Thailand. Tja sådär kanske.

Ja då är vi hemma igen, känns mycket skönt. Några snabba rader om mina intryck av Thailand. För det första så tycker jag det finns bättre sätt att spendera sina pengar än att åka till Thailand. Ok, det är billigt att bo och äta, men det är inte billigt (eller miljövänligt) att flyga så långt. Vänd på budgeten och åk till Gotland och bo på lyxhotell istället. Men ska man nu nödvändigtvis åka så kan jag tipsa om att lägga lite pengar på att hyra bil så man slipper vara fast i de olika små risiga städerna. Man måste sen dubbelkolla alla tips man får, det kan nämligen vara så att en alldeles förträffligt fin ö normalt är helt stängd när ni dyker upp. Kan berätta att Koh Lanta ser ut som tamilska tigrarna dragit förbi i augusti. Koh Samui är så lungt och fridfullt att man skulle behöva pacemaker för att inte somna in helt. Trots vad alla experter på tidningarna säger och tvärt emot vad Lonely Planet tipsar så vill jag bara säga Phuket och Patong! Åk direkt dit och gläds över att du kan gå och handla i västerländska affärer och äta den mat du vill. Efter kyckling och ris i några veckor är det rätt skönt att beställa en pizza som blir levererad. Hyr en bil eller moppe och sök orörda stränder en bit bort. Men kom ihåg detta är bara om ni nödvändigtvis måste åka till Thailand.

Jag låter mer negativ än jag borde, Johanna är nog mer nöjd än jag och mina föräldrar (som fick se det bästa vi hittat) var villiga att åka tillbaka många gånger.

För min del, trots att vi haft en mycket trevlig tid, tror jag att jag varit i Thailand för sista gången. Det finns ju så många andra mycket mer spännande resmål.

Christopher

Måndag –onsdag 28-30 aug -07 / Chumphon, Pratchup Kiri Khan och Hua hin

Även paradiset kan vara outhärdligt om det inte finns någon skugga. Vi vaknade upp till en fantastisk dag. Solen strålade från havet in mot stranden, där det inte fanns ett parasoll. Helt plötsligt inser man vikten av skugga. Vi tog en trevlig morgonpromenad längs stranden tillsammans, badade bland de parkerade båtarna, packade ihop och stack vidare. Vår färd förde oss igen till Pratchup Kiri Khan, en liten stad utan något att göra enligt Lp. Vi tyckte dock mycket om stranden som var kantad med solstolar i billigaste modell, bord och parasoll. Här var det dock mer meningen att man skulle köpa mat också och äta tillsammans. Allt till bra priser och inget lur. Vi åt min favoritmat med grillad kyckling och sticky rice och hade sedan en skön eftermiddag på stranden. Vi hittade ett jättefint ställe att bo på, Sun beach guesthouse, med pool, kabelTV, fina rum och uppriktigt trevlig personal. Ibland känns det som att detta med de leende thailändarna är så påklistrat. Sen middag blev det på en restaurang på gatan med en transsexuell servitris. Stella såg att det var något annorlunda, men resonerade som så att om det fanns läppstift, så var det en tjej. Tisdag stannade vi kvar i staden och hade en lugn och skön dag med mycket bad. Vi besökte även apberget, ett tempelområde som har mängder med ”herr Nilsson”-apor som hoppar omkring. Aporna inte blyga och vi blev varnade för att ha med lösa saker, som de gärna tar. Vid foten av berget finns försäljare som säljer bananer med passerat bäst-före-datum för 20B. Dessa matar man sedan aporna med. Det räcker med att räcka fram handen, så kommer de och tar bananen ur handen. Det kändes nästan som att de var små barn och att man önskade ett ”tack” också. Barnen var förtjusta. T.o.m Stella vågade mata. Men när kasper började leka krokodil och väste och visade tänderna och en stor apa svarade med samma gest, då fick hans roliga vara slut. Kvällens val av restaurang var allt annat än en höjdare. Christopher fick råa räkor, min not-spicy soppa var oätligt stark, Inger och Bengt fick bara en rätt för räkorna var slut och barnens kyckling och ris var en soppa. Ett kul minne, men dit behöver vi ju inte gå igen! Idag vaknade vi till en härlig morgon med lugn start, pool och packning. Vi fortsatte vidare norr ut till Hua hin. Vi bor på ett fint hotell denna gång i närheten av där vi bodde när christopher hade halsfluss. Och detta med fint eller fult hotell, det man behöver är ju en säng, toalett och dörr. Vad spelar det för roll hur det ser ut? Detta dyra hotellrum ger oss ju bara en annan känsla, allt annat är ju samma, dvs jag kan sova och duscha. Så frågan är hur man skall välja. Det började regna ganska strax efter vår ankomst hit. Jag blev då ivägskickad till shoppingcentrat i närheten med svärföräldrarna. Det är skönt att få gå utan barnen, men shoppa ensam är det värsta jag vet. Så jag kollade ut grejer och kom tillbaka senare med de andra som domare. Kvällsmiddag åt vi på shoppingcentrat, på Sizzlers. Det kändes som ett första steg i att föra oss närmare verkligheten och civilisationen. Att äta god mat, med grönsaker och potatis var fantastiskt. Jag tror t.o.m. att barnen förstod och uppskattade det välkända västerländska. Det som är kvar nu är att bestämma vilka av alla snäckor som faktiskt får följa med hem och sedan imorgon bitti köra till Bangkok. Flyget går kl.18 och då är vi hemma till midnatt. Jag hoppas på en lugn flygresa och ser mycket fram emot att få komma hem. Det jag kommer att njuta av mest är att slippa välja och äta på restaurang två gånger om dagen. Barnen önskar sig pannkaka.

johanna

Söndag 26 augusti 2007 / Phuket till Chumphon

En hel vecka har gått till ända. Och en trevlig sådan, trots tidigare negativa vibbar angående vårt semestermål. Jag tror att skillnaden var att vi fick uppleva valmöjligheten. Vi kunde välja en enskild strand i skuggan av ett träd, men kunde samtidigt också välja massa folk, shopping och turistträngsel. Nu är vi mer för det första alternativet och har sett och letat efter platser som inte är omtalade i vår guide. Så, rekommendationerna är: Tri trang beach, lång sandstrand med snäckfynd och många gungor eller Paradise beach, två små stränder, lika vackra som namnet antyder, som sitter ihop med service utöver det vanliga och en restaurang med vettiga priser. Dessa båda stränder ligger på tarmen som sticker ut emellan Patong och Karon, så transportmedel är måste. Fast till Tri trang kan man ta en taxi.
Tack vare svärmor/fars närvaro har christopher och jag fått lite efterlängtad barnfri tid tillsammans. Vi har åkt till stan och lyckades gå runt bland bås och affärer i ca en timme, sedan fick det vara slut på eländet. Allt är likadant och så skall de locka en in i sina affärer. Några gjorde fulingtricket med att försöka hälsa på en, för att på ett förtroendesätt få in en dit de ville. Usch. En annan gång letade vi upp en strand mitt emot Tri trang fast på tarmen mellan Patong och Kamala. Vi fann en helt folkfri strand med betande kor. Två övergivna hus byggda av/åt västerlänningar fanns i ena änden och en hög med gamla uthyrningsstolar, annars inget tecken på liv. Vägen dit var mer hål och gupp än slätt grus. Sista biten blundade jag fast christopher log brett och ett och annat glädjetjut sipprade ut. Det kändes förunderligt att komma till en öde paradisstrand, dessutom fylld med blå korall. Tyvärr var det inget badställe, just pga nämnda korall som inte gav någon sandbotten alls. Men en kul utflykt. Efter denna upptäckt fortsatte vi ut till Kata beach (jag måste ju ha satt min fot där i alla fall). Och oj så fint det var. Stranden är kortare, smalare och mer trädbevuxen än Patong. Solen hade hunnit gå ner och det var mer än middagstid. Vi gick längs stranden och hittade ett urfint ställe i en sluttning på södra sidan av stranden, Villa Elisabeth. De hade tända stearinljus överallt, spelade soft jazz (bla De barge ”I like it” i jazzbossavariant. Helskön.) och serverade thaimat till överpriser, men också lite exklusivare västerländsk mat. Jag tog en fläskstek med blue cheese-sås och drack den sista såsen med sked. Så otroligt gott. Men bara att sitta där under stans största träd, med månen skinandes snett bakom och titta på vågorna som slog in på stranden…
Vi har varit rätt välsignade med fint väder vilket har gjort livet roligare också. Stranden blir så mycket trevligare då och poolen utanför huset en perfekt lekplats.
Stella lyckades i måndags att putta ner glaset på ett bord i golvet. Detta blev såklart smulor och det var bara att leta nytt. Tack och lov var det i början av veckan och så är det ett nybyggt hus med lika nya möbler. Bordet fanns kvar i stortimentet på affären och till reapris dessutom. Bara 400SEK för glasöverdelen. Lärdomen av detta och från min familjs semester då min ömma far hade sönder ett annat glasbord är: ställ bort glasbord så fort du ser dem. De kommer att gå sönder.
Det finns tre grejer jag velat göra här; elefantridning, jet ski och dyka. Två hann vi med i veckan. Stella, felix och de andra vuxna tog en tur på elefanter när jag passade på att vara hemma med en febrig kasper. Och så hyrde vi jetskis i 30 minuter för 200SEK/st. Jag är ju en fegis och vågade inte dra på fullt lika mycket som christopher, men ganska bra ändå. Efter halva tiden hämtade vi felix och stella som fick åka med valfri förälder. Felix sken mer än en sol där han satt fram på christophers jetski och skrattade högt och lyckligt. Bara det var värt pengarna. (Men likadant skrattar han på en gunga och det är ju gratis… J) Stella skrattade också om än lite mer lagom och vi var endast sådär exalterade när det var slut. Men det som förvånade mest var nog christophers likgiltighet. (Samtidigt är det bra, det blir billigare så.) Men nu har han provat och slipper att drömma längre om något som bara var sådär.
Idag söndag var vi i den superlilla kyrkan (45min försenade var de). Efter en lunch (som jag bojkottade) på McD, så satte vi oss i bilen och gjorde en 5-timmars resa till Chumphorn, som vi faktiskt överlevde, trots 2 vuxna och 3 glada barn i baksätet. Denna stad som, enligt Lp, inte har något att erbjuda, visade sig ha en förtjusande strand söder om staden med en gul, extremt finkornig, lång sandstrand och en stenfri sandbotten. Detta kan också vara lite av paradiset. Vi hittade ett bungalowhotell och jag prutade till mig fina rum för 1000B styck. Tyvärr tror jag att min prutning var lite lite. Jag skulle kanske landat på 750B istället, men ändå. Svärföräldrarna är betagna och lyckliga, så jag klagar inte. Just nu sitter de med christopher inne i sin stuga och spelar veckans kortspel, Five crown. Christopher tycker att han är otroligt duktig i detta, enligt mig, turspel. Han är på gränsen till dryg. Jag njuter istället av lite ensamtid. Trots en tråkig resa i bilen slocknade barnen som ljus i tid. Skönt.
Överallt i detta land driver det ju omkring lösa hundar. Två intressanta grejer är: att jag endast 2 gånger på en månad har sett hundbajs på gatan och att de aldrig skäller på någon eller något. Vad gör vi för fel i sverige där det är hundbajs överallt och alla hundar skäller som tokar bara de ser en annan hund eller brevbäraren? Jag tycker nog att dessa hundar är trevligare, om man kunde garantera att de var smittfria. Fast hundhår är lika äckligt i vilket än land man befinner sig.
En annan reflektion är att detta borde vara ett fantastiskt land att vara muslim i. Det är nämligen så att alla thailändska kvinnor badar med kläderna på, alla. Enligt någon så är de för blyga för badkläder. Och om alla har kläder på, så är det ju bara slöjan som är extra. Häpp.

Ett minne

Jag har blivit utmanad i att skriva något som innehåller meningen ”och då var jag lycklig” och här följer mitt svar (förlåt alla andra utmaningar som jag totalt struntat i).

Ett antal somrar sedan åkte christopher och jag upp till Tärnaby för att spika på Girhammars nya hus (det gamla ruckliga revs och ett nytt, större och finare restes). Det var första sommaren som det spikades på detta hus (är det färdigt nu Gudrun?) och jag ägnade en del tid åt att måla fasaden grå tillsammans med Olofs dåvarande flickvän Linnea. Vi fick f.ö. mycket beröm för vårt hantverk av stans målarmästare om inte Gudrun bara lurades för att få oss att känna oss bra! :)

En dag när killarna skulle spika på något så gjorde linnea och jag istället en utflykt. Tanken var att vi skulle vandra på fjället. Vi blev körda upp, släppta och givna en allmän riktning. Vi gick ett tag, men insåg snart att om vi går längre så hamnar vi någonstans vi inte känner till. Så vi bestämde oss för att gå nerför. Men att bara gå nerför är inte så lätt. När man nått trädgränsen blir växtligheten väldigt tät och det var smått omöjligt att ta sig ner. Fast då hörde vi ljudet av vatten som porlade och tanken kom: ”i vatten växer inga träd och buskar”. Så vi tog oss med stor möda fram till bäcken, ca 1,5m bred, och började vår nedstigning i bäcken. Det var ju brant och stundtals riktigt krångligt, men ack så roligt. Vi klängde i träd, hängde i grenar, hoppade på stenar och tog oss lagom blöta ner till stora vägen. Och så visade det sig att det var 50m kvar längs stora vägen fram till Granbacken. När vi väl kom hem så måste jag erkänna att då var jag lycklig, lycklig för att ha kommit hem efter en lång vandring men framför allt lycklig för ett fantastiskt äventyr jag önskar alla.

johanna

Fredag 17 – söndag 19 aug -07 / Regn, mer regn och svärföräldrar

Det är tråkigt när det regnar och man bor i ett litet rum, där det inte finns så mycket mer än sängar och en toalett. Tack och lov har jag en pryltokig man som förser oss med bärbara datorer fulladdade med barnfilm och så var rummet utrustat med ett stort kylskåp som har kunnat inhysa diverse införskaffade chokladfynd från carrefour.

