Söndag 28 okt -07 / Nu är storkusinerna här!

I detta land finns det ost. Viss ost är fyrkantig, inplastad och smakar urk. Annan ost ser ut som svensk, kommer i minimala förpackningar, smakar OK och kostar ca 200kr/kg. Vi har haft båda två, men har sedan början på veckan gått utan. Men äntligen finns det numera billig, svensk ”ost” i vårt hushåll i form av en större mängd hushållsost transporterad från sverige. Och vi äter igen mackor med glädje. Stellas efterlängtade kaviar satt också bra, likaså allt lösgodis och annat. Tusen tack.

Det är snart 1 november och vi här har idag gått i shorts och kortärmat till kyrkan. Det är fantastiskt. Löven har dock börjat bli lite gula och hela parken bredvid oss har de klätt in i vit odlingsduk, en hösttradition. (under har de rivit i gräset och slängt på massor med sand. Detta skall på något sätt vara bra för gräset antar jag…) Vi väntar med spänning på att se om det blir något kallt innan vi åker. Som förövrigt är närmare än 3 månader, hemresan alltså. Jag njuter av varje dag här, men gråter inte, ännu kanske, av separationsångest.

Barnens engelska har ju blivit bättre och bättre. Stellas flyter på riktigt bra nu, felix gör sig förstådd helt ok och kasper säger ”a bil”, ber om maten ”pleat” och sjunger ”imse vimse spider”. Det mest spännande är att stella ibland pratar på engelska till mig, istället för svenska. Varför vet jag inte, men jag svarar tillbaka på engelska och ser det som bra övning.

Veckan i övrigt har bestått av en måndag. Ännu en måndag som jag inte har koll på vad som hände, men jag tror att det var en lugn och skön dag efter en sysselsatt helg.

Tisdag var skriftgrupp och efteråt åkte vi till Brilliance mall med jessica och riley. Vi plockade upp en till 35kr-baddräkt (man kan nog inte ha för många sådana) och tog en trevlig lunch på mcd. Jag kan gladeligen erkänna att jag gjorde det för att muta mina barn att vara snälla. Enligt tillförlitliga källor har Dr Phil sagt att mutor inte är fel så länge båda parter är nöjda…

På kvällen lämnade jag ett gäng gråtande barn, händer varje gång jag går utanför dörren, om så är bara till soptunnan, och gick på kickboxen. Denna gång hade jag klippt naglarna i alla fall och slapp naglar som gräver in sig i handflatorna.

Onsdag hade vi lekgrupp. Tanken var att vi skulle till zoo:t, men alla hade så bråttom, så vi skippade djuren och åkte till en lekpark istället. Detta ställe var inne i ett bostadsområde, men bredvid lekparken fanns ett inomhuslekrum som var obemannat och där allmänheten fick gå in. Jättekonstigt, men superkul för barnen. Stella och felix lekte jättebra där inne, så när de andra stack så stannade vi kvar. Jag hade inget direkt att passa, speciellt inte eftersom jag hade med mig picknick som skulle ätits på zoo. Och till barnens glädje kom det förskolebarn som lekte där också. Alla var lyckliga. Knappt 2 timmar senare kom vi iväg, tog en sväng inne på carrefour och åkte taxi hem. Vi var inte hemma i mycket mer än en timme och så stack vi igen. Denna gång åkte vi hela familjen hem till Sudweeks. De har bjudit oss på middag två gånger och vi inte ännu bjudit tillbaka. Mycket för att deras barn skulle tycka att det var dödstrist hemma hos oss. Men så kom jag på den briljanta idén att vi kommer hem till dom och lagar middag. Så kl. 18 när föräldrarna kom hem från jobbet så var middagen (köttbullar i sås och potatismos, vad annars?) nästan färdig. Häpp. Ayi tyckte dock att det var lite konstigt, men vad bryr jag mig. Vi hade en trevlig middag och kväll. De jobbar båda på usa-ambassaden med att intervjua kineser som vill ha visa. Det fanns en hel del intressanta berättelser.

Torsdagar tycker vi att det är skönt att slöa på morgonen, eftersom vi både tisdag och onsdag behöver vara ute ur dörren kl.9. Lite film och sen frukost är skönt, liksom lite innelek innan lunch.

Efter lunch åkte vi till pudong för att träffa en ny familj med en 5årig tjej och en 3årig kille. Vi lekte tillsammans och hade kul. Felix kan lätt skrämma barn vid första mötet med sin oblyga personlighet och mundiarre. Men efter ett tag verkar de inse att han ändå inte är så läskig. Hemresan var i sig ett litet äventyr eftersom det var rusningstrafik och att manövrera en barnvagn och 2 andra barn i en knökfull vagn är inte lätt. Vi blev lite härligt mosade, men varken rånade eller på dåligt humör. Så på det hela var det en riktigt bra resa. Vi kom hem och belönade oss med glass, varpå vi lagade mat och åt. Ibland måste man nog bryta regler för att överleva.

Fredag stack jag iväg själv efter lunch för att göra ett beökslärarbesök hos Mesh. Efteråt var det inplanerat en shoppingdejt på QiPuLu, kinesernas ”fejk”/skräp-marknad. Det är ett spännande ställe där folk är otroligt aggressiva i sina försäljningsförsök. Det är billigare där än någon annan stans, eftersom utlänningarna är få. Mesh, som kan bra kinesiska, får ner priserna rejält. Jag handlade inte massor, men lite smågrejer. En kul utflykt.

Till middag stack vi till en tepaniakirestaurang på HuiHuai för att fira jared som fyllde 29. Det var flera födelsedagsgäster som satt där och åt kött som kocken stekte på på stekbordet och luktade matos i bilen hem. Christopher åkte hem till Mcd för en killspelkväll och jag åkte hem till överlyckliga barn. Denna gång ringde stella bara 2 gånger och var bara ledsen en utav dem. Det var antingen ett framsteg eller ordentligt med muta från far sin.

Lördag morgon åkte christopher och stella iväg för att hämta storkusinerna Emma och Malena på flygplatsen. Och tillslut kom de tillbaka. Då hade vi precis gett upp och satt oss för att äta själva. Och med fanns familjens nya stjärnor. Jag tror inte att de fått en lugn stund själva ännu med barnen vakna och hemma. Varje ögonblick vill barnen vara i närheten och prata och visa saker.

Eftermiddagen tillbringade barnen och jag på lekplatsen, när C tog tjejerna till pärlmarknaden. För middagsmat åkte vill till Decampos och blev serverade grillad kyckling med tillbehör och en fantastisk dressing. Så fort jag får receptet skall jag blogga det, för detta måste alla smaka. Vi spelade spel till sent och åkte dödströtta hem.

Söndag har varit en bra dag. Hela familjen var bjudna ner till pudong och en liten svenskträff, men chistopher var dålig och stannade hemma. Stella hittade en tjej i samma ålder och de lekte jättebra. Henne skall vi träffa igen. Det var också skönt att få tala svenska med andra vuxna. Jag kan klart säga att jag inte umgås 100%igt på engelska.

Ja, då har vi en ny vecka framför oss med lite sightseeing, men kanske framför allt med en massa shopping för 2 shopoholics.

johanna

Söndag 21 okt -07 / Vi åkte på utflykt, äntligen!

Hösten är här. Det är fantastiskt. Jag älskar vädret när man kan gå i både sommar- och vinterkläder och inte vara vare sig för varm eller kall. Jag har valt jeans och långärmat. Felix har valt att hålla fast i shortsen och t-shirt. Denna kille som alltid fryser vill hellre ha sommarkläder, förvisso runt 22 grader när solen lyser och vinden inte blåser, än långbyxor, då jag bara tagit med mig för långa byxor som han kan växa i detta år i asien. Detta har medfört att han hela tiden behöver vika upp byxorna och ofta går och håller uppe dom, då skärpet inte gör vad det skall enligt honom. Stackars son.

Måndag var min första lediga eftermiddag på länge. Jag tog en tur till tygmarknaden och sen till en annan tygmarknad på Dongmen lu. Där träffade jag Åsa och var ett stöd i deras shopping. Sen tog hennes make barnen och vi gick en stund själva och vidare igenom ett alltid hysteriskt Yu garden till bussen. Det blev inte så mycket uträttat för min del, men det var trevligt att bara vara ”ledig”. Jag saknar allt alla våra släktingar som ibland var barnvakt.

Tisdag var det skriftgrupp följt av ett besök på IKEA. Vi har länge lidit ostbrist i vårt hus och jag hade tänkt att göra slut på eländet, men tyvärr var osten fortfarande slut på IKEA. Besviken, men påfylld av lingonsylt, återvände vi hem. Jag funderade ett tag på varför tjejen som sålde 1-kronas glass hade plasthandskar på sig, när hon använde dem även när hon tog emot pengar, gav växel och sedan halvnös på våra glassar.

På eftermiddagen visade ayi mig hur man gör Jiaozi, dumplings. Detta är en kinesisk grej och nu vet jag hur man gör, frågan är bara om man kan hitta ”pastaskalet” i sverige. Barnen är inte ett dugg förtjusta i det, men christopher desto mer. Det är säkert för alla gröna grejer i dem. Hur gör man för att få barn som inte är rädda för all mat som är grön?

Onsdag hade vi playgroup i den smutsigaste sandlåda jag någonsin sett i närheten av lotus på Wuzhong lu. Det var skräp blandat med jord. Men barnen hade kul ändå och det var ju huvudsaken. Efteråt skulle de andra iväg på hjälpismiddag, men jag tackade nej å mina 3 ”änglars” närvaro och vi stack till McD istället. Detta med räkning är intressant här. Jag försöker öva med stella och kom på att vi denna dag gjorde räkneproblem med sådant som var relevant för oss, dvs kineser och svenskar på bussen och chicken mcnuggets på mcd. Inga äpplen och päron här inte!

Efter ”mat” i magen gjorde vi en räd på Lotus och handlade upp våra absolut sista kontanter. Vi blev utlösta av christopher ur taxin väl hemma sen.

På torsdagen skulle jag prova en ny metod, dvs ”säg-inte-hela-tiden-nej”-varianten. Men för att detta skall funka ordentligt så betyder det att barnen först måste vilja göra något. Och jag som otroligt rastlös mor har ju hela tiden planer, så mina barn behöver inte ens vilja önska något. Så, istället för att säga att ”idag skall vi göra detta”, så frågade jag vad de ville göra. Detta resulterade i en förmiddag av innelek och en mamma som lite fint frågade om ingen ville gå ut och leka efter lunch. Tack och lov ville de och vi hade en mysig dag i springparken innan en kille kom och körde bort oss, 20 sekunder innan vattenspridarna började spruta. Tack för det!

Till middag vart vi utbjudna av ”gamlingarna”. Jag hade valt en kinesisk/muslim/xinjiang-restaurang. Detta kök har blivit så rekommenderat att jag ville prova. Men än en gång blev jag besviken och tycker fortfarande att kinamat inte är så speciellt. Det var dock en trevlig middag, intressant dekor och mycket mat.

Fredag stack vi en promenad till posten. När vi gick förbi vår mataffär gjorde jag misstaget att låta barnen köpa varsin film. Detta medförde såklart ett fasligt gnäll om att få se filmerna och ingen som helst lust att göra något annat. Och” tack vare” den nya approchen på vår vardag lät jag dem se en innan lunch och lovade att aldrig mer köpa film innan kl.16.

Efter lunch stack vi iväg till Peoples square för att träffa åsa, arvid och malte en sista gång. Vi lekte på lekparken som fanns där och åkte radiobilar en gång. Sen var vi tvungna att ta oss hem för att hinna till våra gäster som skulle komma kl.18. Det var dock rusningstrafik och stört omöjligt att hitta taxi och bara nästan omöjligt att få plats på bussen. Men vi knödde med alla andra och lyckades att ta oss hem. Att våra gäster sedan var en timme sena och pastan kall var inte hela världen heller, men vi var bra hungriga. Lagom till min läggdags lämnade de oss och barnen stupade lyckliga i säng.

Lördag vaknade vi upp lagom friska till en oplanerad lördag med fint väder. En sådan möjlighet får inte gå opasserad, så jag drog iväg, och de andra ville följa med, på en utflykt till Sheshan, ett berg/resort. Det visade sig att där vi tänkte ta bussen var fel, så vi fick gå en liten bit till IKEA-busshållplatsen och ta en lokalbuss istället. 7kr x 3 och säkert mer än en timme senare så kom vi fram. Vi åkte igenom stans utkanter och så kom vi till ett område som innehöll tre trädbevuxna berg/större kullar. Det var en helt annan stadsplanering i detta område med lyxvillor och stora grönområden, dvs inte normala förortsshanghai. Vi åt lite mat innan vi tog en kabinbana upp till västra berget. Där fanns en stor, vacker katolsk kyrka på toppen (inte så speciell inuti, men pga omgivningarna var säkerligen 7 brudpar där och fotade sig), ett observatiorie som vi struntade i och en lekpark för barn och vuxna. Barnen hade jättekul på parken med att mata apor och klättra på grejer. Det var förvånansvärt lite kinesiska barn där men ett stort antal 20-åringar, som hade lika roligt som mina barn. Ibland är det befriande med kinesernas ”barnslighet”. Men tjejer som fnittrar i 25-årsåldern kan tyckas lite konstigt fortfarande.

Första buss hem som skulle förbi vår hållplats tog vi, med tanken att inget kan vara värre än utresan. Men det kunde det faktiskt! Det tog drygt 1,5 timme att komma hem och halva resan hade jag en kines som stod bredvid mig och hostade mig i huvet. Förkylning i detta land är inte en privat grej. Men jag hade ialla fall sittplats och får vara lycklig för det. Vi åkte igenom väldigt intressanta ställen på denna linje. Bla ett stort område med säkert 100 västerländska, stora villor som hade blivit ett kinesiskt område istället. Och det var sådan påtaglig skillnad; tvätt överallt, stora banderoller, restauranger i nedre botten, skräpigt.

Idag gjorde jag ett nytt bejublat framträdande med en trudelutt till kören som sjöng.

Efter mötena blev vi hembjudna till Jimmy Neil, felix kompis, med familj. God mat och skönt att komma bort. Den bästa middagsbjudningen är den spontana. Fram för fler sådana.

johanna

Vårt internet har varit nere över helgen och lite till. Det är intressant hur mycket tid man lägger på att "kolla lite bara". Det märks när man inte längre har möjligheten. Och det är skönt att ha det tillbaka och ha lite kontakt med omvärlden. Så för er som är intresserade av att läsa vad vi åt för middag och på vilken park vi lekte, håll till godo, för här är förra veckan som inte kom i söndags.
må väl.
johanna

Söndag 14 okt -07 / En vecka som alla andra

Jag sitter här vid köksbordet och nyser och fryser. Igår var jag över hos en gnällig tant som hade fått influensan. Kanske inte så bra att försöka vara snäll mot sjuka människor…

På tal om gnällig, så finns det sådana här, dvs de västerlänningar som istället för att acceptera att de är utomlands och att saker är annorlunda tycker att allt som kineserna gör ”fel”. Sådana människor har svårt här och är ganska jobbiga att tala med. Det finns ju ganska mycket för sådana att reta upp sig på och spy galla över. Vi närmar oss hemfärd och christopher börjar bli lite gnällig, det gäller mest i trafiken. Men jag kan nog tycka att hans gnäll, som stör mig, inte kommer att göra att en taxichaffis kör bättre. Så det vore bättre om alla västerlänningar bara accepterar att de har kommit hit av fri vilja och eget val och inser att Kina är annorlunda, accepterar bristerna och älskar fördelarna.

Veckan som gått har sett ut följande: (varning för tråkig rapportering. Detta görs mest för min egen skull och inte för att det är intressant för er.)

Måndag har jag faktiskt glömt av. Jag har ingen aning om vad vi gjorde, så troligtvis inget revolutionerande.

Tisdag-onsdag var vi barnvakter. Katie och Joe Hoskin skulle till Hongkong och jag erbjöd mig att ta hand om hennes fem barn, 4-11år. Vi skulle bo hos dem en natt, inte mycket mer än så. Jag menar, när det finns en ayi som lagar mat och städar och en chaufför som kör en dit man skall, så är livet inte så jobbigt.

Tisdag var skriftgrupp och sedan åkte vi hem till dem. Vi åt lunch och så väntade vi på skolbarnen som skulle komma hem. Alla barn hade kul och lekte så jag hann t.o.m. börja läsa en bok! Det är inte varje dag det händer.

Skolbarn kommer hem, läxor, middag, lite fri lek, film, pyjamas och sängdags kl.20. I detta land skall man inte bo med skolbarn. De har långa dagar och när de kommer hem har de massa läxor. De har inte mycket tid över till att leka och vara barn. Jag är nog glad för att mina barn är hemma med mig och får ta det lite lugnt.

Onsdag var det kalaslekgrupp. Riley Roemmich fyllde ett år och jessica hade bjudit in till kalas med heliumballonger, pizza, cup cakes (en amerikansk variant på att slippa tårta, dvs muffins med topping) och godispåsar. ”Festen” var jättetrevligt när det väl började. Vi var nämligen lite tidiga, tiden var en timme senare än vanligt, och vi fick tillbringa lång tid med att leka och vänta på deras lekplats utanför. Tack och lov var det fint väder och vi hade mestadels riktigt trevligt.

Efter kalaset åkte vi en sväng till specialolympiaden. De hade friidrott på stadion nära oss och vi gick dit en timme. Oturligt nog var det inga spännande grenar, vi missade rullstolstävlingen med en kvart, utan vi fick se 1500m och 100m gång/promenad. Men jag som jobbat på en stor arena mös (eller heter det myste?) av att vara på en igen. Det är en speciell känsla att vara på en stor arena full av publik som applåderar och jublar. Men 45min var nog och så lämnade vi. Jag insåg också att jag gjorde dagens utflykt mest för att känna att jag inte missar något. Jag tror att mycket av det jag gör är av den orsaken.

”Hemma” igen var samma rutiner med skolbarn hem, läxor, mat osv.

Föräldrarna kom hem runt 20.30 och då blev vi hemkörda till Christopher. Han hade åkt på någon magtjosan och varit hemma hela tiden i nära tillgång till en toalett.

Torsdag hade jag bjudit över en svensk kvinna med 2 barn som är på rek/semester här och som svarat på min annons om kompisar. Vi åt lunch och stack ut till Fisken när ayi kom för att städa. Stella var lite tveksam i början, men i slutet så var hon och Arvid (också 6 år) kompisar och gick hand i hand. Jättesött.

Egentligen skulle jag på kvällen iväg till gymmet för att springa mitt 5km-program, men lusten räckte inte. Jag åkte ut för att köpa en tröja istället. Och jag lyckades hitta något. Kul.

Fredag skulle vi iväg och träffa nya vänner i Pudong. Precis när vi skulle lämna så fick jag ett mejl om att de var sjuka. Typiskt! Så jag tog oss till Yanlord istället, bostadsområdet med den svenska lekparken. 30 hus, 30 våningar, 2 lägenheter per våning och lekparken var öde. Det borde vara omöjligt. Men efter ett tag kom det folk. Och även Åsa, Arvid och Malte från igår. Jag messade henne och sa att vi skulle dit, för jag tycker nog att om man skall bo här i denna stad med skolbarn, så skall man bo där. Efter lång lek och vi var riktigt kalla (hösten är verkligen här nu), så tog vi alla taxi hem till oss och lagade tacos. Jag har fått ett recept på bröd som är bra, så jag slipper att köpa dyrt carrefour (40kr/förpackning)!

Lördag- söndag var generalkonferenshelg. Vi tittade på tidiga lördagsmötet och hade sedan Lambs på lunch. Jag såg nästa möte också, men christopher offrade sig och var hemma med barnen. J

När jag kom hem tog jag med stella på cykeln och åkte till den gnälliga damen. Vi åt fantastisk pizza till middag. Barnen blev överlyckliga.

Vi valde att komma en timme sent till första söndagsmötet. Mellan första och andra var det en timmes paus där alla hade med sig picknick och åt tillsammans. Det var trevligt. Och så stannade fler kvar till sista delen. Biskopen hade ordnat med svensk översättning och hörlurar, så även i Kina kunde höra Marcus Karlsson m.fl. tala. Det kändes konstigt och nära. Världen är kanske inte så stor ändå.

Hemma har vi haft en mysig eftermiddag. Vi har varit i springparken och lekt 1,2,3, rött ljus. Efter 3 timmars generalkonferens (och felix som gråtande uttrycker: ”jag vill inte lyssna på profeten”) så behövde vi röra på oss ordentligt. Det är stor skillnad mellan att vara i parken själv och när chrisotpher är med. Det känns mycket bättre när vi är allihopa.

johanna

Söndag 7 okt -07 / Veckan då Shanghai vart tomt… nästan

Det har varit ledigt denna vecka. Det var ju som sagt firande av nationaldagen och ledighet i samband med detta. Och för att göra det hela ännu trevligare har det även varit strålande vackert väder, sådär fint att man önskar sig ett moln eller två för ett efterlängtat avbrott. Denna helg och May holiday är de två största resehelgerna på året. Alla som bor här och har möjlighet ger sig av inåt landet. Sedan får vi ta emot vår beskärda del av lantisar/turister också. Jag hörde en siffra på att 66000 människor skulle anlänt bara i måndags hit. Det fina med detta utbyte av folk är att turisterna som kommer hit är färre än de som lämnar och att de inte riktigt bryr sig om vår utkant av stan, de håller till mer centralt. Detta betyder att vårt område har varit näst intill folktomt. Det har varit jätteskönt; lagom med trafik och lätt att få tag i taxi. Dessutom har det funnits stora barn hemma eftersom skolorna varit stängda. En höjdarvecka helt enkelt.

I måndags gick vi upp med spänning och var ute i tid till Fisken (som visst heter Huashan Hua yuan, huashan trädgård). Det skulle ju vara ett firande kl.10. Dagen till ära hade vi klätt oss så rött det gick, jag såg nästan ut som en tomte. (Vi hade en strategi på att säga att vi sympatiserade med Burma om det skulle visa sig olämpligt att vara rödklädd.) Men när vi kom till parken visade det sig att det inte alls var nationaldagsfirande. Väldigt besvikna gick vi in och var med på en mottagning av Bosnien-Hertsegovinas trupp till Special Olympics (olympiaden för mentalt handikappade). Det var en liten trevlig tillställning ändå, men jag hade hoppats på så mycket mer kinesiskt.

I brist på riktigt firande åkte vi efter lunch iväg till vår västerländska pool. Vi vart glatt överraskade av att utepoolen fortfarande var öppen och kändes lagom i temperaturen. Vi hade en trevlig dag och kände oss färdigbadade vid hemfärd. Kvällen innebar en hel del förberedelser inför Stellas födelsedagspicknick.

Tisdag var den stora dagen jag väntat på med blandade känslor. (jag har lärt mig av detta att man alltid skall osa och begära en osning. Det går inte att göra fest med ”kom-om-du-vill”-inbjudan. Man kan bli tokig för mindre. Skall jag göra fruktsallad för 20 eller 35 personer? Stor skillnad.) Jag ville så gärna att det skulle bli lagom bra, kul för barnen och inte kännas som att ”jaså, vi är dina vänner…”. Vi kom i tid till Bröllopsparken för att hitta ett ställe med skugga, men det var redan fullt nästan. Vi hittade en liten snutt ändå som vi bänkade oss på med våra påslakansfiltar och hoppades på moln. Gästerna kom runt kl.1030 och vi hade jättebra. Alla barnen lekte, roade sig och åt glatt. Fruktsalladen var god (om man nu kan misslyckas med det) och den hemmagjorda vaniljyoghurten till var supersmarrig. Allt i allt en lyckad tillställning.

Kl. 14 kom våra grannar för att vi tillsammans skulle ta en tur till IKEA och jag skulle hjälpa dem förstå vad man har saker till. Men när vi kom dit så gick det inte ens att ta sig ner i parkeringsgaraget. Det var säkert 30m kö på gatan utanför. Helt otroligt. Grannarna skyllde på turisterna. Vi sköt på besöket till nästa morgon.

Onsdag åkte Stella och jag iväg med grannarna igen. Vi var där ungefär när det precis öppnat och då var det lagom med folk. Vi kunde gå ganska fritt nere bland köksprylarna och förklara äggskivare, vad man har gjutjärnsgryta till och annat. Vi blev bjudna på lunch uppe på restaurangen. Stella åt köttbullarna med pommes frites (varför inte potatismos? Det är ju inte gott med strips till.). När vi satt där och åt så undrade mamman om vi ville följa med till hennes vän som talade engelska. Jag tänkte att de säkert ville träffa oss och sa ja. Vi åkte hem och en stund senare stack vi iväg igen, alla barnen och jag. Och vad syftet med besöket var vet jag inte riktigt i efterhand. Men jag satt där i soffan och försökte hålla koll på barnen och se till att de inte skalade jordnötter över hela golvet eller annat bus. En och annan konversation höll vi, men ett ganska tråkigt besök egentligen. Fast de tyckte nog att det var spännande med alla barnen. De är ju ganska söta, trots att de blir vilda när de blir uttråkade.

Alldeles för sent för ett eftermiddagsbad åkte vi därifrån. Och Felix gjorde bara små repor på plastfilmen som täckte fönstret i baksätet.

Torsdag morgon stack vi iväg för att se gymnastiken på specialolympiaden. Det är tävlingen som är närmst oss. Och det var en upplevelse. Dessa unga människor med mer eller mindre synligt handikapp (mongoloida eller annan odefinierbar diagnos från 50m håll) som gjorde sina program (alla lika dant till samma musik) med boll, band, rockring och fritt. Allt runt omkring kändes väldigt seriöst och det var fullt med folk i publiken. Det var roligt att få vara där. Det var sådan glädje och kärlek.

Barnen lyckades hålla intresset ganska länge, men sen var det nog. Vi stack då iväg till poolen istället. Vi hade en trevlig dag i skuggan av parasollet. Barnen badade och lekte för fullt.

Kl. 18 kom ayi igen för att vara barnvakt. Vi lämnade ett gäng gråtande barn hemma och tog cykeln ner till Xujiahui, för att ta metron därifrån ner till Nanjing lu. Vi hade bestämt middagsträff med Jeromy och Analee. Men valet av gata var helt vansinnigt med tanke på turistinvationen. Det gick knappt att ta sig fram för alla folk. Och det var lång kö till restaurangen överst på listan. Vi gick då till ett annat spännande ställe. Inredningen var minst sagt skum. Det skulle nog försökas likna en sagoskog med stora svampar, träd, gungor och stenmurar. På detta ställe serveras hot pot, dvs buljong som man kokar valfri mat i. Vi beställde kött, nudlar, vaktelägg, potatis, spenat och lite annat som man slänger ner. Det var lagom gott, mer spännande, och framför allt billigt. Vi var nog de enda västerlänningarna där. Man kunde också få grishjärna eller levande räkor att stoppa i. Allt efter behag och stundens ingivelse.

När vi kom därifrån luktade vi ordentligt illa. Vi avslutade med att stinka ner en gelateria och äta lite god glass. Mycket godare än det amerikanska glasstället och till ett bättre pris.

Hela kvällen hade barnen ringt minst en gång i halvtimmen. Förra gången ayi var barnvakt hade min telefon haft knapplås på och stella var väldigt upprörd över detta. Denna gång hade jag lärt henne hur hon skulle göra och det fick jag äta upp. De första gångerna var det hysterisk gråt i luren och tal om hur mycket de älskade oss och sista gången ringde hon för att berätta att Felix lyckats bränna sig på strykjärnet. Hon verkade förstå mina instruktioner om isblocket i frysen och handduken, men jag kände mig ändå lite angelägen om att komma hem, så vi var inte ute jättesent. Och jag måste erkänna att jag tycker bättre om bakgatorna utanför centrala stan än detta ställe.

Stackars ayi var ju verkligt ledsen för all olycka som hänt. Hon visade felix hand som såg ut som vanligt och ett sår på hakan han fått dagen innan. Så all hennes ångest helt i onödan. Men tusen ”duo bu qi” ändå. Hon är så bra. Jag känner mig välsignad med henne. … Men så betalar vi massor också.

Fredag hade stella ett modelljobb. Jag som trodde att det skulle vara sköna sommarkläder fick chock när de plockade fram vinterjackorna, stickade kliiga polotröjor och fodrade sammetsbyxor. Inte igen! Och till råga på allt hade jag glömt strumpor (det är ju sommar!) och vi fick pressa ner stellas svettiga fötter i små trånga stövlar. Det var inte kul. Det var två andra tjejer där som var proffs. Stella var betydligt svårare att få ett bra kort på. Vi får se om vi får ett till jobb. Det är inte hela världen i så fall. Fast stella gillar att få välja leksak själv (hennes belöning och sedan sparar vi resten av pengarna), utan att jag skall påpeka fel, brister och mer intelligenta val.

Killarna var tillsammans på eget håll, åt pizza och åkte på pappas elcykel. Enligt christopher så är det allt vad killarna kunde önska. De skrattade ljudligt bara av ren lycka på pizzerian, flera gånger. Gulligt.

Efteråt åkte vi till poolen igen. Det gäller ju att passa på! Och så träffade vi igår en svensktalande kille i felix ålder som jag hoppades på att han skulle vara där igen. Och det var han! Barnen hade så roligt. Vad gör man inte för sina barn…

Efter middagen åkte chrisopther iväg till Jared för ett vänligt parti …Uno och var borta halva natten. Barnen och jag hade lugnt och skönt och jag somnade nog kl.21.

Lördag var stora kalasdagen. Vi var bjudna på två kalas efter varandra. Först gav vi oss iväg på presentshopping på carrefour och lyckades riktigt bra. Sedan iväg till Kiarn, Ians, christphers NyaZeeländska väns, son. Det var uppdukat med mat för ett helt kompani. Men så är ju också hela den familjen i storleken större modell. Det var ett liknande amerikanskt kalas med presenter åt gästerna förutom allt godis och annat. Och lagom till att detta slutade så stack vi iväg till Ian Harman, Felix kamrat, och hans 4-års kalas. Här var det ritning och pyssel och väldigt mycket förberett. Mamma Lisa måste hållt på en hel vecka innan. Barnen hade alla kul och jag tog på mig rollen som 3:e kalasvuxen. Jag har insett att det krävs 3 vuxna för att hålla ett kalas smidigt. En mamma och en pappa, som håller i lekar, fixar fika och tar hand om yngre syskon, och en till person som hämtar saker, torkar upp spill, sopar bort tårta från golvet och kollar till de barn som inte vill vara där alla andra är. Så när ni någon gång vill bjuda mina barn på kalas, så ställer jag gärna upp som 3:e kalasvuxen.

Det tog mig en timme att få iväg chrisotpher från kalaset, han kan vara riktigt social när han vill. Barnen var glada ändå. Jag höll på att få krupp.

Hemma åt vi en fantastisk middag bestående av pannbiff med lök och potatis. Jag kände att vi behövde något som kunde jämna ut allt godis vi ätit under dagen.

Jag vet inte om det var det abnorma sockerintaget som gjorde Kasper halvt hysterisk idag söndag under såväl sakramentsmötet som under primär. Men hans fröken berättade att han hade varit kaotisk och det är inte så vanligt.

I övrigt har det varit en bra dag. Det började att regna, så vi har varit tvungna att vara inomhus hela dagen. Men ibland så kan även sådana dagar förlöpa bra och vara trevliga. Det har utlysts en liten varning för eventuell tyfon igen, så jag skall nog ta in mina kläder som hänger på balkongen på tork.

johanna

Nu med Video

Nu har jag hittat den nya funktionen med video direkt i Blogger. Så har ni tur så kommer det dyka upp fler filmklipp framöver. Vi lägger upp filmklippen på vår bildblogg. Se länken till höger.

Kolla in Kasper som tröttnade på väg upp till bordet...

Christopher