totalt 160kg, det som skulle incheckas. Och vi hade 130kg som vi fick ta med oss enligt biljetten. En bråkdels sekund av ångest, men de var snälla och lät oss slippa igenom utan att betala en spänn.

Att åka från Kina är lika krångligt som att komma in någon stans. Många lappar skall fyllas i och allt skall kollas noggrant. (Det är ju så att om man inte har giltigt visa i detta land så får man inte heller åka ut ur landet. Bara i Kina…)

Det värsta med flygplatser är att allt är så dyrt. Stella blev törstig och behövde vatten. I restaurangen tog de 20rmb för samma vatten vi betalar 2kr för i affären på gatan. Då vägrar jag. Vi hade tur och hittade annat vatten istället.

Och så fick vi gå på planet och åka i 10 timmar till Helsingfors. Flygplanet var stort och varje säte hade en TV och en nöjeskonsoll. Det var helt suveränt. Jag har aldrig varit med om snabbare 10 timmar. Barnen satt för det mesta och kollade på film eller spelade spel. Kasper blev lycklig när han fick se att High School musical 2 visades och satt som ett ljus.

Men jag måste erkänna att två timmar in i flygningen var jag beredd på att åka tillbaka till Shanghai igen. Då kändes det inte så spännande längre att åka hem. Vi har ju trots allt haft det riktigt bra i Kina och njutit nästan varje dag.

Framme på nordisk mark vart vi riktigt irriterade och stressade. Då skulle finnarna kolla oss igen, än mer rigoröst. Och vi hade bara en timme tills vårt flyg till sverige skulle gå. Och i denna kö stod vi och alla andra. Barnen var jätteduktiga och jag blev allt mer svettig. Men eftersom vi inte hade något suspekt med oss så gick allt bra. Och så hade vi 15 minuter på oss tills vårt plan skulle gå. Vi tog allt vårt bagage och barn och sprang igenom Helsingfors flygplats. Blöta kom vi fram och boardade nästan sist av alla, bara stackare från Tokyo kom senare. Och så bar det av hemåt. Stella vart lite konfunderad över alla som talade svenska, även de som såg kinesiska ut.

På svensk mark igen. Och allt bagage med. Sist ut genom kontrollen och ingen kollade oss. Christopher var bra nervös, men ”lyckades”. Och sen så stod de där, hela tjocka släkten, både Hägglunds och Höglunds. Och igen så kändes det bara som en vecka. Men mor min grät på tok för mycket för att vi skulle varit borta bara en vecka. Det vart ett hejdlöst kramandes och Felix fick till lite ”tokerier”. Undrar vad de andra runt omkring tänkte. Kärt återseende kanske?

Och sedan kom vi till vegabaren. Kärt återseende igen med många vänner. Kul. Tack alla som kom.

När det var nog åkte vi hem, la barnen och stack iväg till kusin Lina som graduerats från Sofiahemmet denna dag.

Lördag tog barnen och jag en tur till gränderna. Allt såg som vanligt ut, förutom en häck på villavägen som blivit kortare och Tord och Maria som renoverat fasaden på sitt hus. (Men som Nina sa, utåt sett så har nästan inget hänt, men när man talar med människor så inser man att det har gått ett år. )

Efter en liten pratstund hos Annika och Tommy (barnen började leka som om ingen tid gått alls) så åkte vi ut till vårt nya hem i Nynäshamn. Det kändes härligt att komma in genom dörrarna. Och när Inger och Bengt visade barnen sina nya fina rum, då kom det en tår. De har ordnat för oss och gjort jättefint. Stella fick ett fint prinsessrum i rosa och killarna ett grått med Lille Skutt-lakan. De var alla så lyckliga.

Resten av dagen packade jag mest upp alla väskor och så kom min släkt ut och vi hade trevligt.

Ja, vad säger man? Nu har det gått en och en halv vecka. Stella har börjat på förskolan och trivs som fisken i vattnet. Fröknarna är gulliga och hon har funnit vänner. Jag är jätteglad.

Vi har hämtat en hel del av våra grejer och undan för undan byter vi ut saker mot våra grejer. Det var ett kärt återseende av de gamla leksakerna för barnen.

Jag vet att vi varit borta och jag har många minnen och bilder. Men det känns konstigt att vara hemma och det känns inte som att det var så lång tid vi var borta. Det mest påtagliga är att det är betydligt vackrare och renare här. Näst att det inte är fullt lika intressant hela tiden. Jag menar att det mesta i Kina var spännande på ett sätt det inte är här. Att gå till lekparken var en upplevelse nästan jämnt, vad som hände på vägen dit och vilka som var där och gjorde intressanta grejer. Att gå till lekparken här är inte spännande på samma sätt, inte heller Willy’s, Kvantum eller Lidl.

Det har varit ett fantastiskt år och jag skulle göra om det igen om jag kunde. Jag såg ett flygplan häromdagen och fick lite reslust, inte bara på semester. En respekterad psykiatiker sa en gång:” Den som söker äventyr, kommer att förgås av äventyr”. Jag trodde inte att det låg något i det, att jag skulle vara färdig med upplevelser nu. Men det kanske finns lite sanning däri. Gamlingarna i Shanghai har varit bosatta i massa olika länder under sitt äktenskap. Det är kanske en drog ändå. Och kanske att vi kan få åka iväg igen. Man kan ju alltid hoppas…

johanna

avslut?

2008-01-28T13:42:00.000+01:00

jo, det kommer att komma ett avslut. snart. jag lovar. jag skall bara ta mig den tiden först. det är svårt när dygnsrytmen är påverkad och jag somnar kl.21. men vilken dag som helst...
johanna

Söndag 11 januari 2008

2008-01-13T11:38:00.001+01:00

Ja, denna dag har jag länge fasat. I vår primär sjunger vi varje gång någon ny kommer och någon kär åker hem. Nästan varje gång sången sjungits så har jag fällt en liten tår, i alla fall blivit lite våt i ögonen. Det har varit en tår för de som kommer, för hur fantastiskt spännande det är, hur mycket äventyr de har framför sig. Varför det kommer en tår för dem som lämnar säger ju sig självt, det är svårt att lämna något man lärt sig älska och uppskattat under lång tid. Så, idag när de annonserade vår hemfärd och bad oss komma upp, så räknade jag med en tår, men inte en enda kom! Jag kände bara spänning och lite stress för allt jag vill hinna med innan torsdag kväll. Det lite förvånande, men skönt. Jag tror att det är bättre att åka hem med dessa känslor än av sorg och saknad. Jag är säker på att saknaden kommer att infinna sig så snart vi landat på Arlanda, men det får jag ta då.

Sedan lyckades jag också bli kallad att tala idag. Jag var aldrig uppe på vb-mötet förra veckan och det straffade sig! Men jag lyckades med hjälp knåpa ihop något som folk lyssnade på med inte allt för mycket ångest eller tidsspillan. Jag var inte direkt sugen på att sitta flera timmar min sista lördag för att knåpa på något vettigt att säga och det slapp jag.

Dagen innebar inte heller alltför många avsked. De flesta jag riktigt bryr mig om kommer jag att träffa en sista gång i veckan, så inga tårar.

Så nu sitter jag här, klockan är inte sent, 17.45, och Kasper sover för natten tror jag (han somnade med glassen i handen, då är han trött) och försöker komma på veckans händelser.

Måndagar är sköna med sena mornar. Efter lunch tog barnen och jag cykeln till Bröllopsparken för en picknick. Det var skönt väder och vår gräsmatta var inte avstängd för beträdning, så lakanet breddes ut och kakorna inmundigades. Jag måste säga igen att picknicks i bröllopsparken är de tillfällen då jag känt mig mest tillfreds i denna stad, mest lycklig och upprymd för att faktiskt vara här. Det är en härlig känsla.

Efter en lek kring dammen och en blöt kasper så åkte vi hem igen. Ganska direkt åkte jag iväg igen för att åka till pärlmarknaden för lite inköp. Mesh och Jared var med också och sedan gick vi tillsammans och christopher kom, på middag på en kubansk restaurang. Om jag skall döma kubas matlagningskonst av denna restaurang, så tycker jag inte att någon behöver prova. Det var inget speciellt. Men sällskapet var trevligt och desserten efter på ColdStone var god.

Tisdag var skriftgrupp. Jessica kom och hämtade mig efteråt, körde hem killarna (Stella stannade hos Tucker) och vi åkte vidare till tygmarknaden igen. Vi hade lyckade upphämtningar och var nöjda efteråt. Jag fick låna chauffören igen och hämtade stella och fick skjuts hem. Ibland kan man ju verkligen sakna en egen bil. Det är riktigt skönt att kunna ta sig från parkeringsplats till parkeringsplats.

Onsdag struntade jag i lekgruppen. Istället gick vi till posten och skickade iväg lite grejer. Det var jobbigare än beräknat och barnen vildare än någonsin annars. Det är tur att kineserna tycker att de är söta. Jag var färdig att sätta koppel på dem allihop. Därefter tog vi taxi till Decampos och jag fick lämna barnen där för att själv med Kirsten gå på en avskedslunch för Eve Jones på Bellagios. Jag har hört massor om detta ställe, men aldrig varit där innan, tyvärr. Det var fantastiskt god mat och desserten, peanutbuttersmothie, var så god att man kan gå av på mitten. Det skall finnas ett copycatrecept på den. Så hör av er om ni är intresserade…

Efter lunchen droppade jag stella hos tucker igen och tog killarna på lite shopping på carrefour. Kvällen skulle innebära en avskedsmiddag hos Neels som Jared ordnat åt oss och skulle bestå av omtalade NyaZeeländska hamburgare. Och ja, de var goda. Det var tacokrydda i köttet och på skulle det vara lösstekt ägg också, förutom traditionella tillbehör.

Torsdag tog vi en tur till andra tygmarknaden för att prova christophers kostym. Därefter åkte vi, för att göra något barnvänligt denna dag, till poolen och badade en stund. Kasper är numera livsfarlig att bada med och tyvärr måste man vara i med honom. Fast barnen hade kul och jag fick duscha så länge jag ville efteråt. Inte kasper dock. Han kan stå hur länge som helst. Han är en riktig njutare. Han har lärt sig att beordra hårpill vid läggning. Han tycker att det är snäppet bättre än ryggkli.

Fredag åkte jag med stella till tucker igen. Och när christopher kom hem stack jag på lunch. Mesh, jess, jaimee och jim käkade på stans västerlänningstätaste ställe, the Portman. Men det var ok. Därefter tog jag mig till tygmarknaden igen för att fixa resten. Det var skönt att vara där själv. Då kunde jag ha beslutsångest alldeles ifred och hur länge jag ville.

Lördag tog vi barnen till FunDazzle igen, stans största lekrum med massa klättring och rutchkanor. Kasper var helt överlycklig. Jag tror att det var alla klättringsmöjligheter och det fria springet på öppna ytor som gjorde honom spattig. Men vi hade alla kul.

Annars kommer framtiden nu att innebära mest packning. Och det är ju så lagom spännande. Fast i vilket fall som helst så kommer vi hem på fredag.

johanna

FAQ

2008-01-07T02:59:00.000+01:00

Vi kommer hem kl16 den 18:e januari. Här är lite kort info, så att vi slipper ta allt massor av gånger. :)

1. Vad har varit bäst? Det skönaste i Kina är nog möjligheten att ha en städhjälp. Det är obetalbart att kunna komma hem till ett helt rent hem varje dag. När jag städar själv blir det aldrig 100% utan kanske runt 70%. Men ayi tar hand om allt och fixar. Fantastiskt.

Det är också trevligt att kunna köpa all möjlig frukt till inget pris alls och ganska närodlad dessutom. Frukt och grönsaker är bättre här än i Sverige.

2. Vad är sämst? Jag ogillar hänsynslös trängsel, tex för att komma på bussen/tunnelbanan. I detta land tänker man bara på sig själv och möjligen sina närmaste. Det var många förvånade ögon när jag hjälpte en kvinna med ett stort lass skolådor på bussen.

Att ta sig någon stans när det regnar är nästan omöjligt, då alla taxisar är upptagna. Det är tråkigt att vara inregnad.

3. Känns det bra att komma hem? Japp! Jag är otroligt glad för att jag varit här. Men nu vill jag ha riktig vardag och framför allt skola för barnen. Men jag ser inte fram emot bensinräkningar och vattenräkningar på 100-tals kronor. Här är vatten, gas och el riktigt billigt. Inte som i Sverige. Och vi åker buss och taxi. Fast christopher ser fram emot att kunna köra själv och slippa dessa enorma bilköer.

4. Har du någonsin ångrat att du åkte? Ja. I maj när vi såg framför oss en sommar i en storstad varm som en bastu, då undrade vi varför vi var här. Och vid tanken på att barnen skulle missa en sommar av cyklande, skogsspringande o.dyl. Men så behagade ju sommaren i Sverige regna bort och det gjorde faktiskt min ångest lite mildare. Och så fick vi gjort en makalös resa till Thailand, som vi är jättetacksamma för, men aldrig kommer göra om igen. Thailand är fortfarande överreklamerat fast inte lika fruktansvärt längre. Det är som med förlossningar, man glömmer/förtränger det värsta.

5. Vad skall ni göra när ni kommer hem? Vi skall börja med att prova på att bo i Nynäshamn hos svärföräldrarna. De bor ju i VH och då står deras hus tomt. Det är dumt tycker vi och bosätter oss där och låter christopher gå klart juristlinjen. Både Stella och Felix har fått plats på skola resp. allmänna förskolan. Lycka. Och Kasper och jag skall försöka få så mycket gjort som möjligt innan de andra kommer hem. Jag hoppas på att få jobba var 3:e lördag på apoteket, men vi får se om de vill ha mig!

Söndag 6 jan -08

2008-01-06T14:15:00.000+01:00

Ja, nytt år blev det även här. Och varje dag är en dag närmare hämfärd. Det känns bra.

Måndag, nyårsafton, årets största antiklimax. Vi tillbringade dagen med en utflykt till QiBao. Vi tog bussen dit och det var en miss. Jag tror nog att den resan tog oss 1,5 timme dörr till dörr. Ibland är tid värt mer än pengar. Men christian och evi fick i alla fall se kinesisk kanal, broar och konstig mat. Denna gång fick jag se någon som faktiskt åt på gristrynet som säljs grillat på pinne. Det var nästan så att magen vände sig utochin vid åsynen av hur hon gladeligen bet i näsan och tuggade. Fast, köttet såg helt ok ut, ungefär som ett fläsklägg.

Efter äkta kinesiskt åkte vi till Brilliance mall och äkta amerikanskt. Vi gjorde en tur på McD och Decathlon. Julrea och uttråkade barn var ingen höjdarkombination och gav noll shoppinglust.

Vi hann bara hem för att byta om och åkqa igen till vårt nyårsfirande hos Neels. Jag skulle stå för potatisgratängen och kände mig lite småstressad. Men efter 25 potatisar handslice:ade med osthyvel, så vart jag lugn och blev absolut nöjd med resultatet senare. Middagen var väl inte lika kulinarisk som vår nyår brukar vara J, men ändå helt ok och framförallt trevlig. (jared/mesh, jessica/josh, neels, christian/evi och vi) Jag lyckades också vara uppe utan alltför mycket ansträngning till tolvslaget. Barnen likaså. Men efter de få fyrverkerier som avfyrades, kineser firar inte årsskiftet, så bröt barnen ihop och det blev ett abrupt avslut och hemfärd.

Tisdag, en skön lång sovmorgon. Sedan åkte jag med jessica till tygmarknaden, barnen och christopher till poolen och de nygifta på utflykt.

Onsdag gick vi iväg till Shanghai Akvarium. Det var precis vad det låter som. Dyrt, 120kr per vuxen, men jättefint ända tills det plötsligt tog slut. Då kände man sig lite lurad. De hade dock en riktigt bra 155m lång rullbandstunnel man ”gick” igenom med olika avdelningar för olika fiskar. (Jag antar att hajarna kanske ätit upp allt annat annars.) Alla var fascinerade. Kasper satt på christophers axlar och i hajdelen när det kom en haj simmandes precis ovanför sa den otänkandes pappan: ”nu kommer hajen och äter i ditt hår”. Gissa vilken 2,5åring som blev helt hysterisk och grät ända ifrån tårna? Men trots traumatisk första genomgång så gick det bra att gå igenom en gång till. Vi ville ju se när hajarna skulle matas och tjatade in oss en gång till. (Vi blev faktiskt lite lurade på att rulltrappan upp ledde ut till en affär och inte hade någon tillbakagång till museet.) Ibland funkar det bra att spela ”jag-talar-bara-engelska-och-vet-hur-saker-skall-fungera-egentligen”-kortet.

Torsdag var jag hemma med barnen och tog det lugnt. Till middag var vi alla inbjudna till Jessica och Josh på hamburgare, gott och trevligt.

Fredag morgon, tidigare än vi vaknat, så lämnade christian och evi oss. De var tyvärr inte lika duktiga på att ta med sig massor av våra grejer som cecilia och micke, men vi uppskattade deras närvaro ändå! J (Detta med ensam smekresa är överreklamerat. Varför inte göra en trevlig semester med sina två systrar och deras familjer?)

Efter uppgång stack jag iväg med barnen för att lämna stella hos tucker och sedan komma hem och lämna killarna till christopher för att åka med jessica till tygmarknaden igen.

På kvällen så hade församlingen en liten avskedsfest för oss och Jones. De ringde mig på morgonen och frågade om vi kunde, så jag antar att uppslutningen var hygglig med tanke på det korta varslet. Det var en trevlig liten tillställning och lagom lång.

Lördag tog vi oss iväg till cirkusen norr om stan. Alla behövde köpa biljetter à 80kr, men det var värt varenda krona. Det var den bästa cirkus jag någonsin sett. Och allt var så barnvänligt och trevligt. Vita tigrar, sjölejon, hundar, hästar, clowner och roliga akrobater, det kan inte bli bättre. Förutom tiden kanske. Föreställningen höll på i 2 timmar och våra barn (de enda visserligen av alla i publiken) blev totalt rastlösa eller inspirerade av de flygandes akrobaterna, för sista tiden satt de allt annat än stilla. Men vi överlevde och kände oss glada. Vi lyxade med middag på food-courten och slapp diska! En fantastisk lördag för överkomlig peng. Det händer inte i Sverige.

Idag kunde man hoppats på att det skulle finnas en ny solstrålelärare till den nya klassen som började primär. Men det är här som hemma och jag får ta nykomlingarna dessa två söndagar som är kvar. Fast de nya är 3st, två som sitter stilla och en med myror. Det var betydligt lättare att hålla koll på och jag var inte helt slut efteråt. Jätteskönt! Så skall primär vara!

Till lunch idag hade jag bjudit in Zheng och hans dotter på pannkakor. De har visat uppriktigt intresse av att träffas igen (de ringde inför min pekingresa och sa till mig att ha varma kläder och ringde på jul för att önska god jul) och jag kan inte bara nobba sådant. Och min kära make lät mig hållas och på lunch kom de och en bonus, modern i familjen. Zheng och frun var inte så förtjusta i pannkakor, men provade alla tillbehör med mod och beslutsamhet. Mycket imponerande. Han var mest förtjust i kaviarn. Dottern gillade det desto mer och åt upp halva vår dyra jordgubbssyltsburk.

Resten av dagen har vi varit ute (ca 13grader varmt och soligt. Då kan man inte vara inne. ) och haft en trevlig familjedag.

Just nu sitter terroristKasper i badet och de andra två sover. Kasper beslöt sig för att inte vakna från sin sena middagssovning och nu kl. 21 får vi sota för att vi inte tvingade honom. Men han är ganska gullig. Speciellt söt när han sitter på toa och härmar sina äldre syskon och ropar: ”bajsat och kissat, snälla kan ni torka”.

johanna

Söndag 30 dec -07 / Det finns fördelar med utlandet

2007-12-30T14:48:00.000+01:00

I juletider när det är stängt lite var och varannan stans finns det fördelar med att fira som minoritet i en annan världsdel. Här var det inget problem att handla bortglömda ingredienser när som helst, Kalle Anka-tid, Karl Bertil-tid eller juldag. Väldigt smidigt måste jag säga. Och på juldagen var alla museum öppna som vanligt och vi kunde vara kulturella och sysselsätta oss med vettigare saker än chokladfrossa, skinkmackor och slöspelande. Fast jag måste säga att julafton i mina ögon är klart överreklamerad. Men som en vän så fint analyserade; det är min egen förväntan som aldrig uppfylls, så sluta med förväntan.

Måndag, julafton. Min julstämning saknade en gran som lyser med små lampor genom barren, fast i vårt fall plasten (jo, vi fick ärva en plastgran som jag faktiskt gillar. Inget som torkar, barrar, sticks. Lukten kanske man kan köpa som spray?). Det var inte riktigt som det skall utan en gran. Men barnens glädje när de vaknade över julklapparna som låg på bänken bredvid Siebkes gröna postlådor var äkta julglädje. Och risgrynsgrötsfrukost är alltid mysigt med skinkmackor och stearinljus.

Julklappsöppningen blev avverkad tidigt på dagen och snabbt. Det fanns ingen större anledning att vänta tyckte jag när tomten inte skulle komma, Kalle Anka inte visas och de andra gå iväg på sight-seeing (cecilia är rastlös som jag).Och så var det detta med julklappar. Barnen fick 2 mjuka paket var, en liten grej från Jared och Mesh och en barbiedocka/beatmangubbe och de var hur nöjda som helst. Vi är såklart mycket tacksamma för allt vi får i vanliga fall och slipper köpa själva, men ibland tenderar det att bli lite mycket julklappar. (Jag antar att det är fler än jag med samma ”problem”.) Och det är så tråkigt när en riktigt bra julklapp blir överskuggad av något än mer fantastiskt. Till nästa år lovar jag att komma med en lösning eller i alla fall ett gott förslag på detta dilemma.

Julafton för mor i huset har jag aldrig förr insett hur mycket matlagning den består av. Jag höll på i köket mest hela dagen tycker jag. Det var en kort promenad till glassaffären, men annars var det mat för hela slanten. Julbordet med den insmugglade skinkan, IKEA-köpt sill, mina första hemmalagade köttbullar, stans äckligaste ”prinskorvar” och lite annat fissel åt vi sent på eftermiddagen. Det var bara lagom gott och inspirerat, men så vart det överstökat och julen med. Sent på kvällen efter barnen somnat lyckades vi se KarlBertil Johnssons Jul tack vare piratebay. Vad kan man mer begära?

Tisdag tog vi oss iväg till Shanghai Municipal History Museum, vaxdockor och utställningar om hur det såg ut förr i tiden i shanghai under TV-tornet i Pudong. Det var fint och ok. Efteråt åt vi thailunch. Det var med blandade känslor jag tänkte tillbaka och mindes vår sommarresa. Så här i efterhand så var det inte så illa. Fast det var gott att slippa kinesmat.

Onsdag gick vi alla åt olika håll. Jag höll mig här kring lekplatsen för att barnen skulle få springa och leka på eget sätt. De blir så uttråkade av att vara på vuxna platser. På kvällen stack de 4 iväg till Peking. Och vi hade E.R, den gnälliga damen, på julmiddag.

Torsdag var det riktigt tråkigt väder. Vi var inne mest hela dagen och målade och pysslade. När christopher kom hem runt kl16 så åkte vi iväg till ballonglekrummet och barnen hade riktigt roligt ett tag. De blir lätt distraherade av alla andra roliga saker som finns i närheten; leksaksavdelningen och 1-kr-åk-grejerna. Speciellt felix tycker om att gå runt bland leksakerna och titta och prova.

Efter en snabbis på carrefour i källaren så åkte vi hem och lagade mat. En lyckad dag pga min inställning.

Fredag var dagen vi längtat efter, dagen vi skulle få leka med Jimmy. Vi åkte hela familjen till dem. Pappa Jim var också hemma pga en bortsprungen katt och ett vetrinärbesök. Det var en trevlig dag. Vi åt pizzalunch för 400kr (stans dyraste pizza?), letade efter katten som gömt sig, lekte och jag försökte förnya våra visum så att vi kan lämna landet. Barnen hade jätteroligt. Det är så skönt.

Lördag återkom pekingresenärerna och Stella och jag åkte och gjorde det sista med visumen. Dagens handläggare pratade ingen engelska, men jag lyckades med min knappa kinesiska att förstå och kommunicera. Personerna bakom mig i kön kände jag gav mig viss respekt för det lilla jag ändå kunde. Coolt.

När vi sedan skulle åka iväg allihopa till tygmarknaderna för att hämta alla sydda grejer så bröt Felix ihop totalt. Han hatar tygmarknaden och jag klandrar honom inte för det. Jag stannade hemma istället och vi gick till fisken, åt lördagsgodis, lunch och stack iväg med cykeln till barnmarknaden på Wuyi lu för att köpa en mössa till Felix. Det har kommit en kallfront nu efter lång tid med 10-gradig värme. Under tiden barnen lekte i lekrummet fluktade jag runt på marknaden i stånden närmast. Mössan var inget fin (det är bestämt att det skall vara en spindelmannenmössa), men jag hittade en present till Analees bebis, ett par KappAhl-byxor för 15kr!

Vid hemkomst stack jag iväg med christian för att kolla ett tavelramsställe. I sverige ville han göra 22x28cm ramar och fick pris på 300kr/st. Här ville han ha 30kr/st så det var inget att fundera över eller slåss för lägre pris heller. Fast vi hade kört cykelbatteriet i botten och var tvungna att sparka oss hem. Säkerligen en intressant syn.

Idag har varit en bra dag, fastän snorkall. Cecilia och Micke flög hem, men vi syns ju snart igen.

johanna

Nya bilder

2007-12-27T05:39:00.000+01:00

Om ni kollar våra länkar till höger så hittar ni våra bilder. Vi har lagt upp lite nya som ni kan kika på.

Christopher

Söndag 23 dec -07 / Jul imorgon

2007-12-23T15:08:00.000+01:00

Det känns konstigt att det är jul imorgon. Tänk att man aldrig är riktigt förberedd. I år skyller jag på att jag bor i Kina. Vad skall jag skylla på nästa år? Och tomten kommer inte till Kina har barnen fått veta. För i Kina tror man inte på Jesus. Barnen har nog kommit över sorgen och fogat sig med faktum. Fast, på församlingsfesten förra veckan kom faktiskt en tomte. En av Kaspers favoritmän från kyrkan, Bro.Lamb, var förärad. Kanske den stora magen var avgörande faktor, men han gjorde det också riktigt bra. (Och lyckades överleva alla tusen kort med alla häpna kineser och ändå vara käck och glad. All heder åt honom!) Alla primärbarn stod på scen när han kom in. Alla behöll fattningen utom Felix. Jag har nog aldrig sett Felix så fullständigt lycklig och häpen samtidigt. Det var underbart. Han stod med händerna för munnen och skrattade så att tårarna nästan rann. Total lycka. Kasper däremot var inte ett dugg lurad. Det första han gjorde var att gå upp och slå tomten i magen. Det är vad han gör med Bro.Lamb när de ses. (Förutom idag när han sprang upp på förhöjningen under sakramentsmötet och helt lugnt och stilla satt i hans knä. Bättre än vad han gjort hos mig och då även med muta! Gullesnutt.)

Veckan har varit lite konstig. Plötsligt så var det som vanligt, fast vi är tvärs över jorden. Att sitta i soffan och kolla på DH eller annat med syster yster och Micke är en sådan välbekant känsla att det är konstigt att gå ut och se alla kineser dagen efter.

I måndags var vi över hos Amy och hennes barn. Vi fick lite lunch i utbyte mot grejer. Vi hade med oss ett elpiano bla som varit Siebkes en sväng. Och lyckan var stor i huset utan leksaker. Och jag lovar att jag inte igen vill höra Titanic-sången förinspelad på den. Den blev snabbt Tylers favorit och spelades alldeles för många gånger. Barnen hade kul och gjorde sitt första försök på att spela teater. Snart får vi även sådant här hemma antar jag. Just nu är vi bara förärade med dansuppvisningar och cirkus.

Tisdag så kom familjen. Jag trodde inte att jag saknat familjen så mycket tills jag fick se Cecilia och Micke. Jag måste erkänna att det kom en tår eller två. Vi var i vår lilla affär på gatan när de plötsligt dök upp och de i affären tittade lite konstigt. Men de förstod min glädje när jag sa ”meimei”, som betyder lillasyster.

Till lunchen kom också Christian och Evelina. Ännu mer släkt! De skall dock bo på hotellet granne med vårt komplex. Smidigt. Det känns roligt med mycket familj.

Dagens sight-seeing blev en promenad på kinagatan till buss 48 och en tur till Carrefour. Vad mer kan man begära av en första dag när man är så trött att man kan somna stående? Lite spännande upplevelse i en affär är perfekt.

Onsdag var barnen och jag på playgroup på morgonen. Vi var på Jasmine Garden och lekte med Lisa Harman sista gången. (Reser hem på fredag.)

Efter lunch tog jag med de andra till tygmarknaden. Det är värre än vad man tror, inte bara att förhandla, utan bara att välja. Det är svårare att välja ju mer valmöjligheter man har tycker jag. Men vi lyckades med lite de 4 timmar vi hade innan det stängde.

Torsdag skickade jag iväg dem till Yu Garden. Jag har varit där tillräckligt. Efter lunch möttes vi alla där och vi gick till den andra tygmarknaden på Dongmen Lu. Där lyckades vi hitta det sista. Denna gång dock med tre rastlösa barn i släptåg. (Christopher, Micke och Christian hade stuckit iväg till kameramarknaden, christian uttråkad till max efter 2 sekunder.) Så att något ens blev gjort är fantastiskt. Jag var dock tvungen att lämna in något på andra marknaden och vi tog en promenad dit. Det var längre än jag trodde, men barnen fick springa och vi fick se ett slumområde. Det var en soptipp/returstation med bostäder insprängda. Jag visste inte att det fanns här. Jag vart lite chockad.

Fredag var de andra och shoppade loss på fakemarknaden i Pudong. Både Stella och Kasper var halvrisiga och vädret blött. Vi hade en innedag och en helt OK sådan. På kvällen fick jag dock gå ut. Då tog vi oss alla iväg, ayi hemma med barnen, för att fira min födelsedag med en middag på en restaurang i närheten. Det var vi svenskar och jessica roemmich, charlotte/cameron archibald, mesh/jared och jaimee/jim neel. Det var en kul kväll. Vi hade ett eget rum med ett stort runt bord och en lazy susan på. Det var en kinesrestaurang och det beställdes många rätter och vi åt så att vi sprack, för 76kr per person. Det var en riktigt god restaurang, med vällagad högklassig kinesmat. Inga fettklumpar eller ben, kanske då också västerländskanpassad. Jag tycker inte om att fira egentligen, för då skall man helt plötsligt börja utvärdera vem som skall få komma och även tro att folk vill komma och fira just mig. Men detta kändes bra och det kändes som att de ville komma. Det är alltid bra för självförtroendet.

Efteråt tog vi med mesh och jared hem på lite snack/”uno”. Vi hade kul.

Lördag- det är något speciellt med födelsedagar. Det är en dag som är ansvarslös på ett fantastiskt skönt sätt. Jag funderar på om man skulle göra en sådan dag varje månad. Det är en lyx att kunna tänka mest på sig själv.

Jag fick sång och presenter på sängen. Jag hörde hur Stella vaknade och väckte christopher. Hon var angelägen att det skulle bli rätt. Gulligt.

Dock skall man inte lämna julklappsinköp till sin födelsedag. Det är inte så lyxigt. Jag åkte iväg till Cloud9 mall vid zhongshan park och försökte hitta något vettigt. Inte på vare sig leksaksvåningen eller carrefour fanns något jag ville lägga pengar på.

Lite senare på eftermiddagen stack Cecilia, Evelina och jag iväg till pärlmarknaden. Inte heller fann jag några klappar till barnen, men 2 örhängen till mig! Halsband blir jag däremot överväldigad av istället. Igen för mycket för att kunna välja. Och så vet jag ju inte riktigt vad som är snyggt.

Efter detta så blev jag droppad och tog mig till Decampos white-elefant-party. Vi hade med oss ett paket med böcker och ett set med datorhögtalare. De bjöd på fantastisk mat med de godaste köttbullar jag någonsin smakat. Tänk att en amerikans köttbullar i Kina skall vara det bästa. Så kan det vara. Själva julklapps”utdelningen” var ungefär just så roligt som Inger och Bengt alltid snackat om att det är. Det blir något att ta med sig hem. Jag fick en turkos halsduk och christopher en spindelmannenklocka. Toppen.

Efteråt, slutade 21.30, så stack vi iväg till carrefour gubei, i ett sista desperat försök till julklappsinköp. Vi lyckades dock! (Och nu är de också inslagna. Lycka.)

Dagen, söndag, har varit bra. I klassen berättade jag att de skall få en ny fröken efter nyår. Då svarade Kendyl med ett: ”that’s good, because you are always mean to us”. Jaså! Det känns ju bra, så här sista gången. Jag var oxå tvungen att straffa alla killar för att de var olydiga. Och de var inte glada på mig. Jed blängde värre än någonsin. Men det är väl det man får ta. Man kan nog inte vara poppis jämt om man skall försöka få pli på 7st 4-åringar med myror i benen.

Middag idag var serverad hos Domama. Vi vart inbjudna allihop på pizza trodde vi, men det var bara för de små. Vi vuxna fick hemlagad kinesmat. Vi fick också hjälpa till att göra både vårrullarna och jiaozì. Micke fick imponeringspoäng med sina specialklämda jiaozi. Vi hade en trevlig kväll med våra kinesiska grannar.

Så god jul på er alla och ät ordentligt med vörtbröd.

johanna

Söndag 16 dec -07 / Snart är familjen här!

2007-12-16T14:20:00.000+01:00

Idag blev min son, Kasper 2,5 år, utslängd från barntillsynen. Han var för störig. Vad säger det om framtiden? Vi kallar honom faktiskt för terrorist bakom hans rygg, men att det skulle gå så långt att han inte fick vara kvar, det trodde jag aldrig. Enligt fröken är han gängledaren, ja, så mycket gäng det blir bland en grupp barn upp till 3 år gamla. Helt klart hade han dåligt inflytande på de andra i alla fall. Vad kommer det bli av honom?

Veckan i övrigt i korthet (jag vill gå och sova och inte sitta fast i formuleringar halva kvällen):
Måndag, säkert en trevlig dag. Inget minne… Jo, vi åkte till Jimmy på eftermiddagen. Felix tjatade så att jag gav upp tillslut. Men de hade jätteroligt.

Tisdag, skriftgrupp som vanligt. Vi diskuterade Job. Intressant. Efteråt tog vi oss till en hjälpislunch. Undertiden jag och de andra (kan inte skriva tanterna, då medelåldern var 30 kanske) åt, så härjade barnen i en lekhörna bredvid och vände upp och ner på allt. Inte jättekul att städa sedan. Vi gjorde lite lagom och ansåg sedan att min 15kr-persikojuice var viss betalning för städning.

Onsdag, playgroup som vanligt. Barnen och jag tog cykeln till barnmarknaden på Wuyi Lu där vi skulle leka/shoppa. Men så var lekrummet under ”renovering”, dvs de byter plastkvadraterna som ligger på klinkergolvet. Typiskt. Som tur var så ligger ballonglekrummet och vi åkte dit istället. Kirsten och Hugo var de enda som dök upp idag. Men vi hade en trevlig stund bland ballonger i glada pastellfärger. När vi skulle åka hem så regnade det lite smått. Det var dock inte så mycket att vi valde att lämna cykeln och hämta vid bättre väder. Vi satte oss och körde hemåt. Kallt, men konstigt nog inte så blött. Men många blickar såklart. Cykel i regn har dock en fördel; man behöver inte hålla på och slåss om taxisarna på gatan. Skönt.

På eftermiddagen tog jag Stella till Tucker och åkte sedan vidare med killarna till Jimmy. Det är praktiskt att de bor så nära varandra. Alla barnen lekte så fint och 2 timmar senare så packade vi in oss i ny taxi, hämtade Stella och åkte hem.

Torsdag åkte vi till Kirsten Decampos för att sy fast dragkedjan på Kaspers vinterjacka med stans dyraste knappnålar och leka lite med Hugo. Efter lite pyssel med att lära sig en digital symaskin så fick jackan en ny dragkedja och jag blev väldigt nöjd. Nu kan vintern komma!

Fredag åkte vi på museum, Shanghai National History Museum. Vi hade Amy och hennes tre äldsta barn med som sällskap. Det var dinosaurieskelett och alla andra tänkbara djur, uppstoppade, i plast eller riktiga konserverade i burk. Lagom intressant. Det var en gammal rucklig byggnad, mörk och dammig. Ungefär som man kan tänka sig att ett museum i Kina skall se ut. Men helt klart värt 5kr i inträde.

Efteråt gick vi en sväng till barnmarknaden på Pu’an Lu. Till Felix enorma glädje så hittade han en pistol som lät ”Fire, fire” innan tomten hunnit komma med en. Han var helt salig. Kasper var däremot hysterisk. Han har börjat med dessa fits. Han kan skrika halvtimme i sträck helt oresonlig. Det är jobbigt och jag lovar att kineserna tittar när det händer.

På kvällen var det församlingens julfest. Det var dock inte så mycket fest som julprogram. Det var ett julskådespel, samma som alla andra år, och med gott försök från inblandade. Jag hade med mej vår tysk-kinesiska granne och son. Hon tyckte om det. Jag var ungefär imponerad, men man kan inte heller begära mer. På vägen dit i taxin fick Kasper ett till anfall, så jag var tvungen att gå ut ur bilen och gå sista metrarna. Som plåster på såren i örat fick taxichaffisen lite dricks, annars tippar man inte i detta land.

Lördag sov vi länge. Sen tog vi oss iväg till Jing’an temple och tittade runt där. Det var egentligen inget att se. Efter en lunch och stans största glass från McD så åkte vi till poolen och badade en stund. Därefter en trevlig kväll hemma. Jag var uppe hos grannen och försökte se/lära lite när de spelade MahJong, men jag lyckades inte så bra. Fast nu har jag gjort det också, check.

Idag efter kyrkan blev vi spontanhembjudna på lunch till Jimmy. Felix överlycklig och vi glada. De är sköna, enkla människor, med katt som christopher håller på att hosta upp nu.

Det var veckan, kort och koncist. Christopher är redo att åka hem och jag är glad för varje dag här, men också nöjd med att sticka i januari. Jag kommer att sakna ayi, men barnen kommer att älska att gå i skolan/förskolan och att ha många kompisar.

johanna

Söndag 9 dec -07

2007-12-09T14:57:00.000+01:00

Tillslut fick vi julpyntat! Idag efter fantastisk middag med urgoda scones (recept ”Dinkelscones” från ICA) så tog vi oss tid att sätta upp våra införskaffade girlanger och kulor. Med lite vacker julmusik i bakgrunden blev det hela en mysig julig dag.

Annars har det varit en intensiv vecka.

Måndag hade vi våra grannar, Domama och Chenzhun (stavningen tveksam), på middag. Förra veckan var de över för att kolla vår läckande varmvattenberedare och de tittade så intresserat på vår köttfärs med majssås och kokta potatis, att jag beslöt mig att bjuda in dem på den maten. Vi hade en trevlig stund tillsammans. Det är ju bara Chenzhun, 17-åriga dottern, som talar engelska men det går bra. Det är samma flicka som i somras med mycket protester tillslut fick 3 veckors sommarlov. I dag fick jag reda på att hon tar privatundervisning i kemi på lördagkvällarna efter en halvdag i skolan. Tänk vad de pluggar dessa kineser.

Tisdag hade vi skriftgrupp hos Julie. Kl.14 hade vi bestämt träff med en koreansk moster och hennes ”niece” på poolen. Mostern hade sett min annons på nätet om vänner och svarade. Vi träffades och badade. Barnen hade kul, jag fick tvinga fram konversation och tröttnade tillslut. Men det var en helt OK eftermiddag.

Onsdag brukar vi ju ha playgroup. Denna dag var det dock ingen som behagade ansluta sig. Det är trist när man anstränger sig till ingen nytta. Men nu skall jag införa lite playgroup-regler, tusan i gatan.

Efter en liten lunch på Mcd och försök till shopping på Lotus, som visade sig inte ha nötfärs, så åkte vi ut till Pudong för att hälsa på Sonya och John och leka lite. De bjöd också på lite fika, lussekatter och ett rasat pepparkakshus. De hade byggt ihop ett hus inköpt på IKEA dagen innan och på morgonen efter när de vaknade så var huset helt ihopsjunket och mjukt. Det kanske inte känns som om att det är någon luftfuktighet nu, men jag tror nog att så är fallet, om än inte så farligt som i somras.

Vi stannade inte så länge utan åkte hem till våra stundande middagsgäster. Jag hade inte dagens schema i huvudet när jag bjöd in Stellas nya primärfröken på middag, men det löste sig för de var en timme sena, så maten hann bli klar. Charlotte är ena tjejen som följde med till Peking. Hennes man Cameron är både pratglad och rolig. Det var en kul kväll. Barnen var uppe tills de gick, dvs kl.22.15. Tur att vi inte har någon skola!

Torsdag tog vi en lugn förmiddag. Lite också för att ladda för eftermiddagens utflykt till ett sjukhus med hjälpistillverkade filtar. Vi tog buss ner till Huaihai lu längst ner och gick och gick och var fel. Vem som hade fel återstår att se, men jag vart småirriterad. Speciellt eftersom jag innan ringt för att kontrollera och ändå fick fel uppgifter. (För de som bor ute i HongQiao är allt öster om blomträdet centralt, fast inte för mig!) Men jag valde att inte låta min irritation förstöra eftermiddagen och inte heller gå ut över barnen. (Jag var faktiskt nästan stolt över hur bra jag gjorde det!) Så, men en glassmuta (Stella såg en Häagen-Dazs och tyckte att glass skulle vara gott. Jag föreslog McD och det gick också bra, tack och lov.) så gick det att gå långt och jag fick ordnat ny plan för resten av dagen. Vi tog oss till Hilton hotell som hade en tågbaneutställning. Killarna var fascinerade. Stella tyckte mer att hotellet var intressant. Vi tillbringade en stund där och stack sedan hem och bakade lussekatter istället.

Kl.18 kom ayi igen och christopher och jag fick sticka ut. Denna gång bockade vi av TaiKanglu. Ett nyrenoverat gammalt ställe, jättefint och hippt med kullerstensgränder och trånga affärer. Vi tittade runt, letade sedan efter någon stans att äta, tog en taxi till vår gata och åt i närheten. Maten var väl sådär, precis som alla andra gånger. Vart finns den goda kinesiska maten?

Barnen var glada hemma. Stella räknade upp att hon ätit 6 glassar denna gång. Det tycker jag nog är lite för mycket! Vi får lösa det på något sätt…

Fredag var en seg morgon också. Men efter lunch stack vi iväg till carrefour för att handla. Och till lycka hade de grädde denna gång. Jag tog 3 paket av de 5 som fanns kvar. Man vet aldrig om det finns nästa gång. Och sedan väntade vi, undertiden vi smällde i oss en massa glass, på Debbi Wootan. Vi tänkte göra ett nytt försök med att lämna filtar till stackars barn på sjukhus. Denna gång var det dock inte på vår gata utan i Pudong. Men efter en timme så var vi framme. Vi fick träffa en av eldsjälarna i en organisation som tyckte att våra töntiga fleecefiltar var jättefina. Så amerikanskt! Men vi fick gå upp med henne och lämna ut filtar till barn från barnhem som kommit till staden för att opereras. De andra barnen i rummen fick också varsin filt och det var glädje. Jag kan ju inte göra någon direkt kommunikation, men det kändes bra och barnen tyckte att det var kul. Och så var det nog spännande för kineserna där att se mina blonda små barn.

Vi kom hem också, trots trafik och taxiletande. Vi hann inte mycket mer än hem och vända. Vår poolklubb hade kalas och jag hade anmält oss, då jag trodde att detta var ett bra tillfälle för barnen att träffa andra barn. Men väl där var vi de enda ljusa och mycket barn var det inte heller. Snorhungriga var vi, maten hade inte ännu börjat serveras och de goda chokladpralinerna visade sig vara japanskt stickyrice. Vi vart inte så långvariga. Istället tog vi den enkla utvägen och åkte till ”vår” pizzeria och åt där istället. Barnen har varit där fler gånger än vad jag vet om. De hade sitt bestämda bord, bestämda platser, servitriserna visste drillen med läsken som inte öppnas innan pizzan kommer på bordet och Kasper var väl bekant med servitrisen och barnstolen som fanns inne på toaletten. Detta var mitt första besök. Men det var trevligt. Sedan tog vi en promenad hem på kinesgatan precis bakom de flashigaste nybyggda västerländska höghusen. En enorm kontrast. Jag tycker mycket äkta kinesgator. Jag känner mig inte så lurad där, men jag är glad att jag får bo i ett västerländskt hus med egen toalett i lägenheten och inte en gemensam på gatan.

Lördag var christopher ute och shoppade på QiPuLu med sin store nyazeeländske vän Ian. Vi andra hade en bra dag hemma och ute på parken. Jag lyckades t.o.m. att få fluff på grädden jag köpte och lyckades med en hyfsad ris à la malta. Denna tog vi med oss till Sudweeks, som hade kvällens julfest. Det fanns mycket pumpagrejer på bordet och annat suspekt, men det var i alla fall en trevlig kväll med många vänner.

Veckans plåga har varit High school musical. Denna barn/yngre tonårsfilm har spelats varje dag i detta hem. Stella är såld och går och nynnar på sångerna under dagen. Och nynnar gör jag med, man kan liksom inte hejda sig. Så nu har jag sett till att vi fått soundtracket. Kanske det kan göra att vi inte behöver se filmen varje dag. Eller så gör det att vi fortfarande kan se filmen dagligen, men emellan så kan vi också lyssna. Bra eller dåligt återstår att se.

Jag har också blivit lurad denna vecka. Jag skulle köpa nålar för att byta dragkedjan på Kaspers vinterjacka och jag valde att göra det av en gatuförsäljare. (Jag har sett filmen ”Pursuit of happyness” (nej, jag stavade inte fel. Den heter så!) och varje gång jag ser en gatuförsäljare så vill jag köpa något. Men än så länge har jag blivit mest lurad av dem.) Så istället för 3 kr kostade mig nålarna 50 kr, eftersom 50-lappen jag fick tillbaka var totalt oäkta. Det ironiska i det hela var att jag tittade och kände på den, men eftersom det var kallt ute och det var mörkt, så var det svårt att avgöra. Så, medvetet eller omedvetet försnillande, hoppas jag i alla fall att hon har god användning för pengarna. God Jul på henne.

Och på er andra.

johanna

Söndag 2 dec -07 / jaså, jul snart!

2007-12-02T15:13:00.000+01:00

Det är inte varje söndag som man kommer oduschad, osminkad, med flottigt hår och i jeans till kyrkan. Men idag var en sådan dag och inte brydde sig en själ. Jag var ändå mindre suspekt (hittade ombyte och bättrade på det yttre med en kjol ialla fall) än rådgivaren som genomgått laserkirurgi på ögonen och hade heltäckande svarta solglasögon.

Hela veckan har i princip kretsat mer eller mindre kring min nu genomförda Pekingresa.

Måndag skulle jag fixa biljetter. Jag satte barnen på cykeln för att ta ut pengar. Då funkade inte mitt kort och jag åkte till nästa, där det inte heller fungerade. Då var det bara att sticka hem, föra över pengar, ta christophers kort, åka tillbaka till banken och sist till biljettstället. Det låter inte så jobbigt, men det var pest. Bara att låsa cykeln mellan varje stopp är jobbigt för att då har jag tre barn som kan springa okontrollerat. Och att få upp barnen i lägenheten, ta av alla skorna, fixa med banken ostörd, sedan ta på alla igen som inte vill denna gången och åka ut och fixa resten, det är mer problematiskt än vad det låter. Men jag fick i alla fall biljetter tillslut. Och på de tider jag ville. Toppen.

Eftermiddagen tillbringade vi som barnvakter åt felix kompis Jimmy. Det var intressant att studera detta ensambarn närmare. Man märker att han aldrig behövt ta hänsyn till något mindre syskon, då han hade extremt svårt att vänta på att alla skulle bli klara innan han kunde gå. Små saker man lär sig med att ha jobbiga syskon.

Taxiresan hem var en pärs (förutom trafiken och att vi stod stilla i mer än en halvtimma) då vi fick en kexchoklad som resesnack och kasper åt, spillde och inga våtservetter fanns i bilen. Tillslut gjorde jag som kineserna och slängde skräpet genom fönstret ut på gatan. Och det var lite förvånande hur befriande det kändes. Men när jag kommer i sådana situationer som känns stressande för mig och som jag inte kan påverka (chokladfläckar på hans vita sätesskydd), så har jag förstått att jag tar ut det på mina stackars barn istället genom att få en extremt kort stubin. Hela resten av kvällen kände jag mig usel och lovade mig själv att jag aldrig igen skulle göra något över huvud taget. Om jag bara är inne jämt, så blir jag inte stressad och slipper plåga mina stackars barn. Fast frågan är om det är bättre att jag blir rastlös och otålig… Det var nog ingen bra lösning.

Tisdag var det skriftgrupp. Sen en potluck och efteråt var det babyafton för Analee. Potlucks, där alla bidrar med något alla kan äta till lunch, tycker jag verkligen inte om längre. Mina barn äter inte sådan mat och då måste jag se till att de får bra mat och fixa något till ”smörgåsbordet”. Det är lättare att äta lunch hemma.

Efteråt stack vi till IKEA för att fylla på knäckebrödförrådet. Vi lyckades att köpa lite glas också. Vi har säkert handlat glas för över 100kr på dessa månader. Matdelen har marmorgolv, vilket gör att hälften av alla tappade glas faktiskt går sönder. Men det överträffar ändå alla spillda glas vi sluppit hade vi haft plastglas.

Onsdag hade vi playgroup ute på lekplatsen med inomhuslekrummet i Longbai. Vi tillbringade ganska lång tid på en buss som jag trodde skulle ta oss dit, men som tog oss någon annan stans istället. Stella undrade lite försynt varför vi tar bussen om den åker fel. Ja, vad svarar man på det? Lekgruppen var i alla fall trevlig och barnen lekte.

På kvällen var det hjälpisaktivitet. Vi klippte fleecetyg och knöt till filtar som skall delas ut på sjukhuset här i nästa vecka.

Torsdag var det äntligen loppis igen. Denna gången var det massor med grejor och massor med folk, lite för mycket. Men jag lyckades ändå behålla mitt lugn, hitta lite julpynt att förgylla lägenheten med och barnen hittade leksaker. När man kan fynda en barbiebil för 2kr, då är jag lycklig.

När vi kom hem hade jag ändå nästan 4 timmar kvar tills jag behövde gå hemifrån till tåget, så jag tog barnen till simhallen. Bra tidsfördriv och skönt med en dusch innan resan, eftersom vårt varmvatten var borta pga reparationer.

Tillslut blev det i alla fall dags för mig att åka. Jag hatar när man bara väntar på att tiden skall gå. Men jag tog bussen till linje 1 och tunnelbanan till tågstationen. Där väntade mina ivriga medresenärer Rochelle Grover och Charlotte Archibald. Efter lite väntan fick vi gå ombord och vi vart överraskade över hur trevligt vår del av tåget var, dvs de mjuka sovplatserna. (Man kan också få hårda sängar eller bara stolar, men att sitta över natten 11,5 timmar, är inte rekommenderat.) Det är 4 britsar i en avdelning och vår medsovare var en ickeengelsktalande kinesman. När han kom in i kupen och såg oss tre så suckade han och log lite lamt. Men han var så trevlig det går att vara när vi bara pratar lite mandarin och han tog kort på oss innan avstigning i alla fall. Undra vad han säger när han visar dom.

Natten gick utan problem och sängarna var sköna. Vi var framme i Peking kl. 06.48. Full rulle på tågstationen, men det gick fort att få tag i en taxi. Fast taxichaffisen skällde på oss ordentligt. Det visade sig att adressen, fritt översatt från Marriotts engelska hemsida, inte var till hans belåtenhet och det fick vi veta. Jag funderade på att gå där ifrån för att han var så oförskämd, fast då hade han ju fått som han ville, så vi stannade kvar och ringde hotellet.

Framme på hotellet, första gången på ett Marriott (det var billigt, ett rum med extrasäng för 600kr), så bytte vi om och gav oss ut på jakt efter någon att ta oss till muren. Vi lyckades få första taxin att ta oss till muren, vänta och köra oss tillbaka för 600kr, 200kr billigare än de ville ha precis utanför hotellet. Resan till ”vår” del av muren, Jinshanling, tog ca 3 timmar. Och med vår fattiga kinesiska så kan vi tyvärr inte införliva våra medresenärer i så mycket kommunicering. Men vi hade trevligt i alla fall. När vi väl kom till bergen, så trodde jag att muren skulle vara synlig överallt, men så var inte fallet. Det är inte ens lätt att urskilja den på långt håll. Allt såg brunt ut, bergen var bruna och t.o.m. enarna var bruna. Men tillslut var muren där. Och vi gick upp. Och det kändes lite konstigt. Detta är ju något som har varit så långt ifrån verkligt hela livet, och så är jag där. Och det konstigaste av allt är att man inte känner sig ett dugg annorlunda, utan allt är som vanligt, fast man står där på Kinesiska muren. Helskumt.

Vår plan var att gå från Jinshanling till Simatai. Och så fort vi kom dit så kommer dessa guider/försäljare och förföljer en. Jobbigt, men säkert värre på de andra mer turistiga ställena. Vi köpte varsin bok av den första gruppen bara för att bli av med dem. Den andra gruppen ”vardagsbönder” ifrån området gick med oss en lång bit innan de ville gå hem och först sälja oss något. De andra var stenhårda och sa nej till allt. Jag var lite soft och köpte några vykort för 10kr. Efter det hade vi turen att bli passerade av några ”mountain runners” från nya zeeland och två fransmän med en hasselbladskamera och vi slapp bli efterhängda av fler typer. Hade mitt sällskap kunnat prata på ett annat språk som försäljarna inte förstod, så kanske det inte hade varit så jobbigt. Men dessa har ju lärt sig lite engelska och det känns skumt och dumt att prata om de fattar vad man säger.

Muren då? Jo, det var fantastiskt vackert. Första delen var relativt oförstörd, resten raserat och lite uppbyggt eller inte alls. På ena sidan utsikt över bergen i ”outer mongolia” och på andra sidan bergen åt peking till. Att gå var inte en skön liten promenad, utan en bergsbestigning nästan. Ibland var stegen enormt höga och lutningen ännu brantare. Jag vart t.o.m. lite skraj ibland, men då måste jag ju förklara att branta, lutande steg är något jag ofta drömmer mardrömmar om. Fast igen så var ju utsikten helt makalös. Och vädret kunde inte vara bättre; soligt, blå himmel, vindstilla och lagom kallt. Det enda som saknades var systemkameran, men jag vet inte om jag ens skulle fått låna den av christopher om jag frågat. Den är näst inpå helig. Vi gick i ca 4,5 timmar och var helt slut i sista trappan uppför.

Taxiresan hem var en skön vila. Och duschen på rummet nästan ännu bättre.

Vår upptäckarglädje och korta semestertid gjorde att vi inte hängde kvar och kollade på TV resten av kvällen (fast en massage var också på tapeten och inte helt ointressant). Vi klädde på oss igen och gick ut för att titta på Himmelska fridens torg. Och 40 minuter senare var ju detta en besvikelse. Mitt emellan två 4-filiga gator och framför en 8-filig väg ligger en platt grej utan vare sig kantstenar eller något växande. Det kunde lika gärna varit en del av gatan. Mysfaktor noll. Men så lite lägre ner fanns en obelisk och sedan Maos masuleum och ett museum. Jag vet inte riktigt nu hur jag hade föreställt mig att denna plats skulle se ut. Men det var i alla fall inte så. Och hela Peking var egentligen en besvikelse. Det var inte vackert eller mysigt på något sätt. Alla byggnader var stora och breda. Alla gator var breda. Många gator var inte kantade med affärer eller restauranger, utan kala hus. (Detta kanske inte gäller i hela Peking, fast det var så i de delar vi rörde oss i.) Låt mig säga att jag är otroligt glad att jag bor i Shanghai och inte i Peking.

Vi avslutade vår kvällsvandring med en taxiresa hem och åt nudlar på en Ajsian Nudels runt hörnet. Och så sov vi gott hela natten.

Lördag morgon vaknade vi, fixade ihop våra grejer, checkade ut och tog oss iväg till Förbjudna staden, kejsarnas f.d. tillhåll. Vi gick in från baksidan (rekommenderas) och gick runt i alla gångar, gårdar och tittade och förundrades. Det var intressant, vackert och spännande.

Efter en förmiddag här tog vi oss till ett område med hutonger invid en sjö. Hutonger är ett sätt att bo kring en innergård och utåt gatan syns ingenting. Vi hyrde en tandemcykel för 3 och cyklade iväg på en rundtur. Det var helt hysteriskt och riktigt kul. Folks miner var obetalbara och vi bjöd på många skratt, helt gratis!

När vi var färdiga med detta var vi faktiskt ganska nöjda med Peking. Men vi hade några timmar kvar och tog oss till Himmelens tempel. Det var ju en liten besvikelse, då det var byggt samtidigt som förbjudna staden och därför såg allt likadant ut. Men det vart ändå värt det i slutet då vi av en händelse, eller rättare sagt felgång, snubblade över ett område där medelålders kineser hade sitt lördagstillhåll och sportade (tennis, badminton, stavstretching och eurodiskodans (som vi blev inbjudna till och vi dansade ett tag. Jättekul. Dessa dansandes kineser i sin bästa ålder, jätteglada över att vi var med, till dålig musik. Och det blev inte sämre av att en av låtarna var: ”i wanna kiss, kiss, kiss, when the sun comes down, o-e-o, o-e-o”, sången som bilbanan spelar som vi fick överta från Siebkes! J), spelade kort och mahjong och musicerade. Och som i andra parker skall alla överrösta varandra. Vissa grupper var bara enstaka folk på instrument och sång, andra grupper var allsång med häften och en körledare med mikrofon. Det är så kinesiskt och så charmigt. Och mitt i det hela stod en kvinna och dansade flamenco eller något liknande med rosa boots med steppsulor och kastanjetter med långa sjalar påknutna i händerna. En fantastisk upplevelse och helt oväntad.

Vi tog oss tillbaka till hotellet, åt middag på samma restaurang och tog tunnelbanan till tågstationen. Vi var ca 1 timme förtidiga till tåget och roade oss så gott det gick. Men jag gillar inte tågstationer här. Det är så mycket elände och krossade drömmar där.

Vi fick en likadan kupé på vägen hem och en stackars kille fick dela den med oss denna gången också. Nattsömnen vart dock inte lika bra denna gång då väggarna gjorde knäppande och droppande ljud hela natten. Störande.

Söndag morgon, äntligen hemma i shanghai, var vi glada över att vara hemma och fantastiskt nöjda med resan som gått så bra och varit så rolig.

Dagen i övrigt har inte erbjudit något revolutionerande. Vi hade gamlingarna över på middag och sedan en mysig kväll.

Jag fick ärva lite saffran när Viktoria åkte hem. Får se om jag nästa vecka kan få lite julstämning med lussekatter och mitt införskaffade pynt.

johanna

Nya bilder

2007-11-30T04:10:00.001+01:00

Jag har lagt in lite bilder från min resa till Zhang Jia Jie. Kliv in och kika.

Christopher

Expedition Zhang Jia Jie

2007-11-29T13:13:00.000+01:00

Jag upptäckte en dag i skolan att min bänkkamrat, en ung och oförskämt trevlig norrman, hade samma perversion för foto och kameraprylar. Kläckte ur mig att jag länge funderat på att bara sätta mig på ett plan och se vart man hamnar lite. Thomas tyckte, inte helt förvånande då mina idéer ofta är lysande, att det var en mycket bra idé. Fredagen efter det sista mitt i terminen provet (fråga inte) så hängde vi på oss våra ryggsäckar och klev på China Eastern till Changsha som ligger i Hunanprovinsen. Vi hade sett en bild på några berg som liknade en blandning mellan Grand Canyon, Gotlands raukar och Thailands djungler. Hur vi skulle hitta dit visste vi inte, och det var ju faktiskt hela poängen. Vi ville ju inte ha en paketresa, vi var ju utrustade för äventyr. I Changsha fick vi tag i tågbiljetter till nattåget till Zhang Jia Jie som är närmsta stad intill naturreservatet som var målet för vår resa. Om man läser Thomas blogg så framställs jag i något elak dager då det gäller biljetterna. Vi fick tag i en Soft Sleeper och en Hard Sleeper. Och rättskaffens som jag är så höll jag båda biljetterna bakom ryggen och lät honom sedan välja (utan att jag fuskade dessutom). Han fick helt enkelt den sämre biljetten, och jag sov som en liten dunig valp hela natten.

Natten var för den delen inte så himla lång då vi blev abrupt väckta halv fyra. Klockan fyra klev vi av tåget och ut i mörkret och kylan. Det enda ljuset vi såg var från en stackare som drev en resebyrå. Och eftersom vi inte kände för att driva omkring på gatorna i fyra timmar så betalade vi snällt för nåt sorts resepaket. Vi blev sedan snällt vallade till ett ”hotell” med ett rum som var så läskigt att det knappt går att beskrivas. Toaletten var av hål i golvet modell, sängarna var bäddade men frågan är med vad och hur rent det var. Fönstret till gatan stod vidöppet och vädrade den knappt plusgradiga luften. I taket hängde inte någon lampa utan taket bestod av målade träribbor som hade vindruvsklasar av plast hängande i sig… Och som om det inte var kitschigt nog så hängde i takets mitt en diskokula i ett mässingsliknande material. Vi stängde fönstret och tog av oss skorna, sedan lade vi oss i sängarna fullt påklädda och jag undrade vad vi gett oss in på innan jag somnade. Här kan det tilläggas att det tog över två dygn innan vi återsåg ett varmt rum.

I två dagar spenderade vi tiden med en kinesisk guide som raskt förde oss mellan olika storslagna vyer. Hennes kinesiska var hyfsad, men vår var väl så där. Kineserna är vana vid att inte förstå varandra riktigt, Kina är ju rätt stort. När kineser inser att man inte riktigt förstår vad de säger så gör de helt tvärt emot vad man förväntar sig. Istället för att prata långsamt och använda korta fraser så lägger de på ett kol och försöker att förklara så omfattande som möjligt. De antar att ju mer de förklarar desto större chans är det att man förstår något. Och är det helt kört så skriver de gärna ner ett par tecken i handflatan med pekfingret. Ibland undrar man vad de tänker med. Men det finns ju en förklaring, de pratar alla lite olika, och ibland vill man ju själv att en skåning kanske bokstaverar eller skriver ner det han egentligen vill. Men trots att vi enskilt inte var så superhajja på kinesiska så bildade vi tillsammans en individ med kanske en treårings kommunikationsförmåga. Oftast fick vi titta på varandra och sedan försöka pussla ihop vad vi kollektivt kunde förstå. Det gick rätt bra faktiskt. Natten spenderades i ett hotell i naturreservatet, också detta utan värme, toalettpapper, handdukar och varmvatten. Vid lunch hade vi fått nog och bad att få bli körda till staden utanför naturreservatet. Där började faktiskt äventyret för oss. I knappt fyra timmar gick vi omkring i staden och väntade på att det skulle bli dags att ta bussen tillbaka till Changsha. För första gången sedan jag kommit till Kina kan jag påstå att jag sett det riktiga Kina. Det var mycket givande att gå runt och betrakta staden och dess invånare genom kamerans sökare.

När bussen närmade sig ändhållplatsen i Changsha, efter fem timmar, så gled vi förbi en Pizza Hut och vi såg tyst på varandra i samförstånd. Efter Pizzan gick vi bildligt talat runt hörnet och in i närmsta fyrastjärniga hotell. Mätt och varm klev jag nyduschad ner i sängen och såg ett gammalt Heroes avsnitt på engelska. Ibland är man inte så himla outdoors som man vill tro.

Christopher

Söndag 25 november 2007

2007-11-25T15:44:00.000+01:00

Idag var det ett tag meningen att jag skulle ta alla med häpnad. Jag tänkte nämligen springa shanghais halvmara, fast inte annonsera innan att jag tränade för den. Men när jag gjorde närmare undersökningar, så visade det sig att tävlingen var idag och inte igår. Och i.o.m. att jag inte försöker mig på en Shanghai klassiker, så kändes det som att jag kunde springa ett göteborgsvarv istället, som går på en lördag. Dagens ironi var dock att jag ändå blev hindrad av att gå till kyrkan av maran. För när vi satt där i taxin äntligen på väg, så stängdes Hong Qiao lu helt plötsligt av och vi blev infösta att åka på Zhongshan rd istället. Och det gick ca 20m och sedan stod all trafik helt stilla. Skulle vi vänta på att alla skulle springa förbi och sedan åka? Nä, vi valde att lämna taxin, försöka kryssa mellan svettiga löpare för att ta oss till andra sidan avspärrningen och leta efter en ny taxi. Tack och lov var det fint höstväder och inte regn. Men vi kom inte ens nära i tid till kyrkan.

Veckan i övrigt har inneburit trevlig höst och gula blad.

Måndag var christopher fortfarande borta på sitt fotoäventyr. Vi var hemma, gjorde ärenden och hade en bra dag.

Tisdag var det skriftgrupp såklart. Efter det tog vi iltaxi hem för att fixa iordning lunchen som skulle gästas av Amy med barnen Tylor, Juel, Ani och Greta. De kom dock ca 45 minuter senare än planerat så spagettin var halvkall och köttfärsen inte så god ens riktigt varm. Men alla åt och lekte bra. När ayi kom så gick vi ut till springparken (det är inte så lätt att städa med 7 barn i lägenheten) och barnen hittade en ”koja”. De hade alla jätteroligt.

Christopher kom hem senare på kvällen när alla somnat. Glad över att vara tillbaka där det är varmt och civiliserat.

Onsdag hade vi lekgrupp hos Grovers på Hong Qiao lu. Hennes stora barn var lediga från skolan och stella hade roligt. Tucker går på samma skola och var också ledig. Efter lekgruppen gick jag med Stella till Tucker och de fick leka ett tag. Stella såklart överlycklig. Felix, Kasper och jag tog oss istället till Carrefour, käkade, kollade på alla leksaker i leksaksaffären, handlade och kollade på alla leksaker i mataffären. Enda anledningen att handla på carrefour är att de har enlitersförpackningar med superhållbar grädde. De var slut. Typiskt. Vi åkte tillbaka för att hämta stella och tog oss sedan hem.

På kvällen var jag lycklig över att äntligen få gå iväg till gymmet. Men efter 2,5km på springbandet kom jag inte längre pga ett tryck över bröstet som inte ville ”knäckas” bort. Det kändes lite läskigt. Men speciellt Stella vart överlycklig över att jag kom hem så snabbt. Hon är inte glad i Christophers ”hårda” läggningar.

(Ryggknäcken jag längtat efter sedan onsdags infann sig precis och nu har jag inte ont längre.)

Torsdag morgon gjorde jag slag i saken. Jag måste ju prova på Tai chi när jag är i Kina! Och med christopher lite halvrisig, så kunde jag sticka iväg på morgonen för att försöka vara med dem som står nere i vår korsning och flaxar. De hade redan börjat när jag kom strax innan kl 7 och jag ställde mig längst bak och försökte hänga med så gott det gick. Det kändes ytterst pinsamt, som att jag förstörde det ”vackra” med mitt okoordinerade flaxande. Men sen är det inte jättelyckat att som vit nybörjare ställa sig där man bor, mitt i en trafikerad korsning, vid tidpunkten för vanligt folks jobb/skolstart om man nu vill vara anonym. Men jag gjorde så gott jag kunde, bjöd på gratis underhållning och var sprudlande glad när jag gick därifrån.

På förmiddagen gick vi till fisken. De barn vi hade hoppats på att möta kom inte (jag vet inte ens om de existerar, men en gammal tant sa att det brukar komma ut äldre barn för att leka där på f.m, så det var värt ett försök.) och barnen ville hem.

Efter lunch pratade stella om att hon ville gå och bada. Jag var totalt osugen på att nedsänka mig i kallt vatten, men vad gör man inte för sina barn? Fast till vår stora överraskning och lycka så var det 29grader varmt i vattnet och riktigt skönt. Ungarna plaskade länge. Jag nöjde mig med lite kortare tid i. Och alla njöt ordentligt av den lååånga varma duschen efteråt.

Efter middagen kom ayi igen. Jag hade bestämt att chrisopther och jag skulle ut och handla, att stellas gråt inte skulle få oss att vara hemma hela tiden. Vi stack iväg till changle lu och tittade i affärer. Och jag hittade faktiskt några tröjor och det var på det hela en bra shoppingtur. Jag behöver sällskap för att handla, jag vågar inte annars. En osäkerhet som går i släkten.

Under hela tiden borta så ringde inte barnen en enda gång. Konstigt. Men när vi kom hem så frågade Stella: ”nästa gång ni går bort, kan inte vi göra detta igen. Ayi kan vara här, vi får titta på 2 filmer och äta 3 glassar?” Så det är så man gör för att ha glada barn, man mutar med ordentligt med glass.

Fredag morgon var jag ute i tid, dvs strax innan kl.6.30. Jag blev introducerad till laoshire (dvs ”mästaren”) och istället för att göra programmet med de andra så hade han en privatlektion med mig. Jag fick lära mig början av Tai chi 101. Och det är svårare än det ser ut såklart. Det var massor att tänka på, men jag tycker nog att jag var ganska duktig.

Förmiddagen ägnades åt att baka brödbullar till kvällens fest dit ”finger food” skulle medtagas. Jag bestämde att brödbullar föll under den kategorin.

Efter en dubbelsats bakande i pytteugn orkade jag inte göra lunch och vi åt pizza (som f.ö. prisökats från 10kr till 25kr! Så det var sista gången vi åt Hello pizza.).

Eftermiddagen ville barnen såklart bada igen och vi gick dit. Denna gång fick de dock bada själva och jag satt torr, varm och glad på en stol bredvid. Det finns en gräns för hur mycket man måste offra sig för sina barn också.

Kvällen tillbringade vi på festen hos Hoopers, församlingens australiensare. Festen var till förmån för alla som flyttar från församlingen innan jul. Det var en lagom tillställning, kanske en fjärdedel av alla från församlingen var där, men framför allt var det kul att äntligen få se Hoopers hus. Det var enormt och fyllt med fantastiska möbler och målningar fyndade i kina. Tänk om man hade massor med pengar och möjlighet att ta hem en container. Då…

Lördag morgon var laoshire borta och jag gjorde programmet med de andra. Det består av kanske sex olika delar som de alla kan utantill. Det är 45min program som de alla har i huvudet. Imponerande. Tai chi är den perfekta grejen att härma, för det går så långsamt. Så jag tror att det såg småOK ut, fastän händerna var vända åt fel håll för det mesta. Under tiden jag höll på där så kom jag i alla fall fram till att det var sista gången för mig. Att hålla på med tai chi varje morgon kommer inte att göra mig lyckligare, en bättre människa eller mer frisk. Det finns andra saker jag kan lägga den tiden på istället, som faktiskt kan ge mig mer. Men nu har jag provat!

Denna familjedag tog vi oss alla till Shanghai urban planning museum vid Peoples square. Där tittade vi på shanghai i miniatyr (coolt), gamla bilder från förr och framtidsvisioner. Det var intressant och vi kunde bocka av ett till ”måste” här. Skönt.

Efter en lunch på KFC så tog vi taxi upp till Luxun park. Ända sedan vi var där typ i maj, så har jag velat gå tillbaka. Mest för att barnen hade så kul på hoppborgen. Vi tillbringade lagom med tid där och åkte sedan hem till Jared och Mesh. Vi var ju i deras hoods och de bjöd över oss på middag/kvällsmat. Barnen blev parkerade i soffan med lördagsgodis och maten tillagad. Vi hade kul och barnen lyckades att inte förstöra något i deras ickebarnsäkrade lägenhet.

Idag har vi på eftermiddagen träffat en blivande pensionär Zheng och hans dotter Laura, 26, i parken. Han hjälpte till att tolka för laoshire i fredags på tai chin och ville ha mitt telefonnummer. Ok, tyckte jag. Och så ringde han så snabbt och ville absolut träffas tillsammans med sin dotter. Men de var trevliga att prata med. Och de hade med sig en tårta till barnen (kinesisk tradition att man har med sig något gott till barnen första gången man träffas) som faktiskt var ätbar. Vi får väl bjuda över dom på pannkakor eller något annat västerländskt.

Nu på kvällen har stella och jag varit över till Crowells och lämnat dem en skiva med bra, svensk musik, ett måste i var familjs ägo. De flyttar hem imorgon. Det värsta med en stad som denna, dit folk kommer ett tag, är att folk alltid lämnar. Tänk att bo här länge och alltid bli lämnad. Det är nog inte lätt. Jag tycker att det är svårt bara denna lilla tid vi vart här.

johanna

Söndag 18 nov -07

2007-11-18T14:14:00.000+01:00

Min glädje i att blogga och kunna bli hörd av många och ändå vara oemotsagd har försvunnit. Varje söndagskväll kommer småångesten smygande, ungefär som på lördagskvällen när man tänker på två timmar primärklass. Så detta är för er trogna läsare, ungefär en handfull kvar tror jag.

Veckan har bjudit på mer höst, lite regn och mycket lek. Det har varit en bra vecka. Jag älskar varje dag här.

Måndag fick vi äntligen till en träff med en nyinflyttad mamma som bor i Yanlord, Selma och Hedvigs lekplats. Hon kommer från USA, har 4 barn och hemskolar. Därför behövde hon också lekkamrater till sina barn. Vi lekte först ute i ett fantastiskt väder och sedan inne i en ekande tom lägenhet. De äter än så länge på golvet i väntan på möbler. De har heller inte några leksaker, eftersom allt är på väg hit. Så nu skall jag ordna med en leksaksutlåning i kyrkan. Vi som flyttar skall kunna lägga våra bra leksaker där, för att andra familjer likt denna, som kommer och väntar på sina grejer, skall kunna låna dem under tiden. Jättebra! Hoppas bara någon kan ”dra” i det när jag flyttat.

Ialla fall var det en trevlig familj och vi skall träffas igen denna kommande vecka.

Tisdag var det skriftgrupp och efteråt tog jag barnen till Decathlon igen och köpte alla nya skor. Felix har stolt visat upp sina nya skor, som inte ser så nya ut längre, hela veckan: ”Look, new shoes”. På barnens medverkan, som han bangade, skulle han absolut inte säga sin tilldelade mening utan: ”my shoes are broken” hade han kommit på. Därför fick han inte vara med för mig. Men nu som sagt är han lycklig. Det är jättesnabba skor som han och kasper har lika dana. Stella har den rosa modellen. Smidigt. Men efter shoppingen så hade jag inga pengar kvar och vi fick bli utlösta ur taxin av christopher.

Efter lunchen så tog vi cykeln och åkte iväg till sjukhuset i närheten där Analee låg snittad och infekterad med stans sötaste lilla flicka. Dessa snittade barn är ju så vackra. Stella tyckte att det var jättetrevligt där. Kasper var gasen i botten med sina nya skor och nyfunna glädje i att springa, så det trevliga besöket blev kortare än önskat. Men vi handlade mat och lekte på fisken på vägen hem och fick bort lite energi i alla fall. Folket här tycker att det är kul när jag kommer på cykeln med alla barn. Kasper står framtill mellan mina ben och Felix och Stella sitter bak på den stora pakethållaren. Det fungerar fint och jag bjuder gärna på skratt. När de inte säger något är det ok. Men jag börjar att bli trött på att de alltid skall kommentera allt. Jag vet att jag borde vara kärleksfull mot alla, men när hundra människor påpekar att min son är kall och jag måste säga att han inte fryser, då tar faktiskt tålamodet slut tillslut. Det är pest och jag önskar att jag bara kunde ignorera alla. Jag vet att det är det kinesiska sättet att vara, att kommentera allt uppenbart, men det är himla jobbigt. Så, jag har lovat mig att aldrig göra så. Jag skall aldrig påpeka något uppenbart, utan bara ge komplimanger. Tex. inte säga: ”du har klippt dig” utan ”du är fin i håret”. Det är lättare för mottagaren att ta komplimanger än påpekanden.

Onsdag hade vi playgroup. En lagom grupp var hos Decampos och lekte på lekplatsen. Efteråt gick vi till carrefour och åt. Barnen fick kycklingbitar från McD som vi tog med oss till food-courten där vi satte oss och åt precis bredvid skylten som sa ”ingen medtagen mat”. Men jag anser att det fanns gott om plats och att de tjänar pengar på mig som äter deras mat.

Vi gjorde en liten shopping efteråt och tog sedan buss 925 in till Peoples square. Vi gick förbi massor med vita duvor och sedan genom ett enormt underjordsshoppingplace. Men vi kom fram till metron tillslut och tog den ut till pudong. Sista biten åkte vi taxi till Gretas hus. Greta är en 6-årig flicka från Ludvika vi träffade på svenskträffen för några veckor sedan. Och jag trodde att jag sett fina ställen, men när vi kom upp i deras lägenhet kunde man inte mer än att gapa. Inte var den bara jättefin och lyxig, utan den hade också 300graders utsikt över Shanghai från 38:e våningen granne med floden. Det var helt makalöst. Man kunde inte sluta titta ut genom fönstret. Och det blev inte sämre när det blev mörkt och alla lampor började tändas. Vi missade tyvärr Bunden upplyst, men kanske vi kan tajma det en annan gång. Igen makalöst. Leken var f.ö. lite mer småhysterisk eftersom Greta inte var överförtjust i de två medföljande småbröderna. Vi får hoppas på bättre lycka nästa gång.

Hemresan kunde blivit hysterisk, men vi valde att vänta på nästa tunnelbana eftersom den första som kom var knökfull. Och det var så lyckligt att nästa var nästan tom. jätteskönt. Jag är alltid beredd på att knö, men det är superskönt när man slipper.

Torsdag hade vi en träff med svenska Sonja och John planerad. Vi möttes vid Peoples square och lekte på lekplatsen, åkte en attraktion och målade fönster”gubbar”. Felix färg är svart, allt skall vara svart. Denna gång valde han ialla fall inte en stridsvagn. Kan man i något annat land färglägga en stridsvagn? Bara i kina.

Vi träffade deras pappa för lunch som vi åt på ett schysst nudelställe på en tvärgata. När vi kom in så spelades Lisa ono. Strax efteråt började julmusik. Om det var så i skivspelaren eller om de bytte för vår skull vet jag inte. Men nu börjar julen på allvar. Jag är inte ledsen för att jag missar all julshoppingångest i sverige. Jag tycker att julklappar borde avskaffas. Eller att det skulle bli obligatoriskt med en superdetaljerad önskelista i alla fall. Den som inte önskar sig något får inte något. Häpp.

Efter lunchen skickade pappan iväg oss på fotmassage. Så ner i källaren kliver vi och våra 5 barn in för en timmes av ”avkopplande” fotmassage. Kasper sov tack och lov och Felix var ganska lugn och trevlig i 45 min, så barnen var ganska ok. Och med en episod om prinsessan Sockersöt och prins Felix (en kvarleva från de oändliga bilresorna i thailand) så överlevde vi. Men detta med massage: jag tror inte att det är skönt. Nu har jag bara huvudmassage kvar och jag vet att jag gillar när de trycker precis där nacken möter skallbenet, men annars så tycker jag att massage är helt överreklamerat. Det är inte skönt. Jag kanske skulle göra som far min och önska mig fotklapp eller ryggkli istället! J

Efter ”misshandeln”, som f.ö. slutade ganska abrubt med en mellanstor kille som skriker från övervåningen: ”kissat och baaajsat”, så åkte vi hem till oss. Vi tog en liten paus och sen stack vi iväg igen med cykeln på strumpjakt. Barnen har även dåligt med strumpor och det tänkte jag göra slut på. Tillslut hittade jag ett ställe och köpte ett gäng med strumpor eller snarare ”3 för 10kr” gånger 7. Så nu har Felix så att det räcker. Behöver bara lite fler till Stella.

Fredag var en regnig dag. Usch. Men vi lyckades med att ha en trevlig innedag ändå. Strax innan kl 14.30 kom Tuckers mamma Liz för att hämta Stella till hennes första sleep-over. Hela dagen hade hon tjatat såklart. Felix hade också tjatat, men av en annan anledning. Han hade blivit lovad att få köpa ett kort Beatman-svärd när Stella åkt.

Fredag kväll fick chrisotpher och jag tid att se en film, första gången på många månader. Och då såg vi en enligt mig meningslös film, Anger manegment med Adam sandler bl.a. Och plötsligt blev jag glad för att christopher oftast screenar mina filmer. Det betyder ju att jag ser bra grejer de få gånger jag faktiskt tar mig tid att titta. Skall inte någon starta en filmrekommenderingsblogg? Någon som tycker som jag. Jag gillar alla filmer som innehåller kassaskåp och är svag för high school filmer/romantik typ Gilmore girls och Veronika mars. Nu vet jag att de båda nämnda är TV-serier, men ni fattar…

Lördag stack jag iväg på en julbasar igen. Inte mycket för mig, men jag fick tag i en fotograf med massor av fina bilder. Skall gå och se vad han har i lung och ro istället. Men jag fick med mig Stella hem, som hade haft jättebra och inte ens fick jag en kram när hon såg mig, så jag tog mig en. Men med lite sömn i bagaget så var hon riktigt jobbig hela eftermiddagen. Och christopher stack iväg för att göra en fotoresa till en nationalpark med en norsk klasskamratsfotonörd. De kommer hem på tisdag och vet egentligen ingenting om dit de skall. Men de har en flygbiljett till närheten.

Alla barn somnade lagom i tid (allt innan 20.30 tycker jag numera är bra. Stella kan ibland ligga vaken till kl.22.). Och jag fick en lugn kväll med mig och vår DVD-spelare (såg Shooter med Mark Wahlberg. Bra.)

Idag har varit ok. Bara 5 barn var på klassen och jag tänkte att jag kunde hantera det själv, eftersom de inte var så många och chrisotpeh var borta. Men det visade sig fel. Och jag tycker att det borde vara en ettårsregel för alla primärlärare. Man tappar verkligen lusten och glädjen.

Efteråt var vi bjudna till Hoskins på panncakes-lunch. Barnen lekte bra och vi hade en bra stund.

Så, det var veckan. Jag vill också nämna att Felix fortfarande pratar skånedialekt.

Må väl. johanna

dagens erbjudande

2007-11-15T10:49:00.000+01:00

jag har blivit introducerad till något som på engelska kallas boob tube. det är som ett linne fast utan axelband. men det är inte som linne den är så fantastisk, utan som magskydd. jag lider av problemet med korta tröjor och det är inte kul när det glipar och det ena eller andra syns. men då tar man på sig denna och så vips är problemet borta. den sitter i midjan och går bra ner i byxorna och är framförallt tajt, så inget fladdrar. suveränt. den finns i svart, vit (inte krit, men nästan), typ hudfärgad och grå.
är det någon som redan nu förstår det genialiska i detta, så kan jag erbjuda tjänsten att införskaffa och posta en eller flera till er. jag tror att kostnaden för en borde bli runt 20kr och två kanske 35kr, men jag vet inte på rak arm. men då måste beställningen inkomma före jul. efter jul tänker jag enbart att tänka på mina egna införskaffningar.
johanna

dagens råd

2007-11-15T10:43:00.000+01:00

kära makar,
om ni nu skulle veta vart er fru förvarar sitt lager av choklad, så finns det en sak att tänka på: ät aldrig upp all choklad. ni vet aldrig när suget kommer och finns det inget där eller om kärleken skulle finnas att ni ersatt det förlorade med annan sort, så kan en värdefull timme av en dag vara förstörd. låt det aldrig vara ni som kommer mellan er fru och hennes choklad.
johanna

Söndag 11 nov -07 / grattis på farsdag!

2007-11-11T13:30:00.000+01:00

Det är inte många dagar kvar och jag håller som bäst på att planera en egen resa till Peking. Jag skall bara få med mig någon först. Jag har hört om en heldagstripp som görs och man går ca 1mil, men får då också se spektakulärt vackra vyer, om man har turen med fint väder antar jag. Jag ser fram emot det. Så är någon sugen att mötas i peking, så tveka inte!

Veckan har varit bra. Felix har plockat upp skånedialekt och är jättesöt när han pratar. Alla barnen har varit jätteglada med sina kusiners sällskap. De har fortsatt sin shoppingturné och kommit hem med fina saker varje dag. Och alla 10 jackor blev bra! Barnen och jag har inte alltid varit med. Och chrisopther har mid-terms nästa vecka och har ägnat all vaken tid åt sina böcker.

Måndag hade vi en lugn dag hemma och i närheten. Lite för lugn för min smak, men jag antar att man inte alltid kan träffa folk.

Tisdag åkte jag och tjejerna till en skinnmarknad ca 1,5h utanför stan. Josh Roemmich jobbar där ute, dvs en av hans fabriker finns där, och vi följde med. Orten där fabriken låg var inte vackert någon stans. Fula hus, skräpigt och bedrövligt. Området skall vara relativt rikt, så jag undrar om det är likgiltighet som ligger bakom det fula. Vi började med en kort rundtur i fabriken. Det var intressant. Denna del gjorde slutfinishen av mockaimitationssofftyger, så det var stora maskiner, tygbalar och ammoniak överallt. Vissa ställen tyckte vi att det inte gick att andas på och där satt kinesiska män och övervakade processen, dvs det var deras vardagsluft. Hur klarar de det? Vänjer man sig eller har de inget val? Det finns så mycket misär här.
Skinnmarknaden var snarare ett varuhus i jätteformat med väskor på bottenvåningen och skinnjackor på våning 2 och 3. Ett jätteutbud, men inget jag gillade och inte superlåga priser heller. Vi shoppade på oss en hel del tofflor och vantar. Annars gjorde vi inga större köp. Josh och en av hans förhandlare gick med oss en stund. Jag gillar verkligen inte att shoppa med killar. Det känns så fånigt när de följer efter som viljelösa varelser.

Onsdag var det play group. Inget speciellt där.

Torsdag gjorde vi en utflykt till HangZhou. Vi tog tåget kl9.30 och kom fram strax innan 11. Liksom alla tågstationer så är HangZhou översållat med folk som vill att man skall göra/köpa/åka med dom. Allt sådant stressar mig, för man blir alltid lurad. Men vi blev erbjudna en busskarta som vi köpte och där kunde vi hitta en buss till vår första anhalt, buddorna i berget. Området där de ligger är vackert och det är härligt att vara i natur. Buddorna är intressanta och där finns också kinas största kloster. Där inne fanns en enorm guldbuddah och en basketplan bl.a. Barnen var duktiga som gick och gick, men vi var alla glada när vi sett allt och var färdiga.

Därefter tog vi en taxi ner till sjön. Vi såg en vacker bro, som var förstörd av grön väv som de satt upp för att skymma den andra ”fula” sidan av sjön. Och efter en promenad som var längre än någon av oss önskade, så kom vi fram till turistbåtarna och vi gjorde turen kring sjön. Kl.16 var vi färdiga och längtade efter lite mat, glass och chips är bara så mättande i längden. Vi hittade världens säkert sämsta McD som vi förärade med ett besök. Det var äckligare mat än vanligt, smutsigt och de roliga leksakerna i Happy Meal jag köpte enkom för att de skulle ha något nytt att leka med på vägen hem, visade sig vara tavelramar. Misslyckat, men det var skönt med ett lekrum.

Till tåget hem blev vi för andra gången denna dag välsignade med en taxi i sista stund. Tågresan hem vart smått hysterisk pga speedade barn. Men vi överlevde och kom hem tillslut med metro och taxi och ett kisstopp i tunnelbanestationens soptunna. Kineserna gör det och då kan väl vi med?!! I alla fall Felix.

Fredag hade jag planerat att stella skulle få åka till en kompis. Felix fick också åka till sin, så det var en riktigt lyckad dag.

Lördag sa barnen och jag hejdå till tjejerna och stack iväg på en marknad och felix kompis Jimmys kalas. Marknaden var meningslös, men stella hittade en ny lekkamrat, Tucker som vi inte kände innan, som hon fick stanna och leka med. Lycka. Det var t.o.m. så roligt att Tucker fick följa med oss hem några timmar när kalaset var slut och felix hämtad. Vi hade en skön eftermiddag i vår lägenhet i ensamhet. Det är jättekul med gäster, men också skönt när de åker. (inget personligt tjejer, det är så med alla, alltid)

Idag söndag var det barnens medverkan på sakramentsmötet. Detta innebar att jag hade tre timmar med härliga 4-åringar istället för två. Och jag måste säga att i slutet var jag lite trött på dem. Fast de var trötta också efter så lång stund med mig och mina tillsägelser.

Efteråt var vi bjudna till Grovers, en relativt nyinflyttad familj med barn som lekte fantastiskt med våra barn. Vi hade en skön stund, minus kylan i deras hus.

Resten av dagen har vi varit här och haft en bra dag.

Annars inget spännande.

johanna

massor att måla

2007-11-10T09:35:00.000+01:00

http://disney.go.com/magicartist/coloring/index.html

världens bästa sida för barn som tycker om att färglägga "kända" bilder.
johanna

Hemresan är bokad

2007-11-09T04:05:00.000+01:00

Nu har vi bokat vår hemresa. Det känns både vemodigt och väldigt roligt på samma gång. Vi ser fram emot att komma hem och vara med alla vänner och släktingar igen, och eftersom vi ska bo i Nynäshamn så känns det som ett nytt äventyr. Det känns nästan som en fortsättning på vår resa, kanske inte lika stort bloggvärde i att flytta till Fågelgatan 12 i Nynäshamn dock.

Men hur som haver så kommer vi hem fredagen den 18:e Janurai. Planet landar kl. 16.00 så vem vet, kanske stannar vi till i VEGA på vägen till Nynäshamn. Det kurrar nästan dagligen i magen efter en Sambalburgare, så risken är stor att vi svänger in där vid halvsextiden...

Christopher

Söndag 4 nov -07 / Shoppingveckan

2007-11-04T14:45:00.000+01:00

Denna vecka har varit full med att hitta på saker att göra för två shoppingbrudar. Och de har varit fullt sysselsatta. I shanghai finns det shopping i varje hörn. De två har redan på en vecka handlat mer än jag lyckats med på 9 månader. Anledningen är att jag är lite skraj för att betala för mycket för något och försöker därför inte ens. Kanske lite dumt, men så funkar jag tyvärr.

I måndags följde jag ialla fall med dem till tygmarkanden, där de vart smått saliga. På kvällen använde vi flickorna som barnvakter och fick äntligen åka hem till Jared och Mesh på middag. Deras hus är inte barnanpassat och därför har det tagit ett tag. Det var i alla fall god mat, trevligt sällskap och hembakade bullar till efterrätt. Jared är en uppskattare av rang och beställde några.

Tisdag var vi på skriftgrupp. Efteråt åkte vi till Wardles för att låna utklädningskläder inför den stora ”högtiden”. Kasper fick låna en stålmannentröja med inbyggd glitta som felix skulle sagt. Glitta betyder på höglundska en mantel för att flyga. Denna tröja var det i alla fall omöjligt att få av honom. Gulligt.

Onsdag var det äntligen halloween. Vi har pyntat och talat om detta länge. På lekgruppen hade vi halloweenfest med tillhörande snacks och kläder. Det var ett gäng söta och utklädda barn som träffades. Bussresan till Laynes uppskattades av kineserna på bussen som fick se en sjöjungfru, en ”riddare” och stålmannen.

Vi hann i princip bara komma hem efteråt, laga ordentlig middag och sedan sticka iväg igen. Att åka ca 5km till KingsGarden i rusningstrafik tar ungefär en timme. Det går inte snabbt i denna stad. Men vi kom i varje fall i tid till godis”utdelningen”. Barnen, dvs de vakna Stella och Felix, Kasper hade slocknat i taxin på vägen och gick inte att väcka, gick runt med sina påsar och sa ”trick or treat” enligt bästa förmåga och fick en hel del godis. Det tog längre tid än beräknat och var också trevligare än förväntat. Alla var glada och hade roligt. Och att klä ut sig är ju alltid kul. Kanske är det något för sverige också? Men då skulle jag önska att vi kunde göra som amerikanarna, dvs klä ut sig till andra saker förutom superläskiga häxor eller djävlar. Alla prinsessor, Harry Pottrar och enstaka astronauter var jättesöta.

Efter godisutdelningen, man måste också ha med sig godis att dela ut om man vill vara med, så vart alla inbjudna till Crowells för hemmagjorda donuts. Det var verkligen supersmaskens. Vi stannade längre än alla andra eftersom våra barn är de enda som inte behövde gå till skolan dagen efter. Men att vara sist är ju bäst av allt. Fester är som bäst när nästan alla gäster gått.

Torsdag var svårt att hindra barnen från att äta upp allt sitt godis, speciellt felix eftersom han inte ätit något dagen innan heller, då han valde att inte äta någon middag eftersom den var äcklig, ett konstaterande gjort bara på utseende. Men han är ändå otroligt duktig på att ta konsekvenser av handlanden och klagade inte allt för mycket.

Vi hade i alla fall en lugn morgon med en film och frukost kl.10. Härliga mornar, som kommer att vara slut när vi kommer hem till sverige. På eftermiddagen åkte de andra till Qipulu och barnen och jag stack till barnmuseet. Det är fantastiskt där för barnen som kan springa omkring och pilla på saker och dessutom leka på lekrummet. En självklar favoritplats här i shanghai.

Fredag gjorde tjejerna sin andra kulturella/ickeshoppinganknytna utflykt tillsammans med oss till Yu garden. Vi var inne och tittade på själva trädgården också och gick runt bland stenar och fiskar. Trevligt, men egentligen inte så spännande. Det går bra att se på bild.

Vi tog bussen hem, smarrade på pizza till lunch och sen tog jag tjejerna och stack iväg till textilmarknaden. Detta ställe är specialiserat på gardiner/möbletyger istället för kläder. Det fanns allt möjligt tillbehör också och säkerligen andra spännande saker som vi inte hann titta på. Att göra affär där var en svettig och fruktansvärt jobbig/irriterande historia. Först skulle vi ju hitta ett tyg till mamma Terez ”nya” soffa. Och det är inte alldeles lätt att bestämma sig för något över huvud taget i denna djungel av tyger. Men när vi äntligen hittat något vi gillar så skall priset förhandlas. Tjejen börjar då räkna och kommer på något mystiskt sätt fram till att vi behöver 45m tyg till våra 18 kuddar. Helt sanslöst. Efter massor av snack, försök till överbevisning, mätande och frustration så enas vi om 20m. Och när vi skall gå så ber jag om ett tygprov. Döm om vår förvåning (fast en liten misstanke hade jag allt) när tygprovet som kommer tillbaka inte är det vi bestämt oss för. Och då skall vi försöka leta efter lika dant hos andra handlare, bestämma nytt och snacka igen. Tillslut enas vi om ett nytt och när vi får tygprovet på det, så är det också fel nyans. En helt absurd historia, men helt i kinesisk anda. Tillslut kan man inte annat än att acceptera, det handlar ju faktiskt om så liten skillnad att det är svårt att se och man orkar inte bråka längre. Så förhoppningsvis kan vi hämta nya, fina soffkuddar till soffan i stora vardagsrummet på fredag för 950kr, istället för 5000kr från Ankis tyger i Löbberöd. Sen tillkommer visserligen också frakt, för dessa får tjejerna inte plats med i sina redan överfulla resväskor, men ändå billigare. Så nu börjar jag såklart fundera på om jag inte skall ta med mig lite tyg hem till två solblekta blå fåtöljer. Det återstår att se. Men för en tygälskare så är kina ett himmelrike. Jag blir småsalig av att gå och fråga meterpriser på alla marknader. Möjligheterna är oändliga om man orkar med allt dividerande.

Efter en trång bussresa hem, så lämnade christopher och jag tjejerna med barnen och stack iväg på en middag hos Roemmichs. De bjöd på sushi, som kändes befriande efter en veckas ständigt matlagande. Jag är just nu erbarmligt trött på min egen mat. Vi hade en kul kväll.

Lördag stack Stella och jag iväg på ett modelljobb. Denna gång var det ganska jobbigt för de hade ett färdigbestämt koncept som de höll sig till stenhårt. Och så var det alltid minst två på bilden samtidigt. Det är inte alltid lätt att få en bra bild. Skall det då dessutom vara två på bilden och så måste rörelsen vara exakt som förutbestämt, då tar det sin lilla tid att fota. Vi blev i alla fall klara tillslut och åkte och hämtade Felix hos Jimmy. Kasper hade redan blivit avsläppt hos oss på studion av chisotpher som skulle iväg och kolla elektronik med Jared. Det tråkigaste med att låta barnen leka hos kompisar är gråtet man får när man kommer att hämta. Stella hann bli ganska bra på att inte gråta innan vi stack hemifrån och här så leker de sällan själva borta. Så det var en insikt i framtiden som kom till mig när jag fick släpa ut Felix ur deras hus. Han grät så att hela grannskapet kunde höra. Men jag kan faktiskt förstå sorgen. Det är inte så kul att alltid vara med mig.

Idag söndag har varit helt ok. Vi vart bjudna på lunch efteråt hos Jones, den fd sverigemissionärens hem. Vi åt god mat och lekte på deras lekplats. Tjejerna fick lite info om Xi’an och sticker för att titta på lergubbar nästa vecka någon gång. Jag känner mig inte jätteintresserad av att se dom. Det kanske är som att svära i kyrkan, men sant. Jag skulle hellre till yunnan eller annan häftig naturupplevelse. Fast det tar vi nästa resa, den chrisotpher och jag gör själva utan barnen. Vi har bestämt oss för att lekplatser ser ungefär lika dana ut vart man än kommer, om man nu ens lyckas att hitta någon lekplats. Så vi tänker inte göra massa runtresor nu, utan är nöjda med att utforska varje liten del här, så gott det går och vi orkar.

johanna

Söndag 28 okt -07 / Nu är storkusinerna här!

2007-10-28T14:45:00.000+01:00

I detta land finns det ost. Viss ost är fyrkantig, inplastad och smakar urk. Annan ost ser ut som svensk, kommer i minimala förpackningar, smakar OK och kostar ca 200kr/kg. Vi har haft båda två, men har sedan början på veckan gått utan. Men äntligen finns det numera billig, svensk ”ost” i vårt hushåll i form av en större mängd hushållsost transporterad från sverige. Och vi äter igen mackor med glädje. Stellas efterlängtade kaviar satt också bra, likaså allt lösgodis och annat. Tusen tack.

Det är snart 1 november och vi här har idag gått i shorts och kortärmat till kyrkan. Det är fantastiskt. Löven har dock börjat bli lite gula och hela parken bredvid oss har de klätt in i vit odlingsduk, en hösttradition. (under har de rivit i gräset och slängt på massor med sand. Detta skall på något sätt vara bra för gräset antar jag…) Vi väntar med spänning på att se om det blir något kallt innan vi åker. Som förövrigt är närmare än 3 månader, hemresan alltså. Jag njuter av varje dag här, men gråter inte, ännu kanske, av separationsångest.

Barnens engelska har ju blivit bättre och bättre. Stellas flyter på riktigt bra nu, felix gör sig förstådd helt ok och kasper säger ”a bil”, ber om maten ”pleat” och sjunger ”imse vimse spider”. Det mest spännande är att stella ibland pratar på engelska till mig, istället för svenska. Varför vet jag inte, men jag svarar tillbaka på engelska och ser det som bra övning.

Veckan i övrigt har bestått av en måndag. Ännu en måndag som jag inte har koll på vad som hände, men jag tror att det var en lugn och skön dag efter en sysselsatt helg.

Tisdag var skriftgrupp och efteråt åkte vi till Brilliance mall med jessica och riley. Vi plockade upp en till 35kr-baddräkt (man kan nog inte ha för många sådana) och tog en trevlig lunch på mcd. Jag kan gladeligen erkänna att jag gjorde det för att muta mina barn att vara snälla. Enligt tillförlitliga källor har Dr Phil sagt att mutor inte är fel så länge båda parter är nöjda…

På kvällen lämnade jag ett gäng gråtande barn, händer varje gång jag går utanför dörren, om så är bara till soptunnan, och gick på kickboxen. Denna gång hade jag klippt naglarna i alla fall och slapp naglar som gräver in sig i handflatorna.

Onsdag hade vi lekgrupp. Tanken var att vi skulle till zoo:t, men alla hade så bråttom, så vi skippade djuren och åkte till en lekpark istället. Detta ställe var inne i ett bostadsområde, men bredvid lekparken fanns ett inomhuslekrum som var obemannat och där allmänheten fick gå in. Jättekonstigt, men superkul för barnen. Stella och felix lekte jättebra där inne, så när de andra stack så stannade vi kvar. Jag hade inget direkt att passa, speciellt inte eftersom jag hade med mig picknick som skulle ätits på zoo. Och till barnens glädje kom det förskolebarn som lekte där också. Alla var lyckliga. Knappt 2 timmar senare kom vi iväg, tog en sväng inne på carrefour och åkte taxi hem. Vi var inte hemma i mycket mer än en timme och så stack vi igen. Denna gång åkte vi hela familjen hem till Sudweeks. De har bjudit oss på middag två gånger och vi inte ännu bjudit tillbaka. Mycket för att deras barn skulle tycka att det var dödstrist hemma hos oss. Men så kom jag på den briljanta idén att vi kommer hem till dom och lagar middag. Så kl. 18 när föräldrarna kom hem från jobbet så var middagen (köttbullar i sås och potatismos, vad annars?) nästan färdig. Häpp. Ayi tyckte dock att det var lite konstigt, men vad bryr jag mig. Vi hade en trevlig middag och kväll. De jobbar båda på usa-ambassaden med att intervjua kineser som vill ha visa. Det fanns en hel del intressanta berättelser.

Torsdagar tycker vi att det är skönt att slöa på morgonen, eftersom vi både tisdag och onsdag behöver vara ute ur dörren kl.9. Lite film och sen frukost är skönt, liksom lite innelek innan lunch.

Efter lunch åkte vi till pudong för att träffa en ny familj med en 5årig tjej och en 3årig kille. Vi lekte tillsammans och hade kul. Felix kan lätt skrämma barn vid första mötet med sin oblyga personlighet och mundiarre. Men efter ett tag verkar de inse att han ändå inte är så läskig. Hemresan var i sig ett litet äventyr eftersom det var rusningstrafik och att manövrera en barnvagn och 2 andra barn i en knökfull vagn är inte lätt. Vi blev lite härligt mosade, men varken rånade eller på dåligt humör. Så på det hela var det en riktigt bra resa. Vi kom hem och belönade oss med glass, varpå vi lagade mat och åt. Ibland måste man nog bryta regler för att överleva.

Fredag stack jag iväg själv efter lunch för att göra ett beökslärarbesök hos Mesh. Efteråt var det inplanerat en shoppingdejt på QiPuLu, kinesernas ”fejk”/skräp-marknad. Det är ett spännande ställe där folk är otroligt aggressiva i sina försäljningsförsök. Det är billigare där än någon annan stans, eftersom utlänningarna är få. Mesh, som kan bra kinesiska, får ner priserna rejält. Jag handlade inte massor, men lite smågrejer. En kul utflykt.

Till middag stack vi till en tepaniakirestaurang på HuiHuai för att fira jared som fyllde 29. Det var flera födelsedagsgäster som satt där och åt kött som kocken stekte på på stekbordet och luktade matos i bilen hem. Christopher åkte hem till Mcd för en killspelkväll och jag åkte hem till överlyckliga barn. Denna gång ringde stella bara 2 gånger och var bara ledsen en utav dem. Det var antingen ett framsteg eller ordentligt med muta från far sin.

Lördag morgon åkte christopher och stella iväg för att hämta storkusinerna Emma och Malena på flygplatsen. Och tillslut kom de tillbaka. Då hade vi precis gett upp och satt oss för att äta själva. Och med fanns familjens nya stjärnor. Jag tror inte att de fått en lugn stund själva ännu med barnen vakna och hemma. Varje ögonblick vill barnen vara i närheten och prata och visa saker.

Eftermiddagen tillbringade barnen och jag på lekplatsen, när C tog tjejerna till pärlmarknaden. För middagsmat åkte vill till Decampos och blev serverade grillad kyckling med tillbehör och en fantastisk dressing. Så fort jag får receptet skall jag blogga det, för detta måste alla smaka. Vi spelade spel till sent och åkte dödströtta hem.

Söndag har varit en bra dag. Hela familjen var bjudna ner till pudong och en liten svenskträff, men chistopher var dålig och stannade hemma. Stella hittade en tjej i samma ålder och de lekte jättebra. Henne skall vi träffa igen. Det var också skönt att få tala svenska med andra vuxna. Jag kan klart säga att jag inte umgås 100%igt på engelska.

Ja, då har vi en ny vecka framför oss med lite sightseeing, men kanske framför allt med en massa shopping för 2 shopoholics.

johanna

Söndag 21 okt -07 / Vi åkte på utflykt, äntligen!

2007-10-21T14:15:00.000+01:00

Hösten är här. Det är fantastiskt. Jag älskar vädret när man kan gå i både sommar- och vinterkläder och inte vara vare sig för varm eller kall. Jag har valt jeans och långärmat. Felix har valt att hålla fast i shortsen och t-shirt. Denna kille som alltid fryser vill hellre ha sommarkläder, förvisso runt 22 grader när solen lyser och vinden inte blåser, än långbyxor, då jag bara tagit med mig för långa byxor som han kan växa i detta år i asien. Detta har medfört att han hela tiden behöver vika upp byxorna och ofta går och håller uppe dom, då skärpet inte gör vad det skall enligt honom. Stackars son.

Måndag var min första lediga eftermiddag på länge. Jag tog en tur till tygmarknaden och sen till en annan tygmarknad på Dongmen lu. Där träffade jag Åsa och var ett stöd i deras shopping. Sen tog hennes make barnen och vi gick en stund själva och vidare igenom ett alltid hysteriskt Yu garden till bussen. Det blev inte så mycket uträttat för min del, men det var trevligt att bara vara ”ledig”. Jag saknar allt alla våra släktingar som ibland var barnvakt.

Tisdag var det skriftgrupp följt av ett besök på IKEA. Vi har länge lidit ostbrist i vårt hus och jag hade tänkt att göra slut på eländet, men tyvärr var osten fortfarande slut på IKEA. Besviken, men påfylld av lingonsylt, återvände vi hem. Jag funderade ett tag på varför tjejen som sålde 1-kronas glass hade plasthandskar på sig, när hon använde dem även när hon tog emot pengar, gav växel och sedan halvnös på våra glassar.

På eftermiddagen visade ayi mig hur man gör Jiaozi, dumplings. Detta är en kinesisk grej och nu vet jag hur man gör, frågan är bara om man kan hitta ”pastaskalet” i sverige. Barnen är inte ett dugg förtjusta i det, men christopher desto mer. Det är säkert för alla gröna grejer i dem. Hur gör man för att få barn som inte är rädda för all mat som är grön?

Onsdag hade vi playgroup i den smutsigaste sandlåda jag någonsin sett i närheten av lotus på Wuzhong lu. Det var skräp blandat med jord. Men barnen hade kul ändå och det var ju huvudsaken. Efteråt skulle de andra iväg på hjälpismiddag, men jag tackade nej å mina 3 ”änglars” närvaro och vi stack till McD istället. Detta med räkning är intressant här. Jag försöker öva med stella och kom på att vi denna dag gjorde räkneproblem med sådant som var relevant för oss, dvs kineser och svenskar på bussen och chicken mcnuggets på mcd. Inga äpplen och päron här inte!

Efter ”mat” i magen gjorde vi en räd på Lotus och handlade upp våra absolut sista kontanter. Vi blev utlösta av christopher ur taxin väl hemma sen.

På torsdagen skulle jag prova en ny metod, dvs ”säg-inte-hela-tiden-nej”-varianten. Men för att detta skall funka ordentligt så betyder det att barnen först måste vilja göra något. Och jag som otroligt rastlös mor har ju hela tiden planer, så mina barn behöver inte ens vilja önska något. Så, istället för att säga att ”idag skall vi göra detta”, så frågade jag vad de ville göra. Detta resulterade i en förmiddag av innelek och en mamma som lite fint frågade om ingen ville gå ut och leka efter lunch. Tack och lov ville de och vi hade en mysig dag i springparken innan en kille kom och körde bort oss, 20 sekunder innan vattenspridarna började spruta. Tack för det!

Till middag vart vi utbjudna av ”gamlingarna”. Jag hade valt en kinesisk/muslim/xinjiang-restaurang. Detta kök har blivit så rekommenderat att jag ville prova. Men än en gång blev jag besviken och tycker fortfarande att kinamat inte är så speciellt. Det var dock en trevlig middag, intressant dekor och mycket mat.

Fredag stack vi en promenad till posten. När vi gick förbi vår mataffär gjorde jag misstaget att låta barnen köpa varsin film. Detta medförde såklart ett fasligt gnäll om att få se filmerna och ingen som helst lust att göra något annat. Och” tack vare” den nya approchen på vår vardag lät jag dem se en innan lunch och lovade att aldrig mer köpa film innan kl.16.

Efter lunch stack vi iväg till Peoples square för att träffa åsa, arvid och malte en sista gång. Vi lekte på lekparken som fanns där och åkte radiobilar en gång. Sen var vi tvungna att ta oss hem för att hinna till våra gäster som skulle komma kl.18. Det var dock rusningstrafik och stört omöjligt att hitta taxi och bara nästan omöjligt att få plats på bussen. Men vi knödde med alla andra och lyckades att ta oss hem. Att våra gäster sedan var en timme sena och pastan kall var inte hela världen heller, men vi var bra hungriga. Lagom till min läggdags lämnade de oss och barnen stupade lyckliga i säng.

Lördag vaknade vi upp lagom friska till en oplanerad lördag med fint väder. En sådan möjlighet får inte gå opasserad, så jag drog iväg, och de andra ville följa med, på en utflykt till Sheshan, ett berg/resort. Det visade sig att där vi tänkte ta bussen var fel, så vi fick gå en liten bit till IKEA-busshållplatsen och ta en lokalbuss istället. 7kr x 3 och säkert mer än en timme senare så kom vi fram. Vi åkte igenom stans utkanter och så kom vi till ett område som innehöll tre trädbevuxna berg/större kullar. Det var en helt annan stadsplanering i detta område med lyxvillor och stora grönområden, dvs inte normala förortsshanghai. Vi åt lite mat innan vi tog en kabinbana upp till västra berget. Där fanns en stor, vacker katolsk kyrka på toppen (inte så speciell inuti, men pga omgivningarna var säkerligen 7 brudpar där och fotade sig), ett observatiorie som vi struntade i och en lekpark för barn och vuxna. Barnen hade jättekul på parken med att mata apor och klättra på grejer. Det var förvånansvärt lite kinesiska barn där men ett stort antal 20-åringar, som hade lika roligt som mina barn. Ibland är det befriande med kinesernas ”barnslighet”. Men tjejer som fnittrar i 25-årsåldern kan tyckas lite konstigt fortfarande.

Första buss hem som skulle förbi vår hållplats tog vi, med tanken att inget kan vara värre än utresan. Men det kunde det faktiskt! Det tog drygt 1,5 timme att komma hem och halva resan hade jag en kines som stod bredvid mig och hostade mig i huvet. Förkylning i detta land är inte en privat grej. Men jag hade ialla fall sittplats och får vara lycklig för det. Vi åkte igenom väldigt intressanta ställen på denna linje. Bla ett stort område med säkert 100 västerländska, stora villor som hade blivit ett kinesiskt område istället. Och det var sådan påtaglig skillnad; tvätt överallt, stora banderoller, restauranger i nedre botten, skräpigt.

Idag gjorde jag ett nytt bejublat framträdande med en trudelutt till kören som sjöng.

Efter mötena blev vi hembjudna till Jimmy Neil, felix kompis, med familj. God mat och skönt att komma bort. Den bästa middagsbjudningen är den spontana. Fram för fler sådana.

johanna

2007-10-17T11:36:00.001+01:00

Vårt internet har varit nere över helgen och lite till. Det är intressant hur mycket tid man lägger på att "kolla lite bara". Det märks när man inte längre har möjligheten. Och det är skönt att ha det tillbaka och ha lite kontakt med omvärlden. Så för er som är intresserade av att läsa vad vi åt för middag och på vilken park vi lekte, håll till godo, för här är förra veckan som inte kom i söndags.
må väl.
johanna

Söndag 14 okt -07 / En vecka som alla andra

2007-10-17T11:33:00.000+01:00

Jag sitter här vid köksbordet och nyser och fryser. Igår var jag över hos en gnällig tant som hade fått influensan. Kanske inte så bra att försöka vara snäll mot sjuka människor…

På tal om gnällig, så finns det sådana här, dvs de västerlänningar som istället för att acceptera att de är utomlands och att saker är annorlunda tycker att allt som kineserna gör ”fel”. Sådana människor har svårt här och är ganska jobbiga att tala med. Det finns ju ganska mycket för sådana att reta upp sig på och spy galla över. Vi närmar oss hemfärd och christopher börjar bli lite gnällig, det gäller mest i trafiken. Men jag kan nog tycka att hans gnäll, som stör mig, inte kommer att göra att en taxichaffis kör bättre. Så det vore bättre om alla västerlänningar bara accepterar att de har kommit hit av fri vilja och eget val och inser att Kina är annorlunda, accepterar bristerna och älskar fördelarna.

Veckan som gått har sett ut följande: (varning för tråkig rapportering. Detta görs mest för min egen skull och inte för att det är intressant för er.)

Måndag har jag faktiskt glömt av. Jag har ingen aning om vad vi gjorde, så troligtvis inget revolutionerande.

Tisdag-onsdag var vi barnvakter. Katie och Joe Hoskin skulle till Hongkong och jag erbjöd mig att ta hand om hennes fem barn, 4-11år. Vi skulle bo hos dem en natt, inte mycket mer än så. Jag menar, när det finns en ayi som lagar mat och städar och en chaufför som kör en dit man skall, så är livet inte så jobbigt.

Tisdag var skriftgrupp och sedan åkte vi hem till dem. Vi åt lunch och så väntade vi på skolbarnen som skulle komma hem. Alla barn hade kul och lekte så jag hann t.o.m. börja läsa en bok! Det är inte varje dag det händer.

Skolbarn kommer hem, läxor, middag, lite fri lek, film, pyjamas och sängdags kl.20. I detta land skall man inte bo med skolbarn. De har långa dagar och när de kommer hem har de massa läxor. De har inte mycket tid över till att leka och vara barn. Jag är nog glad för att mina barn är hemma med mig och får ta det lite lugnt.

Onsdag var det kalaslekgrupp. Riley Roemmich fyllde ett år och jessica hade bjudit in till kalas med heliumballonger, pizza, cup cakes (en amerikansk variant på att slippa tårta, dvs muffins med topping) och godispåsar. ”Festen” var jättetrevligt när det väl började. Vi var nämligen lite tidiga, tiden var en timme senare än vanligt, och vi fick tillbringa lång tid med att leka och vänta på deras lekplats utanför. Tack och lov var det fint väder och vi hade mestadels riktigt trevligt.

Efter kalaset åkte vi en sväng till specialolympiaden. De hade friidrott på stadion nära oss och vi gick dit en timme. Oturligt nog var det inga spännande grenar, vi missade rullstolstävlingen med en kvart, utan vi fick se 1500m och 100m gång/promenad. Men jag som jobbat på en stor arena mös (eller heter det myste?) av att vara på en igen. Det är en speciell känsla att vara på en stor arena full av publik som applåderar och jublar. Men 45min var nog och så lämnade vi. Jag insåg också att jag gjorde dagens utflykt mest för att känna att jag inte missar något. Jag tror att mycket av det jag gör är av den orsaken.

”Hemma” igen var samma rutiner med skolbarn hem, läxor, mat osv.

Föräldrarna kom hem runt 20.30 och då blev vi hemkörda till Christopher. Han hade åkt på någon magtjosan och varit hemma hela tiden i nära tillgång till en toalett.

Torsdag hade jag bjudit över en svensk kvinna med 2 barn som är på rek/semester här och som svarat på min annons om kompisar. Vi åt lunch och stack ut till Fisken när ayi kom för att städa. Stella var lite tveksam i början, men i slutet så var hon och Arvid (också 6 år) kompisar och gick hand i hand. Jättesött.

Egentligen skulle jag på kvällen iväg till gymmet för att springa mitt 5km-program, men lusten räckte inte. Jag åkte ut för att köpa en tröja istället. Och jag lyckades hitta något. Kul.

Fredag skulle vi iväg och träffa nya vänner i Pudong. Precis när vi skulle lämna så fick jag ett mejl om att de var sjuka. Typiskt! Så jag tog oss till Yanlord istället, bostadsområdet med den svenska lekparken. 30 hus, 30 våningar, 2 lägenheter per våning och lekparken var öde. Det borde vara omöjligt. Men efter ett tag kom det folk. Och även Åsa, Arvid och Malte från igår. Jag messade henne och sa att vi skulle dit, för jag tycker nog att om man skall bo här i denna stad med skolbarn, så skall man bo där. Efter lång lek och vi var riktigt kalla (hösten är verkligen här nu), så tog vi alla taxi hem till oss och lagade tacos. Jag har fått ett recept på bröd som är bra, så jag slipper att köpa dyrt carrefour (40kr/förpackning)!

Lördag- söndag var generalkonferenshelg. Vi tittade på tidiga lördagsmötet och hade sedan Lambs på lunch. Jag såg nästa möte också, men christopher offrade sig och var hemma med barnen. J

När jag kom hem tog jag med stella på cykeln och åkte till den gnälliga damen. Vi åt fantastisk pizza till middag. Barnen blev överlyckliga.

Vi valde att komma en timme sent till första söndagsmötet. Mellan första och andra var det en timmes paus där alla hade med sig picknick och åt tillsammans. Det var trevligt. Och så stannade fler kvar till sista delen. Biskopen hade ordnat med svensk översättning och hörlurar, så även i Kina kunde höra Marcus Karlsson m.fl. tala. Det kändes konstigt och nära. Världen är kanske inte så stor ändå.

Hemma har vi haft en mysig eftermiddag. Vi har varit i springparken och lekt 1,2,3, rött ljus. Efter 3 timmars generalkonferens (och felix som gråtande uttrycker: ”jag vill inte lyssna på profeten”) så behövde vi röra på oss ordentligt. Det är stor skillnad mellan att vara i parken själv och när chrisotpher är med. Det känns mycket bättre när vi är allihopa.

johanna

Söndag 7 okt -07 / Veckan då Shanghai vart tomt… nästan

2007-10-07T13:49:00.000+01:00

Det har varit ledigt denna vecka. Det var ju som sagt firande av nationaldagen och ledighet i samband med detta. Och för att göra det hela ännu trevligare har det även varit strålande vackert väder, sådär fint att man önskar sig ett moln eller två för ett efterlängtat avbrott. Denna helg och May holiday är de två största resehelgerna på året. Alla som bor här och har möjlighet ger sig av inåt landet. Sedan får vi ta emot vår beskärda del av lantisar/turister också. Jag hörde en siffra på att 66000 människor skulle anlänt bara i måndags hit. Det fina med detta utbyte av folk är att turisterna som kommer hit är färre än de som lämnar och att de inte riktigt bryr sig om vår utkant av stan, de håller till mer centralt. Detta betyder att vårt område har varit näst intill folktomt. Det har varit jätteskönt; lagom med trafik och lätt att få tag i taxi. Dessutom har det funnits stora barn hemma eftersom skolorna varit stängda. En höjdarvecka helt enkelt.

I måndags gick vi upp med spänning och var ute i tid till Fisken (som visst heter Huashan Hua yuan, huashan trädgård). Det skulle ju vara ett firande kl.10. Dagen till ära hade vi klätt oss så rött det gick, jag såg nästan ut som en tomte. (Vi hade en strategi på att säga att vi sympatiserade med Burma om det skulle visa sig olämpligt att vara rödklädd.) Men när vi kom till parken visade det sig att det inte alls var nationaldagsfirande. Väldigt besvikna gick vi in och var med på en mottagning av Bosnien-Hertsegovinas trupp till Special Olympics (olympiaden för mentalt handikappade). Det var en liten trevlig tillställning ändå, men jag hade hoppats på så mycket mer kinesiskt.

I brist på riktigt firande åkte vi efter lunch iväg till vår västerländska pool. Vi vart glatt överraskade av att utepoolen fortfarande var öppen och kändes lagom i temperaturen. Vi hade en trevlig dag och kände oss färdigbadade vid hemfärd. Kvällen innebar en hel del förberedelser inför Stellas födelsedagspicknick.

Tisdag var den stora dagen jag väntat på med blandade känslor. (jag har lärt mig av detta att man alltid skall osa och begära en osning. Det går inte att göra fest med ”kom-om-du-vill”-inbjudan. Man kan bli tokig för mindre. Skall jag göra fruktsallad för 20 eller 35 personer? Stor skillnad.) Jag ville så gärna att det skulle bli lagom bra, kul för barnen och inte kännas som att ”jaså, vi är dina vänner…”. Vi kom i tid till Bröllopsparken för att hitta ett ställe med skugga, men det var redan fullt nästan. Vi hittade en liten snutt ändå som vi bänkade oss på med våra påslakansfiltar och hoppades på moln. Gästerna kom runt kl.1030 och vi hade jättebra. Alla barnen lekte, roade sig och åt glatt. Fruktsalladen var god (om man nu kan misslyckas med det) och den hemmagjorda vaniljyoghurten till var supersmarrig. Allt i allt en lyckad tillställning.

Kl. 14 kom våra grannar för att vi tillsammans skulle ta en tur till IKEA och jag skulle hjälpa dem förstå vad man har saker till. Men när vi kom dit så gick det inte ens att ta sig ner i parkeringsgaraget. Det var säkert 30m kö på gatan utanför. Helt otroligt. Grannarna skyllde på turisterna. Vi sköt på besöket till nästa morgon.

Onsdag åkte Stella och jag iväg med grannarna igen. Vi var där ungefär när det precis öppnat och då var det lagom med folk. Vi kunde gå ganska fritt nere bland köksprylarna och förklara äggskivare, vad man har gjutjärnsgryta till och annat. Vi blev bjudna på lunch uppe på restaurangen. Stella åt köttbullarna med pommes frites (varför inte potatismos? Det är ju inte gott med strips till.). När vi satt där och åt så undrade mamman om vi ville följa med till hennes vän som talade engelska. Jag tänkte att de säkert ville träffa oss och sa ja. Vi åkte hem och en stund senare stack vi iväg igen, alla barnen och jag. Och vad syftet med besöket var vet jag inte riktigt i efterhand. Men jag satt där i soffan och försökte hålla koll på barnen och se till att de inte skalade jordnötter över hela golvet eller annat bus. En och annan konversation höll vi, men ett ganska tråkigt besök egentligen. Fast de tyckte nog att det var spännande med alla barnen. De är ju ganska söta, trots att de blir vilda när de blir uttråkade.

Alldeles för sent för ett eftermiddagsbad åkte vi därifrån. Och Felix gjorde bara små repor på plastfilmen som täckte fönstret i baksätet.

Torsdag morgon stack vi iväg för att se gymnastiken på specialolympiaden. Det är tävlingen som är närmst oss. Och det var en upplevelse. Dessa unga människor med mer eller mindre synligt handikapp (mongoloida eller annan odefinierbar diagnos från 50m håll) som gjorde sina program (alla lika dant till samma musik) med boll, band, rockring och fritt. Allt runt omkring kändes väldigt seriöst och det var fullt med folk i publiken. Det var roligt att få vara där. Det var sådan glädje och kärlek.

Barnen lyckades hålla intresset ganska länge, men sen var det nog. Vi stack då iväg till poolen istället. Vi hade en trevlig dag i skuggan av parasollet. Barnen badade och lekte för fullt.

Kl. 18 kom ayi igen för att vara barnvakt. Vi lämnade ett gäng gråtande barn hemma och tog cykeln ner till Xujiahui, för att ta metron därifrån ner till Nanjing lu. Vi hade bestämt middagsträff med Jeromy och Analee. Men valet av gata var helt vansinnigt med tanke på turistinvationen. Det gick knappt att ta sig fram för alla folk. Och det var lång kö till restaurangen överst på listan. Vi gick då till ett annat spännande ställe. Inredningen var minst sagt skum. Det skulle nog försökas likna en sagoskog med stora svampar, träd, gungor och stenmurar. På detta ställe serveras hot pot, dvs buljong som man kokar valfri mat i. Vi beställde kött, nudlar, vaktelägg, potatis, spenat och lite annat som man slänger ner. Det var lagom gott, mer spännande, och framför allt billigt. Vi var nog de enda västerlänningarna där. Man kunde också få grishjärna eller levande räkor att stoppa i. Allt efter behag och stundens ingivelse.

När vi kom därifrån luktade vi ordentligt illa. Vi avslutade med att stinka ner en gelateria och äta lite god glass. Mycket godare än det amerikanska glasstället och till ett bättre pris.

Hela kvällen hade barnen ringt minst en gång i halvtimmen. Förra gången ayi var barnvakt hade min telefon haft knapplås på och stella var väldigt upprörd över detta. Denna gång hade jag lärt henne hur hon skulle göra och det fick jag äta upp. De första gångerna var det hysterisk gråt i luren och tal om hur mycket de älskade oss och sista gången ringde hon för att berätta att Felix lyckats bränna sig på strykjärnet. Hon verkade förstå mina instruktioner om isblocket i frysen och handduken, men jag kände mig ändå lite angelägen om att komma hem, så vi var inte ute jättesent. Och jag måste erkänna att jag tycker bättre om bakgatorna utanför centrala stan än detta ställe.

Stackars ayi var ju verkligt ledsen för all olycka som hänt. Hon visade felix hand som såg ut som vanligt och ett sår på hakan han fått dagen innan. Så all hennes ångest helt i onödan. Men tusen ”duo bu qi” ändå. Hon är så bra. Jag känner mig välsignad med henne. … Men så betalar vi massor också.

Fredag hade stella ett modelljobb. Jag som trodde att det skulle vara sköna sommarkläder fick chock när de plockade fram vinterjackorna, stickade kliiga polotröjor och fodrade sammetsbyxor. Inte igen! Och till råga på allt hade jag glömt strumpor (det är ju sommar!) och vi fick pressa ner stellas svettiga fötter i små trånga stövlar. Det var inte kul. Det var två andra tjejer där som var proffs. Stella var betydligt svårare att få ett bra kort på. Vi får se om vi får ett till jobb. Det är inte hela världen i så fall. Fast stella gillar att få välja leksak själv (hennes belöning och sedan sparar vi resten av pengarna), utan att jag skall påpeka fel, brister och mer intelligenta val.

Killarna var tillsammans på eget håll, åt pizza och åkte på pappas elcykel. Enligt christopher så är det allt vad killarna kunde önska. De skrattade ljudligt bara av ren lycka på pizzerian, flera gånger. Gulligt.

Efteråt åkte vi till poolen igen. Det gäller ju att passa på! Och så träffade vi igår en svensktalande kille i felix ålder som jag hoppades på att han skulle vara där igen. Och det var han! Barnen hade så roligt. Vad gör man inte för sina barn…

Efter middagen åkte chrisopther iväg till Jared för ett vänligt parti …Uno och var borta halva natten. Barnen och jag hade lugnt och skönt och jag somnade nog kl.21.

Lördag var stora kalasdagen. Vi var bjudna på två kalas efter varandra. Först gav vi oss iväg på presentshopping på carrefour och lyckades riktigt bra. Sedan iväg till Kiarn, Ians, christphers NyaZeeländska väns, son. Det var uppdukat med mat för ett helt kompani. Men så är ju också hela den familjen i storleken större modell. Det var ett liknande amerikanskt kalas med presenter åt gästerna förutom allt godis och annat. Och lagom till att detta slutade så stack vi iväg till Ian Harman, Felix kamrat, och hans 4-års kalas. Här var det ritning och pyssel och väldigt mycket förberett. Mamma Lisa måste hållt på en hel vecka innan. Barnen hade alla kul och jag tog på mig rollen som 3:e kalasvuxen. Jag har insett att det krävs 3 vuxna för att hålla ett kalas smidigt. En mamma och en pappa, som håller i lekar, fixar fika och tar hand om yngre syskon, och en till person som hämtar saker, torkar upp spill, sopar bort tårta från golvet och kollar till de barn som inte vill vara där alla andra är. Så när ni någon gång vill bjuda mina barn på kalas, så ställer jag gärna upp som 3:e kalasvuxen.

Det tog mig en timme att få iväg chrisotpher från kalaset, han kan vara riktigt social när han vill. Barnen var glada ändå. Jag höll på att få krupp.

Hemma åt vi en fantastisk middag bestående av pannbiff med lök och potatis. Jag kände att vi behövde något som kunde jämna ut allt godis vi ätit under dagen.

Jag vet inte om det var det abnorma sockerintaget som gjorde Kasper halvt hysterisk idag söndag under såväl sakramentsmötet som under primär. Men hans fröken berättade att han hade varit kaotisk och det är inte så vanligt.

I övrigt har det varit en bra dag. Det började att regna, så vi har varit tvungna att vara inomhus hela dagen. Men ibland så kan även sådana dagar förlöpa bra och vara trevliga. Det har utlysts en liten varning för eventuell tyfon igen, så jag skall nog ta in mina kläder som hänger på balkongen på tork.

johanna

Nu med Video

2007-10-01T06:34:00.000+01:00

Nu har jag hittat den nya funktionen med video direkt i Blogger. Så har ni tur så kommer det dyka upp fler filmklipp framöver. Vi lägger upp filmklippen på vår bildblogg. Se länken till höger.

Kolla in Kasper som tröttnade på väg upp till bordet...

Christopher

Söndag 30 sep -07 / Stella blev 6 år

2007-09-30T13:49:00.000+01:00

Det är något speciellt med höst. Den där dagen man går ut på morgonen och andas och känner att nu är den här. Äntligen, tänker jag varje år. Jag älskar den dagen. Tanken på strumpor och jeans får mig att mysa. Jag älskar Sveriges årstidsskiftningar och början på hösten är nog en av de bättre. Det kan också vara för anledningen att höst innebär början för en vardag med rutiner. Semester i all ära, men rutiner, eller kanske planerad sysselsättning, gillar jag. Här i shanghai har vi ännu inte upplevt denna första dag av höst. I onsdags hade vi 30grader varmt igen. Och då insåg jag att jag inte är gjord för att bo i länder med varmt året om. Jag tycker nu att vi har gjort klart detta med sommar och värme. Vi klarade av det i juli och augusti. Jag tycker inte att vi skall behöva lida av otrolig hetta även i slutet av september. Lite lagom byx- och t-shirt-väder är aldrig fel, men högsommarvärme till den grad att man hellre är inomhus, nej tack. Jag är tacksam för att sverige är mitt hemland och att vi där kan få uppleva tjusningen med växlande årstider i rätt tid (än så länge. När växthuseffekten gjort oss medelhavsvarma kanske vi inte heller får mycket till skillnad…).

Veckan har i övrigt gått i kalasförberedelsernas tecken. Vi har bakat, rensat lite och tänkt massor inför stellas födelsedag. Det största problemet har varit vem vi skall bjuda. Stellas närmsta vänner, Lisa och Alyx, flyttade nämligen härifrån i somras och nu finns bara de ytligt bekanta kvar. Och frågan var hur man skulle ställa sig till kalas med dem och hur vi skulle göra med våra kinesiska grannar. Men lösningen blev nog bra.

Måndag hade vi över Martina på lunchen vi snuvade henne på förra veckan. Eftersom vi hade söndagsgäster dagen innan var det både stökigt, fullt med disk (inte kan jag städa när jag betalar någon för att göra det) och ingen lust att laga mycket mat. Hon fick något enkelt och vi hade en trevlig stund. Efter lite lek på fisken så tog vi en taxi till IKEA. Vi hade båda grejer vi behövde köpa, fastän hon hade betydligt fler saker. Barnen ville typiskt nog inte vara på lekrummet, så vi hade härligt ”spring-i-benen-och-pill-på-allt”-sällskap. Vi avslutade med korv och glass såklart, och tog sedan taxi hem.

Till tisdagens skriftgrupp blev det så att vi tog en annan buss än vår vanliga dubbeldäckar 911. Och till vår glädje så visar det sig att 945 tar oss en rakare väg till Hong qiao. Istället för att sitta 40 min tar den nya bara 20min. Och det är stor skillnad när man har tre små barn med sig och det är fullt och trångt. Helt plötsligt känns mitt bussliv mycket lättare och med glädje kan jag åka igen.

Vi åkte inte hem efteråt, utan tog oss en tur till Carrefour för att inhandla kalasgrejer. Vi åt lunch först på food courten på första våningen. Barnen brukar gilla stekta platta nudlar och grillad teriakyfläsk och jag tog en nudelsoppa. Varken eller var en av höjdarna i det kinesiska köket. Jag håller febrilt på att leta efter den goda kinesiska maten jag läst om i DN.

På carrefour hittade jag en skylt för arla 2dl vispgrädde för 12kr. Den var tyvärr slut och jag fick nöja mig med en fransk istället för 18kr. Det är inte billigt med sådant i Kina. Fast är det kalas, så är det.

På kvällen lyckades vi äta så att jag kunde sticka iväg på ett pass på klubben (låter coolt va?) utan att riskera håll. Det som gick var ett pass kick boxning med tre stjärnor efter sig, dvs god kondition krävs. Oops! Det visade sig vara jag, den kinesiska instruktören och en stor australiensare som var de enda andra där. Men det gick bra och var ack så roligt. Vi hade ju en privat instruktör och jag var helt slut i slutet. Helskönt. Det var länge sedan jag var så utpumpad. På de korta springturer jag tar mig ut på lyckas jag inte pressa mig så. Jag har svårt att motivera mig själv att fortsätta när kroppen vill vila. Fast på passet hade man ju en image som svensk, stark tjej att upprätthålla. Det var i alla fall kinesens påstående, att alla svenska tjejer är starka. Jag kan inte svara på det, men vi är nog inte rädda för att prova på denna ”maskulina” träningsform.

Onsdag hade vi picknickplaygroup hos Grovers. De har inte ett träd på sin lekplats och vi höll alla på att förgås av solsting. Barnen och jag lyckades med att bli röda på näsan och kinderna. Jag trodde att sådant bara hände på våren.

Efter hemkomst så var vi inne resten av dagen. Det räckte med sol och värme. Istället så bakade vi tårta. Ayi tyckte att det var konstigt, men de man köper här är ju alla äckliga. (våra kinesiska grannar berättade att på ett kalas här så äter inte födelsedagsbarnet tårta, bara gästerna. Barnet inte tycker nämligen inte om tårtan och jag kan förstå det. De vuxna äter nog bara för att vara artiga.)

Kvällen innebar en hjälpisaktivitet som mer var samkväm än något annat. Trevligt. Fördelen var allt jag hann läsa i min bok på väg till och från med bussen.

Torsdag morgon lyckades vi vakna före stella och vi fick sjunga och ge henne presenter på sängen, eller det täcke hon sover på nedanför min säng. Hon fick tre presenter. Det är alldeles lagom tycker jag. Vi hade köpt ett billigt pyssel, 2 nya filmer och en kanin som kan hoppa och pipa. Hon var glad och nöjd.

Under dagen lekte mest, tittade på ny film och förberedde inför kvällens vuxenkalas. Klockan 18 kom jessica/josh roemmich med riley och mesh och jared. Stella hade beställt spagetti och köttfärssås och så åt vi tårtan (mycket beröm, krispig marängtårta från ICA), bullar och chokladbollar. Detta resulterade i massor med disk, sockerchock och pärlsocker över hela lägenheten. Tack för en ayi!

Fredag morgon tvingade jag ut oss på en liten promenad som mest innebar gnäll och gråt hela tiden. ”Frisk” luft fick vi i alla fall. Efter lunch tog vi bussen ner till klubben för att bada lite i värmen. Kasper somnade vilket gjorde det lugnt och skönt. Min nya, billiga baddräkt fungerade också bra. kul. Först var vi i inomhuspoolen, tog ett dopp utomhus och gick sedan ner till spaavdelningen och badade varmt. Där nere var jag mest irriterad hela tiden då jag tyckte att barnen inte uppförde sig som de skulle. Min slutsats senare har varit att jag räknar med att de skall veta hur man skall göra, utan att jag förklarat för dem vad jag förväntar mej av dem. Och så fungerar det ju inte! Jag måste alltså bli bättre på att instruera i förväg. Och jag tänker ge spaavdelningen en chans till. Om barnen inte lugnar ner sig nästa gång kan vi inte gå dit mer. Jag kan ju inte ha ett gäng vildar med mig, när alla andra där kommer dit för att ha det lugnt och skönt.

Fredag kväll hade vi över våra kinesiska grannar och josef, demi, stefanie (storasyster) och deras mamma( jag vet faktiskt inte vad hon heter eller hennes syster som är vår granne) och också mormor, hennes syster och deras ayi. Vi hade köpt frödinge ”jag-älskar-dig”-tårta (knepigt namn för en operatårta, dvs princesstårta fast med sylt i botten) på ikea. Tårtan gick hem hos alla, förutom de gamla som inte äter socker. Det var mycket folk, men trevligt. Lite konstigt att känna sig underdånig i sitt eget hem, men de alla talade ju en massa kinesiska med varandra och jag kunde bara le. Fast de var väldigt imponerade när vi visade de två kataloger med kläder som vi fått, en med felix som modell och en med stella. Stella regerar i sin katalog. Hon är nog med på 75% av bilderna. Och de vill eventuellt ta fler i nästa vecka. Vi får se om det blir av. Det är så många sådana grejer som rinner ut i sanden eller att de väljer en annan.

Lördag hade vi en helt ledig dag. Konstigt. Vi passade i alla fall på att göra något nytt som måste provas på innan hemfärd. Denna dag (en vardag i kinesiska ögon eftersom de jobbar hela helgen för att jobba in lite av hela nästa veckas ledighet, 1 okt är nationaldag) gick vi till Jinjiang nöjespark. Det var en liten fis jämfört med Liseberg, men vi hade bra ändå. Barnen fick åka lagom med grejer och var nöjda. Det är klart att felix skulle gråta lite över en leksak han inte fick, men i det stora hela var alla glada. De hade ett lekrum där som en attraktion. Barnen älskar lekrum och det gav oss vuxna lite paus och lugn och ro. Skönt.

Klockan sju så kom barnvakten som jag fick i våras på hjälpisauktionen, Jana Lewis. Det kändes bra att kunna lämna barnen till någon som de faktiskt kan kommunicera med och hon är en van barnvakt. Vi gick utan att bry oss om stellas gråt i dörren (fast hon var faktiskt modigare än jag trodde) och stack iväg på vår efterlängtade kväll med en konsert med Funk unit. Jo, de skulle vara på Kinabesök. Vi började med att äta på en kinesrestaurang som alltid är full när man går förbi och nu vet vi varför. Det var riktigt god mat för rimligt med pengar. Vi båda åt och drack för 96kr. Vi var på JZclub i god tid för att få en bra plats. Och inget anade vi, mer än att jag tyckte att jag saknade unga svenska funkister i publiken, förrän vi talade med pappan till trummisen som satte sig bredvid oss. Han var inte alls svensk och visste inget om något svenskt band. Jag gick då ut och kollade och det visade sig att vi hade fel datum. På Nisses sida på youtube så stod det fel datum och det var dem vi gått på. Vi var alltså 3 dagar för sena och hamnade istället på en alldeles vanlig lördagskväll på JZ med jazz och storband. Småbesvikna, men ändå ok för vi har sett dem förut, stannade vi kvar. Första setet var riktig hårdjazz med en liten grupp med 2 saxar, trummor och bas. De sistnämnda var otroligt duktiga och behållningen av setet var att lyssna på dem. Jag är inget större fans av sådan hård jazz. Jag vill att det skall vara skönt, vackert och smäktande. Efter en paus som höll på att ta knäcken på mig, så började tillslut storbandet. Och glad var jag att jag hållit ut. Det finns få saker i världen som kan blåsa andan ur en som ett storband som kommer igång. Det var helskönt, läckra arr och riktigt med tryck. Jätteroligt. Vi åkte dock hem efter deras första set. Vi kan ju inte vara ute hur sent som helst när man skall gå upp kl.06.15 dagen efter. Vi satte oss på elhojen och gled hem i mörkret på öde gator i Shanghais french concession. Det är inte varje dag det händer.

Denna dag har varit en bra dag. Vi har varit i kyrkan, lekt, gått promenad och haft en sådan där bra familjedag. Och nu skall jag gå och sova. Klockan är bara 20.30, men jag är trött.

johanna

Lite nya bilder

2007-09-23T15:50:00.000+01:00

Kolla lite på våra bildlänkar. Det finns lite nya bilder på våra barn och lite annat löst folk.

Annars ser jag mest fram emot helgen med Nattklubbsbesök, Nils Landgren och Magnum kommer till stan för att riva av några evergreens på JZ-Club. Har ni tur får ni se några bilder från tillställningen.

Christopher

Söndag 23 sep -07 / Tyfonen kom aldrig

2007-09-23T14:02:00.000+01:00

Enligt någon som tror sig veta så är vädret i Shanghai helskumt i år. (Finns det någon som tvivlar på växthuseffekten?) Egentligen skall det vid denna tid på året vara klarblå himmel och härligt. Istället har det regnat mest hela veckan och varit riktigt ruttet. Men vi har överlevt och ändå haft en trevlig vecka.

Måndag morgon började med ett lösslarm. Jag kände småkli i huvudet och kollade då barnen. De hade något svart som inte såg ett dugg ut likt löss, men inte vågar jag riskera något. Vi tvättade med schampo och ställde in dagens lunch med Martina och hennes Oliver. Istället gick vi ut till hotellparken, borta vid SAS Radisson. Barnen småtjurade lite mest hela tiden och ville inte alls låta mig läsa min spännande bok (av Daniel Silva, för mig okänd författare, men som jag verkligen gillar nu). Först nu börjar vårt myggmedel komma till användning. Alla här har talat om de hemska shanghaimyggorna, men hittills har jag rykt på axlarna. Fast nu förstår jag. De finns där i massor och hörs inte. Livsfarligt. Det enda bra med dem är att betten slutar klia relativt fort.

Vi hade en spontan hemafton på kvällen som bl.a. bestod av i att lära oss ”bro, bro, breja”. Barnen tyckte att det var en jättekul lek. En positiv grej med att det blir mörkt så tidigt på kvällarna här är, förutom att det är lättare att lägga barnen, att det alltid är säsong för mörkergömme eller kurragömma i mörklagt hus med ficklampsförsedd letare. Observera att i reglerna ingår att man inte får skrämmas, aldrig någonsin! Det är något som barnen älskar. Stella kan också komma flera gånger i veckan och fråga om vi inte kan ha hemafton. Sista gången frågade jag henne vad hon ville ha lektion om. Då sa hon att hon mer hade tänkt sig en lek och lite glass. Jaså, det var det som lockade! J

Tisdag var skriftgrupp. Det regnade såklart och fanns inga taxis. Vi tog bussen i hopp om att det skulle finnas en taxi vid vår avstigningshållplats vid Hong Mei lu. Men ibland hoppas man förgäves och vi fick snällt traska de 700m till Milas hus i duggregn och blåst mittemellan vägen och byggarbetsplatsen. Mysigt.

Vi hade med oss lite restlunch som vi åt efteråt. Och från Mila tog vi en taxi till Brilliance Mall. Det är mycket närmare från henne och var en smidig lösning på min dag. Vi gick först till Decathlon där jag fick handlat en baddräkt (mina badkläder har tappat elasticitet och gummit har börjat kleta av sig, dvs hög tid att byta) och en springtröja. Efter vansinnesshoppingen (!) så gick vi upp till CartoonWorld på 4:e våningen för att fördriva lite tid. Barnen fick åka några småattraktioner och spela lite spel. De var glada, förutom när jag med våld bände loss kasper från bilen han åkte i. Utan mitt godkännande hade han suttit sig till en extra tur som jag snällt fick betala. Bara 6kr, så det var väl ok.

När vi skulle hem så hade det börja regna och blåsa ordentligt. Vi var dyblöta när vi steg in i taxin, som vi var överlyckliga att vi fått tag i. Hela kvällen var det snack om tyfonen som skulle komma och vi gick ut för att stocka upp med lite sysselsättningsproviant inför en inblåst dag. Ayi var väldigt noga med att regla alla fönster och säga till oss att ta in alla kläder från balkongen.

Onsdag morgon kom och ingen tyfon under natten. Ganska tidigt på dagen så rapporterade svenska tidningar att tyfonen ändrat riktning och skonat oss, men den informationen kom inte förrän sent på eftermiddagen i kinesiska medier. Alla skolor hade hållt stängt under dagen. Men dagen bjöd på helt ok väder och någon gång efter lunch var det faktiskt både uppehåll och bjöd på enstaka skymt av blått. Det kändes inte riktigt som tyfonväder. Jag bjöd in våra kinesiska grannar, ChenChun och hennes mamma, på pannkakslunch. Det var kul att se deras försök till att äta med kniv och gaffel.

Lite småbesviken över att vi inte fått någon tyfon (jag sov under Gudrun och skulle velat gå ut och känna på denna) bakade vi ändå bullar, främst eftersom jag lovat Uwe några stycken i utbyte mot hans strykbräda. På kvällen tog jag en taxi ut till honom (med de godaste bullar han ätit på ett år (överbliven grädde i degen)). Där fick jag lite bra mat och andra småprylar som det inte var någon ide för honom att spara. Och strykbrädan. (Förra veckan hämtade christopher två resväskor med leksaker. Dessa fanns i lekrummet när barnen vaknade. Julafton! De var överlyckliga och lekte som änglar hela dagen. Det borde hända oftare.)

Torsdag förmiddag tvingade jag ut oss på en promenad. Jag var trött på att vara inne efter gårdagen. Barnen ville inte leka någon stans, så vi tog en promenad till christophers skola för att möta honom. Under tiden vi väntade så spelade vi fotboll på gräsmattan. Efter ett tag kommer ett amerikanskt äldre par förbi och frågar om vi är tyskar. Nära. I vår gren har vi vuxna par som kommer och undervisar i engelska ett år på skolorna. Dessa kände jag inte igen, men vi har ju fått nya inför det nya skolåret. Jag fiskade lite och visst var de medlemmar. De bor på campus, dvs riktigt nära oss. Och jag har velat ha en grandma och grandpa till barnen, så detta var riktigt bra. Vi utväxlade telefonnummer.

Vi hade sen Meshywela på lunch och så åkte vi med barnen på turistutflykt till Qibao. Hon hade inte varit där förut och vi gick faktiskt igenom, så jag såg också nya ställen. Vi var bla uppe i en 7-vånings pagoda. Fint, men inte något speciellt.

Hemresan var mer intressant nästan. Det var ialla fall en studie i rusningstrafik i barnsällskap. Vi bytte bussar två gånger och hade turen att kómma på innan den stora massan, så vi hade sittplats. På första bussen var kasper hysterisk och skrek i högan sky. På andra bussen satt han i mitt knä och fick stå upp och hålla i stödhandtaget. Då var han stundtals förnöjd. Vi gick av 776:an vid anshun rd, fast att få tag i en taxi hem de sista 2km var hopplöst. Vi väntade och viftade, stella börjar få in handsnitsen riktigt snyggt, och gav upp och tog 945:an sista biten. Hade jag varit barnlös hade jag kunnat gå hem. Istället fick vi sitta i omvägskön och det tog en evighet. Kl. 19.30 satt vi ner och åt de fattiga riddare christopher hade stekt åt oss med kärlek. Då hade vi varit ute på hemresa i drygt 2 timmar.

Fredag var jag riktigt sugen på att bjuda in oss till någon, men mina försök lyckades inte. Barnen lekte ändå riktigt fint och var nog inte lika sugna som jag. När vi skulle äta lunch kom våra nya ”grannar” på besök. De hade lite frågor att ställa. De stannade ett tag och var trevliga, så jag bjöd in dem på söndagsmiddag.

Eftermiddagen innebar lite packning och pyssel inför christophers och felix camp-out med pappor och söner i grenen. Stella, kasper och jag var hemma och jag hade en så där lugn och skön kväll man kan ha bara om man är ensam hemma. Nackdelen var att jag inte kunde motivera för stella att hon skulle sova i sin egna säng nu när anledningen till att hon inte får sova hos oss var borta. Så jag sov otroligt dåligt och fick tillslut byta säng. Fast det är inte bara stellas fel, utan mest kaspers. Han vrider och vänder sig med armar som slänger fram och tillbaka. Man kan bli störd för mindre.

Lördag morgon innebar förberedelser inför festen i kapellet. Jag hade skrivit på att ta med en side-dish och gjorde marinerade stora bönor och en fruktsallad.

Killarna var glada när de kom hem. Christopher inte så imponerad över att campa i en kohage, men hus runt omkring, fast felix glad över äventyret.

Festen var trevlig med mat och barnunderhållning. Skönt. I slutet var det dags att slå på ”pinjatas”. Alla barn plockad godis i lagom mängd. Sista figuren var gjord för de vuxna och alla barn skickades in. Dock var inte de vuxna lika benägna att böja sig ner och plocka upp godiset från den blöta marken. Så där fann stella och felix en guldmark. De plockade upp allt till sista grejen var borta. Då hade stella en påse stor som en fotboll, felix aningen mindre. Låt oss säga att de åt godis hemma sedan.

Kl. 18.30 kom vi fram efter 1 timme på bussen (inga taxis igen pga regn) till restaurangen, Blue frog, där vi träffade sarah/ brian philips, jessica/josh roemmich, mesh/jared och ett till par. Meningen var att vi skulle fira en födelsedag på ett barnvänligt ställe. På denna restaurang hade de något de kallade lekrum, dvs enstaka rutchkana och en kinesisk barnfilm på TV. Vi åt ialla fall och hade trevligt. Dessert åt vi på ett amerikanskt glasshak kallat cold stone. Jag var nog inte imponerad. Men jag kan väl ge det ett till försök.

Idag, söndag, har varit en bra dag. När vi kommer för sent så är stora salen uppe full och då får man sitta nere i primärrummet och lyssna på talarna. Det gör det svårt för barnen. Felix gillar inte att vara där nere, det är inte kul att sitta stilla där och kasper behöver gå förbi sitt klassrum och blir jättebesviken över att inte få gå in där. Lösning: kom i tid.

Hemlärarna kom en sväng på besök. Trevligt.

Kl.16 kom gamlingarna på middag. Köttfärslimpan lika god som alltid. Likaså kletkakan. Vi följde med dem hem efteråt, för att få komma ut och få lite luft (kan inte påstå att det skulle vara vidare frisk luft under en promenad längs Huashan lu). Och nu sover barnen äntligen. De är ett gäng energiska barn som älskar sällskap och att höras.

Vi saknar Lisa, Theo, Ludwig och Viktoria.

johanna

kan du oxå?

2007-09-21T12:37:00.000+01:00

jag hålller på att introducera stella till "vanlig" musik. tänkte att jag kunde börja lite lätt med skön, tidig Micheal Jackson. kolla in länken. minnen. varför stimorolkillarna? men kan du oxå hela rappen, så är du lika... cool som jag.
http://www.youtube.com/watch?v=-eGapuYUTOo&mode=related&search=
johanna

Hemskt

2007-09-19T13:38:00.000+01:00

Min fru har utan min vetskap lagt ut kommentarer som kan såra en hel generation stockholmare. Jag ska samtala med henne om hennes snedsteg, på inga sätt är någon pizzeria i närheten av Vegabaren i smak, kvalitet och glans. Nu vet jag inte när vi kommer att landa i Stockholm i januari, men en sak är säker. Vi kommer att stanna till på Vegabaren för införskaffande av åtminstone en Sambalburgare. Någon kebabpizza blir det nog inte på ett bra tag.

Jag ber återigen om ursäkt för min hustrus olyckliga kommentar om Vegabaren. Norra Stockholm har Arlanda, vi har Vegabaren. Valet är ju lätt.

Christopher

Lite tankar

2007-09-19T13:31:00.000+01:00

Om någon orkar läsa det här så ska jag nu klämma ur mig några av mina egna funderingar kring Kina. Nästan dagligen skräms vi av siffror i tidningarna och dokumentärfilmer på teve, vi blir upprörda när vi förstår att Kina gått om USA i att skita ner vår planet. Vi skrattar nervöst när någon tysk entreprenör, som lyckats skaffa sig en doktorshatt i något ointressant ämne, importerar ett par hundra kinesiska lyxbilar. Vi skrattar högt och lättat när Europas största biltidning väljer att kvadda en av dessa i ett krocktest med katastrofalt resultat. Vad skönt tänker vi, då slipper vi oroa oss för kineserna, de kan ju ändå inte bygga något som håller. Vad vi glömmer är att kineserna själva fullständigt skiter i hur deras bilar tas emot i Europa. Skulle de kinesiska bilbyggarna gå tillbaka till sina kontor och slicka sina sår. Nej, för här i Kina säljer deras bilar alldeles utmärkt. Det finns en nationell stolthet som skulle få även amerikanska flaggviftare att känna sig frånåkta. Med en tioprocentig årlig ekonomisk tillväxt, kommer Kina att vara den största konsumentmarknaden i världen, och det mycket snart. Det finns över två hundra miljoner kineser med samma köpkraft som medelamerikanen redan idag. Hur många amerikaner finns det egentligen?

Hur är då dessa kineser? Det är lite svårt att sammanfatta en bra bit över en miljard olika människor och ge dem endast en uppsättning karaktäristika. En vän till mig i reklambranschen, här i Kina, säger att kineserna för det mesta är precis som vi andra. Deras undersökningar säger att de gillar ungefär samma saker som vi, de har ungefär samma värderingar som vi, men på en punkt skiljer de sig markant. De gjorde en undersökning och fann att allt var som vanligt förutom när de mätte ambition. Deras mätinstrument hade inte en tillräcklig skala för att mäta kinesernas ambition jämfört med deras andra värderingar. Vår granne, en förtjusande flicka på sjutton år, går i skolan från sju till fem på vardagar. I år ställde de in sommarlovet på hennes skola för att skolledningen tyckte det var viktigare att ha mer skola. Gnäller hon? Aldrig. Är du student idag? Kom då ihåg att du inte konkurrerar med dina klasskamrater längre, du konkurrerar med ett par hundra miljoner aggressivt studerande kineser.

Att landet är styrt av ett gäng, företrädelsevis herrar, med total makt ska jag inte gå in så mycket på. Det räcker med att säga att politiska beslut fattas och verkställs med en hastighet som andra länder bara kan drömma om. Tro inte heller att kineserna är särskilt missnöjda med sin regering. De gnäller över lokala politiker och deras uttalanden precis som vi men det finns inte något stort missnöje som ligger och bubblar och som slutligen kommer få massorna att resa sig. Kineserna vet att de kan nå sina drömmar om de arbetar hårt. Vet vi det?

Om kineserna nu redan är och kommer att bli en så stor konsumentmarknad, vad skulle vi nu kunna sälja till dem? Min Colombianske vän Felipe har legat sömnlös i flera månader för att försöka lista ut vad han kan importera till Kina, kokain är lite väl riskabelt enligt honom. Svaret blir alltid att det inte finns något de behöver här. Allt finns i Kina, här tillverkas ju de facto allt det vi verkar vilja ha. Det enda jag tror vi kan göra är att förbereda oss för när kineserna vill komma och se hur vi har det. Man kanske skulle öppna ett hotell i Lappland med renar och samer överallt. Det har dom inte i Kina. Tro mig, det kommer att synas mängder av kineser på våra gator med mikroskopiska digitalkameror redan nästa sommar.

Vi är just nu inne i tiden som i historieböckerna kommer att beskrivas som Kinaperioden. Det kanske är dags att införa obligatorisk undervisning i kinesiska, göra engelska till tillval, precis som tyska, spanska och franska.

Christopher

julhajk

2007-09-17T05:13:00.000+01:00

(detta inlägg är publicerat helt utan vetskap och godkännande från min man...)
Julhajken är en trevig tradition som tyvärr numera inkräktar på min familjs julefrid. En supertrött pappa på självaste julafton är ju inte vad som tänks som optimalt. Det är säkerligen fler än jag som känner så, då jag vet att uppslutningen inte varit hög de senaste åren. Jag kom att tänka på detta när jag stog och skar lök till lunchen och kom på en lösning. Varför inte ändra datum till 25:e istället? Då är det oxå jul och en halvtrött pappa på annandagen är överkommligt. (Kanske kan han vara hemma och passa barnen, medan frun springer på mellandagsrea?) Så, vad sägs fruar? Skall vi gadda ihop oss och få iväg våra män till skogen, så att de kan grilla korv, frysa rumpan av sig och ha roligt, bara sådär som killar kan tillsammans utan kvinnligt sällskap? Fast två dagar senare...
Sedan vill jag slå ett slag för vår egen hajk. Jag hade tänkt mig kanske 2:a helgen i maj. Då är det säkert varmt nog för att slippa mössan på natten. Vore inte det något? Jag återkommer om detta i mars. Jag skall komma hem först bara...
johanna

Söndag 16 september 2007

2007-09-16T14:37:00.000+01:00

Jag har ett tag tänkt på att börja blogga fler dagar i veckan. Känslor sitter inte alltid i hela vägen till söndagen då jag tar mig tid att skriva mina inlägg. Men så var jag själv ute och bloggsurfade på christophers ocensurerade dator (vanligt Internet har alla bloggsidor spärrade sedan längre tillbaka. Det brukar vara pga någon nationell kris, men nu är det varken översvämning eller gruvkris, så jag vet inte vad anledningen är längre. Fast christopher har löst censuren genom att surfa på sin dator via proxy i sverige. Tack för det vänner.) och uppsjön av bloggar, som man skulle gärna skulle vilja läsa regelbundet, slog mig och helt plötsligt var jag fast och led av sömnbrist nästa dag. Så, jag tänker dra mitt solidariska strå till stacken och lovar att jag i framtiden kommer att fortsätta hålla mig bara till söndagar. Så nu slipper ni ha mitt-i-veckan-ångest över att ni måste finna tid till att läsa mina fantastiska beskrivningar av en expatvardag i kina en onsdag. Det räcker med att surfa in på söndagskvällar.
Veckan har varit härlig, ljum och ostressad.
Måndagen förgyllde vi med en utflykt till bröllopsparken. Största anledningen till att barnen ville dit, var picknicken de skulle packa med. Mina barn gör vad som helst för lite extra snabba kolhydrater och vi begav oss iväg. Det var härligt väder, torrt på gräsmattan (Jag har sett jättebra filtar med presenning på undersidan. En sådan önskar jag mig.) och gott humör. Vi hade en härlig stund där vi låg på ett utspritt påslakan och tittade på molnen. Det var ett perfekt ögonblick. Ibland så infinner de sig, lite för sällan kanske dock. Felix skulle sedan absolut gå en promenad, så vi fick masa oss upp och se på alla hörn av parken. Trevligt att fler än jag kan bli rastlösa.
Tisdagen var det skriftgrupp hos Julie. Vi som inte har så mycket planerat hängde kvar ett tag och tog en sen lunch på en amerikansk diner à la 50-tal. Kasper var ganska högljödd, fast Julies Zeke var snäppet värre. När vi väl ätit upp vår mat och satt och smuttade på vår free refill så kom en sevitör och bad oss att gå! Jag förstod att det var på väg pga det hetsiga samtal jag sett de kinesiska kvinnliga gästerna haft med en annan servitör. En av dem försökte å det omöjligaste att tala i telefon, samtidigt som Zeke skrek av full hals, bara glädjetjut, fast höga sådana. Men det är inte varje dag man blir utslängd från en restaurang.
Eftermiddagen var varm och skön och vi bestämde oss för att ta ett dopp i poolen. Vi träffade christopher där och badade, vad jag tror är för sista gången. Det är kallt i vattnet nu. Vi kunde inte stanna jättelänge, för vi hade gäster i antågande. Vi hade bjudit över Floe, christophers schweiziska 23-åriga klasskamrat, och hans kinesiska flickvän Jane på köttbullar och potatismos. Och jag har nog aldrig förr sett en så späd flicka äta så mycket. Jag som blivit lite mindre i maten sedan 5 veckor med enbart restaurangmat, äter 3 av de IKEA-köpta bullarna, med högre densitet än mamma scans. Jag tror att hon lassade på 8st på sin tallrik och slevade på ett berg med potatismos. Jag trodde inte att hon skulle kunna orka äta upp allt, jag trodde att hon tagit sig ”mat över huvudet” och skulle lämna hälften. Döm om min förvåning när hon åt upp allt och sedan tog upp skålen med moset och skrapade den ren. Skönt med folk som inte är blyga och äter ordentligt!
Onsdag möttes lekgruppen på Jing’an park. Vi var en liten söt grupp denna gången, men det är också skönt. Vi lunchade tillsammans på ett pizzaställe nere vid tunnelbanan. Det var nog det mest svenskliknande pizzorna jag ätit i utlandet. Fast vad slår en kebabpizza från Odens pizzeria i VH? (Jag vill inte läsa ”vad som helst från Vegabaren”, för detta ställe är klart överreklamerat!)
Torsdag så gjorde vi en utflykt jag drömt om länge. Vi åkte iväg till en park, Gongqing forest park, som skall vara det närmsta man kommer till natur i denna 20-miljoners stad. Och de har nog rätt. Ett superstort område har de planerat och planterat för att efterlikna skog. Det var stundtals jättevackert och som alltid så känns det jättebra att vara omringad av träd. Man kunde nästan tro att man var någon annan stans. Vi hyrde två tandemcyklar med barnsits och cyklade runt, jag med felix och christopher med stella och kasper längst bak. Det var nog en ganska annorlunda syn för folket där. Det var inte massor av besökare, några brudpar med fotografer och en klass biologistudenter (ja, vart annars skall de gå för att studera naturen?) och så lite annat löst folk, fast vi lyckades ändå att hamna på några bilder.
Ditresan gjorde vi mestadels med tunnelbana och sista biten med taxi, à 24kr. Vi beslöt oss för taxi hela hemresan och lyckades med konststycket att sitta i halvbilköer hela vägen hem. När man väl passerat en olycksplats och trott att det var det, så kom nästa kö och tillhörande olycka. En timme senare och 87kr fattigare kom vi hem. Rekord.
Ayi kom tillbaka kl.18 för att sitta barnvakt. Chrisotpher och jag stack iväg för att äta på italiensk restaurang med Jared och Mesh. Det var lite, men god mat, och trevligt sällskap. Vi var inte ute så länge, eftersom de båda andra är hårt arbetandes folk. Men att bara komma ut lite på kvällstid och få promenera en stund bland folkvimlet är otroligt mysigt.
Fredag har vi döpt till Stellas olycksdag. Dagen började med regn och jag lovade att vi skulle gå till ballonglekrummet. Eftersom det var regn, så fanns det ingen taxi. Fast barnen var så peppade för lekrummet att det inte var något problem för stella att springa upp och hämta kaspers vagnregnskydd och sedan gå till busshållplatsen. (Det är skönt att få vara lite lat och kunna skicka barnen på hämtjobb!)
Lekrummet var kul och bra. Det var sedan, när vi skulle gå och handla, som det började. Barnen tycker om att gå uppe på en kant som finns på rullbanden på Carrefour. Det ser lite annorlunda ut på denna nya affär, men stella gjorde som hon brukar. Och då begav det sig så att jag plötsligt hör ett skrik och vänder mig bakåt och ser att hon har fastnat med huvudet i den kil som vårt uppåtgående band bildar men ett nedåtgående precis bredvid. Med ett skrik släpper jag barnvagnen, som trillar baklänges och dumpar ut en förskräckt kasper på bandet. Jag får såklart loss stella och kommer upp med två störttjutandes barn. Här kommer Meshywela, som hört tumultet och sett kineserna som stirrar, fram. Vi är på väg för att möta henne och ha en trevlig dag tillsammans. Allt är kaos och ja, det kan bli så ibland med barn. Stella hade svart gummi i ansiktet från handtagsbandet. Allt lugnar så småningom ner sig och vi går in och shoppar våra grejer. När jag sedan skall betala (med mitt visakort som visar sig inte fungera, men tack och lov så hade Mesh några extra hundralappar och kunde lösa ut mig) så skulle stella klättra upp i den tomma kundvagnen som rasar ner halvt på henne och på den kinesiska städkvinnan, som av någon anledning stod bredvid. Stella jätteledsen igen och städkvinnan linkar iväg efter 5 ”du bu chi”, eftersom hon fick vagnen på tårna. I hissen hemma sedan med tusen påsar så fastnar stella med tröjan och armen i hissdörren, eftersom hon lutar sig mot den när den öppnas. Ett till gråt, följt av ett: ”det gjorde faktiskt inte så ont”. Och tillsist ett vanligt snubbeltrill på väg till parken efter en god köttfärssås och spagetti tillagad av chrisopther. Så, stellas olycksdag var verkligen en annorlunda dag och jag är fortfarande tacksam för att hon inte skadade sig mer, men skrattar samtidigt åt minnet av denna hysteriska dag. Jag skulle gärna höra barnlösa Meshywelas återberättelse av samma dag. Hon har kanske inte lika positiva bilder från våra barn som jag vet att andra har.
Vi åt fruktsallad till kvällsmat. Vi skar den tillsammans, felix bananerna och stella annat. Det var jättemysigt att kunna laga det tillsammans, helt på deras nivå. En rekommendation.
Lördag gör vi oss iordning väldigt tidigt för att vara lördag. Kl.9.30 var det samling för att ha en entimmesprimärlekaktivitet. Vi lekte och pratade. Och när allt var slut hängde vi kvar tills vi blev hungriga och gick till carrefour. Trots felix gnäll (det är ett fasligt gnällande på honom nu för tiden. Jag hoppas att det är åldern och inget personlighetsdrag.), så valde vi inte McD, utan den kinesiska food court som finns också. Den var ny för mig, men gladde mig ändå. Barnen äter ju ändå inte på McD, jag får tvinga i dem sina kycklingbitar. Då är det väl bättre att jag och christopher äter och blir glada. Barnen får ju ändå i sig samma mängd mat. Matmässigt har thailand en fördel: de äter med bestick (gaffel och sked) och deras mat är inte så konstig som kinesernas. Men på dessa food courts så skyltar alla stånd med maten de säljer i plastvariant, så man ser om något ser aptitligt ut, frågar om det är starkt och beställer.
Efteråt gav sig christopher iväg på en eftermiddag/kväll med uwe och grabbarna. Vi andra hade en skön eftermiddag i parken, innan jag puttade i felix i vattnet, när jag skulle hjälpa honom håva in en fisk. Kvällen var lugn och skön.
Idag var det en bra klass. Jag var mycket hårdare mot barnen än vad jag brukar, men det gav också resultat i en lugnare klass. Skönt för alla.
På eftermiddagen åkte vi iväg till pudong för att träffa en nyinflyttad svensk familj med 3-årig kille. Vi hade en trevlig stund med grillning och barnen lekte bra.
Så, allt som allt en bra vecka. Då återstår bara att se vad nästa har att erbjuda förutom att christopher skall börja i skolan igen.
johanna

Soulnite

2007-09-14T08:17:00.000+01:00

Jag fick en förfrågan om jag kunde tänka mig att göra lite promotion för Soulnite på vår blogg. Normalt så gör vi inte promotion eller produktplacering här på bloggen, men jag lovade att kladda ner några rader i alla fall.

Jag var ju med den där första kvällen (88 eller 89) i vårt vardagsrum i Örby när Olle hade kallat till möte om att få ihop en Soulnite. Jag vill nästan, som vanligt, påstå att namnet soulnite kommer från mig. Det känns så i alla fall. Men vi är väl en fem, sex personer som kan göra samma anspråk. Hur som helst, så känner jag ett visst ansvar för Soulnite och trots att en av höjdpunkterna brukar vara att jag och de andra grundarna får ta över skivtallrikarna någon timma, så gissar jag att de flesta kommer på grund av husbandet, Soulnite Allstars. I år kan jag tyvärr inte komma själv då jag känner att jag inte riktigt mäktar med resan då årets fest är på Nalen i Stockholm. Hade festen varit i Gubbängen hade jag självklart tagit första flyg från Kina, men Nalen känns precis för långt bort. Det är dessutom ingen sport att ha en fest på Nalen, tacka vet jag Gubbängen, där ljudet aldrig riktigt går att få ordning på och där taket är minst tio meter högt. På Nalen har dom säkert strålkastare och sånt också. Har vi blivit för fina för gympahallar? Finns det något som går upp emot att dansa in i straffzonen för att sen styra ut mot den där mittcirkeln och sen följa volleybollmarkeringarna längs väggarna ett tag?

Men om ni tycker att det är kul att gå på en gammal möglig festlokal med livemusik, min farsa var där när han var ung, så tycker jag att ni ska göra det.

Det är dessutom så att det finns ett begränsat antal biljetter, så tydligen ska man vara framme i god tid.

www.soulnite.se

Christopher

Söndag 9 sep -07 / Tillbaka till vardagen

2007-09-09T14:52:00.000+01:00

Vi är jätteglada att vara här igen. I måndags, på väg hem efter vårt misslyckade museibesök, det var ju måndag och stängt, tänkte vi båda hur mycket vi trivs med att bo här. Det är fantastiskt. Det finns något i varje hörn, tar aldrig slut, somnar nästan aldrig och känns in i märgen. Jag undrar om vi kommer att få lappsjuka i Nynäshamn. Men så tänker jag att anledningen till att vi gillar detta så mycket är nog för att vi är så flexibla. Så Nynäshamn kommer nog att bli precis så underbart som vi drömt om alla år sedan svärföräldrarna flyttade dit. Det är ju konstaterat att de har fler soldagar där än i övriga stockholm.

Måndag var alltså ett misslyckat museibesök. Fast christopher vart nöjd som fick köpa nya lika dana byxor som de som fick tuschfläckar i thailand.

Tisdag var nystart på skriftgruppen. Efteråt följde vi med Mila och Misa till ett lekrum i Cloud9 Mall. Det var inte stort, men desto renare, nyare och ljusare. De hade dagsljuslampor där, en höjdare. Det fanns också 2 nätrum med stora eller små ballonger som flög runt mha en blåsandes fläkt. Barnen tyckte att det var jättekul och har snackat om detta ställe hela veckan.

När vi kom hem så var ayi här hemma och städade. Vilken glädje att se henne. Inte bara för att hon gör så rent och fint, utan för att vi tycker om henne. Hon lyckades nästan vägra ta emot mina beställda snöbollar, som vi ville ge som tack för att hon stannat hos oss, trots lång semester i sommar. Men precis innan jag skulle säga: ”men tusan ta presenten”, så gav hon med sig. Tänk att det skall vara så svårt. Då gillar jag den europeiska stilen med bara en eller två ”nej-men-inte-skall-du…” innan man gladeligen accepterar.

Onsdag var lekgrupp. Vi var riktigt många hemma hos Lisa Harman och mina barn är såklart äldst. Fast stella leker bra med alla flickor, oavsett ålder, och killar också för den delen. Efteråt tog vi en taxi till Decathlon i Brilliance Mall för att se om de hade bra grejer på rea. Bra grejer fanns, men ingen rea. Vi återkommer senare.

Torsdag gjorde vi ett nytt försök med museet, Shanghai Sience and Technology Museeum. Anledningen att vi ville dit är för att det skall finnas en häftig helikopterfilm där. Jag trodde att den visades utanför, men så var det inte. Vi var först tvungna att lösa entrebiljetter till museet och sedan gå in på filmen. När vi satt på filmen så var det närmaste helikopter vi kom ett flygplan som åkte tvärs över himlen. Vi förstod att det var helt fel film. Men vi satt ändå kvar och tittade på en film om kometer och rymden med kinesisk berättarröst. Barnen var intresserade och jag hittade på så gott jag kunde. När filmen var slut stövlade jag ner irriterat till biljettluckan beredd på en fajt. Men de insåg sitt felsteg och gav mig snällt pengarna tillbaka. Jag blev så tagen på sängen att jag inte frågade efter själig ersättning, utan ”fegade ur”. Men vi hade ändå en trevlig dag med bla en avdelning uppstoppade djur som var helt otrolig (Jag antar att en stad på 20 miljoner invånare kan sätta upp en utställning 7000 gånger bättre än Nationalhistoriska i Stockholm), regnskog, lekrum och experiment.

Fredag vaknade vi till en solig dag. Vädret här är nu superskönt. Det är inte fuktigt längre, men lagom varmt för t-shirt och shorts. Vi bestämde oss för en dag vid poolen. Den har dock hunnit med att bli kall och lite ogästvänlig. Det var vi och några andra tappra badande, men inte fler. Efter en sen macklunch så tog vi ett litet värmande bad i relaxavdelningen nere i källaren istället. Där njöt barnen för fullt och hade jätteroligt, dvs lät högt. Tur att vi var ensamna.

När vi alla var färdiga tog christopher hem barnen och jag åkte lite längre ner på Huai hui för att kolla in H&M (ingen kommentar, men jag kan ju säga att jag inte köpte något) och så tog jag en promenad nerför gatan till cityshop. Det var jätteskönt att få lov att gå där själv, kunna gå in i affärer utan att ursäkta sig med att det bara tar en liten stund, att få uppleva. Jag njöt i fulla drag. Och nu kan jag bocka av den delen av gatan, för det var inget speciellt att se.

Middag blev ”grisöron” och stekta nudlar, för elen varit borta halva dagen och vi ville bjuda våra gäster på något gott. Vi hade Analee med make över. Hon är min besökslärare och dessutom frisör. Felix har varit söt i sitt långa krulliga hår, men de senaste två veckorna har det varit som tunt ogräs, så tiden var mogen för att göra sig av med det. När jag klipper annars så gör jag bara lite på känn, ungefär som jag tycker att jag ser frisörerna göra med mitt hår. Men nu bjöd jag in Analee för att se hur jag gör och ge mig tips. Och visst var det bra. Han blev lite mer korthårig än jag först tänkt mej, fast jag har lärt mig en hel del tills nästa gång, som blir i sverige. Nästa gång i Shanghai går jag till frisören nere på gatan som tar 5kr.

Lördag vaknade vi sent och åt en ännu senare frukost, när grannarna knackade på dörren. De ville att vi skulle följa med till Demi och Joseph (Stella och felix kompisa, kusiner till grannarna), som flyttat till ett lyxhus vid Carrefour på gubei lu, och lära deras ayi att baka kanelbullar. Christopher stannade hemma, deras far var i chile, men vi andra åkte. Vi hade en trevlig dag med lek, mat, bullbak och badande i deras snorkalla huspool. Jag badade bara av artighetsskäl.

Idag har varit en bra söndag. Vi har varit ute på träningsparken och sedan kom Jared och Meshywela på middag lite spontant påkommet. Det blev då den kulinariska rätten av spagetti och skinksås. Fast inte skall man skämmas att man bjuder på enkel mat, det är bättre än inget. Äppelpajen blev dock en höjdare.

Satsumassäsongen har börjat nu. Barnen klämmer i sig flera stycken varje dag, 7kr/kg. Fast här är de mest gröna.

johanna

Söndag 2 sep -07 / Äntligen hemma!!!

2007-09-02T12:13:00.000+01:00

Det är en lycka och glädje att vara hemma igen. Varje gång jag satt min fot utomhus börjar jag omedvetet att nynna på temat till TV-serien ”skål/cheers”: ”…where everybody knows your name…” Lite smålustigt, men den bara ploppade upp. Fast det ligger sanning bakom för det är fantastiskt att vara här och se folk som är glada att se oss och känner igen oss; vakterna, städarna, våra skräpkompisar, de i affären. Resten av shanghais befolkning kunde inte ”give a rat’s ass” om oss. Men det är i alla fall några som gillar oss och som ”saknat” oss.

Flygresan hem igen gick bra, förutom chocken i visumdisken. Vid tidigare surfning hade christopher stött på en siffra på 200B per passerad dag över visumgränsen och vi tyckte att det var ok för att slippa att ta oss till Malaysia eller Burma. Men väl där så visade det sig att de höjt beloppet till 500B och att vi stannat lite längre än vi trott. Så det slutade med en liten go' böter på 7000B eller 1400SEK. Lite lagom sur avslutning på en sådär upplevelse. Men, men, det kunde vart värre, tror jag…

Att gå genom passkontrollen i kina var inte lika läskigt denna gång. Jag mindes när vi kom i januari, hur skräckslagen jag var inför omtalade kinesiska systemet. Jag trodde nästan att vakterna skulle köra ut oss. Denna gång darrade jag inte lika mycket. Jag kände mig hemma och sa lite världsvant ” ni hao” till vakterna. Jag kan ju kinesiska…

Vi landade mitt i natten och alla ekonomiska bussar hade slutat gå. Som tur var fanns en privatperson med stor minibuss som skjutsade oss mot en skräckavgift. Christopher accepterade bara hans anbud utan att blinka. Vad hände med prutningen???

Fredag var vi hemma och tvättade, packade upp, lekte med alla saknade leksaker. Det är fortfarande varmt och fuktigt här. Och plötsligt var jag väldigt tacksam att jag missat den värsta värmen. Vi tog en tur till IKEA på sen eftermiddag. Vi behövde lite grejer. Allt var ok. Lekrummet hade utökat sin tid till 1 timma från 45min. Jätteskönt. Men hemresan blev lite värre. Klockan 18 en fredagkväll finns det inte många lediga taxibilar. Allra minst utanför ikea. Så vi traskade iväg till bussen, den har vi ju åkt förut. Problemet denna gång var bara att de håller på att bygga om i en stor viktig korsning utanför oss (Huai hui lu/ huashan lu), så alla linjer har fått nya sträckningar och denna tog oss inte hem utan bort till jiangsu rd där vi fick byta till ny knökfull buss 44 sista vägen hem. Trötta barn, kassar med grejer och lite tålamod fick inte vår entimmesresa att kännas bättre, när det tar max 15 min med taxi. Fast Uwe kom strax efter och muntrade upp oss med sin närvaro under kvällen. Så vi var glada när vi la oss.

Lördag vaknade vi sent. Vi badade lite på poolen och handlade mat till frysen. På eftermiddagen gick stella och felix på sina första lektioner i balett respektive kung fu. De har kurser som ingår i våra klubbmedlemskap och såklart skall vi passa på att pröva. Vem vet, jag kanske har en ballerinadotter eller svart bältes-son? I jämlikhetens namn så erbjöd jag faktiskt båda att prova båda grejerna, men stella ville dansa och felix slåss. Så det så!

Söndag var en vanlig dag igen, med primärklass full av hysteriska barn. Jag hade lite hoppats på att alla 4-åringar skulle flytta iväg under sommaren, men tyvärr inte så. Ludwig Siebke, den enda som flyttat och som vi inte ville bli av med och redan saknar, har ersatts med en ny flicka. Så nu kan jag bara hoppas på att de delar min klass. Jag rapporterar den spännande fortsättningen en annan gång!

Kasper har börjat att prata en hel del. Han är glad för att kunna göra sig förstådd lite. Han har också utökat sitt engelska ordförråd med: ”hello, going?” och ”honey, supersuit” (det sista från hjältefilmen ” the incredibles”).

Stella och felix har fortfarande grönt hår ifrån den läskiga poolen på Koh lanta. De har båda vuxit under sommaren tycker jag och känns inte som små barn längre.

Vi har nu 4,5 månad kvar i mittens rike och sedan flyttar vi hem till sverige, fast till nynäshamn och svärföräldrarnas hus. Västerhaninge får vänta ett tag tills vi ser hur chrisotphers framtid ser ut.

johanna

Thailand. Tja sådär kanske.

2007-08-31T02:49:00.000+01:00

Ja då är vi hemma igen, känns mycket skönt. Några snabba rader om mina intryck av Thailand. För det första så tycker jag det finns bättre sätt att spendera sina pengar än att åka till Thailand. Ok, det är billigt att bo och äta, men det är inte billigt (eller miljövänligt) att flyga så långt. Vänd på budgeten och åk till Gotland och bo på lyxhotell istället. Men ska man nu nödvändigtvis åka så kan jag tipsa om att lägga lite pengar på att hyra bil så man slipper vara fast i de olika små risiga städerna. Man måste sen dubbelkolla alla tips man får, det kan nämligen vara så att en alldeles förträffligt fin ö normalt är helt stängd när ni dyker upp. Kan berätta att Koh Lanta ser ut som tamilska tigrarna dragit förbi i augusti. Koh Samui är så lungt och fridfullt att man skulle behöva pacemaker för att inte somna in helt. Trots vad alla experter på tidningarna säger och tvärt emot vad Lonely Planet tipsar så vill jag bara säga Phuket och Patong! Åk direkt dit och gläds över att du kan gå och handla i västerländska affärer och äta den mat du vill. Efter kyckling och ris i några veckor är det rätt skönt att beställa en pizza som blir levererad. Hyr en bil eller moppe och sök orörda stränder en bit bort. Men kom ihåg detta är bara om ni nödvändigtvis måste åka till Thailand.

Jag låter mer negativ än jag borde, Johanna är nog mer nöjd än jag och mina föräldrar (som fick se det bästa vi hittat) var villiga att åka tillbaka många gånger.

För min del, trots att vi haft en mycket trevlig tid, tror jag att jag varit i Thailand för sista gången. Det finns ju så många andra mycket mer spännande resmål.

Christopher

Måndag –onsdag 28-30 aug -07 / Chumphon, Pratchup Kiri Khan och Hua hin

2007-08-29T16:37:00.000+01:00

Även paradiset kan vara outhärdligt om det inte finns någon skugga. Vi vaknade upp till en fantastisk dag. Solen strålade från havet in mot stranden, där det inte fanns ett parasoll. Helt plötsligt inser man vikten av skugga. Vi tog en trevlig morgonpromenad längs stranden tillsammans, badade bland de parkerade båtarna, packade ihop och stack vidare. Vår färd förde oss igen till Pratchup Kiri Khan, en liten stad utan något att göra enligt Lp. Vi tyckte dock mycket om stranden som var kantad med solstolar i billigaste modell, bord och parasoll. Här var det dock mer meningen att man skulle köpa mat också och äta tillsammans. Allt till bra priser och inget lur. Vi åt min favoritmat med grillad kyckling och sticky rice och hade sedan en skön eftermiddag på stranden. Vi hittade ett jättefint ställe att bo på, Sun beach guesthouse, med pool, kabelTV, fina rum och uppriktigt trevlig personal. Ibland känns det som att detta med de leende thailändarna är så påklistrat. Sen middag blev det på en restaurang på gatan med en transsexuell servitris. Stella såg att det var något annorlunda, men resonerade som så att om det fanns läppstift, så var det en tjej. Tisdag stannade vi kvar i staden och hade en lugn och skön dag med mycket bad. Vi besökte även apberget, ett tempelområde som har mängder med ”herr Nilsson”-apor som hoppar omkring. Aporna inte blyga och vi blev varnade för att ha med lösa saker, som de gärna tar. Vid foten av berget finns försäljare som säljer bananer med passerat bäst-före-datum för 20B. Dessa matar man sedan aporna med. Det räcker med att räcka fram handen, så kommer de och tar bananen ur handen. Det kändes nästan som att de var små barn och att man önskade ett ”tack” också. Barnen var förtjusta. T.o.m Stella vågade mata. Men när kasper började leka krokodil och väste och visade tänderna och en stor apa svarade med samma gest, då fick hans roliga vara slut. Kvällens val av restaurang var allt annat än en höjdare. Christopher fick råa räkor, min not-spicy soppa var oätligt stark, Inger och Bengt fick bara en rätt för räkorna var slut och barnens kyckling och ris var en soppa. Ett kul minne, men dit behöver vi ju inte gå igen! Idag vaknade vi till en härlig morgon med lugn start, pool och packning. Vi fortsatte vidare norr ut till Hua hin. Vi bor på ett fint hotell denna gång i närheten av där vi bodde när christopher hade halsfluss. Och detta med fint eller fult hotell, det man behöver är ju en säng, toalett och dörr. Vad spelar det för roll hur det ser ut? Detta dyra hotellrum ger oss ju bara en annan känsla, allt annat är ju samma, dvs jag kan sova och duscha. Så frågan är hur man skall välja. Det började regna ganska strax efter vår ankomst hit. Jag blev då ivägskickad till shoppingcentrat i närheten med svärföräldrarna. Det är skönt att få gå utan barnen, men shoppa ensam är det värsta jag vet. Så jag kollade ut grejer och kom tillbaka senare med de andra som domare. Kvällsmiddag åt vi på shoppingcentrat, på Sizzlers. Det kändes som ett första steg i att föra oss närmare verkligheten och civilisationen. Att äta god mat, med grönsaker och potatis var fantastiskt. Jag tror t.o.m. att barnen förstod och uppskattade det välkända västerländska. Det som är kvar nu är att bestämma vilka av alla snäckor som faktiskt får följa med hem och sedan imorgon bitti köra till Bangkok. Flyget går kl.18 och då är vi hemma till midnatt. Jag hoppas på en lugn flygresa och ser mycket fram emot att få komma hem. Det jag kommer att njuta av mest är att slippa välja och äta på restaurang två gånger om dagen. Barnen önskar sig pannkaka.

johanna

Söndag 26 augusti 2007 / Phuket till Chumphon

2007-08-29T16:27:00.000+01:00

En hel vecka har gått till ända. Och en trevlig sådan, trots tidigare negativa vibbar angående vårt semestermål. Jag tror att skillnaden var att vi fick uppleva valmöjligheten. Vi kunde välja en enskild strand i skuggan av ett träd, men kunde samtidigt också välja massa folk, shopping och turistträngsel. Nu är vi mer för det första alternativet och har sett och letat efter platser som inte är omtalade i vår guide. Så, rekommendationerna är: Tri trang beach, lång sandstrand med snäckfynd och många gungor eller Paradise beach, två små stränder, lika vackra som namnet antyder, som sitter ihop med service utöver det vanliga och en restaurang med vettiga priser. Dessa båda stränder ligger på tarmen som sticker ut emellan Patong och Karon, så transportmedel är måste. Fast till Tri trang kan man ta en taxi.
Tack vare svärmor/fars närvaro har christopher och jag fått lite efterlängtad barnfri tid tillsammans. Vi har åkt till stan och lyckades gå runt bland bås och affärer i ca en timme, sedan fick det vara slut på eländet. Allt är likadant och så skall de locka en in i sina affärer. Några gjorde fulingtricket med att försöka hälsa på en, för att på ett förtroendesätt få in en dit de ville. Usch. En annan gång letade vi upp en strand mitt emot Tri trang fast på tarmen mellan Patong och Kamala. Vi fann en helt folkfri strand med betande kor. Två övergivna hus byggda av/åt västerlänningar fanns i ena änden och en hög med gamla uthyrningsstolar, annars inget tecken på liv. Vägen dit var mer hål och gupp än slätt grus. Sista biten blundade jag fast christopher log brett och ett och annat glädjetjut sipprade ut. Det kändes förunderligt att komma till en öde paradisstrand, dessutom fylld med blå korall. Tyvärr var det inget badställe, just pga nämnda korall som inte gav någon sandbotten alls. Men en kul utflykt. Efter denna upptäckt fortsatte vi ut till Kata beach (jag måste ju ha satt min fot där i alla fall). Och oj så fint det var. Stranden är kortare, smalare och mer trädbevuxen än Patong. Solen hade hunnit gå ner och det var mer än middagstid. Vi gick längs stranden och hittade ett urfint ställe i en sluttning på södra sidan av stranden, Villa Elisabeth. De hade tända stearinljus överallt, spelade soft jazz (bla De barge ”I like it” i jazzbossavariant. Helskön.) och serverade thaimat till överpriser, men också lite exklusivare västerländsk mat. Jag tog en fläskstek med blue cheese-sås och drack den sista såsen med sked. Så otroligt gott. Men bara att sitta där under stans största träd, med månen skinandes snett bakom och titta på vågorna som slog in på stranden…
Vi har varit rätt välsignade med fint väder vilket har gjort livet roligare också. Stranden blir så mycket trevligare då och poolen utanför huset en perfekt lekplats.
Stella lyckades i måndags att putta ner glaset på ett bord i golvet. Detta blev såklart smulor och det var bara att leta nytt. Tack och lov var det i början av veckan och så är det ett nybyggt hus med lika nya möbler. Bordet fanns kvar i stortimentet på affären och till reapris dessutom. Bara 400SEK för glasöverdelen. Lärdomen av detta och från min familjs semester då min ömma far hade sönder ett annat glasbord är: ställ bort glasbord så fort du ser dem. De kommer att gå sönder.
Det finns tre grejer jag velat göra här; elefantridning, jet ski och dyka. Två hann vi med i veckan. Stella, felix och de andra vuxna tog en tur på elefanter när jag passade på att vara hemma med en febrig kasper. Och så hyrde vi jetskis i 30 minuter för 200SEK/st. Jag är ju en fegis och vågade inte dra på fullt lika mycket som christopher, men ganska bra ändå. Efter halva tiden hämtade vi felix och stella som fick åka med valfri förälder. Felix sken mer än en sol där han satt fram på christophers jetski och skrattade högt och lyckligt. Bara det var värt pengarna. (Men likadant skrattar han på en gunga och det är ju gratis… J) Stella skrattade också om än lite mer lagom och vi var endast sådär exalterade när det var slut. Men det som förvånade mest var nog christophers likgiltighet. (Samtidigt är det bra, det blir billigare så.) Men nu har han provat och slipper att drömma längre om något som bara var sådär.
Idag söndag var vi i den superlilla kyrkan (45min försenade var de). Efter en lunch (som jag bojkottade) på McD, så satte vi oss i bilen och gjorde en 5-timmars resa till Chumphorn, som vi faktiskt överlevde, trots 2 vuxna och 3 glada barn i baksätet. Denna stad som, enligt Lp, inte har något att erbjuda, visade sig ha en förtjusande strand söder om staden med en gul, extremt finkornig, lång sandstrand och en stenfri sandbotten. Detta kan också vara lite av paradiset. Vi hittade ett bungalowhotell och jag prutade till mig fina rum för 1000B styck. Tyvärr tror jag att min prutning var lite lite. Jag skulle kanske landat på 750B istället, men ändå. Svärföräldrarna är betagna och lyckliga, så jag klagar inte. Just nu sitter de med christopher inne i sin stuga och spelar veckans kortspel, Five crown. Christopher tycker att han är otroligt duktig i detta, enligt mig, turspel. Han är på gränsen till dryg. Jag njuter istället av lite ensamtid. Trots en tråkig resa i bilen slocknade barnen som ljus i tid. Skönt.
Överallt i detta land driver det ju omkring lösa hundar. Två intressanta grejer är: att jag endast 2 gånger på en månad har sett hundbajs på gatan och att de aldrig skäller på någon eller något. Vad gör vi för fel i sverige där det är hundbajs överallt och alla hundar skäller som tokar bara de ser en annan hund eller brevbäraren? Jag tycker nog att dessa hundar är trevligare, om man kunde garantera att de var smittfria. Fast hundhår är lika äckligt i vilket än land man befinner sig.
En annan reflektion är att detta borde vara ett fantastiskt land att vara muslim i. Det är nämligen så att alla thailändska kvinnor badar med kläderna på, alla. Enligt någon så är de för blyga för badkläder. Och om alla har kläder på, så är det ju bara slöjan som är extra. Häpp.

Ett minne

2007-08-19T15:27:00.000+01:00

Jag har blivit utmanad i att skriva något som innehåller meningen ”och då var jag lycklig” och här följer mitt svar (förlåt alla andra utmaningar som jag totalt struntat i).

Ett antal somrar sedan åkte christopher och jag upp till Tärnaby för att spika på Girhammars nya hus (det gamla ruckliga revs och ett nytt, större och finare restes). Det var första sommaren som det spikades på detta hus (är det färdigt nu Gudrun?) och jag ägnade en del tid åt att måla fasaden grå tillsammans med Olofs dåvarande flickvän Linnea. Vi fick f.ö. mycket beröm för vårt hantverk av stans målarmästare om inte Gudrun bara lurades för att få oss att känna oss bra! :)

En dag när killarna skulle spika på något så gjorde linnea och jag istället en utflykt. Tanken var att vi skulle vandra på fjället. Vi blev körda upp, släppta och givna en allmän riktning. Vi gick ett tag, men insåg snart att om vi går längre så hamnar vi någonstans vi inte känner till. Så vi bestämde oss för att gå nerför. Men att bara gå nerför är inte så lätt. När man nått trädgränsen blir växtligheten väldigt tät och det var smått omöjligt att ta sig ner. Fast då hörde vi ljudet av vatten som porlade och tanken kom: ”i vatten växer inga träd och buskar”. Så vi tog oss med stor möda fram till bäcken, ca 1,5m bred, och började vår nedstigning i bäcken. Det var ju brant och stundtals riktigt krångligt, men ack så roligt. Vi klängde i träd, hängde i grenar, hoppade på stenar och tog oss lagom blöta ner till stora vägen. Och så visade det sig att det var 50m kvar längs stora vägen fram till Granbacken. När vi väl kom hem så måste jag erkänna att då var jag lycklig, lycklig för att ha kommit hem efter en lång vandring men framför allt lycklig för ett fantastiskt äventyr jag önskar alla.

johanna

Fredag 17 – söndag 19 aug -07 / Regn, mer regn och svärföräldrar

2007-08-19T15:21:00.000+01:00

Det är tråkigt när det regnar och man bor i ett litet rum, där det inte finns så mycket mer än sängar och en toalett. Tack och lov har jag en pryltokig man som förser oss med bärbara datorer fulladdade med barnfilm och så var rummet utrustat med ett stort kylskåp som har kunnat inhysa diverse införskaffade chokladfynd från carrefour.

När vi tillslut läst färdigt våra böcker och jag kräkts över hur dåliga föräldrar vi är, så har vi haft det riktigt trevligt tillsammans. Vi har pratat och lekt och jag har försökt vara kreativ i att hitta på saker att göra i ett regnigt semesterland. Det har gått sådär, men vi har bara sett enstaka film och det är ett framsteg. (vad gjorde man förr i tiden? Kan inte någon skriva en bok med tips på sysselsättning från föräldrar som överlevde innan vhs, dvd, divX och alla andra bokstavskombinationer (pcp dock inte så aktuellt i denna debatt).) Tänk att det blir så mycket bättre bara man anstränger sig lite. Hela fredagen regnade det till och från och halva lördagen. Lördag var också den dag som vi faktiskt skulle flytta, på riktigt och inte bara i önskan. Jag har ju många dagar velat flytta söder ut till Kata, men så inser vi att vi har det både billigt och bra och undrar då varför vi egentligen skulle flytta. Hela lördag fm så står regnet i backen och högt på gatan (sandalerna har varit blöta konstant ett par dagar). Men så lagom till utflyttning så spricker det upp ett tag. Jag beslutar enhälligt att vi skall tillbringa lite tid på stranden och vi hittar faktiskt ett område där man kan bada utan underströmsrisk. Barnen var överlyckliga på stranden. Kasper springer runt som en tok, felix skrattar med hela ansiktet och stella vill bara ut i vågorna. Vi hade två sköna timmar där. Christopher hittade t.o.m. en kines att prata lite med. Fast underbart är kort och ett nytt regnoväder närmade sig. Vi samlade ihop oss och gick innan det nådde oss. Ibland känns det bra att vara förutseende.

Vi beslöt oss för att ta oss, om än lite tidiga, till vårt nya hus, huset vi skall ha nästa vecka med inger och bengt. Det var inget problem att komma tidigt och vi fick nycklar. Det som utifrån såg ut som ”jaha”, var jättefint i verkligheten. Uppe är 2 sovrum med stora, mjuka dubbelsängar, ett litet tv-utrymme, badrum och en stor altan. Nere är det ett stort vardagsrum/matrum/kök och ett till sovrum med dubbelsäng och toalett. Det är alldeles lagom och vad vi ”behöver”. Ute finns en pool och dusch. Vi blev jättenöjda (hyrt på blocket utan bilder). Barnen var alldeles exalterade och sprang runt bland rummen. De har saknat ett ställe som är deras, att kunna vara lite avskilda. Så äntligen. Och inte en myra finns här heller. Det kryllade av dem på vårt senaste rum. Det gjorde väl inte saken bättre att felix spillde en sprite så att det skvätte överallt eller att kasper dräller när han äter glass, men att vara myrfri känns bra. Efter middag och barnläggning så njöt vi ett tag av att kunna surfa gratis hemma (dvs slippa gå till internetcafét och betala 1B per minut. Det blev ganska många minuter i slutändan.) och över att kunna se nyheter på engelska.

Idag var den stora och efterlängtade dagen. Idag var dagen som farmor och farfar skulle komma. Så fort barnen vaknade så undrade de när vi skulle åka. Och vi åkte iväg tillslut och väntade och väntade på flygplatsen. Men, så äntligen kom de. Mötet var lite mindre tårfyllt och mer blygt än vad jag förväntat mig, men blygheten släppte snabbt. Och sedan var det ju alla presenter i väskan och hur kul var inte det, den ena saken efter den andra. Barnen hade julafton (jag med). Idag har vi i övrigt haft en lugn dag. Skönt att kunna ha det och vara nöjd med det.

johanna

Onsdag 15 och torsdag 16 aug -07 / Solsken och ösregn

2007-08-19T14:42:00.000+01:00

Det är kväll, äntligen. Grodor kväker ikapp på gräsmattan bredvid vår bungalow, det låter riktigt högt. Och från en moské kommer aftonbönen. Det låter riktigt mysigt.

Igår onsdag var en härlig dag. Vi tog oss till en av stränderna vi hittat, som har ett namn, men inte är omnämnd i vår Lp, och hade en hel halvdag. Innan hade vi köpt på oss donuts (1.5kr/st på carrefour), äppeljuice och annat man behöver för en fika på stranden. När vi kom dit var vattnet riktigt högt, gungorna i trädet var dränkta och det var djupt vatten att simma i. Vi hade riktigt skönt med barn som lekte, stundtals själva (!), simmade och åt chips. Stranden var ganska öde, sånär på enstaka besökare och massörerna. Vi hade jätteskönt. När vi gick hem runt kl.16 hade vattnet sjunkit med säkert 1,5m. Vi badade av oss och åt middag, hembeställd pizza från pizza company.

Idag har det istället regnat hela dagen nästan. Det började runt kl.10 när vi var ute och promenerade och så höll det på till sen eftermiddag. Jag måste erkänna att eftersom både mor och far har böcker de gärna läser, så har barnen idag varit väldigt glada över att titta på Nalle Puh. Men när regnet äntligen slutade, så badade vi, köpte middag och kittlades.

johanna

Måndag 13 och tisdag 14 aug -07 / Inget speciellt i Phuket

2007-08-19T14:39:00.000+01:00

Vad vissa människor anser som semester, anser jag tråkiga dagar. Vi har haft 2 dagar där vi har badat, läst böcker, tittat på film, lyssnat på regnet, badat lite till, fått mat i magen, lekt på lekparken, handlat mat och druckit fruktshakes (banan är överlägset godast och det kan man göra lätt i sverige också! Den är både söt och krämig.) Idag har vi även varit ute på en åktur i jakt på stränder med lugnt vatten. Vi kollade upp de två södraste stränderna, den ena lika blåsig och den andra full med fiskebåtar. Vi träffade en man som driver ett hotell vid en strandsnutt där det var lugnt, fast lite dyrt, men han förlorade en vän förra veckan i strömmarna. Hans varning var att inte bada med röda flaggor. Detta gjorde oss än mer besvikna att vi inte fann något i vår sökning. Men! På vägen tillbaka gjorde vi en avstickare till något som sett lugnt ut när vi lekt på lekparken vid stranden. Och efter backar som fick mig att må illa av åksjuka och rädsla (en ofta återkommande mardröm är att åka på vägar som är både branta och svängiga och hur jag glider. Fast christopher körde så fint och säkert (J) och jag blundade.) så hittade vi två paradisstränder och lugna sådana. Lycka. Nu kan vi bada på stranden också. För jag måste erkänna att det är ju bl.a. därför jag är här och jag har känt mig olycklig när christopher vägrat, å säkerhetens skull. Så nu hoppas jag att dessa grå moln som hängt över oss hela dagen och gjort oss blöta, skall försvinna och den härliga solen komma fram.

F.ö. så visade sig våra ”kriminella” grannar vara jobbare som är inackorderade här. Så mycket för den spänningen.

Just nu sitter kasper i mitt knä, christopher läser sista sidorna i sin bok (han har inte alls varit ledsen att jag de två senaste kvällarna somnat med barnen kl.20.30, felix leker glatt med en scarfs i poolen och stella på land bredvid, eftersom hon inte vill skölja sitt hår, med en plastbåt och felix blöta shorts. Någon som vet föresten hur man gör med blont hår som antagit en grön nyans?

johanna

Ensidig kommunikation

2007-08-12T14:15:00.000+01:00

Min hustru drar det stora lasset vad gäller bloggandet i familjen. Jag tror hon är lite förvånad själv över hur mycket hon tycker om det. Hur det än är så känns det ibland som om vi inte får veta så mycket om vad som händer där hemma. Vi ber er därför att skriva några rader till vår e-post (vi kommer inte att publicera det) om vad ni gör och vad som händer i ert liv. Målar ni om köket, kaklar badrummet eller väntar ni barn igen? Vardagliga saker, det behöver inte vara långa redogörelser. Nu ska vi inte säga att alla är dåliga på att höra av sig, men ibland får vi känslan av att det är rätt många som läser ”Johannas” blogg och vi skulle tycka om att höra från er.

Skriv till johanna.hoglund@gmail.com

Christopher

dåså.

2007-08-12T14:14:00.001+01:00

då har jag gjort min söndagsuppgift. men känn er inte tvingade att läsa. det blev visst lite mycket! :)
johanna

Söndag 12 aug -07 / Phuket Patong

2007-08-12T14:12:00.000+01:00

Idag hittade vi kyrkan. I ett hotell i staden Phuket. Det skulle börja kl. 10 och då var vi de enda där. Kanske 10min senare kom en man med 2 barn för att ställa iordning och 10min senare ändå kom gruppledaren. Intressant. Det kom också en kille som bor här från argentina och hans ryska flickvän, det var alla här. Men det spelar verkligen ingen roll hur många eller få man är. Det kan kännas bra ändå. Och det gjorde det.

Annars har vi mest legat i poolen utanför dörren idag. Den har en riktigt låg sida där kasper kan stå med vatten till hakan. Och med armpuffar klarar han sig riktigt bra själv. Han är så lycklig. Han kommer till oss och säger ”fimma bra”. Jovisst simmar han bra. Det finns också en hel del thailändare som bor på detta hotell. De ser alla halvt kriminella ut med sina supertatueringar, men de leker så gärna med barnen. Och stella älskar det. Ibland undrar jag om hon är lite för social och närgången.

Vi hade turen att få äta på McD idag. Det var snarare en muta för att få felix att sätta på sig skjortan. Han hade egentligen tänkt att sitta i bilen, men vi fick in honom tillslut.

Christophers lycka över att vara här har avtagit en del. Det är mest rädslan för att ha barnen lekandes på stranden med röd flagg. Det är ju lite farligt. Så kanske är rekommendationen att inte åka till västkusten över huvud taget på sommaren om man har små barn (det är ju faktistk lågsäsong av en anledning, dvs dåligt väder inkl. vind) och har man större kan man åka till Phuket. Allt annat är skräpigt och badlusten försvinner snabbt på en sådan strand.

johanna

Lördag 11 aug -07 / Phang-Nga till Phuket via Khao lak

2007-08-12T14:11:00.000+01:00

Om jag någonsin gör dåliga val, så var detta hotell mitt sämsta val någonsin. Sängarna var inte bara stenhårda utan superstenhårda. Det var som att sova på en bolliad med vanligt liggunderlag. Enda problemet var att jag inte var lika utmattad och euforisk som på en bolliad, vilket gör att det är överkomligt, hårdheten alltså. Och inte nog med det, att jag inte kunde somna, för att inget var mjukt, kudden var en tegelsten också, klockan 6 på morgonen, när jag äntligen somnat, så börjades det spela musik. Högt. Dåligt dunka-dunka. Sur som jag var klädde jag på mig och gick ner för att säga till killen i disken att gå och säga till dem att sänka. Han gestikulerade att jag skulle göra det själv. Och det visade sig vara en gympagrupp som stod vid stadshuset. En stor grupp hurtiga kvinnor i tights. Så jag antar att någon har gett dem tillåtelse att göra detta och då kan ju inte jag komma och tycka något. Och strax efter att jag kom in igen vaknade barnen. Såklart. Så detta var vår tidigaste avfärd, färdigpackade och ätna kl.7.30. Vår plan var att vi skulle upp till Khao Lak. Men vi kom dit och blev lika besvikna som alla ställen innan. Det var smutsigt, stängt och inte så mycket att se. Men det är nog fint att vara där om man är nöjd med hotellet och stranden. Vi körde ner för att låta barnen svalka sig lite och vi lyckades komma till det sämsta stället av alla. Det fanns mer korallrester än sand där. Det gör ont i fötterna och inte så kul att bada på. Och så fick man se sig för så att man inte klev på en eremitkräfta. Det var den sämsta badningen, men det bästa snäckplockarstället.

Vi beslöt i alla fall att åka ner till Phuket istället. Och jag må säga att jag var nervös. Tänk om vår ständiga jakt efter ett bättre ställe var helt lönlöst, att det bästa var det andra på Koh Samui, som vi faktiskt inte gillade massor. Men när vi kom över bron och ner på ön, så kändes det rätt. Och det visade sig även vara vackert. Phuket är böljande och har fantastiskt blått vatten med rena, breda stränder. Vi hittade ett ställe att bo på… i Patong Beach, där vi absolut inte ville bo. Men det finns 2 anledningar: denna plats är det säsong på, dvs allt är inte igenbommat, och vi tror att det är lite konkurrens på rumpriserna, samt att det gick snabbt och lätt att hitta något. Vi hittade ett bra ställe; fläkt, kyl, riktig toalett (barnen var jätteglada för det. Felix gillar inte squatters.), pool och framför allt sköna, delbara sängar för 450B. Om man sätter det i perspektiv till 280B igår natt i världens sunkigaste place, så är detta en riktigt bra deal.

Efter nerkylning i poolen, gick vi och åt, fixade tvätt, gjorde en tripp till carrefour (det kändes bra att se en välbekant logga. Nästan lika bra som om det skulle vart en Maxi-skylt.) och stockade upp på snacks (jag har saknat småätande) och så tillslut till stranden. Det var mycket folk som badade och surfade, trots de röda flaggorna som vajade var 20:e meter. Vi vågade oss ut lite grann. Det var strömt och lite läskigt. Christopher höll på att fastna i en. Och en badvakt kom och sa att just där vi var fanns det en känd ström, vi borde bada 20m längre bort bara. Vi stannade inte för att invänta solnedgången, utan åkte hem för att salta av oss i poolen och göra vår lördagsdusch. Jag har också idag lyckat få reda på att det finns en grupp som träffas i Phuket stad. Det känns jättebra. Då kan vi gå till kyrkan imorgon. En riktig söndag äntligen.

Det som talar till detta ställes nackdel är att det är lite väl stort. Centrum är kanske i storlek med haninge centrum, fast trängre och längre. Stranden är superlång. Och det tycker jag är mycket för en turistort. Så här kan jag inte gå över gatan och köpa billig thaimat eller bananer av kvinnorna som står vid vägen. Och inte kan jag bo just här i billiga bungalows precis vid stranden. Vi märker ju inte av det skumma nattlivet så mycket när vi sitter på vårt hotellrum och kollar på Spooks. Fast jag kan också tänka mig att det kan bli för mycket folk här under högsäsong, eftersom det är så jättestort. Men dagens överraskning var att det var så vackert. När man kommer i bil så ser man det nog på ett annat sätt, men riktigt fint var det. Och uppe på klippkanterna vid havet så var det mycket som byggdes.

Vi har hyrt ett hus i Kamala, norr om Patong, nästnästa vecka när svärföräldrarna är här. Det känns bra. Och bilen är stor nog för oss alla att åka runt på utflykter. Precis strålande.

Jag tror att vi söker oss ner åt Karon och Kata strand nästa vecka.

Fredag 10 aug -07 / Koh lanta till Phang Nga

2007-08-12T14:10:00.000+01:00

Glada för att lämna ön utan liv åkte vi efter en god frukost och poolbad. Det krävs två bilfärjor för att komma till fastlandet. Den ena skruttigare än den andra. Tillbaka i Klong thom, stället där kasper badade, så besökte vi en ”hot stream” och det var vad skylten sa. Det var varmt vatten, 41grader ungefär, som kom från ingenstans och som åkte ner i små pooler karvade ur sten. Det var otroligt vackert och väldigt varmt i vattnet. Ingen av barnen uppskattade det. Och när vi klädde på oss så luktade vi flourtant. Mysigt! Fast detta med att bada hett när det är 35grader ute och fuktigare än någon stans innan är inte en höjdare. Tur att det fanns en kanal där vattnet rann ut som man kunde bada i också.

Efter en lunch på samma ställe som förra gången fast minus glass från 7eleven, de hade visserligen lagt något över flottavloppet, jag antar att kaspers bad gjorde dem uppmärksamma på att det kan hända olyckor, så åkte vi vidare norrut. Vi gjorde en avstickare till ännu en nationalpark i Ao Leuk, men det var ett misstag. Barnen blev väckta på parkeringen och grät/gnällde hela tiden, så vi stannade kanske 15 minuter. Killen i biljettluckan tittade förvånat när vi kom tillbaka så tidigt. Det är tur att det är billigt att gå in på sådana ställen. Oftast är priset 200B per vuxen (40kr). Men det var faktiskt vackert där vi var. Det var vatten igen som kom från en grotta och gjorde pooler och vattenfall. I Lp stod det att det var som ur en disney film och det stämde. Men griniga barn kan förstöra även det vackraste. Och det slutade inte att grina förrän 20min senare när vi äntligen hittade en glassförsäljare. Glass växer inte på träd här.

Vi åkte vidare till staden Phang Nga. Här var min tanke att vi skulle göra en utflykt till James Bond-ön, ”Mannen med den gyllene pistolen”. Fast efter att ha försökt leta hotellrum i säkert en timme, detta är den mest långsmala staden i världen tror jag, så bestämde vi oss för det supersunkiga där vi började. 280B ger oss 2x140cm-sängar (stenhårda visade det sig) och ett riktigt risigt badrum. Men det är mer prisvärt än de andra hotell vi kollade på också. Och vi kom sent och åker tidigt.

Barnen var halvt hysteriska i bilen. Jag tror att de behöver många dagar på samma ställe nu. Men de fick springa av sig lite på en stor lekpark, full med thaibarn. Det var den skräpigaste lekplats jag någonsin sett. Jag kunde inte hjälpa det, utan städade lite grann. Enligt en hotellägare beror skräpet på tradition. Förr i tiden köpte de mat i bananblad. Dem kunde man slänga på ett annat sätt. Dagens frigolitlådor och plastmuggar är inte lika ekologiska. Men ändå så slänger man hejvilt omkring sig. Och så ser det då ut som det gör. Och här har de inte kinas skräpplockare. (fast det finns inte i förorterna i shanghai heller. Men där vi bor finns dom och där är det rent.)

Middag åt vi på stan, efter att vi matat och klappat en elefant. Men det var min godaste mat hittills .

johanna

Torsdag 9 augusti 2007 / En dag närmare hemfärd

2007-08-12T14:09:00.000+01:00

I morse vaknade vi varma och goa, men utvilade. Kasper hade sovit hela natten på samma ställe för första gången. Visserligen brukar inte hans nattliga kravlingar störa mig så länge, eftersom det är sin far han vill till, men det är ändå ett uppvaknande.

Efter frukost, om man kan kalla banan och vitt bröd utan smör för frukost, så skulle vi gå till stranden och bada. Men för det första så var det detta med skräp. När vi kom ner så hittade vi nattens högvattensskörd som bestod av bla två lysrör som stod rakt upp i sanden. (Det ligger redan sedan innan otroliga mängder med tofflor, flaskor, klädrester, grenar och annat skräp på stranden.) Det ger inte en sådan mysig känsla. Sedan var det allt som flöt i vattnet, repstumpar, bamburör, frigolitlådor. Men det som gjorde att vi vände var strömmarna. Det blåste ordentligt igår och det fortsatte idag. Det gav häftiga vågor, men undervattensströmmarna var för mycket för barnen. Felix såg lagom skräckslagen ut när han fick känna på att tappa fotfästet och dras utåt. Vi beslöt oss för att ta poolen istället. Där kan kasper roa sig med att kasta lösa dekorationsstenar i vattnet och stella och felix kan dyka ner och hämta upp dem. Felix blev en riktig hejare på att dyka ner och hämta. Han kan f.ö. nästan simma, fast endast om han har på sig sina ”sindasögon”, utan blir han klängig som en apa. Stella kan simma själv och det är jätteskönt, fast vi måste öva lite på benföringen innan det kan kallas för skolsim.

Dagen har mest inneburit bad och en liten utflykt att köpa ordentlig frukost och glass. Det är inte riktigt lätt att hitta glass i detta land. Det finns, men inte överallt.

På kvällen fick vi byta rum till ett med fungerande ac. Jag vet att vi inte behöver en, men om man betalar för det, så vill jag utnyttja det också. Men flytten gav mer än kyla, det gav också skönare sängar. Bonus! Undersängen i andra rummet var faktiskt delvis ribbad i ett rutnät, vilket gjorde det omöjligt att sova på den som tung vuxen(och min teori i sjön). Tur att vi har en flugviktare.

Om ni undrar vad rubriken betyder, så är faktum att vi inte gillar thailand ännu. Ni kanske har förstått det redan och det är helt ärligt. Vi är inga semestrare på det sätt man behöver vara för att gilla detta land. Jag skall analysera vad vi saknar och återkomma om det.

johanna

Onsdag 8 aug -07 / Emerald pond till Koh Lanta

2007-08-12T14:08:00.000+01:00

Vi vaknade glada och ivriga på att komma iväg till Koh lanta som många har rekommenderat för oss.

På vägen åkte vi till något som kallas emerald pond eller crystal pond. För att komma till den behövdes det gå lite. Christopher valde att vi skulle gå den kortare sträckan på 800m på en bilväg. Det visade sig att bli en lerig promenad och skor och sandaler blev röda. Framme vid poolen var det fantastiskt vackert. Det var kristallklart vatten i en pool, kanske 15m i diameter. Det kom rinnandes från berget ner i poolen och rann vidare ner i en bäck. Ett otroligt område. Hemvägen valde jag att gå naturstigen, 1.4km, för att slippa leran. Det var också jättevackert att gå där, natur är alltid vackert. Efter halva vägen så började det att regna och övergick efter ett tag till spöregn. Stella hade sitt paraply med sig- bra för sol som regn- och felix och jag gick under en handduk. Vi blev ändå jätteblöta.

Första lilla ort vi kom till stannade vi i för att äta lunch. För nästan samma pengar som vi fick lunch för, 110B, så köpte vi glass till efterrätt. Jag ville inte stressa iväg utan föreslog att äta glassen på trottoarkanten. Det var ju en trevlig tanke till en trevlig liten gemenskapsstund. Istället blev det kaos. Kasper gick några steg baklänges och trillade i ett flottavlopp. Ibland finns det ett vattenavlopp där restauranger häller ut sitt fett och det var i ett sådant hål kasper trillade baklänges i. Det var inte bara flott i, utan diverse annat skräp också. Usch så äckligt, men det kunde ha gått mycket värre. Fast vi var tvungna att sanera en liten kille som hatar att duscha och som var täckt i flott. Tvål och schampo gick sådär, så vi köpte handdiskmedel och då blev det tillslut bra. Stackars kasper var halvt hysterisk. Inte nog hade han fallit i vatten och slagit sig, dessutom tvålade vi honom överallt och sköljde honom med en slang. Det gav i alla fall något för alla thailändare runt omkring att berätta för sina familjer ikväll.

Vi åkte, än mer blöta, vidare iväg mot Ko lanta. För att komma dit var vi tvungna att åka med två bilfärjor, den första stor och den andra en liten pyttegrej. Jag var lite förvånad över att det var så lite folk. Och väl framme i första ort så förstod vi varför. Detta är en håla som nu inte bara har low season, utan off season. Vi åkte runt för att hitta sovplats och bestämde oss för ett ”lyx”ställe på off-pris, 650B i stället för 2500B. Vi har en stor bungalow med riktigt stort badrum och det känns fint. Men annars undrar vi vad detta ställe har att erbjuda folk, ens på högsäsong. Det är en landsväg som går igenom små byar och på sidan mot havet så finns massor med hotell och bungalows, annars finns inget. Det är ungefär lika spännande som en övergiven by i svenska inlandet. Så jag antar att det som lockar här är stränderna, som faktiskt finns och är fina, förutom allt skräp på dem (på low season städar de inte alltid stränderna).

johanna

Tisdag 7 augusti 2007 / Vattenfall

2007-08-12T14:06:00.000+01:00

Det finns inte så mycket spännande att göra som förälder på kvällstid när barnen skall sova. Vi sover ju alla i samma rum och det skall vara mörkt när de skall somna. Så det lämnar endast möjligheten att sprida lite ljus, till stellas glädje, och skriva ner dagens händelser på datorn.

Vi har kommit på att detta med två lika tjocka madrasser, en under och en över (som jag tror är totalt meningslöst och endast för att få oss att köpa mer) är jättebra för oss. Vi kan numera ta rum med endast två sängar och så delar vi på en och vips har vi rum för alla. Det kräver ju visserligen att man har ett extra lakan, men det har vi faktiskt lyckats med. På hotellet i bangkok hade christopher en penna i sina nyinköpta byxor, som han var väldigt lycklig över, byxorna alltså. Men det var till oturen att pennan var en kinesisk skitpenna och den läckte tusch genom byxorna och ner på ett lakan. Eftersom detta inte gick bort var det bara för oss att betala 1000B och bli ett lakan rikare. Inte visste vi då att det skulle bli så användbart…

Idag var det dags att besöka en nationalpark i närheten. Enligt beskrivning skulle det vara vilda djur i regnskog och vattenfall. Vi tog oss igenom ett verkligen öronbedövande ljud av cicador, de lät som en cirkelsåg och superhögt, för att nås av ljudet av vatten som faller. Vi gick upp längs vattenfallet, som gjorde flera lagomfall ner i pooler, sista biten riktigt brant och nådde en pool längre upp. Där badade vi i det kalla vattnet. Sådant man bara drömmer om egentligen. Vi beslöt oss för att inte ha några som helst aspirationer på att nå ursprungskällan. Vi har ju faktiskt barn och måste inse våra begränsningar, dessutom hade ju jag mina sandaler, inte så praktiskt vid hajkande i regnskog. Regnskogen såg ut som på bild. Stora, höga träd och mycket grönt tätt tätt. Vi såg några ödlor, annars inget spännande djur.

Eftermiddagen har vi tillbringat en stund på stranden och i poolen.

Imorgon åker vi vidare söderut mot Koh Lanta. Vi har beslutat oss för att hyra hus i phuket med inger och bengt. Nu är bara frågan vilket av de två. Vädret här har varit lite molnigare än på andra sidan landet. Men vi gillar inte den sidan och tycker inte att moln är så farligt. Det är ganska skönt att inte få massor med sol hela tiden.

Jag har alltid vetat att jag är en ganska humörsstabil människa, mina toppar och dalar är varken höga eller djupa (förutom när jag äter medicin med hormoner och det skall jag aldrig göra igen!). Men idag kom jag fram till att det påverkar även andra aspekter i mitt liv. Tex idag i regnskogen, jag var ju tusan i en regnskog (!) och jag tänker; ”jaha, det är så här det ser ut, som på bild.” Jag tycker nog att jag i alla fall borde ha gjort ett glädjeskutt eller liknande, det är ju inte varje dag man är på sådana här ställen, men nä. Min slutsats var att jag ibland tar lite för mycket med ro och att man då kan tycka att resa såhär är bortkastat på mig…

Fast nu när jag skriver så slår jag vad om att jag hade gjort ett glädjeskutt om jag hade fått fortsätta upp, förbi vår pool och klättra genom skogen upp till toppen. Lite hårt arbete, på en stig, på ett berg, i en regnskog, det hade nog fått mig tjoa till ändå.

johanna

Måndag 6 aug -07 / Railay

2007-08-12T14:04:00.000+01:00

Vi vaknade upp och jag hade redan dagen planerad och bestämd hur fantastisk den skulle vara. Barnen ville hellre vara vid poolen, men det fick vara nog tyckte jag.

Vi tog oss ner till stranden och köpte biljetter till en longtail-båt, 100B per vuxen en väg. Vi blev skjutsade till båten i en öppen pickup på lastflaket och fick vada ut till båten i lårhögt vatten. Hade någon förberett mig för det så hade jag nog inte valt byxor idag. Men blöta hade vi en rolig och vågig resa över till en halvö utan vägförbindelse känd för vackra stränder och bra klättring. Felix skrattade hela vägen över.

Ankomststranden var väl sådär imponerande och vi beslöt oss för att gå över till andra sidan. När vi väl kommit dit så var det lågvatten och lerigt. Ännu en gång tittade vi på varandra och undrade över varför alla dessa människor vallfärdar till detta land. Men jag ville ge stället en chans till och vi gick till en strand som en kille rekommenderade. Vägen var vacker vid sidan av ett berg med stalaktiter och lianer. Och stranden var bedårande. Idag var första dagen som vi gillade thailand. Vi slängde av oss kläderna och sprang ner i vattnet. Inga stenar, ingen lera, bara höga, roliga vågor. Vi hade jättekul och badade länge. Stella och felix blev hejare på att slänga sig i vågorna och klara av dem (om 2 år semestrar vi i halmstad).

För lunch begav vi oss iväg från stranden till ett hotell och sedan gjorde vi en utflykt till landets bästa grotta med stalagmiter och stalaktiter. Jo, den var stor och imponerande.

Efter detta var vårt utflyktstålamod över och vi åkte hem, denna gång förberedda och iklädda badkläder.

Ett härligt, saltfritt, sandfritt pooldopp väntade oss hemma och vi tog en middag på den lokala thaigatrestaurangen utanför hotellet. Dessert blev en banan- och äggpannkaka.

En bra dag. Stella sa t.o.m. att det var en bra utflykt. Det känns skönt i ett rastlöst moders hjärta.

johanna

Lördag 4 augusti och söndag 5 aug -07 / KoSamui - Krabi

2007-08-12T14:03:00.000+01:00

Lördag morgon vaknar vi och är glada för att åka vidare. Vi packar ihop, äter frukost (standard har blivit bröd, smör, yoghurt och frukt. Vårt medtagna knäckebröd är snart slut.), njuter av sanden och gungan vi hittat en sista gång och beger oss vidare. Vi åker till färjeläget och får en nummerlapp. Klockan är nästan halv tio och vi blir tippade att få lämna på färjan kl.13 och så blev nästan fallet. I 3 timmar underhöll vi barnen ståendes i bilkö på vänt. Det var en jättevacker strand där utan stenar (som det f.ö. var fullt av på Lamai beach och som gjorde det mindre lätt att spontanbada), lite synd att slösa den på att vara pir, men någon stans måste ju båtarna ”landa”. Vi badade lite, köpte glass, åt chips, läste och väntade i bilen jättelänge för att vi trodde att det var dags. När vi väl kommit på båten, efter 45min väntande i bilen utan tomgångskörning (!), så ville båten inte gå. Den båten som kom in och tog de stackarna som inte kom med vår båt, gick först. Typiskt. Det är ju inte höjdarkul att vakta barn på en skruttig gammal bilfärja. Dessutom fanns det en liten hundvalp även på denna färja och då blir mina barn som tokiga. Stella vill hålla och kasper vill med, plus att han skall pussa och snuffsa med hunden. Hunden blir ju tillslut rädd av all uppmärksamhet och alla händer.

Vi kom ialla fall iland. Jag ville absolut inte åka hela vägen vidare till krabi med en gång. Jag tyckte att barnen skulle få lite rörelsemöjligheter. Vi åkte in till staden surat thani, en liten stad utan något speciellt, och hittade södra thailands mest prisvärda hotell enligt LP. Vi betalade 590B för ett bra rum med AC och 2 stora sängar och de hade en pool som såg ut som en lagun. Det var fantastiskt att komma tillbaka till hög, västerländsk standard och slippa både myror och sand inomhus, trådlöst Internet i lobbyn och folk i gula tröjor. Gult är en oerhörd poppis färg här på tröjor vad jag sett. Det finns också gula flaggor med vad vi tror är kungens symbol. Jag undrar om det finns ett samband… (Kungen är nästan helig i detta land. Man skall absolut inte skoja om kungen.)

Min förhoppning var att det skulle finnas en gren i staden vi var i, men ack nej. Ingen kyrka finns i södra thailand. Eventuellt kan det finnas någon sammankomst i phuket och det skall jag kolla upp.

Söndag morgon vaknade vi som alltid tidigt. Vi tog ett morgondopp och gav oss iväg. Lotus tvärs över vägen var inte öppet när vi ville handla frukost. När vi tillslut hittat rätta vägen mot Krabi så hade vi ro att leta efter en frukostaffär. Här finns det små affärer med dricka och chips nästan över allt. Chips här kallas för Lays, oavsett vilken sort. Det du jonathan. Frukost blev chips och banan. Ingen höjdare, men kunde nog varit värre.

Vägen till krabi gick kust till kust 16 mil. Det var inget på vägen, endast några enstaka hus. Det var lite renare än genomsnittet. (Jo, jag upplever thailand som ett väldigt smutsigt land och jag som har skräpnoja tycker att det är lite jobbigt. Bara för att man är fattig behöver man väl inte låta skräp ligga kring huset? Man kan ju faktiskt göra det bästa av det man har, men så känns det inte här. Ingen bryr sig.) Men mest var det skog och planteringar av vad jag tror är gummiträd. Och då förstår man det folk pratar om hemma, om öppna landskap och vikten av att köpa svensk mjölk, rapsolja och annat. Det är inte lika vackert att åka när man ser 10m bredvid vägen och sedan är det träd eller buskar. Jag gillar att se långt, att se åkrar och landskap. Så: köp inte tysk mjölk och snåla inte och köp irländsk köttfärs (men svensk rapsolja är ju så illa dyr. Där får ni göra som ni vill. Schysst va!). Vi vill inte ha skog överallt.

Framme i Krabiområdet så valde vi att bege oss till en turistort som heter Ao nang. Härifrån skall vi kunna ta båtar till runt omkring. Vi hittade ett hotell med pool och barnen ville bara stanna här. Jag fick vika mig och stanna kvar. Det känns så dumt att bada i pool när urläcker strand finns längre bort. Här är det höga trädbevuxna kalkstensberg som stupar. Omgivningarna är väldigt vackra.

Något annat påtagligt är att det är väldigt lite ägarlösa hundar här. På Ko samui kryllade det av dem, i Hua hin fanns det en del. Jag tycker att det är lite läskigt med djur utan ägare. Man vet aldrig vad de har för sjukdomar på sig. Men tyvärr matas de av turister och på ko samui förhindrade djurvänner att de skulle dödas. Nu kastreras alla honor man får tag i istället. Så är man sjuksyrra kan man få boende och betalt för att vara här i 3 månader och bekämpa hundarnas fortlevande. Joel, något för er?

Åsikt om Ko samui: överskattat och turistigt. Det kändes som ett ställe som inte hade något innan turisterna invaderade, dvs inga riktiga folk. Och allt kretsar kring att lura turister på pengar. Man kan tex inte åka taxi på ön. Chaffisarna vägrar att köra för normala priser, utan lägger på en massa procent. Visst finns det vackra stränder, men de kommer med en bismak. Så nej, inte ett ställe man behöver besöka.

johanna

surat thani

2007-08-04T13:29:00.000+01:00

Efter en hel dag i kö till färjan, på färjan som inte ville gå, på färjan som gick, så är vi helt slut. Jag bestämde enhälligt att vi skulle stanna i en stad LP tycker att man skall åka förbi. Men det fanns ett tips om ett billigt, men lyxigt hotell och där bor vi nu. Det känns jätteskönt att komma till ett rent ställe, utan sand, med varmt vatten i duschen och betydligt färre myror. Att de dessutom har ac, trådlöst nätverk och lagunpool gör inte saken sämre. Vi stannar här i natt i hopp om att jag kan surfa fram en kyrka i närheten.
ni behöver absolut inte läsa de långa inläggen. men här är de i alla fall.
johanna

Torsdag 2 augusti och fredag 3 aug -07

2007-08-04T13:28:00.000+01:00

Det är något speciellt med att äta frukost när man har utsikt över havet samtidigt. Harmoni.

Vi tillbringade förmiddagen och sen eftermiddag på stranden. Däremellan åt vi lunch på ett ställe 50m bort som hade en pool som ingick i lunchen, trodde vi. Språkförbistringen kostade oss ca 500B, men vi blev ialla fall mätta och svala. Det var en sådan pool som inte hade någon kant. Om man tittade jäms med vattnet så kunde man se ut i havet direkt. Det är hög lyxkänsla på det.

Även på vår avlägsna lilla snutt av den långa stranden kommer det försäljare och det finns fasta behandlingsställen. Försäljarna vill gärna ge en dåligt samvete för att man inte köper. ”bara 200B”, säger de och de har rätt. Det är bara 40kr, men om jag inte vill så är det 40kr av mina pengar som jag slänger iväg. Och jag vill inte!!! Jag får säga till stella, som säger ”mamma, de vill att jag skall köpa av dem”, att det bara är att le och säga nej tack. Vi är inte elaka och bara för att de vill, måste jag inte göra.

Jag sa ialla fall till slut ja till en massage. Det är ju faktiskt svårt för mig att fixa till själv. Så jag låg där i skuggan av ett stort träd på ett bord, kände vinden fläkta och försökte att njuta. Men jag kom på mig själv flera gånger att tänka ”jaså, det är inte bättre än såhär”. Och när det var färdigt var jag inte en ny människa och hoppade upp lycklig och spänstig. Nä, det var nog min sista kroppsmassage. Det känns nästan som att man betalar dem för en timmes legitimt tafsande. Och det känns inte så önskvärt. Men en fotmassage vill jag nog prova innan jag är färdigmasserad…

Middagen blev införskaffad tvärs över gatan i ett stånd som inte såg mycket ut för världen. Gammalt och skraltigt och flugigt, men ack sicken god mat hon lagade. Jag beställde lite grillad kyckling, pork salad (typ köttfärs, koriander, en smarrig krydda och massa med limejucie) och sticky rice (detta är samma ris som ångkokas och blir otroligt kletigt. Man kan rulla ihop det till bollar). Jag smarrade och de andra åt sig mindre hungriga.

Fredagen gjorde vi typ samma sak som igår, fast vi tog en biltur till Lotus, handlade och åt thaisnabbmat (usch) istället för poolen och club sandwich.

Idag provade vi också ”bra” kokosnöt. Igår hittade vi en brun som trillat ner från en palm. När vi tillslut kommit in i den så var det bara lagom gott. Men vi blev undervisade om att bruna är gamla och inte så goda. Så till frukost i morse köpte vi (10B) en grön kokos, det som vi ser hemma som skal var ljusbrunt, inte mörkbrunt. Men den var ju inte heller god. Vilken besvikelse. Jag skall ge det en chans till för att utesluta att dagens var dålig också. Jag tyckte att mjölken smakade diskmedel. Den på konservburk hemma är ju så god…

Och jag har lärt mig idag att små, korta bananer måste vara riktigt mogna, annars är det som att äta… omogen banan, dvs det sätter sig på tänderna och inget man kan göra för att få bort det. Så de vi slängde i pratchup kiri khan var inte dåliga, utan vi skulle givit dem en vecka i solen. Jaha, nähä.

johanna

Tisdag 31 juli och onsdag 1 aug -07

2007-08-04T13:26:00.000+01:00

Det var inte så mycket anledning att stanna kvar på hotellet, där det f.ö. gick jättebra att sova utan AC. Det är bra att veta, för ofta kan man välja billigare rum med bara fläkt! Vi tog oss ut ur staden, köpte frukost och letade upp en jättestor lekplats vi sett på invägen. Min tanke var att barnen skulle få leka av sig lite innan den långa bilresan mer söderut. Fast lekandet blev det inte mycket av och frukosten var halvbra. Vi beslöt oss för att ta oss så långt vi kunde i riktning mot ön Ko samui. Det började regna, vilket mer gav oss önskan om att bara köra. Och vi lyckades faktiskt. Ett lite längre lunchstopp någon stans och så brände vi vidare. Vi kom med sista båten från Don sak kl.19 till ön. En biljett kostade 435B för 5+bilen. Lite skillnad från gotlandsbåten. Själva resan var inte så spännande (det blir ju mörkt runt kl. sju) och båten var inget mer än rosa stolar i rader och en TV som visade en sjukhussåpa på thai.

Framme på ön såg vi inget heller och regnet öste ner. Vi gav oss iväg till en strand, mae nam, som vi blivit tipsade om. Pga den sena timmen så ringde vi runt ur LP och hittade ett ställe med pool och 3 sängar, 1200B. Det fanns inget val och vi tog det. Men när barnen somnat satt christopher och jag ute på verandan som vätte mot kokospalmer och havet och lyssnade på vågorna. Då känner man sig lite välsignad som får uppleva det.

Natten blev en plåga med för mycket kyla eller utan AC, men ingen fläkt. Fast frukosten var desto trevligare med utsikt och sjöbris. Efter mycket funderande så beslöt vi oss att ge oss iväg till annat ställe, förhoppningsvis billigare. Och vi fann ett. Vi åkte till Lamai beach, öns nr2, inte så intresserad av att vara på nr1. Vi hittade ett litet ställe med vitkalkade hus vid stranden, en ägare på 70+ år och ett rimligt rum för 500B. Vi slog till. Vi tillbringade eftermiddagen i strandbrynet med de nyinförskaffade sandleksakerna. Jag tackade ja till en förbipasserande som sålde på mig fotskrubbning. Här skall vi vara en stund. Det är lite jobbigt för barnen att alltid åka till nytt ställe.

Christopher och jag försöker analysera varför vi inte gillar vissa delar av en sådan här semester. Det kryper i mig varje gång vi åker igenom en stad. Och jag tror att det har att göra med att det är turistorter, dvs hundratals skyltar om allt möjligt och så är det fult. Inget är byggt med hänseende till det runt omkring, inget skönhetsråd och inget naturligt. Det stör mig här, det har stört mig förut på chartersemester. Men så finns det andra tillfällen när det faktiskt känns skönt. Som där vi är nu tex, när man åker på vägen genom natur och ”vanligt” liv. Och när man är ensam västerlänning på en strand. Så kanske är vi inte gjorda för charter. Just nu är vi mest sugna på att vandra i fjällen och åka på sverigesemester. Så om någon vill med till fjällen nästa sommar så hör av er. Och om någon vill ha hand om 3 fantastiska ungar en vecka, så hör av er också! Skulle det bli tråkigt kan ni alltid be stella att posa framför en kamera, då lovar jag att ni kommer att skratta över dessa fantastiska självpåkomna kråmanden.

johanna

lite uppdatering i korthet

2007-08-03T13:22:00.000+01:00

jag har skrivit langa redogorelser for varje dag, men det ar ju pa datorn och annu har vi inte kommit nagonstans med tradlost har.
vi ar fram till imorgon bitti pa on ko samui, pa ostkusten. det ar blatt hav, kokospalmer, bungalow vid stranden. det later idtylliskt, men dt ar oxa lerigt i havet precis utanfor sa man maste ga langt bort for att bada, damen som jag glatt lamnat min tvatt till forstorde mina enda shorts (och bra shorts vaxer inte pa trad...) och det ar sa turistigt att man kan krakas. vi kanner just nu att thailand ar lite val overskattat. bjud in er en dag till oss nar solen skiner pa sommaren sa skall vi ta er till lika fantastiska stallen i sverige, 30 min fran nynashamn. och da slipper man pengar p[ flygbiljetter!
men vi ar lyckliga som ar har. i shanghai var det varmaste dagen pa 63 ar enligt viktoria. det maste betyda runt 45 grader ungefar. har ar det betydligt svalare och har inte regnat nagot namnvart. vi ar ju svenskar...
vi aker imorgon mot krabi.
johanna

Veckan fram till avfärd och lite Thailand, mån 23-tors 26 juli

2007-07-28T10:53:00.000+01:00

Alla vet hur det är innan en stor resa. Man är nervös, packar lite granna, stödtvättar, rensar i kylen, försöker komma ihåg att lämna nyckel till grannarna, köper en nödvändig nätverkskabel för att kunna koppla ihop datorerna ordentligt, betalar räkningar, hämtar passen, läser i guideboken. Mycket av min tid upptogs också av ett överdrivet surfande efter hotell. Man vill ju veta att man får det absolut bästa. (Nästa gång ni reser så prova swasdee.com. Där hade vi mest lycka och så kan man även läsa andras kommentarer. Tack för tipset Camilla.)

Onsdag morgon kom tillslut. Viktoria och barnen kom över på lek och sista-minuten-lunch. Det var trevligt. Det var också skönt att få något annat att sysselsätta sig med än att noja sig inför resan.

Tanken var ju att vi skulle resa lätt. Det är ju bara sommarkläder som skall med och det borde inte betyda så mycket packning. Men sedan var det ju också allt annat och helt plötsligt var vi uppe i 2 stora resväskor, en mindre, en liten med leksaker, 2 ryggsäckar och en vagn. Hur gick det till? Men det var fantastiskt hur smidigt det gick att manövrera vårt åbäkiga sällskap. Vi fick dock inse att snålvarianten med att ta tunnelbanan till Magleven inte skulle funka, utan taxiade hela vägen ut till tåget. Magleven är världens snabbaste tåg ett tag till. (om jag har förstått det hela rätt så skall Osaka i japan bygga ett lite snabbare.) Den går på magnetbana och kommer upp i 431km/h. Det var riktigt snabbt. Att möta ett tåg i motgående riktning var lite läskigt.

Sedan var det lite promenad till flygplatsen och vi kom till incheckningsdisken 13.20. I lagom tid tyckte vi, eftersom planet skulle lyfta 14.35. Men det visade sig att all säkerhetskoll, ifyllande av papper och köande tog sin lilla tid, så vi var bland de sista som boardade planet. Och ändå fick vi gå före i många köer, eftersom vi har 3 små söta barn. Så skall man flyga ut från Kina, så gäller det att vara i tid. Det är stor säkerhetskontroll även av utgående folk.

Flygresan var som man kan tänka sig. Kul i ca 5 minuter, sedan ville kasper inte sitta stilla och maten var inte höjdargod. Men man fick väldigt mycket att dricka, i alla fall ett plus. Sista timmen var det dock riktigt jobbigt att hålla kasper glad och nöjd. Jag var då riktigt tacksam för våra platser längst bak i planet och för att jag sett filmen förut.

Att landa i ett annat land känns alltid konstigt. Man är på en annan ort och har ingen aning av vad man kan vänta sig. Flygplatsen var en snygg byggnad i tonat glas, borstat stål och betong, med inslag av stora färggranna buddistiska gudar. Det var stor kontrast till den kitchiga taxin vi fick tag i. (vi fick vänta in en stor bil, eftersom dessa små bagageutrymmen inte fick plats med alla våra grejer. Hur skall det bli på hemresan???) I bagageluckan hade han någon stor lampblinkande grej, på instrumentpanelen hade han en fartmätare/varvmätare/effektmätare som ändrade färg hela tiden och på passagerarsätet en stor prisbuckla i plast. Man kan ju undra varför den var där.

Här kör man vänstertrafik. Intressant. Resan in till hotellet tog sin lilla tid. Hotellet såg jättefint ut nere i lobbyn. Vårt rum på sjätte våningen var vid första anblick helt ok, men sedan såg man de slitna väggarna och flagande dörrarna. Fast vad gör det. Så länge vi får sova. Fast det var inte så ostört det heller. AC:n låter högt och ger ett mindre skönt vinddrag och utanför går en motorväg. Fast vi vaknade ganska glada i morse ändå. Frukostbuffen var hälften västerländsk hälften Thai. Vi höll oss till yoghurt och fattiga riddare. Efter maten var barnen dödssugna på att gå och bada. Vår lilla inomhusperiod har varit svår för dem. Vi gick och badade en stund, medan christopher ringde runt efter hyrbilar. Han var lycklig när han tillslut hittade en för lagom summa. Det betyder mycket för honom att kunna ta sig runt på egen hand. Nu hoppas vi bara att vi inte blir stannade av polisen som vill se hans internationella körkort, som han inte har. Hoppas att det duger med svenskt och kinesiskt.

När vi var färdiga med detta var klockan inte mycket, kanske 10. Vi beslöt oss för en liten utflykt. De har gratis tuk-tuk-sevice här på hotellet (inom rimliga avstånd) och beslöt oss för att ta den till Khao San, en backpackergata. Men de som hade första tjing på cykel och som vi fick dela med, skulle till en pir för att ta en båt till chinatown. Och vi som inte vet något om något här, hängde på där istället. När vi väntade på båten så roade sig barnen med att mata fiskar, heliga tror vi, med brödskalkar som man kunde köpa i påsar, en liten påse, 2kr. Båten var en stor sak, som tar en upp och ner längs floden för 2,5kr. Efter några hållplatser fick dock vår båt stopp och vi fick byta båt. Att åka till chinatown i Bangkok, när man precis kommer ifrån Shanghai kändes lite smådumt. Och om det vi såg var chinatown, så såg det ut som på yu garden ungefär, dvs en massa stånd som säljer en massa grejer, tätt tätt. Det har vi sett förr, så vi tog en taxi hem igen. Vi åt buffelunch på hotellet. Den var halvslut när vi kom och hade väl ingen höjdarmat. Men jag åt ändå. Jag lyckades tugga i mig något bläckfiskliknande (jag visste inte att jag stoppade det i munnen, för det var gömt i någon sörja) och så något mer som jag valt att inte fundera på vad det var för något. Mycket var starkt, lite för starkt. Hur skall det funka med maten för barnen i detta land? Här har ju jag inget kök.

Efter lunch badades det igen, fast denna gång med pappa också och då var det ju mycket roligare. De ignorerade blixtrarna som lös upp eftermiddagshimlen (de var faktiskt 8 sekunder bort) och hade kul länge. När detta var färdigt ville de andra ta det lugnt på rummet. Det ville inte jag. Jag åkte istället ner till denna kända backpackergata, vårt områdes största turistmål. Och vill man se unga människor i tofflor och sliten look, procentuellt högre andel västerlänningar än infödingar eller fynda något fejk, så är detta platsen att vara på. Jag kände för min del att det var en helt värdelös gata. Fejkgrejer kan jag få i shanghai och turister är inte så spännande. Men jag handlade mat till dem där hemma och väntade på att min gratis tuk-tuk skulle dyka upp (som den aldrig gjorde).

Kvällen tillbringade jag hemma med barnen och tittade på ”the incredibles” och christopher åkte iväg till en superstor shoppingmall, MBK, för att köpa högtalare till datorn. Man hör faktiskt inte vad de säger om man är mer än 1,5m bort.

Vad är min åsikt om Bangkok än så länge (och jag har nästan inte sett något). Det känns grönare här än i Shanghai, mer grönt längs med gatorna. Det känns som att det är mer avgaser här. Taxichaffisar försöker att förhandla fast pris här och lura en, aldrig i shanghai. Där kör de bara en längre väg istället, fast med taxametern på. Stadsemester känns inte så lockande längre. Är inte alla städer lite lika, shopping, folk och massor av intryck. Nä, jag vill ha natur och strand, lugn och ro, avkoppling och glada, fritt springandes barn. Gärna för en billig peng också.

johanna

Bangkok

2007-07-26T04:16:00.000+01:00

Nu har vi kommit till Thailand. Vi bokade in på ett halvsunkigt hotell och nu försöker vi hitta en bra hyrbil. Det går fortfarande att nå oss på vårt telefonnummer (0855921991) men det kostar oss en liten, liten slant. Men ring gärna särskilt om ni har tips för vår resa.

Christopher

Ahhhhhhh...

2007-07-24T10:00:00.000+01:00

Lite ångest har släppt. Jag har surfat (eller svävat som min ömma mor sa en gång) på alla olika bokningssajter för sovplater och lyckats hitta ett rum med tre sängar, lagom centralt, med pool, till ett överkomligt pris. ÄNTLIGEN! Återstår bara att se hur fräsht det är. Men det är skönt att veta att jag ialla fall imorgon vet vart jag kan lägga mina barn.
Om det är någon som har lite tips om platser man absolut inte får missa, eller saker man med fördel kan missa, så kommentera gärna.
johanna

Vi flyr hettan och åker till Thailand

2007-07-23T14:04:00.001+01:00

Vi har börjat få en försmak av vad sommaren i Shanghai har att erbjuda. Barnen håller som bäst på att återhämta sig från värmeslag och då har det inte börjat bli riktigt varmt här ännu. Vår första tanke var att resa runt några svalare provinser i Kina, men efter att ha insett att det blir dyrare än att ta en rejäl solsemester så kom vi på andra tankar. Efter att ha gjort ordentliga efterforskningar så insåg vi att Thailand blir billigast och inte så förbaskat varmt som man kan tro. Vi har en öppen biljett med preliminärt hemresedatum kring den 3:e september. Så vi blir borta fem till sex veckor, förutsatt att vi tycker om det.

Som vanligt när vi gör nåt så har vi inte riktigt någon plan med vår resa. Efter någon natt i Bangkok har vi för avsikt att packa in oss i en hyrbil och se vart vi hamnar. Så om någon har fantastiska tips för vår lilla trip, så hör av er.

Vi har för avsikt att hålla er uppdaterade under vår vistelse i Thailand, men eftersom vi kommer att vara på resande fot så får vi väl se hur det blir med internetuppkoppling.

Christopher

Söndag 22 jul -07

2007-07-22T16:12:00.000+01:00

Vi har haft en varm och fuktig vecka med trevligt sällskap. Marcus och Ulrika kom hit måndags morse när jag som bäst försökte att småstäda lite för att det inte skulle se helt tajkon ut. Det är dock svårt att motivera en bra städning när jag betalar någon annan att göra det för mig, så all disk fick vara kvar. Kanske den blivit gjord om kungen kom, kanske…

Efter en lång, sen frukost, lite dusch och installering så åkte christopher med gäster på den obligatoriska första utflykten, den till tygmarknaden. Barnen och jag åkte till poolen och njöt av vatten och parasoll. Middag var grisöron och stekta nudlar, alltid en höjdare.

Tisdag gjorde vi en gemensam utflykt till ett möbelställe, en affär som sålde restaurerade antika kinesmöbler, alla jättefina såklart och inte hutlöst dyra. Jag har sett betydligt fulare skåp på ikea för samma pengar. Men att springa runt i affärer är inte barnens grej. Jag tröttnade snart på att jaga dom och satte mig på bussen till… poolen. Vi har hittat ett mackställe precis bredvid som säljer subways/panini-mackor för 22kr. Det blev en sådan lunch igen, dag 2 med ”tuna on whole grain”. De andra åkte istället vidare till en möbelfabrik på WuZhong lu. Där gör de kopior på gamla möbler med gammalt trä. De köper upp trä från hus som rivs, därför att det är hårdare och inte spricker i möbeln. (vill ni veta mer så får ni fråga christopher! J )

Onsdag hade vi en dag vid poolen tillsammans. Det var jättetrevligt. Christopher och marcus fick fina röda axlar. Man skall alltid acceptera solkräm när det erbjuds!

Torsdag så bestämde sig gästerna för en tur till yu garden. Jag bestämde då en lekdag med siebkes, som barnen så länge frågat efter. Siebkes ville såklart bada, så det blev ännu en pooldag, fast med svenskt sällskap till barnen. Lycka!

På kvällen hade vi ayibarnvakt. Vi vuxna åkte på schysst koreansk restaurang. Den var byggd över en väg, mellan två byggnader, 3 våningar upp. Den var inredd med stålbjälkar, lite betong och en stor, svart pool i mitten med en plastbuddah upplyst. Låter kanske inte så snyggt som det var i verkligheten. Men maten var god. Det är plockmat som alla delar på. Jag tycker att det är trevligt. Då slipper man problemet med att känna sig dum/ociviliserad när man smakar på de andras mat. Vi beställde blandade rätter med svårdefinierade smaker. Men det var gott och annorlunda, fin omgivning och trevligt sällskap.

Fredag gjorde vi en kort utflykt till QiBao, den gamla kanalstaden. Varje dag har varit varmare än föregående och denna dag var hysteriskt varm. Jag hörde en kille i telefon säga 110F. Det stämmer nog inte, men det var inte långt ifrån heller. Vi gjorde promenaden på 500m till området, tittade, tog bilder, en liten stros och var helt döda. Det ända som gick att tänka var: ”POOL”. Vi knödde in oss alla i en taxi, 4 vuxna/3 barn, gav taxichaffisen 10kr i muta och åkte mot poolen. Jag tror att chaffisen snålade på AC:n, för det blev inte direkt svalt i baksätet. Jag har nog aldrig svettats så kopiöst. Det blir inte heller bättre av att ha klängiga och trötta barn i knät. Så när jag hoppade ur bilen så var det nästan svalare ute. Fast det höll bara i sig något 10-tal meter. Jag gick hemom först för att hämta solkräm, simglasögon, köpa dricka och lägga beställning på …mackor. Dag 5 med tonfiskröra. Inte lika gott längre. När jag väl kom fram till klubben, så hade solen gått i moln, i ganska läskiga moln, så solkrämen var ju onödig. Vi hade en skön nedvarvning i kanske 2,5 timme, tills regnet kom. Och då kom det, som alltid, ordentligt. De andra hoppade i vattnet och jag försökte gömma mig under parasollet, tills vakterna tyckte att det fick vara nog och körde upp alla ur vattnet och sa att området stängde. Då sprang vi in i inomhuspoolen ett tag och stack sedan ner till spa-avdelningen. Det var vårt första besök där, och det var en fin avdelning (män/kvinnor var för sig) med en varm pool med 8 bubbelmunstycken (jag vill inte kalla det jacuzzi, men det gör de) och en kallare stillastående pool. Det var skönt. Stella tyckte att det var för varmt i det bubbliga vattnet och kasper ville helst leka hund. Vi tillbringade en timme här och när vi kom ut hade regnet slutat och det gick att få tag i en taxi. De andra åkte hem, Ulrika och jag åkte cykel istället till Nail+ och gjorde en pedikyr. Alltid lika trevligt att få bebisfötter. Det är en bra present att ge presentkort på. Middag/kvällsmat var småkall pizza.

Strax innan vi skulle lägga oss vaknar Felix upp med ett skrik och ställer sig i hallen och kissar på sig, samtidigt som han kräks. En fantastiskt kombination! Annis snack om solsting börjar göra sig påmint.

Lördag morgon vaknade alla upp lite halvkassa i magen. Stella och felix har båda feber också, ganska hög. Så barnen höglund får utegångsförbud och det köps en massa dricka och glass. Marcus och Ulrika åker själva till tygmarknaden, jag fixar och lämnar mat till Julie som blivit kejsarsnittad och fött en dotter, christopher är hemma med barn som dricker läsk och kollar på film. Tack och lov är kasper ok. Det var nog så att utflykten till QiBao tog hårt på de stora, promenerandes barnen. Och så vet jag att de drack för lite. Men att det kan gå så snabbt.

Eftermiddagen var lugn och skön, trots fullt hus. Kl.18 så lämnade våra gäster och christopher. Det var nu slut på det roliga och hemfärd på gång. Christpher skulle däremot vidare på ”killkväll” efter avsläppet på tågstationen.

Idag, söndag, har varit en lika sjuk dag för barnen. Massor av glass, dricka, chips och film. Man kan köpa alvedonsuppar här, 10st för 4kr, och även hederliga kvicksilvertermometrar för 5kr/st.

Jag har börjat få resfeber inför thailandsresan och undrar om vi är dumma. Det är meningen att vi skall resa på onsdag. Så det är att hoppas på att barnen blir friska snart.

johanna

kul site för glada målarbarn

2007-07-16T01:35:00.001+01:00

http://disney.go.com/magicartist/coloring/index.html

ps. tacokryddorna fick högsta betyg av en vågad provsmakare! ds johanna

Söndag 15 jul -07

2007-07-15T15:42:00.000+01:00

En varm och svettig söndag till ända. Jag har haft nackspärr hela dagen. Det fungerade ändå bra att vara pianist på sakramentsmötet och att jaga 4-åringar på primär. Hela resten av dagen har jag gått med dubbla halsdukar (t.o.m. konstigare än kinesiska personer som vägrar byta från långbyxor och finskor) och stängt av AC:n. Min förhoppning är att jag skall vara bra imorgon när våra nya gäster kommer. Vi får fint besök av Marcus och Ulrika Samuelson. Christopher och Marcus var klasskamrater på gymnasiet i Tensta. De har med sig ost och kaviar till oss. Lycka för oss alla!

Veckan som gått har varit en bra vecka.

Måndag morgon vaknar barnen ivriga på att bada. Det tråkiga är att utomhuspoolen öppnar kl.11.30, så man måste frysa ett bra tag först i inomhuspoolen. Efter badet tog vi bussen hem till Siebkes och blev bjudna på lunch och lek. De har ett mycket finare hus än oss och också större. Det är därför bra mycket trevligare hos dem än oss. Men vi bor mycket närmare stan!

Tisdag morgon vaknade stella upp med halsont. Det regnade dessutom ute, så vi bestämde oss för en ordentlig inomhusdag. Jag har svårt för att vara inne hela dagar, jag blir tokig. Men detta var en fantastisk dag och allt berodde på min inställning och att jag hittade på intressanta saker för barnen. Jag tog fram tidigare nämnda Montissoribok och hittade bra idéer på sysselsättning; vi ritade av vår kropp, vi lagade mat tillsammans, vi talade om årstider och månader, vi bakade, vi spelade spel och pratade. Och alla var glada och nöjda. Helt otroligt. Dagens gulligaste händelse var när vi skulle baka banankaka och felix skulle fixa bananen. Han la den på bordet och tryckte på den med händerna. Glad ropar han:” mamma, jag mosar bananen!” Det var då undervisningen om tallriken och gaffeln kom in i bilden. Men kakan blev god ändå. Här har folk gärna i lite chokladbitar. Det blir gott!

Onsdag var en utflyktsdag. Rob, som fick en ledig vecka från jobbet, men ingen tidigare flygbiljett hem till familjen, ville ta med oss i sin företagssponsrade bil till HangZhou. Vi har ju varit där innan och hälsat på Brian och Sarah, men då såg vi inte så mycket. Denna gången såg vi massor. Rob var om möjligt ännu mer effektiv än jag. Första utflykten hajkade upp många trappor (vilken nytta har man då av en vagn? Jag tänker inte påpeka igen att värmen här inte är att leka med och att det är fuktigt till tusen…) till en munk med lejon uthuggd i ett berg. Det kändes lite snopet när man läste på skylten att den var gjord 1984, lite väl nyproducerad, men ändå en extra turistattraktion. Efter det så åkte vi till den berömda sjön. Och det var så vackert som beskrivs. Där vi anlände gav mig känslan av franska rivieran. Vi tog en båttur ut i sjön med stopp på några av alla sevärdheter runt omkring. Det var fina ställen, men med ett öronbedövande ljud. Överallt där det finns många träd, så låter det enormt mycket av djur, kanske en sorts gräshoppa, såg mer ut som skalbagge, ca 5cm lång. Helt otroligt högt. Som publiken på ullevi.

Efter att vi blivit strandade på sista anhalt och förgäves letat taxi eller buss tillbaka till bilen hittade några vänliga kinesturister en person med minibuss som körde oss tillbaka för 50kr. Fantasiskt skönt efter så mycket svett och promenerande. Här var jag ganska nöjd, klockan var ungefär 17, men vi begav oss vidare på sight-seeing till ett område med massa buddistiska figurer uthuggda i berget. Vi kom precis efter stängning och en, vad vi trodde enbart trevlig, man tog med oss runt och visade oss det mest kända innan regnet började att ösa ner. Det var ett makalöst område, supertufft och jag önskar att jag hade mer tid där och en bärsele. Det skall vara jättespännande att klättra upp i bergen där och vandra runt. Men vi fick nöja oss med grottorna. Det visade sig tillslut att mannen ville ha 150kr och vägrade att gå ur bilen annars. Det kostade oss kanske 40kr mer än att göra det på egen hand, men det tyckte jag dock nog att det var värt. Efter detta var vi alla utsvultna och rob började att prata om pizza. Det är inte lätt att hitta pizza i detta land om man inte talar språket, men tillslut såg vi en välbekant skylt och stannade. Vi åt supergod pizza på Papa John’s och blev alla mätta, belåtna och glada. Resan hem bestod av en halv omgång 12 dansandes barbies och en omgång madagaskar. Jag vet inte hur mycket barnen såg, jag somnade tidigt.

Torsdag tänkte vi ta det lugnt. Detta skulle vara christophers första dag hemma på sitt sommarlov, sista provet gjordes i tisdags. Vi började med en tur till carrefour. Felix har tjatat om ett cyklop och jag tänkte vara en snäll mamma. Väl på affären blev han störtförtjust i ett set med såpbubblor och valde detta istället för cyklopet. Snopet tyckte jag, men ville inte köpa båda. Någon gång måste han lära sig att välja och stå sitt kast (är 4år för tidigt???)

Efter en resa hem på fullknökad buss, så packade vi snabbt in allt och tog badgrejer och hoppade i en taxi. Viktoria hade annonserat sin ankomst till poolen och vi ville komma före för att kunna hjälpa till med inskrivning och sådant tjafs. Barnen hade en fantastisk eftermiddag med sina vänner i vattnet. Först var vi nästan ensamma där och ”förstörde” lugnet för 3 solandes kvinnor. Men efter ett tag kom en hel simskola och vårt lugn och ro vart som bortblåst. Poolen har en liten rutchkana (den enda i centrala stan!) och är kanske 90cm djup. Felix kan stå på tå och nå upp över vattenytan med munnen. Han badar helst utan puffar. Stella är lagom stor och övar på att simma hela tiden. Kasper gillar att plaska i den grunda delen, för där slipper han också puffar. Han provade en gång, utan min tillåtelse, att försöka i den djupa delen utan flythjälp. Som tur var så var jag i närheten. Han vart både rädd och ledsen.

Fredag var ännu en regnig dag och stella klagade igen på halsont. Vi var hemma och fick besök på eftermiddagen av mamma Littly, Cian och Aoife, de svensktalande irländsk/malaysierna. Cian är en fantastisk lekare, så barnen hade superroligt och inte en gång undrade de vad de skulle göra.

Lördag vaknade vi till en sval morgon. Det är inte ofta som det händer, så vi bestämde oss för att göra en utflykt. Vi kan hänga vid poolen när det är varmare. Vi beslöt oss för att ta en tur till Shanghai Zoo. Detta är ludwig siebkes favoritställe, så vi slog dem en signal och hade därmed utflyktssällskap. Zoo:t var ett enormt stort område med många djur. Det var på inga sätt lika litet och tarvligt som skansen, men det låg ju också i förorten. Fast vissa delar var mindre tilltalande, som tex hundarnas (en utställning med massor av olika hundraser) små betongburar som luktade kiss. Hemskt otrevligt och hundarna såg inte heller glada ut. Inte heller har jag sett så tarvliga påfåglar förut. En eller kanske två långa stjärtfjädrar hade de, resten var kvistar. Där står Nolhaga parks påfågel sig bra i konkurrensen. Sedan var det också en intressant utställning av guldfiskar i massa olika akvarium, kanske ett 15-tal. Jag förstår fortfarande inte vad det skulle tillföra mitt djurtittande med att det var så många akvarium, när det var exakt samma sak i varje, dvs guldfiskar utan växter. Fast vi fick se elefanter, söta giraffer, sovandes tigrar och lejon, konstiga björnar, roliga apor och en gorilla bl.a. Barnen hade kul, men jag undrar varför man vill åka på safari. Jag känner inget sug över att behöva se allt detta igen, oavsett om det är i naturligt tillstånd. Fast det är klart, om någon sponsrar en resa till sydafrika för att jag skall blogga därifrån, så kan jag tänka på det…

Thailandresan kryper närmare, stella vill lära sig att läsa, vi har förnyat vårt pass med 6 nya månader, vi äter vattenmelon för 2kr/kg dagligen, vi svettas, stella vägrar att somna på kvällarna, ”skall bara säga en sak till…”, kasper trivs med att vara mer förstådd, vi har dansat till ”lightning mcqueen”-musiken och barnen är helt lyriska, helst skall det vara så högt att väggarna skakar och då önskar jag att jag bodde i hus istället, numera äter barnen inte frukost längre eftersom de äter ordentligt med kinalagad svenskmat. Livet är härligt.

johanna

Internationellt körkort?

2007-07-15T09:04:00.000+01:00

Om det är någon som har ett så kallat internationellt körkort så skulle jag vilja få lite information. Har ni ett sånt så leta fram det och maila mig. Hör av er på min mail (christopher.hoglund@gmail.com) eller lägg in en kommentar men kom ihåg att bifoga mailadress.

Christopher

snålhetstips i mitt-i-veckan-blogg

2007-07-13T13:04:00.000+01:00

Jag hittade recept som heter Top secret recipes. Det är ju alltid kul att kolla när tiden inte behövs till något annat viktigt. Jag hittade detta och vill dela detta med er alla. Håll till godo och spara 10kr vid nästa taco-kväll.
johanna

kryddmix:
1 msk mjöl
1 tsk chilipulver
1 tsk paprikapulver
3/4 tsk salt
3/4 tsk finhackad lök
1/2 tsk spiskummin
1/4 tsk cayenn peppar
1/4 tsk vitlökspulver
1/4 tsk socker
1/8 tsk oregano

blanda ihop och gör som vanligt med ca 1 dl vatten

Söndag 7 juli 2007

2007-07-08T16:16:00.000+01:00

bland känns det för lite att bara skriva på söndagar. Det är så många intryck som inte kommer ner på print, som glöms bort bland allt annat. Det är verkligen mycket intryck. Och saker man inte trodde var sant, som faktiskt händer. Jag såg en man helt ogenerat stå och kissa i en port. Jag har ju hört att de kissar hejvilt här, men på en stor gata, i en port?!! Jag såg också en mor kissa sitt barn vid entrén till ett fint varuhus bredvid pelaren på marmorgolvet. Kanske inte heller ett så bra ställe.

Idag har vi haft en trevlig dag. Vi blev meddelade att fr o m nästa söndag är det bara 2-timmars möten och vi börjar kl.9. Sovmorgon!!! Vi var nu på kvällen på middag hos Harman tillsammans med jarod, meshywela och josh roemmich. Det är som alltid trevligt att få träffas och slippa laga mat.

Måndag var en efterlängtad dag och så fort barnen vaknade så ville de gå och bada. Vi var där ett bra tag och var lyckliga varje dopp. Fast barnen klagade på att jag inte badade tillräckligt. De vill att jag skall vara i vattnet hela tiden. Men jag tycker om att ligga under mitt parasoll, på den madrasserade solstolen täckt med den blå handduk som man får vid registreringen och bli riktigt varm ibland.

Efter lunch åkte vi till julie wardle för att lära mig att göra tortillabröd. Hon hade massa tricks och tips, tex skall man först grädda ena sidan 10 sekunder, sedan vända och grädda 24 sekunder, varpå man vänder och steker 14 sekunder till på första sidan. Detta skall optimera fuktigheten i bröden och jag måste säga att de var verkligen… ”moist”. Vi stannade där ett tag innan det var dags att åka hem för middag. Hemma hade christopher under tiden talat med ayi (via tolkhjälp. Han kan ännu inte förstå lantisar.) och berättat att vi bestämt oss för att inte längre vilja utnyttja hennes matlagningstjänst utan istället byta den mot strykning och barnvakt. Hon hade varit fullt förstående för matsituationen och inte tagit illa upp och var inte heller främmande till att sitta barnvakt. Hurra!!! Så denna vecka har vi ätit vanlig svensk mat, alla har ätit och det har inte alls känts jobbigt att laga. Att äta tacos första dagen var helt fantastiskt. Jag var smått lyrisk. Vi får hoppas att lyckan kan fortsätta att infinna sig, för jag kan inte riktigt påstå att jag är lycklig när jag behöver tänka ut mat hemma varje dag.

Tisdag gjorde jag en tur till Metro, en storpacksaffär med det mesta tänkbara. Jag fick mitt egna lilla kundkort gjort, med en fantastisk bild på sumobrottar-mig i ena hörnet. Jag köpte inte så mycket som jag hade tänkt, men jag fick i alla fall tag på spiskummin och bacon. De hade också ost där till ett inte helt orimligt pris. (Viktoria har hittat leverpastej, så då är det enda som saknas här kaviar utan dill.) Under tiden som jag var och handlade var chritsopher och barnen såklart och badade. Poolen är en mycket bättre barnvakt än tv:n.

Onsdag tog vi tunnelbanan (efter taxiutskällningen) till ett museum i Pudong(området på andra sidan floden), Shanghai Sience and Technology Museum. Viktorias kommentar var att Tekniska museet i stockholm är lika bra, om inte bättre. Men detta var stort, med en bit regnskog, spindelutställning, om robotar, om kroppen, om genmodifierad mat, om ljus och energi och ett lekrum. Det tog lång tid att gå igenom och var faktiskt mer lämpat för äldre barn. Jag var ändå helt slut och insåg att ”cosmonova”-filmerna får vi prova nästa gång. Torsdag hade vi en heldag vid poolen. Vi gjorde t o m mackor för att kunna stanna riktigt länge. Trots att jag smörjde in oss så fint om axlarna med solkräm, så räckte inte det. Runt kl.15 så hade vi bränt oss på ryggarna istället. När sådant oplanerat händer så blir jag stressad och agerar helt irrationellt. Minsta lilla fel som barnen gör, gör mig vansinnig och jag blir inte en god mor. Låt mig säga att jag skämdes över mitt beteende när jag la mig för att sova. Men nu har jag fått det påtagligt påvisat för mig och jag kan förhoppningsvis bättra mig, inte slå slint så mycket nästa gång.

Fredag förmiddag badade vi och sedan åkte vi för lunch och lek till siebkes. Felix var överlycklig halva bussresan för att det skulle bjudas på små köttbullar (ayi lagade något han inte gillade som vi kallade stora köttbullar) och potatismos. Felix vill inte gärna sitta bredvid en kines på bussen, det är ganska svårt i detta land, och helst i mitt knä. Det är ju bedårande (att han vill vara nära, inte det andra), men väldigt svettigt. Fast det bästa med kinesiska bussar, förutom priset på 2kr, är att de allra flesta har AC. (just det SL!) Så åker man med en sådan linje är det aldrig superjobbigt.

Barnen trivs verkligen med siebkes barn. Det jobbigaste är att gå hem. Felix gråter länge då han blir separerad från teo och ludwig. Det kan vara lite påfrestande och jag har bestämt mej för att inte ta hans kärlek till att vara hos dem som något personligt mot oss. J Fast det är inte mycket som är tristare än konstant gnällande barn.

På kvällen utnyttjade vi ayi för första gången till barnvakt. Jag var inte så orolig, men stella tyckte nog att det var lite småläskigt. Och kasper hade velat lägga sig i deras säng med en gång. Men vid detta laget så känner vi ayi, så gott det går att känna någon som inte pratar samma språk. Hon är otroligt ärlig och pålitlig. Så varför vara orolig? Barnen hade skött sig bra och vi hade en trevlig stund med christophers klasskamrater med respektive och lärare på Brazilian steak house. Det skall visst vara ganska genuint brasilianskt med lite tillbehör i bufféform och så kommer killar gående med kött på spett som de skär upp vid borden. De hade lamm, kyckling, gris, nöt i olika sorter och kycklinghjärtan. Låt mig säga att jag inte provade det sistnämnda. Det är ett fantastiskt ställe om man gillar att frossa i kött. Jag var bara halvimponerad och känner inte att jag behöver göra ett nytt besök, christopher är av en annan åsikt.

Lördag åkte chrisotpher med killarna till jimmy (kille i min och felix primärklass) för att leka och bada. Jag följde med stella till ett nytt modelljobb, kineskläder för en höst/vinterkatalog. Denna gång fick vi nog den bästa studion i stan, med den bästa fotografen. Hon var helt suverän och hade önskemål och koll på allt. Stella blev såklart tillstylad och supersöt. Efter en titt i spegeln sa hon: ”jag ser ut som en barbie!” Det måste anses som ett gott betyg. Först var hon riktigt blyg och gjorde inte som dom sa till henne. De andra tjejerna var både äldre och mer erfarna, så stella blev käppen i hjulet. Men efter en stund så tinade hon och funkade framför kameran. Hon lyckades t o m få till naturliga leenden ibland. Och hon posade sina allra bästa påhittade posar. De var alla nöjda med henne.

Efteråt åkte vi också till jimmy. Tyvärr började det att ösregna, men också blixtra, så det blev inte mycket badande av. Fast barnen var inte så ledsna för det. De har ju badat en del…

Denna vecka har vi köpt biljetter till Thailand. Vi reser dit 25 juli och hem 3 september, om någon av er skulle vilja dyka upp och göra oss sällskap. Det är bara att ringa vårt skypenummer 08-55921991 eller skicka ett mejl!

johanna

Mes blir tuff...are

2007-07-04T13:47:00.000+01:00

Jag är världens sämsta förhandlare. Jag kan inte pressa någon till något, såvida jag inte vet vad ett bra pris är. Så jag har gjort min beskärda del av sämre affärer här. Och jag klandrar mig själv varje gång. Jag försöker att leva efter mottot: "ingen kommer att ge det till dig billigare om du inte frågar". Men det är ju sådant man kommer på efteråt.
I taxibilar har man oxå rätt att pruta, dvs betala mindre om de inte hittar eller tar fel väg. Viktoria är en hejare på detta, med rätten helt på sin sida. Härom dagen stormade hon ur en taxi och betalade inte en spänn. Taxichaffisen hade förvisso kört henne till en adress 4 km fel och hela tiden försäkrat att han visste vart han skulle, men fåniga jag hade väl säkerligen betalat lite.
Fast inte efter idag. Idag har jag gjort något som jag bara drömt om. Jag har skällt på en chaufför, på kinesiska! (En väldigt begränsad tillsägelse pga väldigt bristfälliga språkkunskaper, men ändå...) Vi skulle ta taxin i ösregnet bort till vår tunnelbanestation (våra 3 billiga paraplyer har decimerats till 1. God kinesisk kvalitét!). Han började köra på en väg som jag hoppades på var en supernajs genväg, men som visade sig vara en "lura-turister-väg". Jag som börjar bli ganska så haj på gatorna häromkring visste att min väg skulle bara kosta 11kr och inte 16kr som hans. Och idag så ville jag inte bara bita ihop och ta det, utan jag sa till honom "huashan rd, jiangsu rd, rakt fram, 11kr (fast på kinesiska förståss). Han spelade såklart oförståendes och sa att man inte kunde svänga, men det kan man visst och jag sa igen min förklaring och sur var jag oxå. Då så fick jag tillbaka växeln på min hundring på en 11kr-färd. Så jag vann! Jag var nästan lite förvånad när jag gick ut. Jag visste inte att det gick, att jag oxå kunde. Men där stog jag på gatan i regnet med mina tre barn och 5kr extra i fickan. Det är inte så mycket, någon glass eller en hel del tuggummin, men idag var det principsaken. Och så slapp jag vara arg hela dagen.
johanna

Söndag 1 jul -07

2007-07-01T14:58:00.000+01:00

Konstigt att det blev juli och högsommar helt plötsligt. Vad hände med juni egentligen? Jag tycker att juni borde vara längre, för jag känner att sommaren är slut när denna månad passerat. Jag har nog ändå en antydan till pessimistisk sida, även jag…
Denna vecka har varit härlig och spännande, tja, låt oss säga bra ialla fall.
Tisdag bjöd vi in oss själva att stanna kvar hos Mila som hoastar skriftgruppen. De bor i ett fint område där många från amerikanska konsulatet bor. Det fina i att vara där i högsommarvärme är den trevliga lilla pool som glimmar så härligt turkost. Stella och Felix var i vattnet från ankomst tills det var dags att gå, ungefär 4 timmar senare, och hade hur roligt som helst. De lekte glatt med Felix nya uppblåsbara simringsbåt. Man kan också vända den uppochner och då blir det en motorbåt. De var så söta och glada. Kasper var i vattnet i kanske 1,5 timme. Sedan var han jättenöjd med att springa runt på kanten. Och jag var fantastiskt nöjd med att sitta i badkläder och doppa mig när jag blivit lagom varm. En pool är livet på en pinne på sommaren.
Onsdag så åkte vi till Ethan och Alyx för att säga hejdå innan playgroup. Men det visade sig att de gärna lekte med oss, så vi stannade kvar. Det var ändå deras sista timmar i kina och vi kan ha playgroup varje dag om vi så önskar egentligen. Till lunch åkte vi ialla fall. Vi bjöd hem oss till Siebkes. (Det bjöds på riktig spagetti. Det är inte så dumt ändå. Det är lite mer tuggmotstånd eller så är det vi som inte kan koka nudlar ordentligt.) Vi lekte där tills det var dags att åka hem till middag. Vi åt själva på normal tid, dvs ca 17.15. Ungefär 1,5 timme senare kom våra middagsgäster. De fick uppvärmd middag men ialla fall fräsch efterrätt. Kladdkaka är en verklig höjdare här bland alla utlänningar. Våra gäster var ett par från Nya Zeeland, Meshywela och Jared. Vi kom riktigt bra överrens. Jag hoppas på att träffas mer.
Torsdag hade vi fattat beslutet att köpa halvårskortet på Ambassy Club. Vi gick dit, betalade och njöt av att bada på ett ställe dit jag kan komma när jag vill, dvs slipper bjuda in mig hem till någon. Barnen var överlyckliga. Matsäck får man inte äta inne på poolområdet, så vi åkte hem för lunch. Efter lunch åkte C till skolan och kl. 15 hade stella en klädprovning inne i stan (koll inför en modevisning) som vi andra åkte till. Det mest spännande med resan in var att det blev mörkare och mörkare. Det var ett ordentligt oväder på väg in och tillslut var det mörkt som på sen skymning och ändå var klockan bara 3 på eftermiddagen. Inne på de trånga gatorna mellan de höga husen var taxibilarna tvungna att sätta på lamporna. När vi väl var framme på vår adress så var det inte bara mörkt utan spöregn också. Och vi hade inga paraplyer. Vi hade 20meter öppen yta till vår destination och vi var genomblöta väl framme. Helt hysteriskt regn igen. Så man kände sig lagom läcker bland de 20-talet riktiga modeller som också var på provningen. Det var lite intressant att vara bland folk som lever för sitt utseende. De kändes speciella. Och också intressant att kolla på modellerna när de blev plåtade. Vant la de till med sina favoritposer, lite putande läppar och halvböjt huvud. Inget vanligt leende rakt upp och ner här inte. Att sedan få en taxi hem när det ösregnar är inte lätt, oftast rent omöjligt. Men ändå så lyckades agenten få iväg oss efter kanske 20 minuters väntande. Det var skönt att äntligen vara på väg mot ett varmt bad.
Fredag gjorde vi en nödvändig resa tillbaka till Mila för att hämta kaspers vagn. Jag glömde den hos dem i all lycka efter poolbadningen och har fått bära kasper överallt sedan dess. Och det är inte kul när temperaturen är 35grader.
Efter lunch hade jag min lediga eftermiddag. C tog barnen till poolen för en trevlig eftermiddag i vatten. Jag hade bestämt att jag behövde åka till tygmarknaden för att kolla kjolar. Jag gick runt hela marknaden och hittade inte ett tyg jag gillade tillräckligt för att sy upp en kjol. Jag beställde istället en blus. Får se hur den blir. (Det är bra pris på blusar där, så har någon en schysst design, så tipsa gärna.) Efter marknaden gick jag till utomhusmarknaden och köpte 5meter av det svarta tyget. Jag är rädd att jag kommer att ångra mig annars. Nu kan jag bestämma mig senare vad jag vill göra med det.
Lördag hade vi en skön förmiddag vid poolen. Vi är så lyckliga där. Barnen vill dit hela tiden. Efter lunch åkte jag med stella och felix till carrefour för att köpa pooltillbehör som simglasögon, eller ”sindasögon” som felix trodde det hette, lite leksaker och solskyddsfaktor. Vi hittade dyr nivea och billig kinesisk. Jag köpte båda två. Den kinesiska har lite whitening i sig, som alla hudprodukter här. Men vi kommer väl inte att dö av det. Och kanske just i solskyddsfaktor så passar det bra. Men de har bara små fjuttiga tuber här. Fast å andra sidan så har man ju alltid kvar av de stora tuberna till nästa säsong.
Till middag gjorde vi kalas för kasper i all enkelhet. Vi har inte firat honom ännu, han fyllde 2 år i onsdags i brist på present. Jag kan vara förutseende och planerande i många saker, men födelsedagspresenter är inte en sådan sak. Så nu slog jag in sandleksakerna, vi beställde pizza (10kr för en salamipizza lagom till 1,5 person), köpte glass, bakade maräng och bjöd in siebkes. Vi hade en trevlig stund, mitt samvete lättades och kasper fattade nog inte så mycket. Lyckat i det stora hela.
Söndag har varit en innedag. Men jag är konstigt nog ok ändå. Fast det är kanske för att vi har haft en middagsgäst. Det finns många ensamma pappor nu i församlingen när alla mammor och barn åkt hem på sommarlov. Så vi hade en vän över på spagetti och köttfärssås. C är en hejare på köttfärssås, lite sämre på spagettinudlar, men man skall inte begära för mycket…
johanna

Lite tankar

2007-06-28T11:21:00.000+01:00

Tack vare min hustrus pålitlighet och ansvarskänsla så har jag inte haft samma press på mig att knappa ner mina egna tankar och upplevelser här. Vi börjar närma oss halvtid här i mittens rike och det är då man börjar reflektera en del över vad man varit med om hittills. Mycket av det som från början var spännande och gav mersmak har tappat sin lockelse, samtidigt som man hela tiden upptäcker nya saker att förälska sig i. Vår hjälpare som städar och även lagar vår mat är en fantastisk människa som kommer hit och gör ett mycket gediget jobb fem dagar i veckan. Hur bra det än är så är det numera bara en i familjen som äter det som ställs fram utan att gnälla. Johanna har hur som helst gått med på att vi ändrar vår hjälpares uppgifter så att hon slipper förse oss med mat framöver. Men för att Johanna skulle gå med på det så innebär det att jag själv kommer att behöva slänga ihop middag framöver. Hemma är det väl inget problem, men faktum är att det inte är helt lätt att få tag i allt man är van vid att ha till hands här. Hur lagar man husmanskost utan falukorv?

Värmen här börjar bli både påtaglig och besvärande. Ja, jag vet att ni har haft ett par varma dagar, men kom igen när det som kallast under natten kanske går ner till 27 grader. En solig dag här innebär med säkerhet värme över 35 grader. En mulen dag kan man vara glad om det inte blir varmare än 33 grader. Och då har vi ännu inte kommit in i den varma perioden. Lägg därtill en luftfuktighet motsvarande en ångbastu så kanske ni får en känsla för hur det är här. I morse tog vi bankkortet med oss till Ambassy club (nej de har inte fattat att de stavar fel), där vi släppte iväg ett antal hundralappar mot att vi får komma och hälsa på i ett halvår. Mitt i stan på en av de finare shoppinggatorna har de en resort som är riktigt duglig med rejäl utomhuspool, inomhuspool i 25metersklassen (fast jag skulle vilja mäta den nån gång) och väl utrustat gym med tillhörande spa-avdelning. Så nu kommer livet att bli ännu lite bättre här, och jag börjar undra över hur det kommer vara att komma hem till Sverige utan bekvämligheterna vi vant oss vid här. Angående värmen så har vi idag beställt biljetter till Thailand, och det för att undvika hettan! Så vi tar våra badbrallor, baddräkter och simringar och flyttar till stranden nästan hela sommarlovet.

Vi tycker det är roligt här men det förhindrar inte att vi saknar Sverige med allt vad det innebär. Men jag kan verkligen rekommendera alla att försöka komma loss från det vanliga och göra något lite galet. Det känns verkligen som om vi gjort en rejäl omformatering av vårt liv genom att komma hit. Nya perspektiv gör livet rikare. Vi har aldrig ångrat att vi åkte iväg, däremot så har vi släppt tanken på att förlänga vår vistelse här. Mitt tips är att strunta i renoveringen av badrummet, köket eller altanen och ta flyget någonstans långt bort. Brasilien verkar ju spännande.

Christopher

söndag 24 juni 2007

2007-06-24T15:05:00.000+01:00

Idag var vi lite för snoriga för att dela trånga utrymmen med glada semesterfirare, så vi valde att vara hemma från kyrkan. Vi hade en trevlig morgon med primär i soffan och sånger på datorn från barnens medverkan (tack camilla, sofia och karin (plus pianospelare och andra inblandade)). Jag hade läst igår om en typ musikskolekonsert tjotahejti bort från oss, men jag tyckte att det skulle vara kul för oss, eller mig, och bra för barnen. De utsätts för en hel del klassisk musik i diverse barbiefilmer och för instrument och komponerande i dataspel. Så att se detta i verkligheten tyckte jag skulle vara bra och berikande för oss alla. Men det tar ju alltid längre tid än man tror att åka någon stans i denna stad, speciellt när man skall vänta på bussar. Och så blev det så att taxichaffisen inte hittade sista biten och konserten hade redan börjat, så ingen kunde jag ringa heller. Så vi var på rätt gata, men hittade inte fram. Snopet! Fast som tröst i det hela så såg jag en busslinje där ute som jag visste skulle ta mig nära hem, så vi tackade nej till taxichaffisens förslag om att köra oss hem för 75kr. Han såg bra fundersam ut när vi, 5 blonda människor, satte oss på busshållplatsen där det gick bara en buss, linje 74. Inte visste han att han hade med en bussexpert att göra. (jag borde nog söka för detta när jag kommer hem…) Efter en 40 minuter på buss genom områden som inte finns med på vår karta ens, så kom vi hem, ungefär 3 timmar efter avfärd fast minus en konsert och det utlovade fikat.

Lite senare så kom en fantastisk överraskning för barnen. Deras vänner i svensklekparken, alyx och ethan, skall flytta och vi fick ärva deras nya cyklar. Felix är överlycklig, vi har åkt en tur kring området nu ikväll. Stella är väldigt stolt, men mer försiktig. Hennes är större och har ännu inga monterade stödhjul. Jag är kluven till att jag vill sätta på dem, men hon är nybörjare på att cykla utan dom och då på mindre cykel och dessutom så är detta kinesiska cyklar, dvs de har ingen fotbroms utan bara handbroms. Vi får se om hon kan ge mig ett försök imorgon utan, pappa kanske saknade pedagogiskt handlag…

Vi fick igårkväll uppleva ett riktigt oväder. Jag kan ju berätta att svenska regn och åskväder är en fis i rymden jämfört med vad vi fick vara med om igår och inatt. Det har varit, och är fortfarande, tryckande väder, 32grader varmt i skuggan och fuktigt som i ett badrum efter en långdusch. Datorn har några dagar i rad varnat för åskväder, men inget har kommit, förrän igår. Det fullkomligt vräkte ner, himmelen öppnade sig som jag aldrig förr sett och det var alldeles för inbjudande för att kunna låta bli. Barnen och jag tog en tur ute i regnet och blev ordentligt blöta. Det blev dock inte långvarigt eftersom det blixtrade hela tiden, flera åt gången och under lång tid. Åskan var ju också spännande eftersom den studsar emellan husen. De riktigt nära fick barnen att skrika i högan sky. Och mitt i natten kom ett nytt. Detta medförde att jag fick två besökande barn i sängen. Ibland funkar det och jag låter dem stanna. Andra gånger, som nu, när man ensam ligger och svettas ihjäl, vill man inte ha extra värme. Men tack och lov för vår AC. Jag har insett att jag får rädda miljö på annat sätt än att stänga av den under natten. Då överlever vi inte.

Veckan i övrigt har varit trevlig. I måndags gick vi för att upptäcka en rekommenderad lekpark på Radison hotell. Det var en trevlig lekställning under stora träd och med välskötta gräsmattor. Kl 16 ringde chistopher och berättade att vår ayi hade slutat, troligtvis. Hon hade inte dykt upp kl.15, inte ringt och lämnad 200kr av förra veckans betalning i lådan. Jag fick hjärtklappning och småångest. Slutar hon betyder det ju att jag behöver göra all städning och all matlagning. Jag vet ju att det är vad jag gör annars, men det är sååå skönt att slippa och ger mig så otroligt mycket mer tid åt barnen. Christhoper var däremot lite lättad. Han är ju, som barnen, trött på kinesmaten hon lagar. Men till min glädje så kom christopher hem med köpemat och berättade att hon skulle komma igen på tisdag. Till middag åt vi vår standardmat av sötsur fläsk, a.k.a. grisöron, och stekta nudlar med biff. Vi hade en kille från kyrkan och hans kompis som sällskap.

Tisdag var en skön dag. Min lediga eftermiddag fyllde jag med ett besök till skoaffären. Det finns en affär ganska nära med el-cykel som har stora storlekar. Eftersom jag, nätt och näpen som jag är, drar 41:or, så kan jag inte köpa något i en vanlig affär, kinesiska skor slutar på storlek 39, utan får hitta specialaffärer. Denna dag hittade jag ett par birkenstock-liknande sandaler som var sköna vid första provningen. Det är inte ofta sådant händer och är man dessutom här, där det bara finns en skoaffär, så måste man köpa sådana skor. Efter detta glädjande åkte jag till nästa behövliga stopp, en fotbehandling. I detta land, där sådant är billigt, har alla fina välvårdade fötter. Jag har inte vågat att gå utan strumpor och inte behövt heller eftersom mina gympaskor kräver dem. Men nu med sommaren här och när jag dessutom hittat ett par sandaler, så var en behandling ett måste. Jag satte mig och det är ju så skönt. De pillar och filar och skrapar och masserar. Alla människor borde få göra detta. Och en timme senare så har jag nu nästan lika fina, lena bebisfötter som klasskamrat malin och det är inte illa! Efter att fötterna fått sitt så gick jag till nästa behövliga stopp, frisören. Med hjärtat i halsgropen överlevde jag en klippning hos deras no1 stylist. Inte imponerad. Han som klippte för 10kr förra gången var bättre än denna 30kr-kille. Men, men, det växer ut.

Onsdag avstod vi lekgruppen eftersom vi börjat bli snoriga. Istället smittade vi ner folk på mataffären och på vår lilla utflykt för att hämta en utflyktsmålsbroschyr. Det finns riktigt mycket att göra i området och jag börjar bli lite stressad nu över allt jag inte gjort. Vi får ha en mer planerad höst.

Torsdag regnade det mest. Vi bakade bullar och hade en trevlig dag. Christian, tyskgifta grannens 2-åring, kom över. Det finns en nackdel med att ha kinesiska vänner i den åldern. Här har barn oftast inte blöjor. Om det är en kostnadsfråga eller om det är regelrätt potträning det vet jag inte, jag har sett 6-månaders utan, men byxor med öppen gren för lättare access är en vanlig syn. Men de som inte är torra ännu, som christian, kissar ju på sig ibland. Varje gång han är här så händer en olycka. Då undrar jag varför man bryr sig om att potträna. Helt klart är de ju inte beredda ännu. Kasper har dock börjat förvarna. Han skriker ”bann”, får en konstig kroppshållning och skärrade ögon. Vi springer till toaletten och lyckas oftast. Lycka!

Fredag var det meningen att vi skulle fira lite midsommar med siebkes med sill och köttbullar från ikea. Men nyligt friska siebkes vågade inte chansa på oss snorisar. Så det blev mest en vanlig supervarm dag, med inomhuslek och en tur på sen eftermiddag till parken.

Lördag hade stella en ny fotomodellplåtning. Denna gång var det matchade barnmöbler och inte lika bra människor omkring, en annan agent. Jag har insett att detta jobb gör att en hel lördag försvinner för oss som familj. Vi hade kunnat göra en rolig utflykt tillsammans, istället fick felix och kasper nöja sig med ett stopp på carrefour. Fast efter modellandet åkte vi tillsammans till McD. Det är ju alltid en höjdare!

Ja, nu har vår inomhussäsong börjat. Vi har varit ute den största möjliga tid hittills, men det är slut nu. Varje gång man går ut så känns det som att man går in i ett utblås från tunnelbanan eller in i ett badhus. Det är inte kul att vara ute längre perioder, mer än till eller från något. Men det är tur att vi har en ugn och kan baka och att vi kan rita. Jag kanske skall kolla i montissoriboken igen…

johanna

på tal om miljöfilmen...

2007-06-21T03:05:00.001+01:00

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2708&a=609591

söndag 17 juni 2007

2007-06-17T16:09:00.000+01:00

Det känns lite tråkigt att skriva när inget spännande har hänt. Vardagsliv här är ju lika lite glamoröst som hemma i VH. Om än att vi äter mer ris och att jag städar mindre. Jag måste säga igen att det är fantastiskt att ha vår ayi. Fast vi fick säga till henne att använda varmt vatten till att tvätta golven i veckan. Flottiga fotavtryck går inte bort så bra med kallvatten. Tänk vilka problem vi har… :)

I måndags var barnen och jag till carrefour. Efter som de jobbat och tjänat pengar så fick de välja helt själva, utan någon som helst invändning från en jobbig mamma, vilken leksak de ville ha i affären. Felix ville ha allt. Varje ny grej var han alldeles exalterad över. Han slutade med en pistol som har en ljudvolym på 100db. Jag undrar ibland om han kommer att bli hörselskadad av den. Men som tur är så avtar nyhetens behag. Finns det någon leksak som barn aldrig slutar leka med??? Stella å andra sidan hade jättesvårt att bestämma sig. Hon frågade mig många gånger vad jag tyckte. Kanske var det så att hon fattade att mina resonemang ibland bygger på någon sorts vettig logik? Eller så var hon bara som jag, väldigt obeslutsam. Barbiekök eller barbiesovrum? Hon slutade med en barbiedocka och några smådockor i ett tåg. Båda barnen ville hem så snabbt som möjligt för att visa pappa och leka. De är så söta. Speciellt stella när hon dukar upp alla sina dockor - jo, det har blivit en del från alla loppisar vi sprungit på – i sängen och leker med dem, alldeles själv.

På tisdag hade jag lektion om josef i brunnen på vår grupp. Barnen är med och leker bredvid. Ibland är det svårt att höra vad en vuxen säger. Kasper har sin bästis Zeke där och de leker tillsammans och är så söta, och högljudda.

Onsdag, superregnigt, hade vi lekgrupp på museet med det fantastiska lekrummet. De hade alla roligt och lekte som tokar. Efter det hade vi äran att ha Viktoria och killarna här på sen lunch. Så fort det kokas spagetti så äter barnen så att de storknar. Man kan köpa ”vanlig” spagetti här för 10kr/500g eller färsk spagetti för 1,50kr/500g. Men jag tycker nog att det smakar lika dant. Fast sen så var det ganska länge sedan nu som jag åt torkad spagetti.

Torsdag var inte torrare. Vår granne Stephanie, tyskgifta kinesiskan, kom ner på lek med sin son. Det är skönt att ha grannar att umgås med när regnet faller. På eftermiddagen tog vi taxi till Hugo och hans systrar. De har ett stort hus med mycket av leksaker, barnen älskar att vara där. Kasper kunde hans namn tidigt, strax efter Lalit (som betyder Felix). Kanske för att han åker på en del stryk av Hugo, 3,5år. Och då slår det mig att mina barn slåss inte med varandra. Det är ju skönt. Mycket annat händer, som kläddragning o.dyl. Och blir man arg, så kan man veta att hela området vet det. Det är det största ”problemet” med en välbebyggd liten yta och värme, dvs öppnade fönster. Vi hör ständigt folk som övar på sina instrument och tack och lov så är de riktigt duktiga. Fast flöjtisten har satsat mer på teknik än en schysst klang i tonen. Annars kan jag inte klaga, dock inte jättekul att höra skalor. Men när det kommer till barnskrik och hög musik, då tänker jag på alla familjer i vårt hus som störs, 25 våningar och 4 lägenheter på varje våning och på dem i grannhuset, säkert lika många. Och så är jag glad för att kasper börjar bli stor.

På tal om stor så sa han sin första mening. Han sa:” bu jiao upp”. Han ville inte gå upp från badet. bu jiao är kinesiska för inte/nej/gör inte så och har en tillhörande handskakning, ungefär som en kungavinkning. Och jag tror att han berättade för mig idag om en händelse 5 timmar innan i primär när hugo kissade på sig. Tänk att han blivit så stor. Fast han fyller ju faktiskt 2 år den 27:e.

På fredag var vi med stephanie på kinesiska öppna förskolan. Denna är såklart statligt driven, inga kyrkor här inte, men har en anställd som är utvecklingsdoktor. De kollar barnen där vad för någon utveckling de behöver genom olika tester. Jag å min sida tycker väl att man kanske inte behöver stressa fram utveckling, det kommer så småningom ändå. Men barnen hade kul där och lekte. Kasper var dock på ett ruttet humör, något jag aldrig förr upplevt. Jag tog ut honom och tillslut så somnade han. Men då hade han hunnit tigga lite godis nere på en affär. Det är hans specialite. Så fort han ser någon som har något så går han dit och tittar på dem med sina blå ögon. Och sedan kommer han glad till mig med sina fynd. Att gå på McD är värst. Tappar man bort honom en sekund, så är han borta hos någon och äter pommes frites från deras bricka.

Fredag eftermiddag tog vi en sväng till ikea och handlade knäckebröd, lördagsgodis och sill. Lite midsommar skall vi nog få här ändå. Fastän jag tycker att det är skönt att slippa fira alla högtider. Det känns ju som att det var så nyss det var midsommar. Kanske skulle man börja fira vartannat år, ena året midsommar, andra året valborg, ena året jul, andra året födelsedag. Vad tror man om det??? Lekrummet på ikea är alltid tomt på barn, men ändå får man bara stanna 45min. Hur snålt är inte det? Undrar om det var ingvars ide? Men mjukglass 1kr, ja tack.

Fredag kväll var vi barnvakter åt Savannah 2,5år.

Lördag morgon åkte christopher iväg till en prylstad 4h bort med tåg. Barnen och jag åkte iväg till den svenska lekplatsen för att leka i sandlådan och med allt annat. Och på eftermiddagen fick vi vår nya tv. Den gamla sa poff i veckan när vi åt frukost. Men nu har vi en annan, säkert 20 år nyare.

Idag gick klassen fantastiskt bra. Efteråt hade barnen och jag en liten picknick på lekplatsen i närheten (vi slutar ju kl.11. något måste man fördriva tiden med!!!). Till middag hade vi gäster och därmed bjöd jag på favorit i repris, köttfärslimpa och potatismos. lika gott denna gång. Och kladdkaka blev en överaskning och favorit för amerikanarna. Jag översatte det till sticky cake. Kanske någon kan komma på ett bättre namn?!?

Så, det kanske inte var en helt händelselös vecka ialla fall…

johanna

glass

2007-06-14T06:07:00.000+01:00

Jag vet att jag skrivit om det förut, men det är en av mina favoritsaker, så här kommer något nytt upplevt inom området.
Glass här kan fås från 1kr, en fantastiskt smarrig glasspinne, mangoisglass eller krämig melon tex. Det känns riktigt bra när man kan köpa glass till hela familjen för mindre kostnad än en piggelin idag (jag kommer ihåg att det kostade 3kr en gång...). Det finns ett märke som sponsrar OS som gör många olika sorter med god smakframgång och trevligt pris, ingen dyrare än 2kr, trots choklad runtomkring. Det som kan nämnas om dessa glassar är väl att de inte är baserade på grädde. De har faktiskt en liten tamare konsistens, men det är inget som stör mig i 30graders värme.
På vår supermarket, där jag helst handlar, kan man oxå få 0,75 liter god, kinesisk glass för 26kr. Smaken romrussin är min stora favorit och grönt te, köpt av misstag, vi läser inte kinesiska så bra, ingen höjdare. Eller så kan man gå till kassan och be dem att öppna det låsta frysskåpet med Häagen-Dazs (stavas hur?) glass. Där kan man välja mellan alla möjliga smaker, den ena mer smaskig än den andra, 0,25liter för 40kr eller 0,5 liter för 75kr. Som hittat! Det mest intressanta jag upplevt är personerna före mig i kön, som faktiskt kostade på sig en stor förpackning importerad glass för 75kr och valde smaken vanilj! Då börjar jag ju fundera på om det verkligen är glasskonessörer vi har att göra med eller endast personer som har råd och är villiga att betala för lite lyx i vardagen.
johanna

tillägg till förra veckan

2007-06-13T12:51:00.000+01:00

Det finns tillfällen man verkligen önskar att man alltid hade sin kamera med sig. Tyvärr är jag inte en sådan person, så detta minne får föralltid leva endast i mitt minne.
Måndag hade vi en ganska tråkig förmiddag med städning inför vår stundande gäst. Tänk att det kan finnas så mycket att städa, trots att vår lägenhet inte är så stor och att vi har ayi som kommer varje dag måndag-fredag. När vi gjort vår förmiddagsdel så tog jag ut barnen på en promenad till parken. Vattenspridarna var på för att vattna gräsmattan och Felix lutade sig fram för att känna på vattnet. Under några sekunder så dividerade jag över om jag skulle bli arg för att han blöter ner sig eller tycka att det torkar. Jag beslutade mig för det senare och så hade vi en hysterisk stund. Barnen lekte i vattenspridarna som tokar. De sprang runt i vattnet, satt på strålen och var alldeles lyckliga. Stella var först väldigt försiktig och jag fick uppmuntra henne att vara lika modig som sina bröder, vattnet var ju faktiskt ganska kallt, men framförallt blött, och bekräfta att jag inte skulle bli arg. Jag överdriver inte om jag säger att deras glädje även roade 20 personer som väntade vid busshållplatsen 7 meter bort. Oj, vad lyckliga de var en stund och så tog det förprogrammerade programmet slut och vi gick hem, dyblöta, till många förvånade blickar.
johanna

söndag 10 juni 2007

2007-06-11T02:11:00.000+01:00

Det har varit en vecka av turistande, på gott och ont. Vi har fått dela med oss av vårt fantastiska kunnande av Shanghai stad, men barnen tycker faktistkt inte att det är jätteroligt att göra vissa av grejerna, tex 2-timmars smyckesshopping på pärlmarknaden eller lika långt stopp på tygmarknaden. Det finns inte så mycket för dem att göra där och jag kan bli desto mer nojig över allt de kan förstöra. Pärlmarknaden är värst. Tänk en stor gympahall full med små bås med olika halsband och liknande. Stella vill så gärna pilla och skylta om. Och det blir så dyrt om något skulle gå sönder. Men det är himmelriket för andra människor, som gillar sådant och dessutom kan bestämma sig.

I lördags var stella på sin shooting. Det var finare, dyra, kvalitetskläder. Hon blev lockig i håret och tillpiffad. Jättesöt. Hon tyckte tillslut att det var lite roligt. Det skall bli spännande att få se resultatet i katalogen.

På lördag eftermiddag gjorde vi en utflykt till en park jag läst om. Den var kanske inte så vacker och spektakulär för växternas skull. Men den var då mer intressant pga allt liv. Det fanns en lite kulturdel av parken där folk samlades kring musikanter eller kareokeemaskiner. Och det var mycket folk. Den ena gruppen skulle överrösta den andra gruppen. Det var 5 grupper på detta lilla område. Ljudnivån var öronbedövande, nästan. Det var riktigt intressant med ett fint utbud av traditionell kinesisk musik, som f.ö. skall sjungas med en nasal röst. En annan del av parken hade ett litet nöjesfält med ett antal åkattraktioner. Barnen körde båt och hoppade i en superstor och rolig hoppborg. T.o.m. Kasper hade jätteroligt. Det hela var en riktigt lyckad utflykt till dess vi skulle gå hem och alla var trötta och felix hysterisk över att han inte fick köra båt igen. Det gjorde inte saken bättre heller att det inte gick att få tag i taxi. Tanken på att åka kommunalt med griniga gullpluttar var inte jättetilltalande. Men väl framme vid metrostationen stannade tillslut en bil och vi fick gråta ifred i baksätet på en taxi.

johanna

Nya bilder

2007-06-09T15:28:00.000+01:00

Nu finns det en del nya bilder om ni följer länken till höger. Men vi har lite strul igen med den Kinesiska censuren så vi väntar med att lägga in kommentarer till bilderna. Men ni kan nog räkna med ett saftigt inlägg från frugan i morgon.

Christopher

miljömedveten?

2007-06-05T01:12:00.000+01:00

http://www.dinapengar.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2006\11\06\3336

Min kära make har blivit en miljökämpe. Favoritfilmen, bland andra, just nu är Al Gores " an inconvenient truth". Och han har många tankar om hur vår familj skall bli mer miljövänliga när vi kommer hem. Ni vet, stora svarta bilen och båten är inte riktigt på miljövänlighetslistan. Men här ovan finns en länk till många bra sätt att spara miljön. Små steg är oxå i rätt riktning.

johanna

söndag den 3 juni 2007

2007-06-03T12:17:00.000+01:00

Ja, som förståeligt är så har mycket i denna vecka kretsat kring små djurs vara eller inte vara i vår hårbotten. Jag har friskförklarat oss, men ändå så tycker jag att det kliar mest hela tiden. Och det hela är väldigt irriterande. Värst var det nog i fredags, när jag tvättade allt igen för tredje gången, insåg att det var i onödan och det regnade ute, så att inget torkade.

För övrigt har inte veckan inneburit något riktigt spännande, men lite småtrevliga grejer har vi allt hunnit med.

Vi hade Martina på middag i onsdags kväll och vi var själva bortbjudna i lördags till ett amerikanskt par med en liten tjej som tyckte att stella var jätterolig, när jag tyckte att hon var superjobbig. Vi fick grillad mat och då saknar jag VH-baksidan igen.

Stella blev castad för ett modelljobb. Vi får nog reda på imorgon om det gick eller ej. Hon skulle gärna vilja, inte för någon annan orsaks skull än att hon är avis på att felix fått köpa leksak, som f.ö. redan gått sönder(!).

Vi var bjudna till våra kinesiska grannar med kusinerna i barnens åldrar för att fira barndagen 1 juni (grattis cecilia också). Detta firades med att beställa pizza och spagetti och köttfärssås från Pizza Hut. Deras ayi hade gjort lite smårätter som kasper åt med god aptit; räkor och gurkstavar i vitlökssås. Och på middagen med amerikanarna satte han gladeligen i sig en majskolv. Konstig kille. Men gullig också. Under dagen hade jag på mig mina nyinförskaffade träörhängen. När han satt på mina axlar under promenaden hem, så sa han: ”kakka” och försökte stoppa dem i munnen! Andra ord som används flitigt av den lille killen är tätte (täcke), bölaj (blöja), tassi (taxi), ditt (dricka), lass (glass) och bann (bajs).

Lördag förmiddag tillbringade vi i ett fängelse/minnespark. Minnesparken var jättefin med mycket grönt, vatten och stora skulpturer. Fängelsedelen var då läskigare. Tänk att riktiga folk verkligen har varit inspärrade där. Efter en lunch på McD gick vi till vår gamla park. Där träffade vi ”kusinerna”, Demi och Joseph. De skulle åka inlines och stella fick prova lite, men Joseph snålade ut till Felix förtret.

Vädret i helgen har varit svalt. Vi är lyckliga varje dag vi kan bära långärmat och ser det nästan som en välsignelse. Det jobbigaste är dock regn. För här är ändå så fuktigt i luften att när det regnar så torkar marken inte upp. Och inomhus blir det jättekonstigt.

Nästa vecka får vi besök från usa i form av Britt Stubbendorf. Kul.

johanna

mer om löss

2007-06-01T03:45:00.000+01:00

efter att ha tvättat alla lakan för 3:e gången, dammsugit soffan och lagt alla gosedjur i frysen, så hittade jag denna sida. typiskt. men en otroligt bra sida för alla som är intresserade av konkret information vid löss.
må ni alla slippa detta.

http://www.shenet.se/recept/harloss.html

johanna

måndag 28 maj

2007-05-28T11:26:00.000+01:00

Nu har det hänt. Det var oundvikligt och bara en fråga om när. Vi har fått löss. Jag antar att det finns en anledning till att nästan varje taxiförare kliar sig i huvudet jämt och ständigt, inte bara att de inte hittar vägen. Jag har småkliat några dagar och inte tänkt mer på det, förrän i morse när jag tittade på stella och det fanns massa småkryp i skallen på henne. Det är då man är glad för att vi inte har så stort här och att vi bara har 2 sängar, tvättberget blir inte oövervinnerligt.
Efter handling på carrefour och lunch på mcd, lämnade vi en sovande kasper hemma med pappa och tog elcykeln iväg till apoteket. Där förklarade jag att jag kliade i huvudet och då gav de mig ett schampo. När jag kom hem och slog på fass på nätet, så insåg jag att det jag så väl kände igen var fungoral, mot mjäll. Jo visst kliar nog mjäll oxå, men inte dödar fungoral oönskade parasiter. Så det var bara att åka tillbaka och förklara att kliet är orsakat av små djur. Efter mycket snack så berättar hon att de har medel mot detta för hundar och katter, inte människor. Men jag stod på mig och fortsatte att fråga vad man gör när människor fått sådant oxå. Hennes kommentar blev: "chinese medicine". Ja, det kan jag väl prova, i brist på annat. Vi gick upp en våning och kom till en intressant lukt och massa konstiga växtdelar. Jag köpte något hackat för 1,50kr som skall blandas med 1dl 52%-ig vitt vin som köptes på mataffären för 5,60kr. Detta skall dra till imorgon bitti och sedan skall jag sköjla håret med detta. Intressant. Men jag vill bli frisk nu!!! Så jag tog med mig barnen till Shanghai No1 Pharmacy, mitt downtown, på Nanjing Lu. Där gick vi och letade och vet inte hur många kineser som blev ett kort rikare på några blonda västerlänningar de såg på gatan. Men vi hittade tillslut rätt och hittade oxå ett schampo för den ringa summan av 5kr. Hemma kostar en kur åtminstone 75kr. (det är billigt att vara sjuk här! sedan vet jag visserligen inget om själva sjukvården. ) Men nu ikväll innan middagen har vi ialla fall tvättat håret med ett svidande medel. Och jag hoppas att vi blir kvitt våra oinbjudna husdjur.
johanna

Söndag 27 maj -07

2007-05-27T14:41:00.000+01:00

Nu är jag riktigt mätt och belåten. Vi har haft middagsgäster som skall hämta sin son från sverige i sommar. Vi har gett dem lite att tänka på och ta ställning till. Nej, man hinner inte med gotland, halmstad, malmö, växjö, stockholm och nordnorge på en vecka. Men middagen var god, riktigt god om jag får säga det. Kanske var äppelpajen lite för salt bara, jag har svårt att beräkna saltmängden här, för jag upplever att kinesiskt salt är svagare än svenskt. Men jag kan rekommendera att ha grovmalet kött i köttfärslimpa, ännu hellre superfinhackat.

Veckan har varit bra. Ett återkommade tema på bloggen kommer värmen att vara, men det är varmt. Nu sover vi med fönstret vidöppet och bara underkläder, inga lakan över, täckena är på sommarförvaring. Det fungerar så än så länge. Jag tror att det kommer att bli för varmt för öppet fönster också. Då är vi tacksamma för vår ac! Vi kör den på dagarna nu. Det går inte annars. Det är så varmt ute, fast framförallt fuktigt. Man är konstant klibbig. Sätter man sig i soffan på kvällen så känns soffan fuktig. Det är skumt och riktigt jobbigt. Men så är det här i Shanghai och vi är glada att vi är här, men önskar att vi kan åka bort på semester i juli/august.

I onsdags var jag och felix på ett modelljobb. Ja, det var felix som modellade och jag hejade på. Men det var inte så kul som man kan tro. Det var ett konstant bytande av fula, disneyinspirerade, taiwanesiska, akryltröjor och andra vinterkläder. Att få felix och hans livfulla kompis jed att vara någorlunda ordentliga för att få bra bilder, var lättare sagt än gjort. Jag försökte så gott det gick att hålla pli på honom och översätta deras önskningar, han kan ju faktiskt inte så bra engelska. Det var sagt 2 timmar från början, men det blev tillslut 3 timmar. Det var riktigt jobbigt sista timmen och det hade varit bäst att sluta som först bestämt. Men när vi gick och fick ett kuvert med 800kr i, så kändes det inte så jobbigt ändå. Felix skulle väl inte av egen fri vilja göra det igen. Fast man får ju faktiskt välja leksak själv på affären om man jobbar, så vi får se…

Vi hann komma hem i 5 minuter innan våra middagsgäster kom. Jag hade bjudit hem den svensktalande irländsk/malaysiska familjen. Barnen var jätteglada över att träffa Cian och av hans reaktion att döma, så var han minst lika, om inte ännu mer, glad över att komma hit. Och oj vad det lektes. Det bästa med att ha middagsgäster på en vardag är att ayi lagar maten och städar innan och diskar efter. Det är jättesmidigt. Jag slipper allt jobb och behöver bara vara trevlig!

Torsdag var ingen kul dag med ösregn hela förmiddagen och storhandling på carrefour på eftermiddagen. Det är svettigt att handla med 3 barn som vill olika saker och dessutom vill handla allt de ser. Och vi storhandling har man inget utrymme kvar i vagnen att sätta bråkstakarna heller, utan de måste gå bredvid och röra allt.

Fredag var en bättre dag. Vi var ute en kortis på parken, men lyckades träffa en nyinflyttad ex-new yorker, som jag bjöd in på lunch. Antingen gillar hon inte min mat eller så var hon inte så hungrig, för hon åt som en myra. Barnen åt desto mer. De är överlyckliga så fort jag lagar mat, eftersom de inte gilla ayis mat. Därför är det också ganska viktigt för mig att laga lunch, eftersom det är den enda lagade mat de äter. Men när man står där i ett varmt kök och lagar varm mat, så önskar man att mackor var ett alternativ. Hon var ialla fall trevlig och jag tror att vi kommer att se mer av henne.

Efter lunch bytte jag om och tog bussen till stan för en ensam shoppingeftermiddag. Stor del av den gick dock åt att göra andras ärenden på tygmarknaden. Men nu skall emil få nya sommarskjortor och mamma shorts/capris. Efteråt gick jag till en affär jag blivit rekommenderad skulle ha västerländska kläder till bra pris. (På alla mallar finns det också västerländska kläder, till västerländska hutlösa priser. Det är inte vilka märken som helst som har råd med sådana flådiga lokaler.) Efter en lång promenad kom jag fram till en butiken som köper in plagg som inte blir skickade till utlandet. De hade massor av kända märken och till riktigt rimliga priser. Men det är ju alltid olika vad de har och en här och en där. Men jag fick tag i capris, en linnehöstskjorta och en vit kjol för 100kr. Som hittat! Därifrån gick jag till utomhustygmarknade och har beställt en klänning uppsydd för 80kr. Vi får se hur den blir. Jag gör det som test för att se om jag vågar göra mer business där. De talar ju bara kinesiska, fast vi lyckades att kommunicera riktigt bra ändå. Det känns som att skräddarna vet vad de gör. Nu får vi bara se om mitt val av tyg och design blir lyckat på mig.

Lördag var en lång dag. Det började med en församlingspicknick på botaniska trädgården. Vi lyckades inte se så mycket av just trädgården, men vi hade en trevlig stund med mat och lek. Efteråt tog jag med mig stella till en klädsorteringsdag, begagnade grejer som sorteras för att skickas till fattiga. Vi hann hjälpa till en stund och gjorde vår goda gärning för dagen. Sedan var det till att åka hem och försöka städa och greja inför middagen idag. Så, om man räknar allt arbete jag lagt ner på att ha dem på middag idag, så är det nog inte värt det, dvs att äta god västerländsk mat i gott sällskap. Då klarar jag mig bra med kinesisk mat och betydligt mindre arbetsinsats.

Halva veckan har jag stört mig/lidit av att någon i området ställt ut sina hamstrar på vår gräsmatta. De står i en liten bur i genomskinligt plast. Halva buren är full av solrosfröskal och det jobbiga är att den står där hela dagen, i solen. Jag antar att det är någon som inte vill ha dem längre, men då får de väl ta livet av de små gnagarna på ett mer humant sätt! Jag tror att detta avspeglar kinas syn på smådjur. Ganska ofta så ser man försäljare av djurungar; ankor, kycklingar, kaniner, dansmöss och hamstrar. Då får man en liten nätbur och så har man sitt husdjur för 20kr, häpp! Men vad händer när de blir större och inte så gulliga längre? (Då är väl vinnarna de som köpte kycklingar eller ankor…) Jag var uppe hos vår engelsktalande granne som har en mamma i huskommittén och påtalade problemet. Hon undrade såklart om jag ville ta djuren till mig, om det var därför jag brydde mig. Mitt svar var; ” no, i want to kill them”. Det kändes lite hårt, så jag gav en fin förklaring om lidande och sådant. Husdjur, nej tack. Och tack och lov är christopher allergisk, så jag behöver inte ens bli en elak mamma. Men jag har lovat stella att hon skall få ha utomhuskanin när hon fyller tio år. Och jag tänker inte ta hand om den! …får se hur det går med det löftet…

johanna