Trafik 2.0

Jag har under några dagar gått omkring och försökt samla intrycken kring trafiksituationen här i Shanghai. I en stad med omkring 20 miljoner innevånare, som ständigt försöker höja sin levnadsstandard till nivåer liknande övriga världens storstäder, blir situationen inte helt fri från problem. När jag promenerar längs gatorna så blir jag som svensk snabbt irriterad på den totala laglösheten bland bilisterna. I Sverige är en fotgängare på ett övergångsställe kanske det mest heliga vi har, med dryga böter och indraget körkort om en bilist ens tänker tanken på att korsa gatan medan någon befinner sig på zebraränderna. Om det skulle finnas något heligare än detta så måste det vara kombinationen förälder och barnvagn som tar sig över vägen. Hemma tar man steget ner från trottoarkanten och spänner blicken i närmsta bilist för att skapa kontakt och med detta förklara att nu är det jag som går över och du som stannar. Det här vet ju alla. När jag första gången klev ut på asfalten, när det slagit om till en grön variant av herr Gårman, med familjen i hasorna så tog jag givetvis kommando över situationen, spände ögonen i närmsta bilist och började gå över övergångsstället. Istället för att stanna så gasar han på och kör förbi mina ben med endast några centimeter mellan bilen och ett kristallklart benbrott. Hade det inte varit för att han redan försvunnit ur mitt räckhåll så hade jag inte kvävt reaktionen att sparka in båda dörrarna på passagerarsidan. Riktigt ilsk vänder jag mig till Uwe som ler och säger att: Näe det funkar tvärt om. Fortfarande ilsk frågar jag vad han menar. Jo, om du får ögonkontakt med föraren så vet han att du sett honom och då kan han köra. Numera så har jag vant mig. Det absolut bästa sättet att ta sig fram i Shanghai till fots är med ett par väl synliga 70-tals hörlurar och blicken bortvänd från annalkande trafikanter. Man måste helt enkelt ha mycket bra perifert seende för att överleva i Shanghai. Ett större hot mot liv och hälsa än bilisterna är nog ändå mopedisterna och cyklisterna, särskilt de med hybridcyklar som sköter framdrivningen dels med vanlig pedalkraft och dels med elmotor. När du blir passerad av en sån, som i 30 km/h helt ljudlöst blåser förbi, så blir man inte lite rädd första gångerna. För att avhjälpa den tröstlösa trafiksituationen, har man satt upp skyltar på de större gatorna som innebär att cyklar och mopedister icke göre sig besvär. Dessa väljer då inte en annan väg, utan tar det självklara valet att fortsätta sin färd på trottoaren bland fotgängarna. När inte fotgängarna håller sig undan så tutar man högt och ihärdigt tills de flyttar på sig. Man känner sig aldrig så levande som när en kille på en Eu-moppe dundrar förbi i tjugofem knyck på trottoarkanten när han fraktar tio gasolflaskor på en egenhändigt ditsvetsad lastanordning.

Taxiresor är i sig en bitterljuv upplevelse, då resorna är mycket billiga, men samtidigt direkt livshotande. De som har pengar här i Kina, och det är många, skaffar sig en chaufför som kör betydligt lugnare och dessutom i betydligt säkrare bil. En chaufför med en amerikansk minivan går lös på i runda slängar tolvtusen spänn i månaden. Han kör dig till jobbet, fräser iväg frugan till hårfrisören och när ni inte använder bilen sitter han och sover tillbakalutad i sin förarstol. Enligt bekanta försedda med bil och tillhörande chaufför, så vänjer man sig ganska fort med tanken att det nere på gatan sitter en kille i en bil och väntar, samtidigt som man själv sitter och tittar på några Seinfeldavsnitt på eftermiddagen. Men trots att vi numera håller oss med hemhjälp, så har vi helt enkelt inte råd med denna lyx. Vi fortsätter vårt äventyr med Shanghais färgglada taxibilar.

Fast själv så håller jag för fullt på att införskaffa en hybridcykel för att med den göra de andra galningarna sällskap på gator och trottoarer.

Christopher