Måndag 25 februari 2007

Idag har varit en spännande dag på många sätt. Vi började med att gå till tygmarknaden. Där finns det massa bås med olika tygsorter; kina-, kostym-, skjort-, fuskpäls- och silkestyger bl.a. Denna dag var vi på jakt efter skjortbås. Min kära bror på väg till Berlin har skickat med sin favvoskjorta à 800SEK. Denna skall nu en handlare på 3:e våningen kopiera i 5 ex och leverera för 70kr/st. Vi valde det tjockaste tyget och det blir nog jättebra om han gör vad han ska. Och då kan det väl vara värt 70kr? Jag tror nog att det är dit jag får gå för att få några kläder som passar. Jag har redan nu ikväll planer på att lämna in mina skjorts och sommarbyxor för multiplicering. Jag lovar att skriva om emils resultat och då kan vi kanske sätta upp en liten business…

Efter detta roliga möte så gick vi norr ut. Efter ett tag mötte vi en skola på vad vi förmodade lunchrast. Vi var också hungriga och bestämde oss för att följa efter ungdomarna. De tog oss till en matgata med massa olika små stånd. Och vi ställde oss i kö på de ställen det fanns många ungdomar (många folk måste ju betyda att det är gott eller prisvärt eller i bästa fall båda två samtidigt!). Vi fick ätit stekta smådumplings, äggpannkaka (tortillasbröd med ägg på) och riswook. Det var gott och vi blev alla mätta för 14kr plus bananer. Barnen ville ju hellre ha McD, men vi vuxna i familjen har börjat en bojkott. Våra midjor klarar nog inte mer pommes frites och milkshake nu. Med en gemensam ansträngning skall vi nu försöka äta bättre på egen hand. (Vår ayi är ju äntligen tillbaka och hon lagar ju alltid bra mat, om än kanske lite mycket jordnötsolja. Men efter att ha pratat med många i församlingen som inte låter sina ayis laga mat alls pga att de inte kan laga god mat, så förstår vi att vi även i detta fall är välsignade och struntar i att nämna något om oljan till henne.)

Efter lunchen så gick vi vidare norr ut. Och då kom vi till vad som benämns gamla stan. Det var ett helt område med bara gamla hus eller ruckel som sanningen skall fram. Men så intressant. Bara gågator och små, slitna ställen. Om någon såg dokumentären i januari om shanghai, så var det samma saker jag såg nu. Det var jätteintressant. Men jag kunde inte riktigt med att ta upp kameran och fota all, i västerländska ögon, ”misär”. Jag får göra det nästa gång. Men jag upplevde bara lycka där inne bland de som bodde där.

Det är lite svårt att veta vad man skall göra när hela familjen är hemma och leker och ayin håller på att laga mat och städa. Så idag tog jag cykeln bort till christophers skola (han börjar på fredag). Där har de en halvstor fotbollsplan i konstgräs med en löparbana runt. Där har jag bestämt att jag skall springa. Det finns ju inte riktigt någon skog att springa i här, att springa i parken känns lite konstigt (fast man kan faktiskt motionera hur man vill där, varje dag häpnar jag över vad folk gör offentligt utan att skämmas) och att jogga på gatorna runt omkring skulle kännas ännu konstigare. Så skolan får det bli. När man cyklar in får man en liten lapp som man lämnar tillbaka på utvägen. Om jag tror rätt så är det för att minska cykelstölderna. Det känns faktiskt tryggt. Men jag låser ändå. Jag lyckades springa några varv innan jag kroknade helt. Efter lite smågympa på marken så försökte jag springa ett varv med killar som hade en gastub på ryggen (jag undrar vilken utbildning de går). Jag orkade att hålla samma tempo som de i ett halvt varv. Så jag har nu insett att jag är i riktigt uselt skick. Men som de säger: the only way is up, baby.

Vi blev serverade vår favvomat idag; kött i svart sås. Jag skall lära mig att laga det. Men vi har blivit hårda på en grönsak i magen för barnen. Stella går hyggligt. Hon säger alltid att det var gott, men när man bjuder en till så avstår hon. Felix däremot… Han valde idag att sitta 2 timmar vid bordet ömsom gråtandes ömsom skrikandes. Han totalvägrade att äta den lilla wookade salladsbiten. Tre gånger kom den in i munnen och tre gånger kom den ut. Jag vet inte riktigt hur man skall göra i sådana lägen. Jag kan faktiskt inte tvinga i honom den. Det är ju han som måste tugga och svälja. Hur skall man göra egentligen? Han struntar blankt i alla hot om allt han inte får göra. Han tackar nej till godis och glass. Men det slutade med att han fick lägga sig. Så imorgon har vi en kille som vaknar med tuppen! Och imorgon när jag är grönsaksansvarig på en middag vi blev bjudna till så tänker jag ta med lite gurka också. För det går ner, liksom rivna morötter. Men det var nog allt också.

Vi har varit på två riktigt trevliga middagar och en kul lekdag. I torsdags så var vi hos Hoskins. En familj med 5 adoptivbarn som uppfostras på engelska och kinesiska. Det var en jättekul familj och barnen lekte jättebra. Det kändes roligt.

I fredags var vi med sara, brian och cali på jing’an park och lekte. En jättelekplats för 5kr/barnet. På alla ställen där det kan finnas mat så går kasper omkring och tigger. På lekparken såg jag hur han stack handen mellan ribborna bakifrån på en bänk för att komma åt popcornburken de gömt bakom ryggen. Han skall absolut ha saker att äta.

I lördags så var vi på fejkmarknaden och köpte kepsar till chrisopher. Det är ju vår här med över 10 grader varmt varje dag och det lilla hår han har gör att han bränner sig ordentligt. Därav kepsar. Och när de kostar 25kr/st så kan man ju köpa ett gäng, eller två i alla fall. Vi köpte visitkortsbok också. Det är ju så att här så träffar man så mycket folk att alla har visitkort att ge bort, istället för att hålla på att lägga in nummer i mobilen eller skriva in i en adressbok. Det kändes lite konstigt i början, men det är riktigt smidigt. De riktigt avancerade korten har en liten karta bakpå, med gatnamnen både i pinjin och kinesiska tecken. Då kan man bara räcka fram det till taxichaffisen och sedan sluta tänka. Eller så kan man göra som jag, undra om han verkligen tar den bästa och kortaste vägen? Är det en sådan som lurar turister? Är han hederlig? Kommer han att köra iväg med mina grejer i bagageluckan?

I söndags var vi på middag hos stellas primärfröken, crowell. Det var jättetrevligt. De var en glad familj med lite äldre barn. Vi skrattade och spelade spel. Alla hade kul. På fredag skall christopher åka gocart med dom.

Till varje middag vi blivit bjudna på har jag gjort choklad/havrebollar. Pga kakaobristen i detta land så har jag gjort med oboy istället. Men det blir ju bra och de har alltid varit uppskattade. Lite svenskt bakhantverk! Stella och felix är hejare nu på att rulla i kokos.

En intressant sak som funnits nu under nyår är frukt i finförpackning. Nyår är en familjehögtid och det verkar som att det äts mycket frukt. Och då kan man köpa äpplen, apelsiner och kiwis i en röd kartong med genomskinligt lock. Varför vill man ge bort 20 stycken kiwis i presentask med matchande papperspåse?

johanna