När vi tillslut läst färdigt våra böcker och jag kräkts över hur dåliga föräldrar vi är, så har vi haft det riktigt trevligt tillsammans. Vi har pratat och lekt och jag har försökt vara kreativ i att hitta på saker att göra i ett regnigt semesterland. Det har gått sådär, men vi har bara sett enstaka film och det är ett framsteg. (vad gjorde man förr i tiden? Kan inte någon skriva en bok med tips på sysselsättning från föräldrar som överlevde innan vhs, dvd, divX och alla andra bokstavskombinationer (pcp dock inte så aktuellt i denna debatt).) Tänk att det blir så mycket bättre bara man anstränger sig lite. Hela fredagen regnade det till och från och halva lördagen. Lördag var också den dag som vi faktiskt skulle flytta, på riktigt och inte bara i önskan. Jag har ju många dagar velat flytta söder ut till Kata, men så inser vi att vi har det både billigt och bra och undrar då varför vi egentligen skulle flytta. Hela lördag fm så står regnet i backen och högt på gatan (sandalerna har varit blöta konstant ett par dagar). Men så lagom till utflyttning så spricker det upp ett tag. Jag beslutar enhälligt att vi skall tillbringa lite tid på stranden och vi hittar faktiskt ett område där man kan bada utan underströmsrisk. Barnen var överlyckliga på stranden. Kasper springer runt som en tok, felix skrattar med hela ansiktet och stella vill bara ut i vågorna. Vi hade två sköna timmar där. Christopher hittade t.o.m. en kines att prata lite med. Fast underbart är kort och ett nytt regnoväder närmade sig. Vi samlade ihop oss och gick innan det nådde oss. Ibland känns det bra att vara förutseende.

Vi beslöt oss för att ta oss, om än lite tidiga, till vårt nya hus, huset vi skall ha nästa vecka med inger och bengt. Det var inget problem att komma tidigt och vi fick nycklar. Det som utifrån såg ut som ”jaha”, var jättefint i verkligheten. Uppe är 2 sovrum med stora, mjuka dubbelsängar, ett litet tv-utrymme, badrum och en stor altan. Nere är det ett stort vardagsrum/matrum/kök och ett till sovrum med dubbelsäng och toalett. Det är alldeles lagom och vad vi ”behöver”. Ute finns en pool och dusch. Vi blev jättenöjda (hyrt på blocket utan bilder). Barnen var alldeles exalterade och sprang runt bland rummen. De har saknat ett ställe som är deras, att kunna vara lite avskilda. Så äntligen. Och inte en myra finns här heller. Det kryllade av dem på vårt senaste rum. Det gjorde väl inte saken bättre att felix spillde en sprite så att det skvätte överallt eller att kasper dräller när han äter glass, men att vara myrfri känns bra. Efter middag och barnläggning så njöt vi ett tag av att kunna surfa gratis hemma (dvs slippa gå till internetcafét och betala 1B per minut. Det blev ganska många minuter i slutändan.) och över att kunna se nyheter på engelska.

Idag var den stora och efterlängtade dagen. Idag var dagen som farmor och farfar skulle komma. Så fort barnen vaknade så undrade de när vi skulle åka. Och vi åkte iväg tillslut och väntade och väntade på flygplatsen. Men, så äntligen kom de. Mötet var lite mindre tårfyllt och mer blygt än vad jag förväntat mig, men blygheten släppte snabbt. Och sedan var det ju alla presenter i väskan och hur kul var inte det, den ena saken efter den andra. Barnen hade julafton (jag med). Idag har vi i övrigt haft en lugn dag. Skönt att kunna ha det och vara nöjd med det.

johanna

Onsdag 15 och torsdag 16 aug -07 / Solsken och ösregn

Det är kväll, äntligen. Grodor kväker ikapp på gräsmattan bredvid vår bungalow, det låter riktigt högt. Och från en moské kommer aftonbönen. Det låter riktigt mysigt.

Igår onsdag var en härlig dag. Vi tog oss till en av stränderna vi hittat, som har ett namn, men inte är omnämnd i vår Lp, och hade en hel halvdag. Innan hade vi köpt på oss donuts (1.5kr/st på carrefour), äppeljuice och annat man behöver för en fika på stranden. När vi kom dit var vattnet riktigt högt, gungorna i trädet var dränkta och det var djupt vatten att simma i. Vi hade riktigt skönt med barn som lekte, stundtals själva (!), simmade och åt chips. Stranden var ganska öde, sånär på enstaka besökare och massörerna. Vi hade jätteskönt. När vi gick hem runt kl.16 hade vattnet sjunkit med säkert 1,5m. Vi badade av oss och åt middag, hembeställd pizza från pizza company.

Idag har det istället regnat hela dagen nästan. Det började runt kl.10 när vi var ute och promenerade och så höll det på till sen eftermiddag. Jag måste erkänna att eftersom både mor och far har böcker de gärna läser, så har barnen idag varit väldigt glada över att titta på Nalle Puh. Men när regnet äntligen slutade, så badade vi, köpte middag och kittlades.

johanna

Måndag 13 och tisdag 14 aug -07 / Inget speciellt i Phuket

Vad vissa människor anser som semester, anser jag tråkiga dagar. Vi har haft 2 dagar där vi har badat, läst böcker, tittat på film, lyssnat på regnet, badat lite till, fått mat i magen, lekt på lekparken, handlat mat och druckit fruktshakes (banan är överlägset godast och det kan man göra lätt i sverige också! Den är både söt och krämig.) Idag har vi även varit ute på en åktur i jakt på stränder med lugnt vatten. Vi kollade upp de två södraste stränderna, den ena lika blåsig och den andra full med fiskebåtar. Vi träffade en man som driver ett hotell vid en strandsnutt där det var lugnt, fast lite dyrt, men han förlorade en vän förra veckan i strömmarna. Hans varning var att inte bada med röda flaggor. Detta gjorde oss än mer besvikna att vi inte fann något i vår sökning. Men! På vägen tillbaka gjorde vi en avstickare till något som sett lugnt ut när vi lekt på lekparken vid stranden. Och efter backar som fick mig att må illa av åksjuka och rädsla (en ofta återkommande mardröm är att åka på vägar som är både branta och svängiga och hur jag glider. Fast christopher körde så fint och säkert (J) och jag blundade.) så hittade vi två paradisstränder och lugna sådana. Lycka. Nu kan vi bada på stranden också. För jag måste erkänna att det är ju bl.a. därför jag är här och jag har känt mig olycklig när christopher vägrat, å säkerhetens skull. Så nu hoppas jag att dessa grå moln som hängt över oss hela dagen och gjort oss blöta, skall försvinna och den härliga solen komma fram.

F.ö. så visade sig våra ”kriminella” grannar vara jobbare som är inackorderade här. Så mycket för den spänningen.

Just nu sitter kasper i mitt knä, christopher läser sista sidorna i sin bok (han har inte alls varit ledsen att jag de två senaste kvällarna somnat med barnen kl.20.30, felix leker glatt med en scarfs i poolen och stella på land bredvid, eftersom hon inte vill skölja sitt hår, med en plastbåt och felix blöta shorts. Någon som vet föresten hur man gör med blont hår som antagit en grön nyans?

johanna

Ensidig kommunikation

Min hustru drar det stora lasset vad gäller bloggandet i familjen. Jag tror hon är lite förvånad själv över hur mycket hon tycker om det. Hur det än är så känns det ibland som om vi inte får veta så mycket om vad som händer där hemma. Vi ber er därför att skriva några rader till vår e-post (vi kommer inte att publicera det) om vad ni gör och vad som händer i ert liv. Målar ni om köket, kaklar badrummet eller väntar ni barn igen? Vardagliga saker, det behöver inte vara långa redogörelser. Nu ska vi inte säga att alla är dåliga på att höra av sig, men ibland får vi känslan av att det är rätt många som läser ”Johannas” blogg och vi skulle tycka om att höra från er.

Skriv till johanna.hoglund@gmail.com

Christopher

dåså.

då har jag gjort min söndagsuppgift. men känn er inte tvingade att läsa. det blev visst lite mycket! :)
johanna

Söndag 12 aug -07 / Phuket Patong

Idag hittade vi kyrkan. I ett hotell i staden Phuket. Det skulle börja kl. 10 och då var vi de enda där. Kanske 10min senare kom en man med 2 barn för att ställa iordning och 10min senare ändå kom gruppledaren. Intressant. Det kom också en kille som bor här från argentina och hans ryska flickvän, det var alla här. Men det spelar verkligen ingen roll hur många eller få man är. Det kan kännas bra ändå. Och det gjorde det.

Annars har vi mest legat i poolen utanför dörren idag. Den har en riktigt låg sida där kasper kan stå med vatten till hakan. Och med armpuffar klarar han sig riktigt bra själv. Han är så lycklig. Han kommer till oss och säger ”fimma bra”. Jovisst simmar han bra. Det finns också en hel del thailändare som bor på detta hotell. De ser alla halvt kriminella ut med sina supertatueringar, men de leker så gärna med barnen. Och stella älskar det. Ibland undrar jag om hon är lite för social och närgången.

Vi hade turen att få äta på McD idag. Det var snarare en muta för att få felix att sätta på sig skjortan. Han hade egentligen tänkt att sitta i bilen, men vi fick in honom tillslut.

Christophers lycka över att vara här har avtagit en del. Det är mest rädslan för att ha barnen lekandes på stranden med röd flagg. Det är ju lite farligt. Så kanske är rekommendationen att inte åka till västkusten över huvud taget på sommaren om man har små barn (det är ju faktistk lågsäsong av en anledning, dvs dåligt väder inkl. vind) och har man större kan man åka till Phuket. Allt annat är skräpigt och badlusten försvinner snabbt på en sådan strand.

johanna

Lördag 11 aug -07 / Phang-Nga till Phuket via Khao lak

Om jag någonsin gör dåliga val, så var detta hotell mitt sämsta val någonsin. Sängarna var inte bara stenhårda utan superstenhårda. Det var som att sova på en bolliad med vanligt liggunderlag. Enda problemet var att jag inte var lika utmattad och euforisk som på en bolliad, vilket gör att det är överkomligt, hårdheten alltså. Och inte nog med det, att jag inte kunde somna, för att inget var mjukt, kudden var en tegelsten också, klockan 6 på morgonen, när jag äntligen somnat, så börjades det spela musik. Högt. Dåligt dunka-dunka. Sur som jag var klädde jag på mig och gick ner för att säga till killen i disken att gå och säga till dem att sänka. Han gestikulerade att jag skulle göra det själv. Och det visade sig vara en gympagrupp som stod vid stadshuset. En stor grupp hurtiga kvinnor i tights. Så jag antar att någon har gett dem tillåtelse att göra detta och då kan ju inte jag komma och tycka något. Och strax efter att jag kom in igen vaknade barnen. Såklart. Så detta var vår tidigaste avfärd, färdigpackade och ätna kl.7.30. Vår plan var att vi skulle upp till Khao Lak. Men vi kom dit och blev lika besvikna som alla ställen innan. Det var smutsigt, stängt och inte så mycket att se. Men det är nog fint att vara där om man är nöjd med hotellet och stranden. Vi körde ner för att låta barnen svalka sig lite och vi lyckades komma till det sämsta stället av alla. Det fanns mer korallrester än sand där. Det gör ont i fötterna och inte så kul att bada på. Och så fick man se sig för så att man inte klev på en eremitkräfta. Det var den sämsta badningen, men det bästa snäckplockarstället.

Vi beslöt i alla fall att åka ner till Phuket istället. Och jag må säga att jag var nervös. Tänk om vår ständiga jakt efter ett bättre ställe var helt lönlöst, att det bästa var det andra på Koh Samui, som vi faktiskt inte gillade massor. Men när vi kom över bron och ner på ön, så kändes det rätt. Och det visade sig även vara vackert. Phuket är böljande och har fantastiskt blått vatten med rena, breda stränder. Vi hittade ett ställe att bo på… i Patong Beach, där vi absolut inte ville bo. Men det finns 2 anledningar: denna plats är det säsong på, dvs allt är inte igenbommat, och vi tror att det är lite konkurrens på rumpriserna, samt att det gick snabbt och lätt att hitta något. Vi hittade ett bra ställe; fläkt, kyl, riktig toalett (barnen var jätteglada för det. Felix gillar inte squatters.), pool och framför allt sköna, delbara sängar för 450B. Om man sätter det i perspektiv till 280B igår natt i världens sunkigaste place, så är detta en riktigt bra deal.

Efter nerkylning i poolen, gick vi och åt, fixade tvätt, gjorde en tripp till carrefour (det kändes bra att se en välbekant logga. Nästan lika bra som om det skulle vart en Maxi-skylt.) och stockade upp på snacks (jag har saknat småätande) och så tillslut till stranden. Det var mycket folk som badade och surfade, trots de röda flaggorna som vajade var 20:e meter. Vi vågade oss ut lite grann. Det var strömt och lite läskigt. Christopher höll på att fastna i en. Och en badvakt kom och sa att just där vi var fanns det en känd ström, vi borde bada 20m längre bort bara. Vi stannade inte för att invänta solnedgången, utan åkte hem för att salta av oss i poolen och göra vår lördagsdusch. Jag har också idag lyckat få reda på att det finns en grupp som träffas i Phuket stad. Det känns jättebra. Då kan vi gå till kyrkan imorgon. En riktig söndag äntligen.

Det som talar till detta ställes nackdel är att det är lite väl stort. Centrum är kanske i storlek med haninge centrum, fast trängre och längre. Stranden är superlång. Och det tycker jag är mycket för en turistort. Så här kan jag inte gå över gatan och köpa billig thaimat eller bananer av kvinnorna som står vid vägen. Och inte kan jag bo just här i billiga bungalows precis vid stranden. Vi märker ju inte av det skumma nattlivet så mycket när vi sitter på vårt hotellrum och kollar på Spooks. Fast jag kan också tänka mig att det kan bli för mycket folk här under högsäsong, eftersom det är så jättestort. Men dagens överraskning var att det var så vackert. När man kommer i bil så ser man det nog på ett annat sätt, men riktigt fint var det. Och uppe på klippkanterna vid havet så var det mycket som byggdes.

Vi har hyrt ett hus i Kamala, norr om Patong, nästnästa vecka när svärföräldrarna är här. Det känns bra. Och bilen är stor nog för oss alla att åka runt på utflykter. Precis strålande.

Jag tror att vi söker oss ner åt Karon och Kata strand nästa vecka.

Fredag 10 aug -07 / Koh lanta till Phang Nga

Glada för att lämna ön utan liv åkte vi efter en god frukost och poolbad. Det krävs två bilfärjor för att komma till fastlandet. Den ena skruttigare än den andra. Tillbaka i Klong thom, stället där kasper badade, så besökte vi en ”hot stream” och det var vad skylten sa. Det var varmt vatten, 41grader ungefär, som kom från ingenstans och som åkte ner i små pooler karvade ur sten. Det var otroligt vackert och väldigt varmt i vattnet. Ingen av barnen uppskattade det. Och när vi klädde på oss så luktade vi flourtant. Mysigt! Fast detta med att bada hett när det är 35grader ute och fuktigare än någon stans innan är inte en höjdare. Tur att det fanns en kanal där vattnet rann ut som man kunde bada i också.

Efter en lunch på samma ställe som förra gången fast minus glass från 7eleven, de hade visserligen lagt något över flottavloppet, jag antar att kaspers bad gjorde dem uppmärksamma på att det kan hända olyckor, så åkte vi vidare norrut. Vi gjorde en avstickare till ännu en nationalpark i Ao Leuk, men det var ett misstag. Barnen blev väckta på parkeringen och grät/gnällde hela tiden, så vi stannade kanske 15 minuter. Killen i biljettluckan tittade förvånat när vi kom tillbaka så tidigt. Det är tur att det är billigt att gå in på sådana ställen. Oftast är priset 200B per vuxen (40kr). Men det var faktiskt vackert där vi var. Det var vatten igen som kom från en grotta och gjorde pooler och vattenfall. I Lp stod det att det var som ur en disney film och det stämde. Men griniga barn kan förstöra även det vackraste. Och det slutade inte att grina förrän 20min senare när vi äntligen hittade en glassförsäljare. Glass växer inte på träd här.

Vi åkte vidare till staden Phang Nga. Här var min tanke att vi skulle göra en utflykt till James Bond-ön, ”Mannen med den gyllene pistolen”. Fast efter att ha försökt leta hotellrum i säkert en timme, detta är den mest långsmala staden i världen tror jag, så bestämde vi oss för det supersunkiga där vi började. 280B ger oss 2x140cm-sängar (stenhårda visade det sig) och ett riktigt risigt badrum. Men det är mer prisvärt än de andra hotell vi kollade på också. Och vi kom sent och åker tidigt.

Barnen var halvt hysteriska i bilen. Jag tror att de behöver många dagar på samma ställe nu. Men de fick springa av sig lite på en stor lekpark, full med thaibarn. Det var den skräpigaste lekplats jag någonsin sett. Jag kunde inte hjälpa det, utan städade lite grann. Enligt en hotellägare beror skräpet på tradition. Förr i tiden köpte de mat i bananblad. Dem kunde man slänga på ett annat sätt. Dagens frigolitlådor och plastmuggar är inte lika ekologiska. Men ändå så slänger man hejvilt omkring sig. Och så ser det då ut som det gör. Och här har de inte kinas skräpplockare. (fast det finns inte i förorterna i shanghai heller. Men där vi bor finns dom och där är det rent.)

Middag åt vi på stan, efter att vi matat och klappat en elefant. Men det var min godaste mat hittills .

johanna

Torsdag 9 augusti 2007 / En dag närmare hemfärd

I morse vaknade vi varma och goa, men utvilade. Kasper hade sovit hela natten på samma ställe för första gången. Visserligen brukar inte hans nattliga kravlingar störa mig så länge, eftersom det är sin far han vill till, men det är ändå ett uppvaknande.

Efter frukost, om man kan kalla banan och vitt bröd utan smör för frukost, så skulle vi gå till stranden och bada. Men för det första så var det detta med skräp. När vi kom ner så hittade vi nattens högvattensskörd som bestod av bla två lysrör som stod rakt upp i sanden. (Det ligger redan sedan innan otroliga mängder med tofflor, flaskor, klädrester, grenar och annat skräp på stranden.) Det ger inte en sådan mysig känsla. Sedan var det allt som flöt i vattnet, repstumpar, bamburör, frigolitlådor. Men det som gjorde att vi vände var strömmarna. Det blåste ordentligt igår och det fortsatte idag. Det gav häftiga vågor, men undervattensströmmarna var för mycket för barnen. Felix såg lagom skräckslagen ut när han fick känna på att tappa fotfästet och dras utåt. Vi beslöt oss för att ta poolen istället. Där kan kasper roa sig med att kasta lösa dekorationsstenar i vattnet och stella och felix kan dyka ner och hämta upp dem. Felix blev en riktig hejare på att dyka ner och hämta. Han kan f.ö. nästan simma, fast endast om han har på sig sina ”sindasögon”, utan blir han klängig som en apa. Stella kan simma själv och det är jätteskönt, fast vi måste öva lite på benföringen innan det kan kallas för skolsim.

Dagen har mest inneburit bad och en liten utflykt att köpa ordentlig frukost och glass. Det är inte riktigt lätt att hitta glass i detta land. Det finns, men inte överallt.

På kvällen fick vi byta rum till ett med fungerande ac. Jag vet att vi inte behöver en, men om man betalar för det, så vill jag utnyttja det också. Men flytten gav mer än kyla, det gav också skönare sängar. Bonus! Undersängen i andra rummet var faktiskt delvis ribbad i ett rutnät, vilket gjorde det omöjligt att sova på den som tung vuxen(och min teori i sjön). Tur att vi har en flugviktare.

Om ni undrar vad rubriken betyder, så är faktum att vi inte gillar thailand ännu. Ni kanske har förstått det redan och det är helt ärligt. Vi är inga semestrare på det sätt man behöver vara för att gilla detta land. Jag skall analysera vad vi saknar och återkomma om det.

johanna

Onsdag 8 aug -07 / Emerald pond till Koh Lanta

Vi vaknade glada och ivriga på att komma iväg till Koh lanta som många har rekommenderat för oss.

På vägen åkte vi till något som kallas emerald pond eller crystal pond. För att komma till den behövdes det gå lite. Christopher valde att vi skulle gå den kortare sträckan på 800m på en bilväg. Det visade sig att bli en lerig promenad och skor och sandaler blev röda. Framme vid poolen var det fantastiskt vackert. Det var kristallklart vatten i en pool, kanske 15m i diameter. Det kom rinnandes från berget ner i poolen och rann vidare ner i en bäck. Ett otroligt område. Hemvägen valde jag att gå naturstigen, 1.4km, för att slippa leran. Det var också jättevackert att gå där, natur är alltid vackert. Efter halva vägen så började det att regna och övergick efter ett tag till spöregn. Stella hade sitt paraply med sig- bra för sol som regn- och felix och jag gick under en handduk. Vi blev ändå jätteblöta.

Första lilla ort vi kom till stannade vi i för att äta lunch. För nästan samma pengar som vi fick lunch för, 110B, så köpte vi glass till efterrätt. Jag ville inte stressa iväg utan föreslog att äta glassen på trottoarkanten. Det var ju en trevlig tanke till en trevlig liten gemenskapsstund. Istället blev det kaos. Kasper gick några steg baklänges och trillade i ett flottavlopp. Ibland finns det ett vattenavlopp där restauranger häller ut sitt fett och det var i ett sådant hål kasper trillade baklänges i. Det var inte bara flott i, utan diverse annat skräp också. Usch så äckligt, men det kunde ha gått mycket värre. Fast vi var tvungna att sanera en liten kille som hatar att duscha och som var täckt i flott. Tvål och schampo gick sådär, så vi köpte handdiskmedel och då blev det tillslut bra. Stackars kasper var halvt hysterisk. Inte nog hade han fallit i vatten och slagit sig, dessutom tvålade vi honom överallt och sköljde honom med en slang. Det gav i alla fall något för alla thailändare runt omkring att berätta för sina familjer ikväll.

Vi åkte, än mer blöta, vidare iväg mot Ko lanta. För att komma dit var vi tvungna att åka med två bilfärjor, den första stor och den andra en liten pyttegrej. Jag var lite förvånad över att det var så lite folk. Och väl framme i första ort så förstod vi varför. Detta är en håla som nu inte bara har low season, utan off season. Vi åkte runt för att hitta sovplats och bestämde oss för ett ”lyx”ställe på off-pris, 650B i stället för 2500B. Vi har en stor bungalow med riktigt stort badrum och det känns fint. Men annars undrar vi vad detta ställe har att erbjuda folk, ens på högsäsong. Det är en landsväg som går igenom små byar och på sidan mot havet så finns massor med hotell och bungalows, annars finns inget. Det är ungefär lika spännande som en övergiven by i svenska inlandet. Så jag antar att det som lockar här är stränderna, som faktiskt finns och är fina, förutom allt skräp på dem (på low season städar de inte alltid stränderna).

johanna

Tisdag 7 augusti 2007 / Vattenfall

Det finns inte så mycket spännande att göra som förälder på kvällstid när barnen skall sova. Vi sover ju alla i samma rum och det skall vara mörkt när de skall somna. Så det lämnar endast möjligheten att sprida lite ljus, till stellas glädje, och skriva ner dagens händelser på datorn.

Vi har kommit på att detta med två lika tjocka madrasser, en under och en över (som jag tror är totalt meningslöst och endast för att få oss att köpa mer) är jättebra för oss. Vi kan numera ta rum med endast två sängar och så delar vi på en och vips har vi rum för alla. Det kräver ju visserligen att man har ett extra lakan, men det har vi faktiskt lyckats med. På hotellet i bangkok hade christopher en penna i sina nyinköpta byxor, som han var väldigt lycklig över, byxorna alltså. Men det var till oturen att pennan var en kinesisk skitpenna och den läckte tusch genom byxorna och ner på ett lakan. Eftersom detta inte gick bort var det bara för oss att betala 1000B och bli ett lakan rikare. Inte visste vi då att det skulle bli så användbart…

Idag var det dags att besöka en nationalpark i närheten. Enligt beskrivning skulle det vara vilda djur i regnskog och vattenfall. Vi tog oss igenom ett verkligen öronbedövande ljud av cicador, de lät som en cirkelsåg och superhögt, för att nås av ljudet av vatten som faller. Vi gick upp längs vattenfallet, som gjorde flera lagomfall ner i pooler, sista biten riktigt brant och nådde en pool längre upp. Där badade vi i det kalla vattnet. Sådant man bara drömmer om egentligen. Vi beslöt oss för att inte ha några som helst aspirationer på att nå ursprungskällan. Vi har ju faktiskt barn och måste inse våra begränsningar, dessutom hade ju jag mina sandaler, inte så praktiskt vid hajkande i regnskog. Regnskogen såg ut som på bild. Stora, höga träd och mycket grönt tätt tätt. Vi såg några ödlor, annars inget spännande djur.

Eftermiddagen har vi tillbringat en stund på stranden och i poolen.

Imorgon åker vi vidare söderut mot Koh Lanta. Vi har beslutat oss för att hyra hus i phuket med inger och bengt. Nu är bara frågan vilket av de två. Vädret här har varit lite molnigare än på andra sidan landet. Men vi gillar inte den sidan och tycker inte att moln är så farligt. Det är ganska skönt att inte få massor med sol hela tiden.

Jag har alltid vetat att jag är en ganska humörsstabil människa, mina toppar och dalar är varken höga eller djupa (förutom när jag äter medicin med hormoner och det skall jag aldrig göra igen!). Men idag kom jag fram till att det påverkar även andra aspekter i mitt liv. Tex idag i regnskogen, jag var ju tusan i en regnskog (!) och jag tänker; ”jaha, det är så här det ser ut, som på bild.” Jag tycker nog att jag i alla fall borde ha gjort ett glädjeskutt eller liknande, det är ju inte varje dag man är på sådana här ställen, men nä. Min slutsats var att jag ibland tar lite för mycket med ro och att man då kan tycka att resa såhär är bortkastat på mig…

Fast nu när jag skriver så slår jag vad om att jag hade gjort ett glädjeskutt om jag hade fått fortsätta upp, förbi vår pool och klättra genom skogen upp till toppen. Lite hårt arbete, på en stig, på ett berg, i en regnskog, det hade nog fått mig tjoa till ändå.

johanna

Måndag 6 aug -07 / Railay

Vi vaknade upp och jag hade redan dagen planerad och bestämd hur fantastisk den skulle vara. Barnen ville hellre vara vid poolen, men det fick vara nog tyckte jag.

Vi tog oss ner till stranden och köpte biljetter till en longtail-båt, 100B per vuxen en väg. Vi blev skjutsade till båten i en öppen pickup på lastflaket och fick vada ut till båten i lårhögt vatten. Hade någon förberett mig för det så hade jag nog inte valt byxor idag. Men blöta hade vi en rolig och vågig resa över till en halvö utan vägförbindelse känd för vackra stränder och bra klättring. Felix skrattade hela vägen över.

Ankomststranden var väl sådär imponerande och vi beslöt oss för att gå över till andra sidan. När vi väl kommit dit så var det lågvatten och lerigt. Ännu en gång tittade vi på varandra och undrade över varför alla dessa människor vallfärdar till detta land. Men jag ville ge stället en chans till och vi gick till en strand som en kille rekommenderade. Vägen var vacker vid sidan av ett berg med stalaktiter och lianer. Och stranden var bedårande. Idag var första dagen som vi gillade thailand. Vi slängde av oss kläderna och sprang ner i vattnet. Inga stenar, ingen lera, bara höga, roliga vågor. Vi hade jättekul och badade länge. Stella och felix blev hejare på att slänga sig i vågorna och klara av dem (om 2 år semestrar vi i halmstad).

För lunch begav vi oss iväg från stranden till ett hotell och sedan gjorde vi en utflykt till landets bästa grotta med stalagmiter och stalaktiter. Jo, den var stor och imponerande.

Efter detta var vårt utflyktstålamod över och vi åkte hem, denna gång förberedda och iklädda badkläder.

Ett härligt, saltfritt, sandfritt pooldopp väntade oss hemma och vi tog en middag på den lokala thaigatrestaurangen utanför hotellet. Dessert blev en banan- och äggpannkaka.

En bra dag. Stella sa t.o.m. att det var en bra utflykt. Det känns skönt i ett rastlöst moders hjärta.

johanna

Lördag 4 augusti och söndag 5 aug -07 / KoSamui - Krabi

Lördag morgon vaknar vi och är glada för att åka vidare. Vi packar ihop, äter frukost (standard har blivit bröd, smör, yoghurt och frukt. Vårt medtagna knäckebröd är snart slut.), njuter av sanden och gungan vi hittat en sista gång och beger oss vidare. Vi åker till färjeläget och får en nummerlapp. Klockan är nästan halv tio och vi blir tippade att få lämna på färjan kl.13 och så blev nästan fallet. I 3 timmar underhöll vi barnen ståendes i bilkö på vänt. Det var en jättevacker strand där utan stenar (som det f.ö. var fullt av på Lamai beach och som gjorde det mindre lätt att spontanbada), lite synd att slösa den på att vara pir, men någon stans måste ju båtarna ”landa”. Vi badade lite, köpte glass, åt chips, läste och väntade i bilen jättelänge för att vi trodde att det var dags. När vi väl kommit på båten, efter 45min väntande i bilen utan tomgångskörning (!), så ville båten inte gå. Den båten som kom in och tog de stackarna som inte kom med vår båt, gick först. Typiskt. Det är ju inte höjdarkul att vakta barn på en skruttig gammal bilfärja. Dessutom fanns det en liten hundvalp även på denna färja och då blir mina barn som tokiga. Stella vill hålla och kasper vill med, plus att han skall pussa och snuffsa med hunden. Hunden blir ju tillslut rädd av all uppmärksamhet och alla händer.

Vi kom ialla fall iland. Jag ville absolut inte åka hela vägen vidare till krabi med en gång. Jag tyckte att barnen skulle få lite rörelsemöjligheter. Vi åkte in till staden surat thani, en liten stad utan något speciellt, och hittade södra thailands mest prisvärda hotell enligt LP. Vi betalade 590B för ett bra rum med AC och 2 stora sängar och de hade en pool som såg ut som en lagun. Det var fantastiskt att komma tillbaka till hög, västerländsk standard och slippa både myror och sand inomhus, trådlöst Internet i lobbyn och folk i gula tröjor. Gult är en oerhörd poppis färg här på tröjor vad jag sett. Det finns också gula flaggor med vad vi tror är kungens symbol. Jag undrar om det finns ett samband… (Kungen är nästan helig i detta land. Man skall absolut inte skoja om kungen.)

Min förhoppning var att det skulle finnas en gren i staden vi var i, men ack nej. Ingen kyrka finns i södra thailand. Eventuellt kan det finnas någon sammankomst i phuket och det skall jag kolla upp.

Söndag morgon vaknade vi som alltid tidigt. Vi tog ett morgondopp och gav oss iväg. Lotus tvärs över vägen var inte öppet när vi ville handla frukost. När vi tillslut hittat rätta vägen mot Krabi så hade vi ro att leta efter en frukostaffär. Här finns det små affärer med dricka och chips nästan över allt. Chips här kallas för Lays, oavsett vilken sort. Det du jonathan. Frukost blev chips och banan. Ingen höjdare, men kunde nog varit värre.

Vägen till krabi gick kust till kust 16 mil. Det var inget på vägen, endast några enstaka hus. Det var lite renare än genomsnittet. (Jo, jag upplever thailand som ett väldigt smutsigt land och jag som har skräpnoja tycker att det är lite jobbigt. Bara för att man är fattig behöver man väl inte låta skräp ligga kring huset? Man kan ju faktiskt göra det bästa av det man har, men så känns det inte här. Ingen bryr sig.) Men mest var det skog och planteringar av vad jag tror är gummiträd. Och då förstår man det folk pratar om hemma, om öppna landskap och vikten av att köpa svensk mjölk, rapsolja och annat. Det är inte lika vackert att åka när man ser 10m bredvid vägen och sedan är det träd eller buskar. Jag gillar att se långt, att se åkrar och landskap. Så: köp inte tysk mjölk och snåla inte och köp irländsk köttfärs (men svensk rapsolja är ju så illa dyr. Där får ni göra som ni vill. Schysst va!). Vi vill inte ha skog överallt.

Framme i Krabiområdet så valde vi att bege oss till en turistort som heter Ao nang. Härifrån skall vi kunna ta båtar till runt omkring. Vi hittade ett hotell med pool och barnen ville bara stanna här. Jag fick vika mig och stanna kvar. Det känns så dumt att bada i pool när urläcker strand finns längre bort. Här är det höga trädbevuxna kalkstensberg som stupar. Omgivningarna är väldigt vackra.

Något annat påtagligt är att det är väldigt lite ägarlösa hundar här. På Ko samui kryllade det av dem, i Hua hin fanns det en del. Jag tycker att det är lite läskigt med djur utan ägare. Man vet aldrig vad de har för sjukdomar på sig. Men tyvärr matas de av turister och på ko samui förhindrade djurvänner att de skulle dödas. Nu kastreras alla honor man får tag i istället. Så är man sjuksyrra kan man få boende och betalt för att vara här i 3 månader och bekämpa hundarnas fortlevande. Joel, något för er?

Åsikt om Ko samui: överskattat och turistigt. Det kändes som ett ställe som inte hade något innan turisterna invaderade, dvs inga riktiga folk. Och allt kretsar kring att lura turister på pengar. Man kan tex inte åka taxi på ön. Chaffisarna vägrar att köra för normala priser, utan lägger på en massa procent. Visst finns det vackra stränder, men de kommer med en bismak. Så nej, inte ett ställe man behöver besöka.

johanna

surat thani

Efter en hel dag i kö till färjan, på färjan som inte ville gå, på färjan som gick, så är vi helt slut. Jag bestämde enhälligt att vi skulle stanna i en stad LP tycker att man skall åka förbi. Men det fanns ett tips om ett billigt, men lyxigt hotell och där bor vi nu. Det känns jätteskönt att komma till ett rent ställe, utan sand, med varmt vatten i duschen och betydligt färre myror. Att de dessutom har ac, trådlöst nätverk och lagunpool gör inte saken sämre. Vi stannar här i natt i hopp om att jag kan surfa fram en kyrka i närheten.
ni behöver absolut inte läsa de långa inläggen. men här är de i alla fall.
johanna

Torsdag 2 augusti och fredag 3 aug -07

Det är något speciellt med att äta frukost när man har utsikt över havet samtidigt. Harmoni.

Vi tillbringade förmiddagen och sen eftermiddag på stranden. Däremellan åt vi lunch på ett ställe 50m bort som hade en pool som ingick i lunchen, trodde vi. Språkförbistringen kostade oss ca 500B, men vi blev ialla fall mätta och svala. Det var en sådan pool som inte hade någon kant. Om man tittade jäms med vattnet så kunde man se ut i havet direkt. Det är hög lyxkänsla på det.

Även på vår avlägsna lilla snutt av den långa stranden kommer det försäljare och det finns fasta behandlingsställen. Försäljarna vill gärna ge en dåligt samvete för att man inte köper. ”bara 200B”, säger de och de har rätt. Det är bara 40kr, men om jag inte vill så är det 40kr av mina pengar som jag slänger iväg. Och jag vill inte!!! Jag får säga till stella, som säger ”mamma, de vill att jag skall köpa av dem”, att det bara är att le och säga nej tack. Vi är inte elaka och bara för att de vill, måste jag inte göra.

Jag sa ialla fall till slut ja till en massage. Det är ju faktiskt svårt för mig att fixa till själv. Så jag låg där i skuggan av ett stort träd på ett bord, kände vinden fläkta och försökte att njuta. Men jag kom på mig själv flera gånger att tänka ”jaså, det är inte bättre än såhär”. Och när det var färdigt var jag inte en ny människa och hoppade upp lycklig och spänstig. Nä, det var nog min sista kroppsmassage. Det känns nästan som att man betalar dem för en timmes legitimt tafsande. Och det känns inte så önskvärt. Men en fotmassage vill jag nog prova innan jag är färdigmasserad…

Middagen blev införskaffad tvärs över gatan i ett stånd som inte såg mycket ut för världen. Gammalt och skraltigt och flugigt, men ack sicken god mat hon lagade. Jag beställde lite grillad kyckling, pork salad (typ köttfärs, koriander, en smarrig krydda och massa med limejucie) och sticky rice (detta är samma ris som ångkokas och blir otroligt kletigt. Man kan rulla ihop det till bollar). Jag smarrade och de andra åt sig mindre hungriga.

Fredagen gjorde vi typ samma sak som igår, fast vi tog en biltur till Lotus, handlade och åt thaisnabbmat (usch) istället för poolen och club sandwich.

Idag provade vi också ”bra” kokosnöt. Igår hittade vi en brun som trillat ner från en palm. När vi tillslut kommit in i den så var det bara lagom gott. Men vi blev undervisade om att bruna är gamla och inte så goda. Så till frukost i morse köpte vi (10B) en grön kokos, det som vi ser hemma som skal var ljusbrunt, inte mörkbrunt. Men den var ju inte heller god. Vilken besvikelse. Jag skall ge det en chans till för att utesluta att dagens var dålig också. Jag tyckte att mjölken smakade diskmedel. Den på konservburk hemma är ju så god…

Och jag har lärt mig idag att små, korta bananer måste vara riktigt mogna, annars är det som att äta… omogen banan, dvs det sätter sig på tänderna och inget man kan göra för att få bort det. Så de vi slängde i pratchup kiri khan var inte dåliga, utan vi skulle givit dem en vecka i solen. Jaha, nähä.

johanna

Tisdag 31 juli och onsdag 1 aug -07

Det var inte så mycket anledning att stanna kvar på hotellet, där det f.ö. gick jättebra att sova utan AC. Det är bra att veta, för ofta kan man välja billigare rum med bara fläkt! Vi tog oss ut ur staden, köpte frukost och letade upp en jättestor lekplats vi sett på invägen. Min tanke var att barnen skulle få leka av sig lite innan den långa bilresan mer söderut. Fast lekandet blev det inte mycket av och frukosten var halvbra. Vi beslöt oss för att ta oss så långt vi kunde i riktning mot ön Ko samui. Det började regna, vilket mer gav oss önskan om att bara köra. Och vi lyckades faktiskt. Ett lite längre lunchstopp någon stans och så brände vi vidare. Vi kom med sista båten från Don sak kl.19 till ön. En biljett kostade 435B för 5+bilen. Lite skillnad från gotlandsbåten. Själva resan var inte så spännande (det blir ju mörkt runt kl. sju) och båten var inget mer än rosa stolar i rader och en TV som visade en sjukhussåpa på thai.

Framme på ön såg vi inget heller och regnet öste ner. Vi gav oss iväg till en strand, mae nam, som vi blivit tipsade om. Pga den sena timmen så ringde vi runt ur LP och hittade ett ställe med pool och 3 sängar, 1200B. Det fanns inget val och vi tog det. Men när barnen somnat satt christopher och jag ute på verandan som vätte mot kokospalmer och havet och lyssnade på vågorna. Då känner man sig lite välsignad som får uppleva det.

Natten blev en plåga med för mycket kyla eller utan AC, men ingen fläkt. Fast frukosten var desto trevligare med utsikt och sjöbris. Efter mycket funderande så beslöt vi oss att ge oss iväg till annat ställe, förhoppningsvis billigare. Och vi fann ett. Vi åkte till Lamai beach, öns nr2, inte så intresserad av att vara på nr1. Vi hittade ett litet ställe med vitkalkade hus vid stranden, en ägare på 70+ år och ett rimligt rum för 500B. Vi slog till. Vi tillbringade eftermiddagen i strandbrynet med de nyinförskaffade sandleksakerna. Jag tackade ja till en förbipasserande som sålde på mig fotskrubbning. Här skall vi vara en stund. Det är lite jobbigt för barnen att alltid åka till nytt ställe.

Christopher och jag försöker analysera varför vi inte gillar vissa delar av en sådan här semester. Det kryper i mig varje gång vi åker igenom en stad. Och jag tror att det har att göra med att det är turistorter, dvs hundratals skyltar om allt möjligt och så är det fult. Inget är byggt med hänseende till det runt omkring, inget skönhetsråd och inget naturligt. Det stör mig här, det har stört mig förut på chartersemester. Men så finns det andra tillfällen när det faktiskt känns skönt. Som där vi är nu tex, när man åker på vägen genom natur och ”vanligt” liv. Och när man är ensam västerlänning på en strand. Så kanske är vi inte gjorda för charter. Just nu är vi mest sugna på att vandra i fjällen och åka på sverigesemester. Så om någon vill med till fjällen nästa sommar så hör av er. Och om någon vill ha hand om 3 fantastiska ungar en vecka, så hör av er också! Skulle det bli tråkigt kan ni alltid be stella att posa framför en kamera, då lovar jag att ni kommer att skratta över dessa fantastiska självpåkomna kråmanden.

johanna

lite uppdatering i korthet

jag har skrivit langa redogorelser for varje dag, men det ar ju pa datorn och annu har vi inte kommit nagonstans med tradlost har.
vi ar fram till imorgon bitti pa on ko samui, pa ostkusten. det ar blatt hav, kokospalmer, bungalow vid stranden. det later idtylliskt, men dt ar oxa lerigt i havet precis utanfor sa man maste ga langt bort for att bada, damen som jag glatt lamnat min tvatt till forstorde mina enda shorts (och bra shorts vaxer inte pa trad...) och det ar sa turistigt att man kan krakas. vi kanner just nu att thailand ar lite val overskattat. bjud in er en dag till oss nar solen skiner pa sommaren sa skall vi ta er till lika fantastiska stallen i sverige, 30 min fran nynashamn. och da slipper man pengar p[ flygbiljetter!
men vi ar lyckliga som ar har. i shanghai var det varmaste dagen pa 63 ar enligt viktoria. det maste betyda runt 45 grader ungefar. har ar det betydligt svalare och har inte regnat nagot namnvart. vi ar ju svenskar...
vi aker imorgon mot krabi.
johanna