Filmsnutt, Brutalt uppvaknande 07:45

Måndag 25 februari 2007

Idag har varit en spännande dag på många sätt. Vi började med att gå till tygmarknaden. Där finns det massa bås med olika tygsorter; kina-, kostym-, skjort-, fuskpäls- och silkestyger bl.a. Denna dag var vi på jakt efter skjortbås. Min kära bror på väg till Berlin har skickat med sin favvoskjorta à 800SEK. Denna skall nu en handlare på 3:e våningen kopiera i 5 ex och leverera för 70kr/st. Vi valde det tjockaste tyget och det blir nog jättebra om han gör vad han ska. Och då kan det väl vara värt 70kr? Jag tror nog att det är dit jag får gå för att få några kläder som passar. Jag har redan nu ikväll planer på att lämna in mina skjorts och sommarbyxor för multiplicering. Jag lovar att skriva om emils resultat och då kan vi kanske sätta upp en liten business…

Efter detta roliga möte så gick vi norr ut. Efter ett tag mötte vi en skola på vad vi förmodade lunchrast. Vi var också hungriga och bestämde oss för att följa efter ungdomarna. De tog oss till en matgata med massa olika små stånd. Och vi ställde oss i kö på de ställen det fanns många ungdomar (många folk måste ju betyda att det är gott eller prisvärt eller i bästa fall båda två samtidigt!). Vi fick ätit stekta smådumplings, äggpannkaka (tortillasbröd med ägg på) och riswook. Det var gott och vi blev alla mätta för 14kr plus bananer. Barnen ville ju hellre ha McD, men vi vuxna i familjen har börjat en bojkott. Våra midjor klarar nog inte mer pommes frites och milkshake nu. Med en gemensam ansträngning skall vi nu försöka äta bättre på egen hand. (Vår ayi är ju äntligen tillbaka och hon lagar ju alltid bra mat, om än kanske lite mycket jordnötsolja. Men efter att ha pratat med många i församlingen som inte låter sina ayis laga mat alls pga att de inte kan laga god mat, så förstår vi att vi även i detta fall är välsignade och struntar i att nämna något om oljan till henne.)

Efter lunchen så gick vi vidare norr ut. Och då kom vi till vad som benämns gamla stan. Det var ett helt område med bara gamla hus eller ruckel som sanningen skall fram. Men så intressant. Bara gågator och små, slitna ställen. Om någon såg dokumentären i januari om shanghai, så var det samma saker jag såg nu. Det var jätteintressant. Men jag kunde inte riktigt med att ta upp kameran och fota all, i västerländska ögon, ”misär”. Jag får göra det nästa gång. Men jag upplevde bara lycka där inne bland de som bodde där.

Det är lite svårt att veta vad man skall göra när hela familjen är hemma och leker och ayin håller på att laga mat och städa. Så idag tog jag cykeln bort till christophers skola (han börjar på fredag). Där har de en halvstor fotbollsplan i konstgräs med en löparbana runt. Där har jag bestämt att jag skall springa. Det finns ju inte riktigt någon skog att springa i här, att springa i parken känns lite konstigt (fast man kan faktiskt motionera hur man vill där, varje dag häpnar jag över vad folk gör offentligt utan att skämmas) och att jogga på gatorna runt omkring skulle kännas ännu konstigare. Så skolan får det bli. När man cyklar in får man en liten lapp som man lämnar tillbaka på utvägen. Om jag tror rätt så är det för att minska cykelstölderna. Det känns faktiskt tryggt. Men jag låser ändå. Jag lyckades springa några varv innan jag kroknade helt. Efter lite smågympa på marken så försökte jag springa ett varv med killar som hade en gastub på ryggen (jag undrar vilken utbildning de går). Jag orkade att hålla samma tempo som de i ett halvt varv. Så jag har nu insett att jag är i riktigt uselt skick. Men som de säger: the only way is up, baby.

Vi blev serverade vår favvomat idag; kött i svart sås. Jag skall lära mig att laga det. Men vi har blivit hårda på en grönsak i magen för barnen. Stella går hyggligt. Hon säger alltid att det var gott, men när man bjuder en till så avstår hon. Felix däremot… Han valde idag att sitta 2 timmar vid bordet ömsom gråtandes ömsom skrikandes. Han totalvägrade att äta den lilla wookade salladsbiten. Tre gånger kom den in i munnen och tre gånger kom den ut. Jag vet inte riktigt hur man skall göra i sådana lägen. Jag kan faktiskt inte tvinga i honom den. Det är ju han som måste tugga och svälja. Hur skall man göra egentligen? Han struntar blankt i alla hot om allt han inte får göra. Han tackar nej till godis och glass. Men det slutade med att han fick lägga sig. Så imorgon har vi en kille som vaknar med tuppen! Och imorgon när jag är grönsaksansvarig på en middag vi blev bjudna till så tänker jag ta med lite gurka också. För det går ner, liksom rivna morötter. Men det var nog allt också.

Vi har varit på två riktigt trevliga middagar och en kul lekdag. I torsdags så var vi hos Hoskins. En familj med 5 adoptivbarn som uppfostras på engelska och kinesiska. Det var en jättekul familj och barnen lekte jättebra. Det kändes roligt.

I fredags var vi med sara, brian och cali på jing’an park och lekte. En jättelekplats för 5kr/barnet. På alla ställen där det kan finnas mat så går kasper omkring och tigger. På lekparken såg jag hur han stack handen mellan ribborna bakifrån på en bänk för att komma åt popcornburken de gömt bakom ryggen. Han skall absolut ha saker att äta.

I lördags så var vi på fejkmarknaden och köpte kepsar till chrisopher. Det är ju vår här med över 10 grader varmt varje dag och det lilla hår han har gör att han bränner sig ordentligt. Därav kepsar. Och när de kostar 25kr/st så kan man ju köpa ett gäng, eller två i alla fall. Vi köpte visitkortsbok också. Det är ju så att här så träffar man så mycket folk att alla har visitkort att ge bort, istället för att hålla på att lägga in nummer i mobilen eller skriva in i en adressbok. Det kändes lite konstigt i början, men det är riktigt smidigt. De riktigt avancerade korten har en liten karta bakpå, med gatnamnen både i pinjin och kinesiska tecken. Då kan man bara räcka fram det till taxichaffisen och sedan sluta tänka. Eller så kan man göra som jag, undra om han verkligen tar den bästa och kortaste vägen? Är det en sådan som lurar turister? Är han hederlig? Kommer han att köra iväg med mina grejer i bagageluckan?

I söndags var vi på middag hos stellas primärfröken, crowell. Det var jättetrevligt. De var en glad familj med lite äldre barn. Vi skrattade och spelade spel. Alla hade kul. På fredag skall christopher åka gocart med dom.

Till varje middag vi blivit bjudna på har jag gjort choklad/havrebollar. Pga kakaobristen i detta land så har jag gjort med oboy istället. Men det blir ju bra och de har alltid varit uppskattade. Lite svenskt bakhantverk! Stella och felix är hejare nu på att rulla i kokos.

En intressant sak som funnits nu under nyår är frukt i finförpackning. Nyår är en familjehögtid och det verkar som att det äts mycket frukt. Och då kan man köpa äpplen, apelsiner och kiwis i en röd kartong med genomskinligt lock. Varför vill man ge bort 20 stycken kiwis i presentask med matchande papperspåse?

johanna

dagens rekommendationer/ inget kinarelaterat över huvud taget

till alla med barn i lagom ålder och som, liksom jag, har god musiksmak: ola lindholm har gjort två barnskivor, "myror i brallan" och "världens bästa skiva" (kanske har han gjort fler, men dessa har jag) och de är jättebra. skön musik med text och avsaknad av smurfröster. finns säkert att låna på ditt lokala bibliotek.

till alla som ärvt ett gammalt rivjärn: köp ett nytt. det kommer att förgylla ditt rivande! :)

johanna

Filmsnutt, Folksamling kring våra barn som äter fruktpinnar

Onsdag 21 feb -07

De säger att ikväll är det nyår igen. Ikväll skall alla businessmän fyra av raketer för sina företag. Det har börjat här så smått med fyrverkerier och billarm. Denna gång skall jag väcka barnen. Det är dock lite småsvårt att få dem att somna. Men lite lagom med fyrverkerier känns mysigt och stör mig inte vid insomningen. Sägnen säger att det är ett monster i bergen som är rädd för höga ljud och färgen röd, som f.ö. uttalas hong-sö på kinesiska. Lite lär jag mig.

I måndags, första dagen på ledigheten, så tänkte vi att vi skulle gå på akvariet. Vad vi inte tänkte på var att det finns ganska många kineser här som tänker ungefär samma sak. Det var knökfullt vid tunnelbanestationen och runt omkring, akvariet ligger vid tv-tornet, en av de stora turistattraktionerna. Vi gjorde det kloka beslutet att gå en annan dag. Barnen var dock jätteledsna. Men blev snabbt på bättre humör när vi berättade att vi istället skulle gå och köpa lego. I en 7-våningsgalleria bredvid har de en leksaksaffär längst upp med fusklego. Vi köpte var sin borg till stella och felix, prinsess och riddare, som chrisopher och jag med stor möda satte ihop efter hemkomst. (det ironiska är ju att de tog isär dem så fort vi lämnat lekrummet i princip och blir pyttebitar. Varför köpte vi inte duplot? (jo, för att det fanns bara en grej duplo och massor med kul grejer smålego))

Tisdag förmiddag spenderade vi med att bussledes ta oss till och från carrefour. Det är det enda stället som har stor burk med lagom dyr sylt. Som alltid så passar man på med annat också. Men barnen klarade bussen galant. Så fort man kommer med barn på kommunala färdmedel så reser sig folk upp, precis som hemma för gamla människor. Det känns dock konstigt när 60-åriga tanter reser sig för mig och Kasper.

Eftermiddagen tillbringade jag på moped. Och överlevde dessutom. Mopedkörande här är lite mer krångligt än vad man kan tänka sig. Man behöver ha koll på bilar från 2 håll, på andra mopeder och cyklar och på gångtrafikanter från alla håll. Halvt livsfarligt. Men jag var nöjd när jag klarade min första vänstersväng. Dock intar jag en liten försiktig position och försöker att ha en kines framför mig. Då gör jag som han och hoppas på att han vet vad han pysslar med. Men till downtown var det längre än vad jag tänkte mig. Det tog evigheter. Jag han t.o.m. med ett stopp för att titta på traditionell drakdans, tyvärr inte så imponerad (västerlänning!). Jag kom ialla fall till min affär, gjorde ett försök att prova jeans och fick ena paret till låren, det andra stannade på vaderna! I min enfald trodde jag att jag skulle kunna köpa kläder här och tog med mig lagom med kläder, dock bara ett par jeans, och födelsedagspengar. Vad jag inte tänkte på är att de flesta kineser inte ser ut som jag. 32” är det längsta som finns på Levi’s affären. Och ingen annan stans har jag hittat längre. Långa människor jag frågar bara skakar på huvudet.

Idag har vi varit Turister, och kanske t.o.m. dumma sådana. Vi hade goda intentioner, men hittade inget billigt matställe och åt vid attraktionen (the bund, gamla hus vid vattnet). Maten kostade 74kr och var jättedålig. Inte värd mer än 24kr. Sedan gick vi upp på strandpromenaden och blev huvudattraktionen för hundratals turister från andra delar av landet. Första till tionde personen som kom fram och ville ta kort tyckte jag var söt och det kunde jag väl bjuda på. Efter det blev det bara jobbigt. Barnen ville inte alls le längre och så fort vi stannade så kom folk upp och ställde sig bredvid, inte bara en utan tjugo. Det blev faktiskt lite ohållbart tillslut. Det var ju inte jag som var huvudattraktionen, men det var för väl att jag hade min nya snygga jacka på mig. J Detta är första gången som jag tycker att det var jobbigt att bli uttittad. De kan inte göra det på ett snyggt sätt.

Efter fotografistunden så gjorde vi nästa turistgrej. Ett fånigt tåg i en tunnel under vattnet till andra sidan. Det var en liten ljusshow och smaklöst är nog rätt ord att beskriva det hela. Men barnen tyckte att det var kul och lite spännande.

Eftermiddagen tillbringade vi i vår park istället. Där är det lite mindre folk. Det finns också en liten konstgjord bäck där som är kantad med stora stenar som barnen tycker att det är jättekul att leka på. Men även där dök det upp kameror och folk som ville ta kort tillsammans. Det kom en kvinna med världens största lins som tog hundratals kort. Min och andra utsattas fråga är denna: vad gör folk med korten sedan? Visar de korten för andra och säger här är jag och några utlänningar? Får vi kanske också en plats i deras fotoalbum? Ungefär som svenskar på Madame Tussaud’s?

Johanna

Filmsnutt, Dagen efter nyår

Söndag 18 februari 2007

Ja, då har jag blivit döv. Kinesiska fyrverkerier är inte att leka med. Speciellt inte om de smäller av precis utanför fönstret. Det fanns två sorter av fyrverkerier. De som smällde av vid nionde våningen och de som smällde vid tjugonde. Och av någon anledning så stod alla och smällde sina fyrverkerier precis i hörnet av vårt hus, inte på den stora gräsmattan i mitten. Samtidigt kan jag tro att våra trädgårdsskötare här var glada för att de lätt kunde sopa upp den absurda mängd smällda papper vi såg i morse. Det låg ett tjockt täcke av rester. Buskarna längs med huset såg ut att ha fått röda blommor, men det var också bara papper. Men ljudnivån var något jag aldrig upplevt förut. Det höll på att smälla lite av och till hela kvällen. Tillslut blev det lite småtrist att titta, eftersom alla grejer var av samma märke. Vi spelade spel med barnen och sedan kollade vi lite på tv. Men till 12-slaget så vaknade jag. Det var ett otroligt oväsen. Helt absurt. Vi kunde inte se så mycket eftersom det bara är höga hus runt omkring. Men ljudet det studsade fint mellan husen. Och röken låg tjock och det var svårt att se en längre sträcka.

Och sen höll det på hela natten. Och imorse när vi behövde gå upp kl.06.30 så var det fortfarande folk som höll på att smälla. Jag undrar om hänsyn är ett ord som existerar i detta land.

De säger att vi kommer att få uppleva en kväll som denna igen på onsdag. Då är det fyrverkerier för alla företags välgång och eftersom vi bor i ett företagstätt område så kan vi nog få glädjen att uppleva detta igen. Jag funderar starkt på att ta upp barnen och gå ut då. Det kan ju vara en upplevelse för dem också. Största anledningen till att vi gick och la oss tidigt var ju att vi skulle upp tidigt idag och så skulle jag hålla tal dessutom. Jag tänkte att jag kanske gör det lite bättre någorlunda utvilad.

Det var inte så mycket folk idag, tack och lov. Det är första gången jag talat på engelska offentligt och det är lite läskigt. Speciellt när man är gift med en språkbegåvning och folk tror att jag skall vara likadan. Men jag klarade mig bra och fick min beskärda del av uppmuntrande kommentarer!

Vi fick middag idag av en härligt laid-back familj. Jag fick också låna en bänkugn, så nu kan jag baka kakor, göra ugnspannkaka och eget bröd. Där sparade vi 500kr! Men falukorv i ugn får vänta tills vi igen sätter fötterna på svensk mark. Jag undrar om man kan äta ugnsbakad fisk här utan att dö av diverse förgiftningar. Hur mycket tungmetall har de i sina floder?

Johanna

Fredag 16 feb -07

Det har varit en lycklig vecka. Barnen har varit glada och fått leka med många. Vädret har varit fint, men kallt. Men vi har ju våra vinterjackor kvar och är varma. Stella har lärt sig att säga många ord och jag har lärt mig några färger och att räkna till tio på kinesiska, med undantag av siffran fyra och tio, som låter förrädiskt lika och omöjliga att uttala rätt. Demi bara skrattade och sköt ner mina försök. Vi har inhandlat lite play dough och är glada för att ha en kreativ leksak i vårt leksaksfattiga hem. Jag trodde ju att det skulle finnas drösvis med bra kvalitetsgrejer här till ett lågt pris. Faktum är ju att det mesta vi har hemma är ”made in China”. Men det verkar som att alla bra grejer lämnar landet. Kineser är inte så vidare kvalitetsmedvetna. Jag saknar Duplot massor och kanske måste jag inse att behovet är större än min besvikelse över att det är nästan svenska hutlösa priser.

Idag var vi en stund på play-date. Och till min lycka så upptäckte vi att det går en buss förbi förorten där de flesta bor och förbi carrefour och förbi vårt hus. Det tar inte längre tid än en taxi, men kostnaden är mindre än 10%, dvs en bussbiljett à 2kr. lycka! Nu kan jag snåla riktigt, förutom i rusningstrafik. Då undanber jag mig själv och 3 hysteriska barn i en knökfull buss.

På eftermiddagen var jag en sväng på en pärlgrupp. Swedladies anordnar diverse intressanta(!) grupper för kvinnor som inte jobbar. Bl.a bokcirklar, mahongspel, feng shui-grupper och så pärlgrupper. Det var ett gäng i medelåldern (+/-) som satt och gjorde pärlhalsband i diverse designer. Pärlor är visst billiga här och de hade alla olika tips på att göra snygga och intressanta halsband. Jag kände nog att jag inte blev direkt såld på idén. Pyssel och jag är inte bästisar.

Vi har nu också fått 2 st tjocka ikeamadrasser. Kan vara intressant för er som planerar ett besök! J

Christopher har köpt en elcykel och kör gladeligen runt i stan på den. Dock inte när det regnar, då vår kakellagda uppfart blir snorhal, liksom det vita på övergångsställen.

Idag var ayins sista dag innan hennes nio dagar långa nyårssemester. Jag inser att jag kommer att vara överlycklig måndag 26:e, när hon är tillbaka. Det är jobbigt att laga mat 2 ggr varje dag. Det tyckte jag redan hemma, där det faktiskt finns falukorv att tillgå. Tänk på det nästa gång inspirationen sinar!

Vi har hittat en drog, som dock snart är slut. Christopher köpte första säsongen av ”studio 60”. En bra show som vi förgyller våra barnvaktslösa hemmakvällar med.

Johanna

Filmsnutt, Fyrverkerier hela natten

Vi kommer skriva om nyårsfirandet lite längre fram. Nu är vi mest trötta eftersom det är mycket svårt att sova när hela stans billarm går samtidigt som 20 miljoner kineser drar iväg raketer.

Filmsnutt, Kasper bråkar med mamma inför publik

Filmsnutt,Färsk pasta (nudlar)

Filmsnutt, Dansanta barn

Filmsnutt, Kasper sjunger julsånger och äter

Trespråkig ung svensk finnes

Vi kan nu meddela att vi har en trespråkig son. Jo det är faktiskt sant, han är lika flytande på svenska som engelska eller kinesiska. I och för sig så kan han inte särskilt många ord på något språk. Vi upptäckte fenomenet när vår mathjälp kom häromdagen och Kasper (19 månader) helt naturligt sa Nie Hau. Vi hoppade alla till och Shu Tsen började skratta. Nu kan man säga bye bye, tsai chen eller lika gärna hejdå, han svarar så glatt på rätt språk. Stellas bästa kompis här heter Demi och har kinesisk mor och en chilensk pappa. De kommunicerar på bästa sätt och Stella lär sig mer och mer för var dag. Demi har en lillebror i Felix ålder och när de båda var här och lekte i förrgår så pratade Felix på som vanligt på svenska. Stella kom in och sa åt Felix på skarpen att han måste prata engelska. Felix växlade då obehindrat till engelska genom att säga ”oushish shwashi woo oughtjo dinosaurie” när han pekade på sin egenhändigt ritade dinosaurie. Vi hade turen både jag och Johanna att vara inom hörhåll när detta hände. Ibland är det galet kul det här.

Christopher

Comments

Det är jättekul när ni lämnar små kommentarer till oss om våran blogg. Däremot så kan vi inte svara er om ni inte skriver in er e-postadress.

Christopher

Zodiac Kalendern

Klicka på länken så får ni veta mer än ni behöver om den så kallade Zodiac Kalendern. Stort tack till Joel för att han skickade den här länken till oss.

Christopher

1+1=3

Vi är just nu i de absolut sista dagarna av hundens år. Hundens år är ett mycket bra år för att gifta sig. Detta innebär att det överallt pågår bröllop runt om i stan, för ska man gifta sig så vill man hinna före grisen kommer. Överallt ser man limousiner med enorma blomarrangemang fasttejpade på motorhuven. Och som under alla kinesiska festligheter så avfyrar man en hel del fyrverkerier, och tro mig om jag säger att våra numera förbjudna kinapuffar inte riktigt tål en jämförelse, i samband med att brudparet lämnar festlokalen för att påbörja sin bröllopsresa. Sen är det faktiskt rätt bråttom ifall man vill ha ut fördelarna av nästa år, grisens år, vilka bland annat innebär att det är ett mycket bra år att föda barn. Hela den här djurkalendern har en cykel på tolv år, tyvärr kan jag inte än meddela vilka djur som ingår utöver hundar och grisar. Allt vi egentligen vet är att på lördag kväll så brakar hela helvetet lös i en enda stor explosion. Vi har sett annars mycket städade grannar lasta ur låda efter låda med mycket skräckinjagande fyrverkerier ur sina lyxbilar. Hela stan håller på att ladda för lördag kväll. Det hänger röda lanternor överallt och de flesta väggar och pelare är klädda med guldfärgade tyger. Nåja vi välkomnar grisen med allt vad det innebär, men vi tänker inte trolla fram fler syskon till Stella, Felix och Kasper. Men ni som har en bula på magen kan känna er nöjda med att pricka in grisens år för leverans.

Christopher

Måndag 12 februari 2007/ momsdag

Ja, jag är inte gjord för att bo här. Jag tycker inte om prutandet och jag tycker inte om att bli lurad. Och dålig kvalité är jag inte heller fans av. Fast god mat uppskattar jag ju förstås och billig hemhjälp är varje familjs dröm. (sossarna kanske borde göra studiebesök här…(men låt bli att skicka politiska inlägg nu!)) Allt som vår ayi lagar är fantastiskt gott. Vi har minskat ner antalet rätter på bordet till en kötträtt och en grönsaksrätt. Det blev lite mycket med en kötträtt, 2 grönsaker plus en soppa. Och så ger det ayi mer tid till städandet. Jag hör när jag skriver hur sjukt det låter, men det är himmelriket. Inte undra på att folk med bra betalda jobb stannar här. Vi är faktiskt de enda fattiga västerlänningar jag träffat. Alla jobbar ju med bra löner. Ingen som studerar med en hemmafru. Men jag är lycklig.

Det som hänt sedan sist är att vi har lekt med jakob och hans familj, alexandra, halil och elias, igen innan de åkte vidare till sverige. I något liknande en lagerbyggnad hade de smällt upp världens lekanordning med rutchkanor, rör och massa roligt. Det var kul bara att titta på ställningen. Barnen var svettiga och glada 2 timmar senare då tiden gick ut. De hade många intressanta skyltar överallt inne i lekutrymmet. De är verkligen inte duktiga på engelska och felen på skyltar överallt är många och roliga.

Vi har ljugit in felix i småland på ikea. Han var lite beskymrad först, men gick med på det för att vi lurades bara. De har ju 4-årsgräns här och han fyller i april. Det är nog fler som gjort så, hoppas jag. Annars får jag dåligt samvete. Men vi fick shoppat en del och nu har vi också en matta i vardagsrummet och glas som inte välter varje måltid. Plus bestick i stål och inte lekvarianten i plast. Och en högre stol till Kasper. Han höll på att utveckla ett fruktansvärt bordsskick ståendes på en vanlig stol.

I söndags försökte jag mig på att vara vikarie i stellas klass. 4 barn, en som inte förstår engelska och en med en bokstavskombination. Det var intressant.

Idag försökte jag handla jacka och leksaker på fejkmarknaden, men som sagt, jag har svårt för systemet och lyckades inte. Men vi hade en mysig stund i en Fuxing park, med lite karusell och målande av fönsterkonst. Och så fick jag mitt hår klippt, här där jag bor, och det kostade mig 20kr. De höll på i en timme med schamponering och klippande. Så som frisören höll på så tror jag att arbetsskador är vanliga här i denna yrkesgrupp. Det såg mer ut som ett gympapass i sidböjare. Schampotjejen gick runt i kostym och 2 nummer för stora svarta högklackade lackskor.

Oreos finns här. Den kinesiska billiga fuskvarianten, en halvbra kopia och riktiga importerade. Det är himmelriket. Snigelkexen finns också i smaken sjögräs.

Och så var det det där med toaletter. Oftast är det ett hål i marken. Det är ju ett intressant fenomen i sig. Men oftast så låser folk inte dörrarna. Och ingen bryr sig om man går in i deras öppna bås. Inga hårda ord eller förlåt. Jag trodde att toabesök var en privat angelägenhet.

Sen tror jag att okunskapen om hur man gör med en västerländsk toastol är ganska utbredd. Häromdagen så var vi på mcd och jag hittade en damtoalett med sittringen uppfälld, porslinet var väldigt smutsigt. När jag fällde ner sittringen var den otroligt blöt och även locket. På golvet var det blött bakom mittlinjen. Min gissning är att någon ställt sig på toan och kissat. Det hade varit en syn.

johanna

Film, Joels film om broderlig kärlek

Det här har inget med vår kinaresa att göra, men jag kan inte avstå att promota den här vackra lilla filmen om splittring i familjen. Notera dekoren.

Christopher

Filmsnutt, Så här bor vi

Filmsnutt, Felix berättar sanningen

Trafik 2.0

Jag har under några dagar gått omkring och försökt samla intrycken kring trafiksituationen här i Shanghai. I en stad med omkring 20 miljoner innevånare, som ständigt försöker höja sin levnadsstandard till nivåer liknande övriga världens storstäder, blir situationen inte helt fri från problem. När jag promenerar längs gatorna så blir jag som svensk snabbt irriterad på den totala laglösheten bland bilisterna. I Sverige är en fotgängare på ett övergångsställe kanske det mest heliga vi har, med dryga böter och indraget körkort om en bilist ens tänker tanken på att korsa gatan medan någon befinner sig på zebraränderna. Om det skulle finnas något heligare än detta så måste det vara kombinationen förälder och barnvagn som tar sig över vägen. Hemma tar man steget ner från trottoarkanten och spänner blicken i närmsta bilist för att skapa kontakt och med detta förklara att nu är det jag som går över och du som stannar. Det här vet ju alla. När jag första gången klev ut på asfalten, när det slagit om till en grön variant av herr Gårman, med familjen i hasorna så tog jag givetvis kommando över situationen, spände ögonen i närmsta bilist och började gå över övergångsstället. Istället för att stanna så gasar han på och kör förbi mina ben med endast några centimeter mellan bilen och ett kristallklart benbrott. Hade det inte varit för att han redan försvunnit ur mitt räckhåll så hade jag inte kvävt reaktionen att sparka in båda dörrarna på passagerarsidan. Riktigt ilsk vänder jag mig till Uwe som ler och säger att: Näe det funkar tvärt om. Fortfarande ilsk frågar jag vad han menar. Jo, om du får ögonkontakt med föraren så vet han att du sett honom och då kan han köra. Numera så har jag vant mig. Det absolut bästa sättet att ta sig fram i Shanghai till fots är med ett par väl synliga 70-tals hörlurar och blicken bortvänd från annalkande trafikanter. Man måste helt enkelt ha mycket bra perifert seende för att överleva i Shanghai. Ett större hot mot liv och hälsa än bilisterna är nog ändå mopedisterna och cyklisterna, särskilt de med hybridcyklar som sköter framdrivningen dels med vanlig pedalkraft och dels med elmotor. När du blir passerad av en sån, som i 30 km/h helt ljudlöst blåser förbi, så blir man inte lite rädd första gångerna. För att avhjälpa den tröstlösa trafiksituationen, har man satt upp skyltar på de större gatorna som innebär att cyklar och mopedister icke göre sig besvär. Dessa väljer då inte en annan väg, utan tar det självklara valet att fortsätta sin färd på trottoaren bland fotgängarna. När inte fotgängarna håller sig undan så tutar man högt och ihärdigt tills de flyttar på sig. Man känner sig aldrig så levande som när en kille på en Eu-moppe dundrar förbi i tjugofem knyck på trottoarkanten när han fraktar tio gasolflaskor på en egenhändigt ditsvetsad lastanordning.

Taxiresor är i sig en bitterljuv upplevelse, då resorna är mycket billiga, men samtidigt direkt livshotande. De som har pengar här i Kina, och det är många, skaffar sig en chaufför som kör betydligt lugnare och dessutom i betydligt säkrare bil. En chaufför med en amerikansk minivan går lös på i runda slängar tolvtusen spänn i månaden. Han kör dig till jobbet, fräser iväg frugan till hårfrisören och när ni inte använder bilen sitter han och sover tillbakalutad i sin förarstol. Enligt bekanta försedda med bil och tillhörande chaufför, så vänjer man sig ganska fort med tanken att det nere på gatan sitter en kille i en bil och väntar, samtidigt som man själv sitter och tittar på några Seinfeldavsnitt på eftermiddagen. Men trots att vi numera håller oss med hemhjälp, så har vi helt enkelt inte råd med denna lyx. Vi fortsätter vårt äventyr med Shanghais färgglada taxibilar.

Fast själv så håller jag för fullt på att införskaffa en hybridcykel för att med den göra de andra galningarna sällskap på gator och trottoarer.

Christopher

Onsdag 7 feb -07

Lite smått så infinner sig det någon sorts vardagsliv för oss. Jag är ett stort fan av vardag och är inte alldeles ledsen för detta faktum. Det enda lite småkonstiga är tanken på att det skulle vara bra mycket lättare i Sverige om det enda jag gör är samma saker, dvs laga mat och leka med barnen. Men de lär sig saker hela tiden. Idag är första gången som de båda talar engelska och berättar vad de heter. Också första gången Stella automatiskt säger ”che-che” (kinesiskt tack) till en kines som gjort sig förtjänt av detta ord. De har också hittat kompisar i våra grannars kusiner som ofta kommer förbi. Det är en tjej i Stellas ålder och en kille i Felix ålder (och en 12-årig tjej som tycker att kasper är världens sötaste)! Kunde det bli lyckligare?!? Felix fattar fortfarande inte att ingen förstår, men Stella har börjat med teckenspråk och kommer och frågar vad ord heter på engelska. Detta värmer en moders hjärta.

I måndags kom lekparkssvenskarna på lek och middag. Vi hade jättetrevligt och bestämde ny date innan de åker vidare på sin semester. Felix var helt överlycklig över att träffa Jakob. Och de plus Stella sprang runt i parken och lekte fantastiskt i två timmar. Det var svårt sedan att få dem lugna nog att inte riva lägenheten.

I tisdags försökte vi hitta en billig affär. Den var dock för långt bort för barnen och mig, så vi stannade på vår gamla park. Där kom en kille fram och frågade om han fick ta kort på kasper. Visst. Det var ju trevligt att han frågade. De flesta bryr sig inte om det och inte är de så diskreta som de tror. På vägen hem hittade vi en till lekplats nära vårt hus. Den hade fler lekgrejer och vi döpte den till fisken, pga av en benbrytarfisk som finns där. Felix gjorde en schysst vurpa och slog huvudet i en kant, med påföljande bula. En kines där tog sin hand, tryckte den på bulan och gjorde en cirkelrörelse. Jag fortsatte och detta gjorde att han inte hade någon bula längre. Han masserade bort den, typ.

Idag onsdag har vi varit på playdate med amerikanerna. Vi var hemma hos en mamma som bor ute i villaområdena. Och oj vad fint det var. Men vår vana trogen att städa över allt gjorde att Stella inte kunde hejda sig från att gå lös med våtservetter på deras rutschkana.

Efter en lycklig lunch på McD så skulle vi handla lite på affären. 2 timmar och 3 olämpliga önskningar om toalettbesök senare lyckades vi att ta oss ut på gatan och tack vare snälla människor få tag i en taxi. Med bara hälften av ingredienserna till chokladbollar, men med en fotboll och clementiner stora som golfbollar, så kändes shoppingen inte helt bortkastad. Jag hittade dock inte mina 90-öreskex jag köper här nere på gatan. Jag vill ha sesamsmaken. På carrefour hade de bara de andra smakerna, dvs curry, kyckling, räkor och snigel. Inget av de kändes som ett lämpligt alternativ, dessutom kostade de 1kr. (!) J

Middagen som ayin lagade idag var jättegod. Jag har nog insett att matlagningsångesten jag slipper med henne här som kock är nog också värt några kronor. Vi håller på att fundera fram och tillbaka på om det är vettigt att ha henne här. Men till dagens middag, en suverän höjdare med en helskum och god grönsak, soppa och ris med kött i sojasås, hade hon inhandlat ingredienser för 16,30kr. Vet man hur man skall tillreda de kinesiska råvarorna så blir det inte så dyrt.

Johanna

Söndag 4 feb -07/även Christophers födelsedag som glömdes bort

De senaste dygnen känns det som att jag försummat min familj i strävan efter att få ett fungerande hem. Men nu är det mesta på plats och jag känner mig igen harmonisk och lycklig. Lär sig barnen att äta varma grönsaker så finns inget mer att önska.

Fredagen bestod i att packa ihop korttidslägenheten och flytta över alla prylar. Väl här så var det ju inte städat någonstans. Och skräp i varje låda (och de har fantastiskt många här). Och inte ingick det sängkläder och sänglinnen heller. Så jag fick åka och införskaffa sådant för första gången i mitt liv. Det är sådant jag i vanliga fall är för snål för och är glad att jag fick när vi gifte oss eller när jag kan få någons gamla. (jag skall sluta vara snål när jag kommer hem...) Jag köpte en del lokalt och resten på ikea. Hem från ikea fick jag ingen taxi (det känns som en mening jag aldrig kommer att yttra i sverige) utan fick åka kommunalt och gå hela vägen från tunnelbanan med allt införskaffat (fast där kom nog lite snålhet in. Jag kan ju inte åka nästan hela vägen hem för 3kr och sedan ta en taxi för 11kr den sista ”korta” biten.). Men jag kom hem och vi fick lagt barnen. Men innan någon hoppade i säng så fick fötterna tvättas med våtservetter. Det var fortfarande en lägenhet med skor på.

Hela lördagen städade jag och ayin (vår 15kr/timmen hemhjälp). Och till slut efter mycket slit och skrubbande på knä så kunde jag ta av mig mina skor och anse att vårt lägenhet var ren och värdig. Lördag kväll var en fantastisk stund i att sitta och njuta av renhet. När man upplevt motsatsen är det så påtagligt. På eftermiddagen fick jag även en hel resväska med köksgrejer från en tjej som flyttar hem till sverige efter 15 månader här för åhlens. Och vi tackar ju för allt vi kan få och slippa lägga pengar på. Så nu har jag dubbletter i... potatisskalare.

Efter morgonmötena idag fick vi middag av en familj med son i sverige, Ä. Jones. Det var trevligt. Och så fick vi 3 nya middagsbokningar för nästa vecka. Det var faktiskt lite absurt. Vart vi gick så fick vi en inbjudan. En tur i parken (med tusen kineser som tittar och tycker att jag är en dålig/galen mor som låter mina barn springa tunnt klädda (idag 13grader varmt)), middag, teckningsritande till födelsedagspappa följt av barbapapa, sedan var dagen slut.

Ni har visst snö hemma

When in Rome

En fyrtiofemårig kvinna smyger omkring i vårt hem, vi förstår inte vad hon säger och hon förstår inte vad vi säger. Hon kommer in och säger hej och sen börjar hon städa, diska och laga mat. Det är inte så att hon inte är inbjuden, faktum är att hon får betalt även om det inte är mycket. Hon är från landsbygden och är van att arbeta fysiskt. Hennes man har ett eget företag här i Shanghai så hon behöver egentligen inte jobba, till skillnad mot de allra flesta ayins. Det normala är att man betalar mellan 8-13 spänn i timmen. Vad Gudrun Schyman skulle säga om det är väl helt uppenbart, men som vi brukar säga: when in Rome. Vi betalar Shu Tsen 15 spänn i timmen (mest för att hon är värd det och har mycket goda vitsord). Tanken är att hon ska hjälpa oss hålla rent framförallt i köksregionen och laga lite kinesisk mat. Vi frågade vad hon hette och vår agent frågade oss vad vi ville ge henne för namn. Men hon måste väl ändå ha ett namn blev mitt svar. Jo, men vill ni inte ge henne ett engelskt namn? Vi stod på oss och fick reda på att hon hette något som låter som Shu Tsen. Det känns väl lite bättre att utnyttja en människa till saker vi själva inte orkar om vi åtminstone kallar henne vid namn. Nu måste vi bara komma på ett sätt att kommunicera så vi kan berätta vad vi vill att hon ska göra.

Christopher