måndag 28 maj

Nu har det hänt. Det var oundvikligt och bara en fråga om när. Vi har fått löss. Jag antar att det finns en anledning till att nästan varje taxiförare kliar sig i huvudet jämt och ständigt, inte bara att de inte hittar vägen. Jag har småkliat några dagar och inte tänkt mer på det, förrän i morse när jag tittade på stella och det fanns massa småkryp i skallen på henne. Det är då man är glad för att vi inte har så stort här och att vi bara har 2 sängar, tvättberget blir inte oövervinnerligt.
Efter handling på carrefour och lunch på mcd, lämnade vi en sovande kasper hemma med pappa och tog elcykeln iväg till apoteket. Där förklarade jag att jag kliade i huvudet och då gav de mig ett schampo. När jag kom hem och slog på fass på nätet, så insåg jag att det jag så väl kände igen var fungoral, mot mjäll. Jo visst kliar nog mjäll oxå, men inte dödar fungoral oönskade parasiter. Så det var bara att åka tillbaka och förklara att kliet är orsakat av små djur. Efter mycket snack så berättar hon att de har medel mot detta för hundar och katter, inte människor. Men jag stod på mig och fortsatte att fråga vad man gör när människor fått sådant oxå. Hennes kommentar blev: "chinese medicine". Ja, det kan jag väl prova, i brist på annat. Vi gick upp en våning och kom till en intressant lukt och massa konstiga växtdelar. Jag köpte något hackat för 1,50kr som skall blandas med 1dl 52%-ig vitt vin som köptes på mataffären för 5,60kr. Detta skall dra till imorgon bitti och sedan skall jag sköjla håret med detta. Intressant. Men jag vill bli frisk nu!!! Så jag tog med mig barnen till Shanghai No1 Pharmacy, mitt downtown, på Nanjing Lu. Där gick vi och letade och vet inte hur många kineser som blev ett kort rikare på några blonda västerlänningar de såg på gatan. Men vi hittade tillslut rätt och hittade oxå ett schampo för den ringa summan av 5kr. Hemma kostar en kur åtminstone 75kr. (det är billigt att vara sjuk här! sedan vet jag visserligen inget om själva sjukvården. ) Men nu ikväll innan middagen har vi ialla fall tvättat håret med ett svidande medel. Och jag hoppas att vi blir kvitt våra oinbjudna husdjur.
johanna

Söndag 27 maj -07

Nu är jag riktigt mätt och belåten. Vi har haft middagsgäster som skall hämta sin son från sverige i sommar. Vi har gett dem lite att tänka på och ta ställning till. Nej, man hinner inte med gotland, halmstad, malmö, växjö, stockholm och nordnorge på en vecka. Men middagen var god, riktigt god om jag får säga det. Kanske var äppelpajen lite för salt bara, jag har svårt att beräkna saltmängden här, för jag upplever att kinesiskt salt är svagare än svenskt. Men jag kan rekommendera att ha grovmalet kött i köttfärslimpa, ännu hellre superfinhackat.

Veckan har varit bra. Ett återkommade tema på bloggen kommer värmen att vara, men det är varmt. Nu sover vi med fönstret vidöppet och bara underkläder, inga lakan över, täckena är på sommarförvaring. Det fungerar så än så länge. Jag tror att det kommer att bli för varmt för öppet fönster också. Då är vi tacksamma för vår ac! Vi kör den på dagarna nu. Det går inte annars. Det är så varmt ute, fast framförallt fuktigt. Man är konstant klibbig. Sätter man sig i soffan på kvällen så känns soffan fuktig. Det är skumt och riktigt jobbigt. Men så är det här i Shanghai och vi är glada att vi är här, men önskar att vi kan åka bort på semester i juli/august.

I onsdags var jag och felix på ett modelljobb. Ja, det var felix som modellade och jag hejade på. Men det var inte så kul som man kan tro. Det var ett konstant bytande av fula, disneyinspirerade, taiwanesiska, akryltröjor och andra vinterkläder. Att få felix och hans livfulla kompis jed att vara någorlunda ordentliga för att få bra bilder, var lättare sagt än gjort. Jag försökte så gott det gick att hålla pli på honom och översätta deras önskningar, han kan ju faktiskt inte så bra engelska. Det var sagt 2 timmar från början, men det blev tillslut 3 timmar. Det var riktigt jobbigt sista timmen och det hade varit bäst att sluta som först bestämt. Men när vi gick och fick ett kuvert med 800kr i, så kändes det inte så jobbigt ändå. Felix skulle väl inte av egen fri vilja göra det igen. Fast man får ju faktiskt välja leksak själv på affären om man jobbar, så vi får se…

Vi hann komma hem i 5 minuter innan våra middagsgäster kom. Jag hade bjudit hem den svensktalande irländsk/malaysiska familjen. Barnen var jätteglada över att träffa Cian och av hans reaktion att döma, så var han minst lika, om inte ännu mer, glad över att komma hit. Och oj vad det lektes. Det bästa med att ha middagsgäster på en vardag är att ayi lagar maten och städar innan och diskar efter. Det är jättesmidigt. Jag slipper allt jobb och behöver bara vara trevlig!

Torsdag var ingen kul dag med ösregn hela förmiddagen och storhandling på carrefour på eftermiddagen. Det är svettigt att handla med 3 barn som vill olika saker och dessutom vill handla allt de ser. Och vi storhandling har man inget utrymme kvar i vagnen att sätta bråkstakarna heller, utan de måste gå bredvid och röra allt.

Fredag var en bättre dag. Vi var ute en kortis på parken, men lyckades träffa en nyinflyttad ex-new yorker, som jag bjöd in på lunch. Antingen gillar hon inte min mat eller så var hon inte så hungrig, för hon åt som en myra. Barnen åt desto mer. De är överlyckliga så fort jag lagar mat, eftersom de inte gilla ayis mat. Därför är det också ganska viktigt för mig att laga lunch, eftersom det är den enda lagade mat de äter. Men när man står där i ett varmt kök och lagar varm mat, så önskar man att mackor var ett alternativ. Hon var ialla fall trevlig och jag tror att vi kommer att se mer av henne.

Efter lunch bytte jag om och tog bussen till stan för en ensam shoppingeftermiddag. Stor del av den gick dock åt att göra andras ärenden på tygmarknaden. Men nu skall emil få nya sommarskjortor och mamma shorts/capris. Efteråt gick jag till en affär jag blivit rekommenderad skulle ha västerländska kläder till bra pris. (På alla mallar finns det också västerländska kläder, till västerländska hutlösa priser. Det är inte vilka märken som helst som har råd med sådana flådiga lokaler.) Efter en lång promenad kom jag fram till en butiken som köper in plagg som inte blir skickade till utlandet. De hade massor av kända märken och till riktigt rimliga priser. Men det är ju alltid olika vad de har och en här och en där. Men jag fick tag i capris, en linnehöstskjorta och en vit kjol för 100kr. Som hittat! Därifrån gick jag till utomhustygmarknade och har beställt en klänning uppsydd för 80kr. Vi får se hur den blir. Jag gör det som test för att se om jag vågar göra mer business där. De talar ju bara kinesiska, fast vi lyckades att kommunicera riktigt bra ändå. Det känns som att skräddarna vet vad de gör. Nu får vi bara se om mitt val av tyg och design blir lyckat på mig.

Lördag var en lång dag. Det började med en församlingspicknick på botaniska trädgården. Vi lyckades inte se så mycket av just trädgården, men vi hade en trevlig stund med mat och lek. Efteråt tog jag med mig stella till en klädsorteringsdag, begagnade grejer som sorteras för att skickas till fattiga. Vi hann hjälpa till en stund och gjorde vår goda gärning för dagen. Sedan var det till att åka hem och försöka städa och greja inför middagen idag. Så, om man räknar allt arbete jag lagt ner på att ha dem på middag idag, så är det nog inte värt det, dvs att äta god västerländsk mat i gott sällskap. Då klarar jag mig bra med kinesisk mat och betydligt mindre arbetsinsats.

Halva veckan har jag stört mig/lidit av att någon i området ställt ut sina hamstrar på vår gräsmatta. De står i en liten bur i genomskinligt plast. Halva buren är full av solrosfröskal och det jobbiga är att den står där hela dagen, i solen. Jag antar att det är någon som inte vill ha dem längre, men då får de väl ta livet av de små gnagarna på ett mer humant sätt! Jag tror att detta avspeglar kinas syn på smådjur. Ganska ofta så ser man försäljare av djurungar; ankor, kycklingar, kaniner, dansmöss och hamstrar. Då får man en liten nätbur och så har man sitt husdjur för 20kr, häpp! Men vad händer när de blir större och inte så gulliga längre? (Då är väl vinnarna de som köpte kycklingar eller ankor…) Jag var uppe hos vår engelsktalande granne som har en mamma i huskommittén och påtalade problemet. Hon undrade såklart om jag ville ta djuren till mig, om det var därför jag brydde mig. Mitt svar var; ” no, i want to kill them”. Det kändes lite hårt, så jag gav en fin förklaring om lidande och sådant. Husdjur, nej tack. Och tack och lov är christopher allergisk, så jag behöver inte ens bli en elak mamma. Men jag har lovat stella att hon skall få ha utomhuskanin när hon fyller tio år. Och jag tänker inte ta hand om den! …får se hur det går med det löftet…

johanna

Måndag 21 maj -07

Idag har jag köpt knäckebröd för 100kr. Det gäller att köpa på sig när man ändå är där, på IKEA alltså. Två stora barn på lekrummet och ett mindre sovandes i vagnen (och make på egen hand) gav mig mycket frihet att strosa och titta på allt som intresserar. Det är inte ofta det händer. Idag hittade jag tex äntligen en potatismosare, man kan inte använda elvisp här, för då blir det klister. Och så funderade jag länge fram och tillbaka på hur jag skall göra med våra soffkuddar. (det skulle jag absolut aldrig fått göra om christopher var med! Fundera länge dvs.) De röda kinesiska jag köpte på handduksaffären visade sig vara lika bra som billiga. De har gått sönder undan för undan och nu är den sista också kaputt. Men det blev ingen shopping av Hedda kuddfodral. Kanske nästa gång.

Vi har haft semesterhelg i Hangzhou. Det var fantastiskt. Jag visste att jag saknade natur, men lyckan över att se trädbevuxna kullar var jag inte beredd på. Och det var inte bara en kulle, utan många. Det kom en viss sorts frid över själen av att vara där. Hangzhou, uttalas hangjoo, är en mindre stad 2 timmar med bil söder ut vid en sjö och en flod. Det var här som Marc'o polo... ja, varför är han känd? Vi hann lära känna Sarah och Brian med dotter Calie innan de flyttade ner dit. Han jobbar med att tillverka soffor för amerika och har bra mycket närmare till jobbet därifrån. Staden i sig är inte vacker, men omgivningen desto bättre. Fast jag skulle nog inte vilja flytta dit om det inte var bättre för familjen. Det känns som att Shanghai har så otroligt mycket mer att erbjuda.

Vill man åka dit kommunalt, så kan man välja mellan buss eller tåg för ungefär samma pris, dvs ca 50kr, fast tåget ca 1 timme snabbare. Vi valde tåg. Vi var ute i lagom god tid till stationen på fredag förmiddag. Problemet var dock att det var fel station. Här finns det i alla fall 3 tågstationer och kvinnan hade inte gett oss rätt, trots mycket påpekande av christopher. Han lyckades ialla fall byta utan kostnad och vi kom med ett tåg en timme senare. Vi åkte 1:a klass och det kändes som vilket svenskt tåg som helst. Jätteskönt. Det var spännande att titta ut på landskapet som passerade utanför; fält, kanaler, fabriker och en enstaka kulle. Vi bor verkligen i ett platt område.

Under helgen så hann vi med, förutom trevlig tid i deras topprenoverade 200m2 lägenhet;

- bad i deras inomhuspool. Barnen och christopher var överlyckliga. De är verkligen vattenmänniskor. Felix gjorde alla trix från förra sommaren, stella plaskade runt och kasper klarade sig själv med simring också (alla hade såklart armpuffar).

- en vandrig i en bambuskog. Det kändes jätteskönt att komma ut i natur och få strosa omkring. Bambuskog ser ut ungefär som en bokskog, dvs inte så mycket undervegetation. Jag har alltid gillat bokskogar och detta asiatiska alternativ var lika glädjande. Strosandet började i lagom lutning, men övergick efter ett tag till enbart trappor. Efter 20 minuter uppför och ingen självklar ände, så bad jag vår kinesisktalande värd att fråga några på nergång vad som fanns att vänta. Svaret blev att 2 timmar upp och bort fanns det något. Det kändes som att det var lite för mycket för alla, inte minst våra tappra, ickeklagandes barn. Vi vände tillbaka och åt en schysst picknick på lägre höjd över havet än planerat, men benen krampade ändå skönt.

- En vuxenkväll på restaurang. Sara, värdinnan, hade läst om ett bufféställe med sushi och västerländsk mat. Vi åkte dit och åt många tallrikar tonfisk/lax/sushibitar och annat gott, bl.a. fetaost. Jag åt nog upp hela skålen själv. Och sen var det ju efterrätt också. Problemet med bufféefterrätt generellt är att det är för stora bitar. Man vill ju bara ha lite av allt. Men jag lyckades med att få ner en hel del olika efterrätt ändå. Barnen var hemma med deras ayi. Stella ringde runt kl.21 och var så ledsen för att ayi var så elak. Hon ville att de skulle lägga sig! Tänk så elakt.

- Sakramentsmöte i lägenheten. Vår församling är 2 timmar bort och börjar kl.8. Därför har de tillåtelse att ha det hemma vid önskemål. Och det fungerade och kändes bra.

- God middag med köttfärslimpa, sås, potatismos, sallad och pressgurka. Tanken var egentligen att göra köttbullar, men det visade sig att köttfärsen var mer finhackad än malen, så vi gjorde limpa. Men gott var det. Och mycket känsla av sverige.

Det skall finnas en jättefin sjö där i Hangzhou. Det är därför folk turistar där. Den han vi inte med denna gång, så vi får åka tillbaka. Och det har jag inget emot.

Tågresan hem gick oxå bra. Det var inte 1:a klass och det var bra mycket mer livat. Det kändes som att det var en skolklass på hemresa, men jag tror att det var ett företag. Det spelades kort över stolsryggarna och tjimmades. Men vi lyckades ialla fall somna, alla utom Stella. Men hon var väldigt nöjd med påsen av kaninkola som hon fick äta på alldeles själv.

Annars var nog veckan mest som vanligt, förutom i onsdags. Vi skulle egentligen till zoo:t och ha lekgrupp, men stella fick för sig att kräkas en del och då pajade den planen. Fast efter att ha ätit så piggade hon upp sig till vanlig standard och var fortfarande väldigt sugen på den picknick vi fixat. Så barnen bestämde att vi skulle åka till bröllopsparken för att ha picknick. När vi kom dit så fanns det två barn, kille i stellas ålder och yngre syster, som spelade fotboll med sin mamma. Stella ville gå dit och leka med dem. Det visade sig vara en irländsk mamma med två barn, här på 3 månader från singapore, som bott i sverige i 8 år och talade bra svenska. Sannorlikheten att vi skulle träffas är… ytterst minimal. Men barnen hade jättekul tillsammans och jag fick dela med mig av lite mina erfarenheter, som vid uppräknande är en hel del. Det blir en middag med dem denna vecka.

I måndags var jag och barnen på äventyr. Det började med att vi visade viktoria en gata med mammakläder. (Här samlas gärna samma sorts affärer på samma ställe, smidigt.) Tvärs över gatan fanns en barnmarknad, dvs kläder tillverkade för väst som blev över av olika anledningar och säkert lite fejk också. Men den var billig! Det finns en i stan som har blivit hutlöst dyr och ickeprutbar. Denna var mycket bättre. Här fanns också ett lekrum och där var vi säkert en timme. Sedan började jag tröttna, fast framför allt bli hungrig. Vi gick upp och handlade lite banan och kex, i hopp om att finna en McDonald’s i närheten. Fast det visade sig att vi var i ett mer lokalt område och därför ingen mcd. Och vi hittade ingen äggpannkaka eller annan smidig lunchmat heller, för lunchen var redan slut. Så vi tog vårt inköp och gick iväg till en park. Vi hittade en ny park och oj, vad fin den var. Det fanns en lite konstgjord sjö, det fanns ”skog” och stensluttningar. Jättegulligt. Och gräsmattor som fick beträdas. Vi mös runt i parken ett tag innan vi gav oss iväg för att möta viktoria och barnen igen på Julies lekplats (samma ställe som felix kalas och kalaskompisens mamma). Vi skulle nämligen träffa julie där kl.16 för att föjla med henne och Jed på en casting. Vi gick dit och de tog sina kort. Felix har fått en tid på onsdag att få vara modell. Två timmars jobb skall ge 500kr. Det blir mycket leksaker för en stor liten kille. Men vi har inte sett att det blivit av ännu…

Stella har inlett en mycket intressant fas i livet, 6-års… krisen? Det var någon som sa att det är en försmak av puberteten och stämmer detta så kommer det att gråtas mycket i framtiden, inte bara hon, för så som hon håller på nu gör mig tokig. Hon kan gråta över allt och ingenting. Och när hon inte gråter, så frågar hon istället varför, till allt. Och då inser jag att vi aldrig haft en varförfrågare innan. Detta är ju minst lika jobbigt. Allt skall ju förklaras in i detalj, varenda gång. Det är ju jättefrustrerande! Hon frågar om hon får ta av sig sandalerna och jag säger ja. Då frågar hon varför! Tänk att man även skall behöva förklara sådant. Och i hennes önskan om att alltid få veta allt, så gör hon en annan grej som retar mig till tusen och älskas av hennes far. Så fort jag inte slutar en mening fullständigt, så upprepar hon sista ordet jag sa, för att jag skall fortsätta där jag slutade. Och hur irriterande är inte det då!!! Jag tycker att jag kan få bestämma själv vilka monologer jag vill fortsätta eller droppa. (ni vill inte höra chrisotphers synpunkt av denna fråga) Så, förutom värmen och allmänna äventyr, så har jag en frågvis liten stor tjej som förgyller mina dagar.

johanna

Vi tackar i proxy

Vi har just fått hjälp av en vän med att kunna surfa utan censur här i Kina. Jag vill härmed tacka denne goda och rakryggade människa för hjälpen. Däremot så kommer jag inte att namnge denne då det bara medför att han eller hon får en massa samtal med andras datorproblem helt utan betalning. Du vet vem du är och vi är mycket, mycket tacksamma. Nu kan vi inte bara blogga vidare utan störningar, vi kan dessutom se saker som centralkommittén inte godkänt. Med andra ord så kan vi nu se videosnuttar från Google, kolla lite demokratiskt skapade "fakta" på Wikipedia och så vidare.

Christopher

nylonstrumpor

som alla kvinnor vet så är nylonstrumpbyxor allt annat än en god investering. det går alltid en maska i hälen, som gör hela strumpan oanvändbar. för att råda bot på detta problem så har man här i kina gjort strumpbyxan i två delar, en strumpa och en byxa. dessa köpes med fördel i samma färg, dock inte ett måste. som ni förstår så blir det en överlappning, strax ovanför ankeln, vilket gör att jag har svårt att se det som fint, utan mer som långkalsonger. fast i ett land där lite pengar skall räcka till mycket, så måste man ju gratulera uppfinningen.
nu när det är sommarvärme och byxan åker av, så bärs gärna strumpan solo, i finskor eller gympaskor. här pratar vi inte om steps, utan samma nylonstrumpa, som syns ordentligt.
så är det någon som vill spara lite pengar så köper jag gärna hem ett set med "strump byxor".
johanna

Söndag 13 May 2007

Jag har just ätit en magnum med crisp i chokladen för att ladda inför en lång stund framför datorn. Man skriver inte ihop en vecka i ett ögonblick. Och så skall man ju också formulera sig snyggt och ordentligt, så att inte alla svensklärare och språkbesserwissrar får ågren och slutar läsa eller, än värre, att min image(!) skulle befläckas.

Veckan har varit varm. Fortfarande går ändå kineserna i lång-ärmat/bent. Det är så att de tror på siffror. Ännu har inte datumet för sommarkläder passerats och då har man fortfarande vårkläder på sig, oavsätt temperatur. Intressant.

Tisdag var vi på pot-luck. Jag tog med mig köttbullar och potatismos. Jag har hittat en affär vid christophers skola som har nötfärs i sortimentet. (fast en intressant sort med 0% fett, så jag köpte lite superfet fläskfärs och blandade i) Mitt första försök till denna svenska klassiker blev ingen höjdare, men jag skall jobba på det. Jag saknar faktiskt köttbuljong. Det enda jag har här är ganska smaklös hönsbuljong som används i allt. Jag får leta runt lite. Det finns importaffärer där allt är hutlöst dyrt, men som har allt sådant man kan sakna i ett land som kina, tex deoderanter, oregano, philadelfiaost etc.

Efter maten så fick vi åka med en vän hem. Hon hade kläder hon ville bli av med och jag är ju inte den som tackar nej till lite begagnat. Vi fick två kassar och stella var i himmelen. Hemma sedan provade vi allt och två saker var storfavoriter, den rosa, blommiga baddräkten och den rosa, skira finklänningen. (Jag är inte höjdarförtjust i varken eller, men vi är i Kina så vem bryr sig?!!)

Onsdag hade vi lekgrupp. Som ny ansvarig drog jag hit alla, till vår ”fisken”. Denna lekpark har en stor fördel jämfört med andra parker. Det står 4 superstora träd på lagom avstånd och skuggar i stort sett hela lekdelen. I början av våren tyckte jag att det var synd. Nu förstår jag det geniala. Vi kan leka där, även när solen lyser. Andra ställen utan skugga är då inget att ha, det blir för varmt. Vi var ialla fall i parken en hel del mammor och små barn. De hade alla kul. Efteråt bjöd jag hem de två mammor (båda med bebisar) som bor i närheten på lite pannkakor à la johanna, dvs med grovt rågmjöl och finrivna morötter i. De var väluppfostrade nog att säga att det var gott. Dock ville de inte smaka på en med kaviar.

Torsdag var det meningen att vi skulle på museum med siebkes (även, av mig, kallade ”the germans” i kyrkan, för att särskilja dem från oss, den första svenska familjen), men viktoria mådde dåligt pga McDonald’s. Vi åkte istället till dom. Jag tog en ny väg med bussen denna gång, men fick sota för mitt försök i att hitta en bättre väg. Vi fick stå och vänta i 20 min på smutsens Mecka, den stora busstationen. Vart man tog var det smuts och damm. Så den vägen tar vi inte igen.

På kvällen tog jag kvällsledigt från barnen och stack ut. Jag har länge velat se HM här och gjorde slag i saken. Första veckan så hade de kö in, men inte längre. Och det såg ju ut som ett vanligt HM, t.o.m. samma priser. Det är dock lite för höga priser tycker jag, för att vara i kina. Vem vill köpa en kostym där för 1200kr, när man kan få en skräddarsydd för 450kr? På väg till bussen för hemfärd, så gick jag en bit längs Huaihai, shanghais Birger Jarlsgatan. Var 10:e meter var det en person, som med en välanvänd laminerad lapp, erbjöd varor till försäljning, ”bags, watch, shoes”. Det blev riktigt jobbigt tillslut. Enligt chistopher så erbjuds det kvinnosällskap med samma intensitet om man är ensam man ute på kvällstid.

På fredag kom äntligen den efterlängtade loppisen igen. Vi var ute i god tid för att inte missa guldklimparna som går i början. Och jag hittade en hel del bra kläder till barnen, tex några klänningar jag inte behöver skämmas för och shorts till felix. Stella fick dessutom en katt med riktig(?), vit, len päls och så hon var överlycklig, ända till dess att benet gick av på den. Men pappa har nu limmat med superlim och hon är glad igen.

På eftermiddagen åkte vi på museum med siebkes. Det heter kids discovery museum och såg inte ut att vara mycket på utsidan. Inne fanns det lite utställningar om rymden och raketer, det var lagom kul. Men på övervåningen fanns världens mest fantastiska lekrum. Jag blev alldeles lycklig av åsynen och oj vad barnen lekte. Det var ett stort rum med små avdelningar, en bank, ett sjukhus, en frisersalong, en scen, ett klätterträd, en affär, ett hem mm. Och blandat med detta fanns lite upptäckarleksaker. Helt otroligt mysigt och kreativt. Här kommer vi definitivt att spendera några till, regniga eller soliga, dagar.

Lördag morgon var det också tidig uppstigning och avfärd, till en ny loppis. Det var ett gäng grannar i ett område där vänner bor, som passade på att rensa innan hemflytt. Om möjligt var detta ännu roligare än fredagen. Jag shoppade massor av kläder till stella (kanske för mycket, men när allt kostar ca 10kr/st, så kan jag kosta på mig slöseri), så nu behöver hon inget mer. Vi hittade oxå ett lektält och en elvisp bl.a. Tältet var inget som stod på behovslistan, men att vispa socker och ägg poröst med handvisp, det har jag gjort en gång och aldrig igen. Vi fyllde hela bagageluckan på taxin på vägen hem och barnen lekte så lyckligt med sina nyförvärvade skatter.

På kvällen gav jag mig iväg mot metron för att åka till teatern (fast jag lyckades att kliva på fel buss och hamnade inte där jag tänkte, utan bättre). Detta var kvällen för att se BYU Young ambassadors ge en föreställning med Brodwayhits. Grand Theater var en maffig och jättefin byggnad i vit marmor och glas. Föreställningen var inte lika maffig och tyvärr missade man mycket känsla när de hoppade mellan olika musikaler och tog ett eller två nummer från varje. Det jag lärde mig av kvällens föreställning var att det är viktigare för mig att det är vacker musik, än att det är dans. Så jag blir snart en sådan där som lyssnar på klassisk musik i bilen. (fast detta med bilmusik är en ågren jag har, som också visar sig här i kina. Jag är rädd att jag missar något bra på radion om jag spelar en skiva i bilen och därför lyssnar jag sällan på egenvalda skivor, barnskivor spelas däremot ganska flitigt. Samma tänker jag om affärer här, jag kanske missar något om jag inte går in i varje jag går förbi och då blir det en för överväldigande uppgift, så det blir inget av istället.)

Dagen idag har varit trevlig. Vi var hos siebkes på tacomiddag (och jag insåg att jag saknar spiskummin, får leta efter det också.). Sen tog jag ledigt från kvällslägget igen och gav mig iväg till BYU YA fireside. Men eftersom vi är i Kina så kan de inte göra vad som helst och då blev det en liten minishow med inriktining på vänskap och kärleksfulla hem. Min enda recension till detta är: ”amerikanskt”. Jag var inte imponerad, men glad för ännu en trevlig utekväll med mig själv. Christopher skulle ju hellre dö än att gå på dessa föreställningar. Vissa saker ändrar sig inte, trots att man är på andra sidan jorden.

johanna

engelska

Det känns som att alla kineser som kan lite engelska tycker om att använda sina förvärvade kunskaper. Mest är det barn i lågstadiet, som pushade av sina föräldrar, kommer fram och säger alla samma fraser; "what's your name?", "what nationality are you?", "lovely", "very beautiful" (varför inte använda mindre starka ord som pretty eller cute istället?). Den gulligaste händelsen av detta slag utspelade sig dock i parken i veckan. Vi höll på att leka med alla kinesbarnen, spela frisbee och kasta boll, och en ny kille kom och ville vara med. För att visa att han oxå kunde lite engelska så lät han oss höra ett smakprov. Om och om igen sa han: "ww"! Hur gulligt är inte det då? Där ser man vad vår internetbaserade livsstil bidrar med. :)
johanna

Söndag 6 maj -07

Eftersom Beans var sådana där superkänsliga människor, så föjlde ju stella inte med oss. Men de hade en härlig förkylning som vi istället plockade med oss hem (fast vi är redan friska!). Fantastiskt! Så de resterande dagarna i veckan har varit lite småsjuka och inte superspännande. Fast det har också varit mer eller mindre supervarmt, vilket även det medför handlingsförlamning, värmen alltså.

Torsdag åkte vi en sväng till ikea för att plocka upp vårt livsuppehållande knäckebröd. Jag passade också på att ta en tur därinne. Priserna varierar från 50% billigare till samma som i sverige. Ramar är riktigt billigt här. Jag undrar om det är för att sporra kineser att sätta upp konst på väggarna. Här är ju allt i betong och inte strålande för tunga ramar (man måste ju ha en slagborr) och sedan är ju detta folk väldigt omysigt i sin inredningsstil. Efter ett obligatoriskt stopp för korv och bröd och mjukglass (kostar 1kr här, glassen alltså, är det 5kr i sverige?) så tog vi bussen tillbaka.

Denna dag bjöd på ca 27graders värme och vi stannade inne fram till eftermiddagen. Men sedan blev det en höjdarstund. Vi och Demi, stellas kinesgrannkusinskompis, gick till parken, den vi alltid går till. Och denna dag var speciell på så sätt att vi inte blev uttittade och var underhållningen för alla, utan vi var en del av alla som var där. De lekte med oss och vi med dem. Det var jättemysigt. Kanske var det för att några av dem känner igen oss, det finns en del ayis som är där lika ofta, eller så var det kanske för att de där var mer vana vid västerlänningar. I vilket fall som helst så kändes det riktigt bra.

Första fredagskvällen i månaden så är det sagt att de svenskar som vill träffas på en viss bar. Denna bar har en stor lekplats, så den är ytterligt lämplig även för barnfamiljer. Jag tänkte att vi skulle gå dit för att försöka träffa fler kamrater till barnen, gärna närmare sådana. Tyvärr så kom det inga fler svenskar än vi, men vi hade riktigt trevligt ändå. Det var första gången christopher och jag var utomhus tillsammans på kvällstid. Och med ljum kväll, färsk ananasjuice och glada barn så blev det en trevlig stund. Vi måste börja leta efter barnvakter. Tre månader utan börjar kännas lite jobbigt. Nog för att våra barn är trevliga, men lite tid ensamma utanför huset vore kul.

Lördag efter lunch stack vi till en ny del av stan. Damion Potter är här på business och ”hade” en stor tillställning norr ut på en stor utomhusfotbollsarena. Vi tog taxi dit, träffade damion och fick viktiga VIP-pass. Sedan tittade vi på skateboardåkare, inlineskillar och en tjej, klättrare och kinesernas svar på ”the ark”. Det var en rolig lördag. Efteråt tog jag barnen (christopher skulle visa damion staden) hem igen, via McDonald’s längre ner på vår gata.

Idag, efter vårt sista supersnabba försök till sightseeing för damion i ett fängelse och ett tempel, så gick vi till parken. Där hade ett gäng västerlänningar ockuperat hela den avspärrade gräsmattan. Jag tyckte instinktivt inte om dem, om det var för att de bröt mot parkavspärrningen eller för att de såg ut som slafsiga esteter som hade förfest med sprit och … ja, inte var det morötter de rökte eller för att de var osolidariska och tog upp hela ytan med sitt frisbeespel, jag vet inte. Men det kändes jobbigt att våra grannkineser skulle få ett sådant intryck av oss ickekineser. Eller så är jag bara sur för att jag inte är områdets västerlänning längre… Fast, det finns faktiskt en del av oss här, bara inte så svulstiga som de var idag.

Barnen har slutat att äta kinesmat. I princip vägrar de allt som Shutzen lagar. Jag vet inte hur jag skall hantera det bättre än att låta dem äta det de vill av hennes mat och sedan gå hungriga. Jag hoppas att det bara är en fas.

Det har inte blivit något mer av stellas skolstart. Vi har ännu inte kommit ut för att titta på något lämpligt alternativ. Och sedan vet jag inte om jag tycker att det är en strålande idé. Hon är helt ok hemma egentligen och går man i skola här, så lämnar man kl.8 och kommer hem kl.15.30. Jag tycker att det är lite långa dagar. Det är ju faktiskt inte så att vi är sysslolösa hemma och inte träffar någon. Bara inte lika många som hon skulle önska. Så vi får se vad som händer…

Christophers skola går bra. Han är duktig.

Kasper håller på att gå från att vara liten till att bli stor 2-åring. Om det var början till 2årstrots eller sömnbrist, det vet jag inte, men innan lunch så hade han sin största meltdown någonsin. Jag har aldrig förr hört honom skrika på detta sätt. Måtte det inte bli någon vana. Det räcker med att han stundtals skriker:” no!” Jag låter honom hållas med det, men försöker få honom att säga det lite lägre. Och han finner sig i det och tar ner ljudstyrkan nästa gång. Jag vill ju inte ha en skrikare, men jag måste väl låta honom att få säga nej.

På ikeas returavdelning så har de ett jättestort foto av stockholm. Jag fick en tår i ögat och ett stygn i hjärtat när jag såg det denna gång. Och hemma sedan satte jag på chris rea och första tonerna till ”fool if you think it’s over” (första låten som kom upp) fick mig att tänka på min pappa och helt plötsligt så brister jag ut i gråt. Oj, vad jag saknade allt och alla (pappa fick symbolisera alla nära, kära och övriga) hemma i sverige. Och idag när jag lyssnade till en primärsång på svenska som vi lär oss här på engelska, så tänkte jag på när vi skulle vara hemma igen, och då grät jag en skvätt för att jag saknade livet här. Som ni kanske förstår är jag väldigt kluven. Men som jag säger: jag saknar vårt liv hemma, men jag är jätteglad och tacksam för att jag är här och har denna möjligheten.

Ännu är inte september eller december uppbokat. Så innan jul kan ni komma när ni vill. Annars kan vi mötas i Thailand över jul. Hem åker vi mitten av januari. Först till kvarn...

johanna

Nya bilder

Mor, här kommer lite mer bilder som du önskade. Kolla på vår länk till höger. hoglundskinaresa

onsdag den 2 maj 2007

(En tråkig rapportering om en helt vanlig tid i kina. Ni slipper läsa om ni vill. Det är långt.)

Då har jag äntligen kommit hem. Jag har aldrig förr insett att det är så jobbigt att vara barnvakt. Kanske var det för att dessa barn var större. De kan ju skvallra till sina föräldrar om det var något galet. Och det vill man ju inte. Så då var det bara till att vara ”perfekt” hela tiden. Att vara lagom snäll, fast ändå vuxet mogen. Det är en svår avvägning ibland. Men jag tror att jag klarade det hela bra. Och jag tror att det var bra att stella var sjuk. Det hade blivit 75% mer livat om hon varit där. (Och det är en ganska stor ökning på bara en person.) Men sedan visade det sig också, när de kom i går morse, att christopher blev allergisk i huset. Så han hade inte kunnat vara där hela tiden ändå. Tänk att ibland är tråkiga grejer det bästa som kunde hända.

Men om jag skall rapportera i ordningsföljd, så var vi förra tisdagen och försökte handla t-shirts till stella. Jag hittade en och kasper fick en med bilar på, liknande den som felix fick. Båda blev glada. Kasper höll sin tröja och sa:" Billa". Detta handlade vi ute hos siebkes och gick efteråt till dom och hade en trevlig dag. Barnen leker allt bättre tillsammans. Det är roligt att se. Mina barn är alltid överlyckliga för att träffa svensktalande. (Dock börjar de bli riktigt haja på engelska. Stella pratar ibland kinesiska med oss, tex:" bu yao, shui jiao". Det betyder "inte sova".)

Onsdagens lekgrupp skulle vara ute i en park i utkanten av staden, bortanför siebkes. Jag tänkte fram och tillbaka och gjorde en chansning på att se om en buss skulle ta oss dit. Det visade sig att den inte gjorde det. Vi kom en bit rätt, men så svängde bussen åt fel håll. Vi fick hoppa av och lyckades hitta en taxi nästan omedelbart. Men så kom det stora problemen: jag hade glömt kartan hemma, jag är inte super på att uttala allt rätt (speciellt inte när det låter lika i mina öron) och telefonen hade nästan inget batteri, trots hela natten på laddning. Det var för många fel för att lyckas. Taxichaffisen körde helt fel, han körde dit jag sa, men jag hade sagt fel, folket som väntade på oss kom bort sig i parken och min telefon dog. Att det var supervarmt gjorde nog inte saken bättre heller. Efter 45minuter kom vi fram till XinZhen och inte XinJian. Jag lyckades hitta victoria och byta kort i telefonen och nå de andra. Då var vi alla en timme sena. Som ny ansvarig för lekgruppen, så kände jag att det blir svårt att sudda ut ett så här dåligt första intryck. Men, så är livet i shanghai. Och man kan alltid skylla på taxichaffisen och komma undan med lite hederi behåll!

Parken var stor. Jag fick bara se en liten del, men victoria har berättat om cyklar man kan hyra, båtar att låna och så. Vi åkte en lång rutchkana som barnen älskade (det var rullar som gjorde rumpan alldeles dallrig). Och vi lekte på lekparken som var ett stort skepp. Där åt vi också vår medhavda matsäck. Jag hade bakat bröd, torrt hälsobröd, och tagit med morötter och tomater, lite kex också. Jämfört med de andras goda matsäck, så kunde jag inte undgå att tänka på min mor och min bror emil. Hur han led på utflykter när alla andra hade hönökaka och han hembakt hälsotjafs med organisk sesampasta på. Ibland så slår det mig att jag är lik mamma på många sätt.

Efteråt packade vi in oss alla, 4 föräldrar, 3 vagnar, 9 barn och en chaufför, i en bil och körde till McDonald’s. Vi hämtade siebkes farmor och blev släppta på pärlaffären. Farmor skulle köpa gåvor hem och jag skulle visa runt. Jag gjorde en snabb tur och så åkte vi hem. Det fick räcka med det roliga.

Torsdag fick bli en lugn dag eftersom stella vaknade med feber. Vi gick efter lunch med christopehr till skolan, väntade och gick tillsammans hem. På hans skola finns det en stor park med gräsmattor som får beträdas och höga träd med mysig skugga. Jätteskönt.

Så blev det fredag och vi gav oss iväg till Bean’s efter lunchen. Jag var riktigt peppad och första minuterna var sköna, när barnen lekte för sig själva och jag hade tid att läsa en bok. Fast sådan idyll varar inte länge. Skolbarnen kom hem, läxor skulle göras, tv-spelsönskningar skulle ersättas med bättre aktiviteter, alla skulle ut utan att komma bort, alla 5 skulle äta, bada, i pyjamas och läggas. Men det gick bra. Det var riktigt skönt när allt var tyst i huset och jag kunde sätta mig med min primärlektion.

Lördag morgon vaknade jag upp med värdens ryggont. (Resterande nätter sov jag i fotändan på lilltjejens 1,60-säng.) De har en tempurmadrass. Finns det något värre på denna jord? Det var alltså inte bara barnens fel att jag vaknade varje timme hela natten. (Killarna är hostiga och har astma och jag hade fått instruktioner om medicin att administrera vid behov i krångliga apparater. Så varje host väckte mig och jag låg undrandes om jag skulle behöva medicinera. Fast nojan försvann tillslut.)

I och med majledigheten, så skulle killarna till skolan även denna dag. Frukost med amerikanska sockerflingor och iväg. Felix, kasper, meili och jag försökte sedan att roa oss så gott det gick under resten av dagen.

Lördag innebär att ayi bara arbetar 4 timmar. Jag hade fått pengar till pizza, men var inte ett dugg sugen. Istället lagade jag spagetti och köttfärssås. Mitt i det hela insåg jag det fina i köpemat, det är lite småklurigt att hålla alla barnen glada och utan fuffensaktiviteter. Felix och Jackson lyckades att riva sönder skumgummimadrassen i övre våningssängen. De var jätteglada och nöjda. Jag vet dock inte hur nöjda föräldrarna blev vid hemkomst.

Söndag morgon gick jättebra. Jag gick upp kl.06 och lyckades ha alla barnen klara och matade till kl.07.30. Så vi var t.o.m. i tid till kyrkan. Och då får jag säga att det är inte alltid alla med två föräldrar och hälften antal barn är i tid.

Förutom regnet, så hade vi en trevlig söndag tillsammans. Vi bakade rice crispy treats och gjorde försök till chokladbollar. Problemet var bara att oboyen inte var chokladbaserad, utan rostat vete baserat. Detta gjorde bollarna till en mindre lyckad smakupplevelse. Men barnen åt ändå glatt och höll sig vakna, trots för lite middagssovning.

Måndag morgon var barnen lite griniga och uttråkade. Efter lunch åkte vi därför till Cartoon world. Det är ungefär vad man kan tro av namnet. Det är rosa och blinkande och där finns karuseller, spel, grejer och en lekhörna. Ljudet är oronbedövande och till råga på allt så var det 3 skolklasser där när vi kom, men de försvann efter ett tag. Vi tog vår 100-lapp och åkte karusell, tåg och flygplan och lekte en stund bland bollar och rutchkanor. Det är lite trevligt, men det finns oxå ett stort minus. Det är att det finns så mycket kul att barnen inte kan koncentrera sig på vad de gör just nu, utan tänker bara på nästa grej. Detta stör mig enormt.

Eftermiddagen var mycket skönare än de andra. Kanske har det att göra med att jag blivit mer van eller så var det för att det inte fanns stressmoment i att barnen skulle till skolan nästa dag, inga läxor och ingen stress i läggningen. Jag fann t.o.m. tid när alla somnat att titta på film om julius ceasar och äta glass på kvällen. En riktigt skön lyx.

Tisdagen tänkte jag slå på stort och gjorde pannkakor till frukost. Mina barn blev glada, men de andra ville ha en halv pannkaka. Och jag som trodde att alla amerikanare älskade pannkakor.

Denna dag kom som sagt stella och chrisotpher. Det var skönt att ha honom där. Då kunde man springa efter den ena, utan att behöva vara rädd att den andra skulle springa bort. Egentligen hade jag tänkt att vi skulle alla åka till ett inomhuslekrum ett tag. Men tillslut insåg jag att det var bara jag som ville åka dit. Alla andra var lyckliga med att vara hemma och vara lediga. Det var svårt, men jag beslöt att det var bättre att jag var olycklig än att dra med sig 6 barn och 2 vuxna på utflykt de inte ville göra. Storsint, eller hur?!! Det är nog mycket så i min familj, vi gör grejer varje dag, inte för att barnen vill, utan för att jag behöver rastas. Men är det fel? Så länge de inte misstycker, eller ???

Efter lunch, de amerikanska barnen äter kinesmaten bättre än västerländsk (eller kanske bara min?) mat, så var vi en lång stund på lekparken i grannkomplexet. Siebkes barn var med och de hade alla jätteroligt. Även den stora killen och hans kompis. Jag hade varit lite hård och sagt att efter lunch fick de inte spela dataspel. Men jag tycker inte att de behöver sitta inne precis hela dagen.

Innan middagen så åkte vi hem, äntligen. Det kändes jätteskönt att få komma hem, packa upp väskorna och sätta på en tvätt, att få vara här och äta vår ayis goda mat (den andra lagade bara ok mat).

Under dessa dagar så har jag insett något: jag kan inte omvända världen till mitt sätt att se/göra saker. Vissa grejer är bara olika. Tex detta med att sova middag. Det är inte fel att ha en 5-åring att sova efter lunch, han kanske behöver det. Bara för att mina barn inte gör det, betyder det inte att andra inte måste. Eller deras sätt att aldrig tömma och slänga ett paket. Det fanns 3 öppnade paket av samma sorts flingor, säkert 17 påbörjade olika sorter. Sådant kan göra mig tokig. Men det är deras liv och jag måste bara inse och vara glad att jag har ordning hos mig själv i alla fall. Mitt sätt är inte rätt för alla. Märks det inte att jag fyllt 30 år och blivit vis?!! :) ... Tänk att det tagit mig så lång tid.

Så nästa gång jag blir barnvakt så får jag finna mig i tråkig väntan på sovandes barn och ta med mig en riktigt bra bok eller lera, så att de väntandes barnen också får något kul under tiden. Fast jag kan väl fortfarande få rensa i kylskåp och skafferi?

johanna