Nu är jag riktigt mätt och belåten. Vi har haft middagsgäster som skall hämta sin son från sverige i sommar. Vi har gett dem lite att tänka på och ta ställning till. Nej, man hinner inte med gotland, halmstad, malmö, växjö, stockholm och nordnorge på en vecka. Men middagen var god, riktigt god om jag får säga det. Kanske var äppelpajen lite för salt bara, jag har svårt att beräkna saltmängden här, för jag upplever att kinesiskt salt är svagare än svenskt. Men jag kan rekommendera att ha grovmalet kött i köttfärslimpa, ännu hellre superfinhackat.
Veckan har varit bra. Ett återkommade tema på bloggen kommer värmen att vara, men det är varmt. Nu sover vi med fönstret vidöppet och bara underkläder, inga lakan över, täckena är på sommarförvaring. Det fungerar så än så länge. Jag tror att det kommer att bli för varmt för öppet fönster också. Då är vi tacksamma för vår ac! Vi kör den på dagarna nu. Det går inte annars. Det är så varmt ute, fast framförallt fuktigt. Man är konstant klibbig. Sätter man sig i soffan på kvällen så känns soffan fuktig. Det är skumt och riktigt jobbigt. Men så är det här i Shanghai och vi är glada att vi är här, men önskar att vi kan åka bort på semester i juli/august.
I onsdags var jag och felix på ett modelljobb. Ja, det var felix som modellade och jag hejade på. Men det var inte så kul som man kan tro. Det var ett konstant bytande av fula, disneyinspirerade, taiwanesiska, akryltröjor och andra vinterkläder. Att få felix och hans livfulla kompis jed att vara någorlunda ordentliga för att få bra bilder, var lättare sagt än gjort. Jag försökte så gott det gick att hålla pli på honom och översätta deras önskningar, han kan ju faktiskt inte så bra engelska. Det var sagt 2 timmar från början, men det blev tillslut 3 timmar. Det var riktigt jobbigt sista timmen och det hade varit bäst att sluta som först bestämt. Men när vi gick och fick ett kuvert med 800kr i, så kändes det inte så jobbigt ändå. Felix skulle väl inte av egen fri vilja göra det igen. Fast man får ju faktiskt välja leksak själv på affären om man jobbar, så vi får se…
Vi hann komma hem i 5 minuter innan våra middagsgäster kom. Jag hade bjudit hem den svensktalande irländsk/malaysiska familjen. Barnen var jätteglada över att träffa Cian och av hans reaktion att döma, så var han minst lika, om inte ännu mer, glad över att komma hit. Och oj vad det lektes. Det bästa med att ha middagsgäster på en vardag är att ayi lagar maten och städar innan och diskar efter. Det är jättesmidigt. Jag slipper allt jobb och behöver bara vara trevlig!
Torsdag var ingen kul dag med ösregn hela förmiddagen och storhandling på carrefour på eftermiddagen. Det är svettigt att handla med 3 barn som vill olika saker och dessutom vill handla allt de ser. Och vi storhandling har man inget utrymme kvar i vagnen att sätta bråkstakarna heller, utan de måste gå bredvid och röra allt.
Fredag var en bättre dag. Vi var ute en kortis på parken, men lyckades träffa en nyinflyttad ex-new yorker, som jag bjöd in på lunch. Antingen gillar hon inte min mat eller så var hon inte så hungrig, för hon åt som en myra. Barnen åt desto mer. De är överlyckliga så fort jag lagar mat, eftersom de inte gilla ayis mat. Därför är det också ganska viktigt för mig att laga lunch, eftersom det är den enda lagade mat de äter. Men när man står där i ett varmt kök och lagar varm mat, så önskar man att mackor var ett alternativ. Hon var ialla fall trevlig och jag tror att vi kommer att se mer av henne.
Efter lunch bytte jag om och tog bussen till stan för en ensam shoppingeftermiddag. Stor del av den gick dock åt att göra andras ärenden på tygmarknaden. Men nu skall emil få nya sommarskjortor och mamma shorts/capris. Efteråt gick jag till en affär jag blivit rekommenderad skulle ha västerländska kläder till bra pris. (På alla mallar finns det också västerländska kläder, till västerländska hutlösa priser. Det är inte vilka märken som helst som har råd med sådana flådiga lokaler.) Efter en lång promenad kom jag fram till en butiken som köper in plagg som inte blir skickade till utlandet. De hade massor av kända märken och till riktigt rimliga priser. Men det är ju alltid olika vad de har och en här och en där. Men jag fick tag i capris, en linnehöstskjorta och en vit kjol för 100kr. Som hittat! Därifrån gick jag till utomhustygmarknade och har beställt en klänning uppsydd för 80kr. Vi får se hur den blir. Jag gör det som test för att se om jag vågar göra mer business där. De talar ju bara kinesiska, fast vi lyckades att kommunicera riktigt bra ändå. Det känns som att skräddarna vet vad de gör. Nu får vi bara se om mitt val av tyg och design blir lyckat på mig.
Lördag var en lång dag. Det började med en församlingspicknick på botaniska trädgården. Vi lyckades inte se så mycket av just trädgården, men vi hade en trevlig stund med mat och lek. Efteråt tog jag med mig stella till en klädsorteringsdag, begagnade grejer som sorteras för att skickas till fattiga. Vi hann hjälpa till en stund och gjorde vår goda gärning för dagen. Sedan var det till att åka hem och försöka städa och greja inför middagen idag. Så, om man räknar allt arbete jag lagt ner på att ha dem på middag idag, så är det nog inte värt det, dvs att äta god västerländsk mat i gott sällskap. Då klarar jag mig bra med kinesisk mat och betydligt mindre arbetsinsats.
Halva veckan har jag stört mig/lidit av att någon i området ställt ut sina hamstrar på vår gräsmatta. De står i en liten bur i genomskinligt plast. Halva buren är full av solrosfröskal och det jobbiga är att den står där hela dagen, i solen. Jag antar att det är någon som inte vill ha dem längre, men då får de väl ta livet av de små gnagarna på ett mer humant sätt! Jag tror att detta avspeglar kinas syn på smådjur. Ganska ofta så ser man försäljare av djurungar; ankor, kycklingar, kaniner, dansmöss och hamstrar. Då får man en liten nätbur och så har man sitt husdjur för 20kr, häpp! Men vad händer när de blir större och inte så gulliga längre? (Då är väl vinnarna de som köpte kycklingar eller ankor…) Jag var uppe hos vår engelsktalande granne som har en mamma i huskommittén och påtalade problemet. Hon undrade såklart om jag ville ta djuren till mig, om det var därför jag brydde mig. Mitt svar var; ” no, i want to kill them”. Det kändes lite hårt, så jag gav en fin förklaring om lidande och sådant. Husdjur, nej tack. Och tack och lov är christopher allergisk, så jag behöver inte ens bli en elak mamma. Men jag har lovat stella att hon skall få ha utomhuskanin när hon fyller tio år. Och jag tänker inte ta hand om den! …får se hur det går med det löftet…
johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar