Även paradiset kan vara outhärdligt om det inte finns någon skugga. Vi vaknade upp till en fantastisk dag. Solen strålade från havet in mot stranden, där det inte fanns ett parasoll. Helt plötsligt inser man vikten av skugga. Vi tog en trevlig morgonpromenad längs stranden tillsammans, badade bland de parkerade båtarna, packade ihop och stack vidare. Vår färd förde oss igen till Pratchup Kiri Khan, en liten stad utan något att göra enligt Lp. Vi tyckte dock mycket om stranden som var kantad med solstolar i billigaste modell, bord och parasoll. Här var det dock mer meningen att man skulle köpa mat också och äta tillsammans. Allt till bra priser och inget lur. Vi åt min favoritmat med grillad kyckling och sticky rice och hade sedan en skön eftermiddag på stranden. Vi hittade ett jättefint ställe att bo på, Sun beach guesthouse, med pool, kabelTV, fina rum och uppriktigt trevlig personal. Ibland känns det som att detta med de leende thailändarna är så påklistrat. Sen middag blev det på en restaurang på gatan med en transsexuell servitris. Stella såg att det var något annorlunda, men resonerade som så att om det fanns läppstift, så var det en tjej. Tisdag stannade vi kvar i staden och hade en lugn och skön dag med mycket bad. Vi besökte även apberget, ett tempelområde som har mängder med ”herr Nilsson”-apor som hoppar omkring. Aporna inte blyga och vi blev varnade för att ha med lösa saker, som de gärna tar. Vid foten av berget finns försäljare som säljer bananer med passerat bäst-före-datum för 20B. Dessa matar man sedan aporna med. Det räcker med att räcka fram handen, så kommer de och tar bananen ur handen. Det kändes nästan som att de var små barn och att man önskade ett ”tack” också. Barnen var förtjusta. T.o.m Stella vågade mata. Men när kasper började leka krokodil och väste och visade tänderna och en stor apa svarade med samma gest, då fick hans roliga vara slut. Kvällens val av restaurang var allt annat än en höjdare. Christopher fick råa räkor, min not-spicy soppa var oätligt stark, Inger och Bengt fick bara en rätt för räkorna var slut och barnens kyckling och ris var en soppa. Ett kul minne, men dit behöver vi ju inte gå igen! Idag vaknade vi till en härlig morgon med lugn start, pool och packning. Vi fortsatte vidare norr ut till Hua hin. Vi bor på ett fint hotell denna gång i närheten av där vi bodde när christopher hade halsfluss. Och detta med fint eller fult hotell, det man behöver är ju en säng, toalett och dörr. Vad spelar det för roll hur det ser ut? Detta dyra hotellrum ger oss ju bara en annan känsla, allt annat är ju samma, dvs jag kan sova och duscha. Så frågan är hur man skall välja. Det började regna ganska strax efter vår ankomst hit. Jag blev då ivägskickad till shoppingcentrat i närheten med svärföräldrarna. Det är skönt att få gå utan barnen, men shoppa ensam är det värsta jag vet. Så jag kollade ut grejer och kom tillbaka senare med de andra som domare. Kvällsmiddag åt vi på shoppingcentrat, på Sizzlers. Det kändes som ett första steg i att föra oss närmare verkligheten och civilisationen. Att äta god mat, med grönsaker och potatis var fantastiskt. Jag tror t.o.m. att barnen förstod och uppskattade det välkända västerländska. Det som är kvar nu är att bestämma vilka av alla snäckor som faktiskt får följa med hem och sedan imorgon bitti köra till Bangkok. Flyget går kl.18 och då är vi hemma till midnatt. Jag hoppas på en lugn flygresa och ser mycket fram emot att få komma hem. Det jag kommer att njuta av mest är att slippa välja och äta på restaurang två gånger om dagen. Barnen önskar sig pannkaka.
johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar