En fyrtiofemårig kvinna smyger omkring i vårt hem, vi förstår inte vad hon säger och hon förstår inte vad vi säger. Hon kommer in och säger hej och sen börjar hon städa, diska och laga mat. Det är inte så att hon inte är inbjuden, faktum är att hon får betalt även om det inte är mycket. Hon är från landsbygden och är van att arbeta fysiskt. Hennes man har ett eget företag här i Shanghai så hon behöver egentligen inte jobba, till skillnad mot de allra flesta ayins. Det normala är att man betalar mellan 8-13 spänn i timmen. Vad Gudrun Schyman skulle säga om det är väl helt uppenbart, men som vi brukar säga: when in Rome. Vi betalar Shu Tsen 15 spänn i timmen (mest för att hon är värd det och har mycket goda vitsord). Tanken är att hon ska hjälpa oss hålla rent framförallt i köksregionen och laga lite kinesisk mat. Vi frågade vad hon hette och vår agent frågade oss vad vi ville ge henne för namn. Men hon måste väl ändå ha ett namn blev mitt svar. Jo, men vill ni inte ge henne ett engelskt namn? Vi stod på oss och fick reda på att hon hette något som låter som Shu Tsen. Det känns väl lite bättre att utnyttja en människa till saker vi själva inte orkar om vi åtminstone kallar henne vid namn. Nu måste vi bara komma på ett sätt att kommunicera så vi kan berätta vad vi vill att hon ska göra.
Christopher
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar