En hel vecka har gått till ända. Och en trevlig sådan, trots tidigare negativa vibbar angående vårt semestermål. Jag tror att skillnaden var att vi fick uppleva valmöjligheten. Vi kunde välja en enskild strand i skuggan av ett träd, men kunde samtidigt också välja massa folk, shopping och turistträngsel. Nu är vi mer för det första alternativet och har sett och letat efter platser som inte är omtalade i vår guide. Så, rekommendationerna är: Tri trang beach, lång sandstrand med snäckfynd och många gungor eller Paradise beach, två små stränder, lika vackra som namnet antyder, som sitter ihop med service utöver det vanliga och en restaurang med vettiga priser. Dessa båda stränder ligger på tarmen som sticker ut emellan Patong och Karon, så transportmedel är måste. Fast till Tri trang kan man ta en taxi.
Tack vare svärmor/fars närvaro har christopher och jag fått lite efterlängtad barnfri tid tillsammans. Vi har åkt till stan och lyckades gå runt bland bås och affärer i ca en timme, sedan fick det vara slut på eländet. Allt är likadant och så skall de locka en in i sina affärer. Några gjorde fulingtricket med att försöka hälsa på en, för att på ett förtroendesätt få in en dit de ville. Usch. En annan gång letade vi upp en strand mitt emot Tri trang fast på tarmen mellan Patong och Kamala. Vi fann en helt folkfri strand med betande kor. Två övergivna hus byggda av/åt västerlänningar fanns i ena änden och en hög med gamla uthyrningsstolar, annars inget tecken på liv. Vägen dit var mer hål och gupp än slätt grus. Sista biten blundade jag fast christopher log brett och ett och annat glädjetjut sipprade ut. Det kändes förunderligt att komma till en öde paradisstrand, dessutom fylld med blå korall. Tyvärr var det inget badställe, just pga nämnda korall som inte gav någon sandbotten alls. Men en kul utflykt. Efter denna upptäckt fortsatte vi ut till Kata beach (jag måste ju ha satt min fot där i alla fall). Och oj så fint det var. Stranden är kortare, smalare och mer trädbevuxen än Patong. Solen hade hunnit gå ner och det var mer än middagstid. Vi gick längs stranden och hittade ett urfint ställe i en sluttning på södra sidan av stranden, Villa Elisabeth. De hade tända stearinljus överallt, spelade soft jazz (bla De barge ”I like it” i jazzbossavariant. Helskön.) och serverade thaimat till överpriser, men också lite exklusivare västerländsk mat. Jag tog en fläskstek med blue cheese-sås och drack den sista såsen med sked. Så otroligt gott. Men bara att sitta där under stans största träd, med månen skinandes snett bakom och titta på vågorna som slog in på stranden…
Vi har varit rätt välsignade med fint väder vilket har gjort livet roligare också. Stranden blir så mycket trevligare då och poolen utanför huset en perfekt lekplats.
Stella lyckades i måndags att putta ner glaset på ett bord i golvet. Detta blev såklart smulor och det var bara att leta nytt. Tack och lov var det i början av veckan och så är det ett nybyggt hus med lika nya möbler. Bordet fanns kvar i stortimentet på affären och till reapris dessutom. Bara 400SEK för glasöverdelen. Lärdomen av detta och från min familjs semester då min ömma far hade sönder ett annat glasbord är: ställ bort glasbord så fort du ser dem. De kommer att gå sönder.
Det finns tre grejer jag velat göra här; elefantridning, jet ski och dyka. Två hann vi med i veckan. Stella, felix och de andra vuxna tog en tur på elefanter när jag passade på att vara hemma med en febrig kasper. Och så hyrde vi jetskis i 30 minuter för 200SEK/st. Jag är ju en fegis och vågade inte dra på fullt lika mycket som christopher, men ganska bra ändå. Efter halva tiden hämtade vi felix och stella som fick åka med valfri förälder. Felix sken mer än en sol där han satt fram på christophers jetski och skrattade högt och lyckligt. Bara det var värt pengarna. (Men likadant skrattar han på en gunga och det är ju gratis… J) Stella skrattade också om än lite mer lagom och vi var endast sådär exalterade när det var slut. Men det som förvånade mest var nog christophers likgiltighet. (Samtidigt är det bra, det blir billigare så.) Men nu har han provat och slipper att drömma längre om något som bara var sådär.
Idag söndag var vi i den superlilla kyrkan (45min försenade var de). Efter en lunch (som jag bojkottade) på McD, så satte vi oss i bilen och gjorde en 5-timmars resa till Chumphorn, som vi faktiskt överlevde, trots 2 vuxna och 3 glada barn i baksätet. Denna stad som, enligt Lp, inte har något att erbjuda, visade sig ha en förtjusande strand söder om staden med en gul, extremt finkornig, lång sandstrand och en stenfri sandbotten. Detta kan också vara lite av paradiset. Vi hittade ett bungalowhotell och jag prutade till mig fina rum för 1000B styck. Tyvärr tror jag att min prutning var lite lite. Jag skulle kanske landat på 750B istället, men ändå. Svärföräldrarna är betagna och lyckliga, så jag klagar inte. Just nu sitter de med christopher inne i sin stuga och spelar veckans kortspel, Five crown. Christopher tycker att han är otroligt duktig i detta, enligt mig, turspel. Han är på gränsen till dryg. Jag njuter istället av lite ensamtid. Trots en tråkig resa i bilen slocknade barnen som ljus i tid. Skönt.
Överallt i detta land driver det ju omkring lösa hundar. Två intressanta grejer är: att jag endast 2 gånger på en månad har sett hundbajs på gatan och att de aldrig skäller på någon eller något. Vad gör vi för fel i sverige där det är hundbajs överallt och alla hundar skäller som tokar bara de ser en annan hund eller brevbäraren? Jag tycker nog att dessa hundar är trevligare, om man kunde garantera att de var smittfria. Fast hundhår är lika äckligt i vilket än land man befinner sig.
En annan reflektion är att detta borde vara ett fantastiskt land att vara muslim i. Det är nämligen så att alla thailändska kvinnor badar med kläderna på, alla. Enligt någon så är de för blyga för badkläder. Och om alla har kläder på, så är det ju bara slöjan som är extra. Häpp.
Tack vare svärmor/fars närvaro har christopher och jag fått lite efterlängtad barnfri tid tillsammans. Vi har åkt till stan och lyckades gå runt bland bås och affärer i ca en timme, sedan fick det vara slut på eländet. Allt är likadant och så skall de locka en in i sina affärer. Några gjorde fulingtricket med att försöka hälsa på en, för att på ett förtroendesätt få in en dit de ville. Usch. En annan gång letade vi upp en strand mitt emot Tri trang fast på tarmen mellan Patong och Kamala. Vi fann en helt folkfri strand med betande kor. Två övergivna hus byggda av/åt västerlänningar fanns i ena änden och en hög med gamla uthyrningsstolar, annars inget tecken på liv. Vägen dit var mer hål och gupp än slätt grus. Sista biten blundade jag fast christopher log brett och ett och annat glädjetjut sipprade ut. Det kändes förunderligt att komma till en öde paradisstrand, dessutom fylld med blå korall. Tyvärr var det inget badställe, just pga nämnda korall som inte gav någon sandbotten alls. Men en kul utflykt. Efter denna upptäckt fortsatte vi ut till Kata beach (jag måste ju ha satt min fot där i alla fall). Och oj så fint det var. Stranden är kortare, smalare och mer trädbevuxen än Patong. Solen hade hunnit gå ner och det var mer än middagstid. Vi gick längs stranden och hittade ett urfint ställe i en sluttning på södra sidan av stranden, Villa Elisabeth. De hade tända stearinljus överallt, spelade soft jazz (bla De barge ”I like it” i jazzbossavariant. Helskön.) och serverade thaimat till överpriser, men också lite exklusivare västerländsk mat. Jag tog en fläskstek med blue cheese-sås och drack den sista såsen med sked. Så otroligt gott. Men bara att sitta där under stans största träd, med månen skinandes snett bakom och titta på vågorna som slog in på stranden…
Vi har varit rätt välsignade med fint väder vilket har gjort livet roligare också. Stranden blir så mycket trevligare då och poolen utanför huset en perfekt lekplats.
Stella lyckades i måndags att putta ner glaset på ett bord i golvet. Detta blev såklart smulor och det var bara att leta nytt. Tack och lov var det i början av veckan och så är det ett nybyggt hus med lika nya möbler. Bordet fanns kvar i stortimentet på affären och till reapris dessutom. Bara 400SEK för glasöverdelen. Lärdomen av detta och från min familjs semester då min ömma far hade sönder ett annat glasbord är: ställ bort glasbord så fort du ser dem. De kommer att gå sönder.
Det finns tre grejer jag velat göra här; elefantridning, jet ski och dyka. Två hann vi med i veckan. Stella, felix och de andra vuxna tog en tur på elefanter när jag passade på att vara hemma med en febrig kasper. Och så hyrde vi jetskis i 30 minuter för 200SEK/st. Jag är ju en fegis och vågade inte dra på fullt lika mycket som christopher, men ganska bra ändå. Efter halva tiden hämtade vi felix och stella som fick åka med valfri förälder. Felix sken mer än en sol där han satt fram på christophers jetski och skrattade högt och lyckligt. Bara det var värt pengarna. (Men likadant skrattar han på en gunga och det är ju gratis… J) Stella skrattade också om än lite mer lagom och vi var endast sådär exalterade när det var slut. Men det som förvånade mest var nog christophers likgiltighet. (Samtidigt är det bra, det blir billigare så.) Men nu har han provat och slipper att drömma längre om något som bara var sådär.
Idag söndag var vi i den superlilla kyrkan (45min försenade var de). Efter en lunch (som jag bojkottade) på McD, så satte vi oss i bilen och gjorde en 5-timmars resa till Chumphorn, som vi faktiskt överlevde, trots 2 vuxna och 3 glada barn i baksätet. Denna stad som, enligt Lp, inte har något att erbjuda, visade sig ha en förtjusande strand söder om staden med en gul, extremt finkornig, lång sandstrand och en stenfri sandbotten. Detta kan också vara lite av paradiset. Vi hittade ett bungalowhotell och jag prutade till mig fina rum för 1000B styck. Tyvärr tror jag att min prutning var lite lite. Jag skulle kanske landat på 750B istället, men ändå. Svärföräldrarna är betagna och lyckliga, så jag klagar inte. Just nu sitter de med christopher inne i sin stuga och spelar veckans kortspel, Five crown. Christopher tycker att han är otroligt duktig i detta, enligt mig, turspel. Han är på gränsen till dryg. Jag njuter istället av lite ensamtid. Trots en tråkig resa i bilen slocknade barnen som ljus i tid. Skönt.
Överallt i detta land driver det ju omkring lösa hundar. Två intressanta grejer är: att jag endast 2 gånger på en månad har sett hundbajs på gatan och att de aldrig skäller på någon eller något. Vad gör vi för fel i sverige där det är hundbajs överallt och alla hundar skäller som tokar bara de ser en annan hund eller brevbäraren? Jag tycker nog att dessa hundar är trevligare, om man kunde garantera att de var smittfria. Fast hundhår är lika äckligt i vilket än land man befinner sig.
En annan reflektion är att detta borde vara ett fantastiskt land att vara muslim i. Det är nämligen så att alla thailändska kvinnor badar med kläderna på, alla. Enligt någon så är de för blyga för badkläder. Och om alla har kläder på, så är det ju bara slöjan som är extra. Häpp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar