Hösten är här. Det är fantastiskt. Jag älskar vädret när man kan gå i både sommar- och vinterkläder och inte vara vare sig för varm eller kall. Jag har valt jeans och långärmat. Felix har valt att hålla fast i shortsen och t-shirt. Denna kille som alltid fryser vill hellre ha sommarkläder, förvisso runt 22 grader när solen lyser och vinden inte blåser, än långbyxor, då jag bara tagit med mig för långa byxor som han kan växa i detta år i asien. Detta har medfört att han hela tiden behöver vika upp byxorna och ofta går och håller uppe dom, då skärpet inte gör vad det skall enligt honom. Stackars son.
Måndag var min första lediga eftermiddag på länge. Jag tog en tur till tygmarknaden och sen till en annan tygmarknad på Dongmen lu. Där träffade jag Åsa och var ett stöd i deras shopping. Sen tog hennes make barnen och vi gick en stund själva och vidare igenom ett alltid hysteriskt Yu garden till bussen. Det blev inte så mycket uträttat för min del, men det var trevligt att bara vara ”ledig”. Jag saknar allt alla våra släktingar som ibland var barnvakt.
Tisdag var det skriftgrupp följt av ett besök på IKEA. Vi har länge lidit ostbrist i vårt hus och jag hade tänkt att göra slut på eländet, men tyvärr var osten fortfarande slut på IKEA. Besviken, men påfylld av lingonsylt, återvände vi hem. Jag funderade ett tag på varför tjejen som sålde 1-kronas glass hade plasthandskar på sig, när hon använde dem även när hon tog emot pengar, gav växel och sedan halvnös på våra glassar.
På eftermiddagen visade ayi mig hur man gör Jiaozi, dumplings. Detta är en kinesisk grej och nu vet jag hur man gör, frågan är bara om man kan hitta ”pastaskalet” i sverige. Barnen är inte ett dugg förtjusta i det, men christopher desto mer. Det är säkert för alla gröna grejer i dem. Hur gör man för att få barn som inte är rädda för all mat som är grön?
Onsdag hade vi playgroup i den smutsigaste sandlåda jag någonsin sett i närheten av lotus på Wuzhong lu. Det var skräp blandat med jord. Men barnen hade kul ändå och det var ju huvudsaken. Efteråt skulle de andra iväg på hjälpismiddag, men jag tackade nej å mina 3 ”änglars” närvaro och vi stack till McD istället. Detta med räkning är intressant här. Jag försöker öva med stella och kom på att vi denna dag gjorde räkneproblem med sådant som var relevant för oss, dvs kineser och svenskar på bussen och chicken mcnuggets på mcd. Inga äpplen och päron här inte!
Efter ”mat” i magen gjorde vi en räd på Lotus och handlade upp våra absolut sista kontanter. Vi blev utlösta av christopher ur taxin väl hemma sen.
På torsdagen skulle jag prova en ny metod, dvs ”säg-inte-hela-tiden-nej”-varianten. Men för att detta skall funka ordentligt så betyder det att barnen först måste vilja göra något. Och jag som otroligt rastlös mor har ju hela tiden planer, så mina barn behöver inte ens vilja önska något. Så, istället för att säga att ”idag skall vi göra detta”, så frågade jag vad de ville göra. Detta resulterade i en förmiddag av innelek och en mamma som lite fint frågade om ingen ville gå ut och leka efter lunch. Tack och lov ville de och vi hade en mysig dag i springparken innan en kille kom och körde bort oss, 20 sekunder innan vattenspridarna började spruta. Tack för det!
Till middag vart vi utbjudna av ”gamlingarna”. Jag hade valt en kinesisk/muslim/xinjiang-restaurang. Detta kök har blivit så rekommenderat att jag ville prova. Men än en gång blev jag besviken och tycker fortfarande att kinamat inte är så speciellt. Det var dock en trevlig middag, intressant dekor och mycket mat.
Fredag stack vi en promenad till posten. När vi gick förbi vår mataffär gjorde jag misstaget att låta barnen köpa varsin film. Detta medförde såklart ett fasligt gnäll om att få se filmerna och ingen som helst lust att göra något annat. Och” tack vare” den nya approchen på vår vardag lät jag dem se en innan lunch och lovade att aldrig mer köpa film innan kl.16.
Efter lunch stack vi iväg till Peoples square för att träffa åsa, arvid och malte en sista gång. Vi lekte på lekparken som fanns där och åkte radiobilar en gång. Sen var vi tvungna att ta oss hem för att hinna till våra gäster som skulle komma kl.18. Det var dock rusningstrafik och stört omöjligt att hitta taxi och bara nästan omöjligt att få plats på bussen. Men vi knödde med alla andra och lyckades att ta oss hem. Att våra gäster sedan var en timme sena och pastan kall var inte hela världen heller, men vi var bra hungriga. Lagom till min läggdags lämnade de oss och barnen stupade lyckliga i säng.
Lördag vaknade vi upp lagom friska till en oplanerad lördag med fint väder. En sådan möjlighet får inte gå opasserad, så jag drog iväg, och de andra ville följa med, på en utflykt till Sheshan, ett berg/resort. Det visade sig att där vi tänkte ta bussen var fel, så vi fick gå en liten bit till IKEA-busshållplatsen och ta en lokalbuss istället. 7kr x 3 och säkert mer än en timme senare så kom vi fram. Vi åkte igenom stans utkanter och så kom vi till ett område som innehöll tre trädbevuxna berg/större kullar. Det var en helt annan stadsplanering i detta område med lyxvillor och stora grönområden, dvs inte normala förortsshanghai. Vi åt lite mat innan vi tog en kabinbana upp till västra berget. Där fanns en stor, vacker katolsk kyrka på toppen (inte så speciell inuti, men pga omgivningarna var säkerligen 7 brudpar där och fotade sig), ett observatiorie som vi struntade i och en lekpark för barn och vuxna. Barnen hade jättekul på parken med att mata apor och klättra på grejer. Det var förvånansvärt lite kinesiska barn där men ett stort antal 20-åringar, som hade lika roligt som mina barn. Ibland är det befriande med kinesernas ”barnslighet”. Men tjejer som fnittrar i 25-årsåldern kan tyckas lite konstigt fortfarande.
Första buss hem som skulle förbi vår hållplats tog vi, med tanken att inget kan vara värre än utresan. Men det kunde det faktiskt! Det tog drygt 1,5 timme att komma hem och halva resan hade jag en kines som stod bredvid mig och hostade mig i huvet. Förkylning i detta land är inte en privat grej. Men jag hade ialla fall sittplats och får vara lycklig för det. Vi åkte igenom väldigt intressanta ställen på denna linje. Bla ett stort område med säkert 100 västerländska, stora villor som hade blivit ett kinesiskt område istället. Och det var sådan påtaglig skillnad; tvätt överallt, stora banderoller, restauranger i nedre botten, skräpigt.
Idag gjorde jag ett nytt bejublat framträdande med en trudelutt till kören som sjöng.
Efter mötena blev vi hembjudna till Jimmy Neil, felix kompis, med familj. God mat och skönt att komma bort. Den bästa middagsbjudningen är den spontana. Fram för fler sådana.
johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar