lördag 4 augusti 2007

Tisdag 31 juli och onsdag 1 aug -07

Det var inte så mycket anledning att stanna kvar på hotellet, där det f.ö. gick jättebra att sova utan AC. Det är bra att veta, för ofta kan man välja billigare rum med bara fläkt! Vi tog oss ut ur staden, köpte frukost och letade upp en jättestor lekplats vi sett på invägen. Min tanke var att barnen skulle få leka av sig lite innan den långa bilresan mer söderut. Fast lekandet blev det inte mycket av och frukosten var halvbra. Vi beslöt oss för att ta oss så långt vi kunde i riktning mot ön Ko samui. Det började regna, vilket mer gav oss önskan om att bara köra. Och vi lyckades faktiskt. Ett lite längre lunchstopp någon stans och så brände vi vidare. Vi kom med sista båten från Don sak kl.19 till ön. En biljett kostade 435B för 5+bilen. Lite skillnad från gotlandsbåten. Själva resan var inte så spännande (det blir ju mörkt runt kl. sju) och båten var inget mer än rosa stolar i rader och en TV som visade en sjukhussåpa på thai.

Framme på ön såg vi inget heller och regnet öste ner. Vi gav oss iväg till en strand, mae nam, som vi blivit tipsade om. Pga den sena timmen så ringde vi runt ur LP och hittade ett ställe med pool och 3 sängar, 1200B. Det fanns inget val och vi tog det. Men när barnen somnat satt christopher och jag ute på verandan som vätte mot kokospalmer och havet och lyssnade på vågorna. Då känner man sig lite välsignad som får uppleva det.

Natten blev en plåga med för mycket kyla eller utan AC, men ingen fläkt. Fast frukosten var desto trevligare med utsikt och sjöbris. Efter mycket funderande så beslöt vi oss att ge oss iväg till annat ställe, förhoppningsvis billigare. Och vi fann ett. Vi åkte till Lamai beach, öns nr2, inte så intresserad av att vara på nr1. Vi hittade ett litet ställe med vitkalkade hus vid stranden, en ägare på 70+ år och ett rimligt rum för 500B. Vi slog till. Vi tillbringade eftermiddagen i strandbrynet med de nyinförskaffade sandleksakerna. Jag tackade ja till en förbipasserande som sålde på mig fotskrubbning. Här skall vi vara en stund. Det är lite jobbigt för barnen att alltid åka till nytt ställe.

Christopher och jag försöker analysera varför vi inte gillar vissa delar av en sådan här semester. Det kryper i mig varje gång vi åker igenom en stad. Och jag tror att det har att göra med att det är turistorter, dvs hundratals skyltar om allt möjligt och så är det fult. Inget är byggt med hänseende till det runt omkring, inget skönhetsråd och inget naturligt. Det stör mig här, det har stört mig förut på chartersemester. Men så finns det andra tillfällen när det faktiskt känns skönt. Som där vi är nu tex, när man åker på vägen genom natur och ”vanligt” liv. Och när man är ensam västerlänning på en strand. Så kanske är vi inte gjorda för charter. Just nu är vi mest sugna på att vandra i fjällen och åka på sverigesemester. Så om någon vill med till fjällen nästa sommar så hör av er. Och om någon vill ha hand om 3 fantastiska ungar en vecka, så hör av er också! Skulle det bli tråkigt kan ni alltid be stella att posa framför en kamera, då lovar jag att ni kommer att skratta över dessa fantastiska självpåkomna kråmanden.

johanna

Inga kommentarer: