Sondag April 29, 2007

Jag sitter vid ett engelskt tangentbord och har inte inset hur storande det kan vara. Trots att det bara handlar om 3 av 28 bokstaver, sa ar det krangling. Sa tyvarr sa blir det inte en lang utlaggning idag.
Anledningen till att jag ar pa annan ort ar ju for att de ar over langhelgen och koper en matta I bortre kina. Det fungerar bra. Jag ar har med felix, kasper och tre till: camdon, 9, Jackson,5, och Meili, 3. Jag har fatt uppleva att vara ensam foralder och det ar inte latt. De som klarar en familj pa en vuxen ar mina idoler. Det ar beundransvart.
Sa det som var tankt som en rolig upplevelse for hela familjen har reducerats till att bli en onskan om att enbart overleva till pa tisdag och antligen fa komma hem till mitt eget hem och mitt eget, riktigt trevliga, liv.

och en tanke till alla som skall renovera kok i sommar: skaffa ett helt kylskap och en hel frys. det verkar som att folk med 2 st halva inte lyckas till 100% att fa riktig superkoll pa vart grejerna finns. och det ligger mogliga paprikor i 2 kylskap och ruttnar, i st f i ett kylskap. (paprikor ruttnar alltid. maste sluta kopa dem...)
johanna

Måndag hela veckan

Idag är det lördag i övriga världen, men här är det fredag. Igår var det också fredag. I morgon är det inte lördag eller söndag utan, just det måndag och då blir ju måndag tisdag. Mycket logiskt. Detta för att man ska kunna ta ledigt nästan hela nästa vecka i ett utdraget förstamajfirande.

Vi är ju som bekant lite blåögda när det gäller vad vi är villiga att göra för våra vänner. En familj, som är på väg att lämna Kina för att åka tillbaka till Amerika, bad oss om tjänsten att bo hos dom några dagar för att ta hand om deras barn, medan dom åker på en shoppingresa några timmars flygning bort. Deras hus ligger i samma gated community som ganska många andra av våra vänner (inklusive Siebkes) så vi tyckte att det var ok. Dessutom ingår ju deras bil med tillhörande chaufför. Men vad vi inte planerat på var att Stellington skulle passa på att få feber och bli lite krasslig. Familjen som vi skulle ta hand om är dessutom en sån där familj med rätt kasst immunförsvar och är därmed livrädda för allt vad sjukdom heter. Så Johanna packade glatt in killarna i en taxi och åkte bort till våra vänner medan jag och Stella stannade hemma. Mina dagar går nu ut på att titta på barbiefilmer varvat med att äta hamburgare och pizza. Utöver att se till att Stella är mätt, glad och frisk så har jag även en till person i vår familj att ta hand om. Det är nämligen så att Stella lyckades övertala pappa om att hon nog behövde en Tamagotchi. Inga problem tyckte jag intet ont anandes. Men den lilla rackaren kräver nästan mer uppmärksamhet än våra andra barn tillsammans. Och för att inte Stella ska bli helt överrumplad av sorg så måste jag då och då se till den och ge den lite mat eller medicin. Allt detta medan mina klasskamrater sitter i skolan, det är ju trots allt fredag igen.

Christopher

spännande kinaupplevelser

jag har inom loppet av 24 timmar lyckats pricka in några riktigt kinesiska höjdpunkter.
igår kväll när jag var ute och letade kortärmade tröjor till stella så rapade butiksexpiditen som stog en halv meter ifrån mig, två gånger. hon vände sig inte ens bort ifrån mig! det var svårt att hålla sig för fniss. bara i kina...
idag har vi ätit kinesisk kebab igen. kan man bli beroende av mat, så är detta min drog. det är fantastiskt gott. min första upplevelse var obeskrivlig. måste upplevas för att förstås. jag har varit sugen konstant sedan dess. bara i kina... (tyvärr inte i sverige ialla fall. t.o.m. godare än den i karlskrona.)
som efterrätt till kebaben skulle vi lyxa till oss med glass. felix var vinnaren med en vanlig (tråkig?) jordgubbsglass. stella valde en glass som hon sett en man vi pratat med innan äta. det visade sig vara yoghurtglass med bönor. i det högljudda missnöjet av glassvalet så sa den snälla pappan att hon skulle få en ny glass. i nästa kiosk valde de en chokladdragerad glass, tillsynes god, för 1kr. fantastiskt bra pris. men det som såg ut att vara violglass visade sig vara... sötpotatis kanske. mycket missnöje igen och ett löfte om magnum från egen frys istället. nästa gång skall vi prova på ärtglassen och majsglassen oxå. bara i kina... ?

för alla som oxå önskar att de kunde få prova på glass med grönsakssmak, men som inte tänker komma hit, så ger jag er lite tröst med denna länk: http://youtube.com/watch?v=W9ieiY2_dZI&mode=related&search=


må väl.
johanna

Söndag 22 Apr. 07

Idag har varit en fantastisk söndag. En lugn, skön familjedag, med gott humör.

Vi började som vanligt med kyrka. Christopher var med mig under klassen för att hjälpa mig hantera mina ”solstrålar”. Idag var två borta och jag trodde att det skulle gå galant. Men så man kan missta sig. T.o.m. med christophers hjälp var det svårt. Och då hade jag ändå duplogubbar där och lekte edens lustgård och adam och eva. Jag vet inte alls hur jag skall få dem att sitta still och inte skrika. Så har någon ett bra tips…

Efter vår söndagsmacka med oboy så hade vi det riktigt idylliskt. Vi lekte med felix alla nya leksaker, läste böcker och gosade.

Runt kl. 17 kom våra gäster. Jag hade bjudit hem en, också relativt nyinflyttad, familj på middag. Mest för att jag har haft känslan av att mamman inte gillar mig alls och vi skall arbeta ihop lite, så jag tänkte att jag skulle vinna över henne på min sida genom att göra lite mat och visa henne mitt trevliga jag! Men väl här så tror jag att hon har ett annorlunda, tillbakalutat sätt och att jag missförstått. Vi hade alla trevligt, men framförallt så var maten god. Potatismos, skinkstek, smarrig sås och färska gröna bönor. Här tillagas bönorna genom att fräsas tillsammans med skivad vitlök och sedan ångas under lock med lite buljong och soja. Det är gott, även när jag lagar. Som efterrätt hade vi lite kalasrester; chokladbollar och bullar. Bullarna blev denna gången superbra. Jag tror att det är för att jag låter degen vara lite kletig och mjölar lite på kavlen istället. ( om nu någon skulle vara intresserad över anledningen till min bullframgång…)

Jo, felix har ju fyllt år. Han blev 4 år, även i riktiga världen och inte bara på ikea, i onsdags. Han var så glad över sina presenter från mormor/morfar och farmor/farfar. Från sin kära mor fick han bara kläderna han så väl behöver, men blev lycklig ändå. Vem vill inte ha en byggare bob-pyjamas eller bilar-t-shirt? Far bidrog med en radiostyrd lightning mcqueen-bil. Lycka, även hos stella.

Jag hade planerat ett gemensamt kalas med felix solstrålekompis Jed till lördagen. Men när stella förstod att ingen skulle komma och fira felix den dagen förutom oss, hon frågade efter ”de stora”, så tyckte hon att det var värdelöst. Så för att göra henne glad och ge felix en riktig födelsedag, så bjöd jag hem viktoria och barnen på tårta. Det är väl enda gången som felix får färska jordgubbar på en tårta. Och istället för grädde som jag inte hittade på affären, om det nu ens finns, så toppade jag med vaniljkräm. Det blev en god tårta, med ljus som återtände sig själva. Bonus även för mig.

Barnkalaset igår gick också bra. Vi skulle vara i jeds lekpark. Vi kom lite väl tidigt, men jag skulle först handla dricka och ville inte bli sen. (christopher var på bilmässa och därför inte med oss) När alla gäster kommit var vi säkert 20 barn. Lite väl mycket om ni frågar mig. Aldrig så många igen. Vädret var ca 25grader varmt och luften fuktig. Jeds mamma tyckte att vi skulle öppna paketen efteråt. Fel igen, om jag får tycka till. Felix var alldeles för nyfiken på sina paket för att har 100% kul. Och kompisarna var lite småbesvikna på att inte få se födelsedagsbarnen öppna just deras paket. Men vi lekte lekar och åt tårta, chokladbollar och bullar, lekte lite igen och fick kalaspåsar. Det är ett intressant fenomen tycker jag. Alla skall få med sig en lite påse hem med småprylar i; såpbubblor, en bil, klistermärken och liten godispåse var det i dessa. Är det för att ingen skall vara ledsen för att de inte fått någon present? Jag var i alla fall glad och trött när allt var över. Vi lastade in allt i en taxi och stack hem. Det jobbiga var att vi hade en tid att passa. Vår grannkusin Joseph, felix kompis, hade också fyllt år och bjudit in oss på sång och tårta kl.18. Barnen var helt slut, supersmutsiga och enligt mig hungriga på mat, så det var mycket att fixa hemma på kort tid. Men vi lyckades med christophers hjälp. (han hade haft en bra och lång dag på bilmässan)

Sången var happy birthday på engelska, kinesiska, spanska och svenska såklart. Tårtan var finare än god. Inga barn åt den med glädje, stella och felix pressade i sig av artighet och en uppmuntrande mamma. Vi stannade där under kvällen. Det är lite småintressant eftersom det bara är dottern i huset som talar engelska. Men det går bra. De älskar barnen och ibland får kasper följa med över dit själv och hälsa på olika gäster.

Annars har veckan mest gått i födelsedagsförberedelsetecken med bakning och handling.

Det har varit några dagars otrolig värme och fuktighet. Det är lite konstigt, för när man lägger sig på kvällen de dagarna så är sängen småfuktig. Soffan är småfuktig också.

I måndags försökte vi handla lite grejer att skicka hem med ulf och anette. Det är dock svårt. Jag är värdelös på att hitta grejer jag tror skall passa andra. Jag avskyr födelsedagar, andras alltså. Men sedan blir inget bättre av stress, så jag lyckades inte. Men vi hade ändå en ok dag. Efter att ha plockat upp christians, min bror, skjortor (som han f.ö. blev mycket nöjd med) så tog christopher barnen hem och lämnade mig för att lämna grejerna till kärns. Jag tog och gick i riktningen mot deras hotell. Jag gick genom gamla delen av staden, stötte på en till tygmarknad (där de sa att jag skulle sluta att gå till den andra, för att de kommer att döda mig där med höga priser), som jag måste prova. Måste bara hitta något jag vill ha sytt. Jag håller på att skissa på lite klänningar. Hon visade mig bl.a. ett tjockt chiffongtyg (tror jag det heter) i svart för 32kr/m. sådant hemma kostar… 200kr/m?

Eftersom klockan var ungefär 17.30 och folk började komma hem från arbeten, så var en hel del hem öppna för lite tjuvkik. Det finns de som lever riktigt tarvligt och man inser igen att vi är otroligt välsignade i väst.

Efter att ha gjort ett stopp för att köpa handdukar, duschstorlek för 18kr/st, så kom jag till hotellet och lämpade av allt. Då visade det sig att christopher hade lite grejer hemma. Typiskt. Jag åkte hem och satte mig på elcykeln och körde tillbaka. Det är en tur på kanske 25min enkel väg. Jag gav mig iväg runt kl.21. På min tur ner så tror jag att varje bygge jag åkte förbi var upplyst och det arbetades där. Det byggs så vansinnigt här. (kärns taxichaffis till arlanda hade påstått att hälften av världens betong går åt i shanghai. Vart han läst det och sanningshalten av det kan jag inte svara på. Men ibland kan jag tro att det ligger något i det.) Samtidigt som jag cyklade där och kände att det hela är otroligt knäppt, jag johanna, 3-barnsmor, på cykel mitt i natten i storstadskina, så kände jag mig väldigt välsignad som får göra detta äventyr.

johanna

Vi får klara oss själva

I måndags ringde telefonen och en kvinna berättade att vår hjälpande hand (Shuzen) inte skulle kunna komma då hon hade brutit foten. Många frågor kom på en gång men kvinnan i andra änden hade mycket begränsad engelska för att inte prata om min begränsade kinesiska. Lite senare mailade jag vår agent, som fixat kontakten med Shuzen, och frågade vad som hänt, när blir hon bra igen, kan vi hjälpa henne på något sätt, är hon på sjukhus, kan vi besöka henne, kan vi skicka blommor??? Någon timme senare ringde samma kvinna och förklarade att hon kommer i morgon igen. Då kan det väl inte vara så farligt tänkte vi glada över att hon inte verkade så illa däran, och skamset nog så insåg vi också att vår vecka såg lite lättare ut igen. När hon kom hem till oss dagen efter med en påse mat i handen så såg vi att hon knappt kunde stödja på foten. Snabbt fick vi tag i vår grannkvinna som tolk och kunde konstatera att det nog var värre än vi trott. Shuzen hade jobbat under helgen hos en annan familj och då hade hon gjort något med foten och hört hur det knäckte till. Sedan kunde hon inte stå på foten längre. På måndagen kunde hon inte ta sig upp ur sängen eller få in foten i skorna. Men på tisdagen var hon här och anmälde sig glatt till tjänst. ”Inga problem, inga problem.” Förbryllad försökte jag förklara att jag tyckte hon skulle gå till en doktor och få foten röntgad åtminstone. Men det gick inte alls. Hon ville inte ställa till med något besvär. Det tog ungefär tjugo minuter av medlande och ihållighet att förklara att vi förväntade oss att hon åtminstone åkte hem och vilade resten av veckan. Problemet hon hade med det var att vi bestämt ville betala henne i alla fall den veckan. Det enda sättet att få henne att åka hem och vila var att förklara att vi hellre har henne hel här om en vecka än halvtrasig i en månad. Då först gav hon med sig. Man får lite annorlunda perspektiv på saker ibland. Så nu håller vi på och frågar runt hos folk vi känner vad det finns för olika sjukhus här, så vi kan släpa med henne till något om hon inte blivit bättre på måndag. Men då är jag rädd att det kommer krävas våld från vår sida.

Christopher

Söndag 15 april 2007

Igår var en lång och händelserik dag. Vi var på primäraktivitet först. Sedan var stella och lekte med en kompis medan killarna och jag fördrev tiden med att försöka shoppa lite. Jag lyckades få till ett bra köp på t-shirts till felix i födelsedagspresent. Han älskar filmen ”cars” och jag fick en sådan tröja. Lycka! Efter en lång busstur hem, (barnen somnade och felix satt längs bak själv. Jag fick grannkinesen att väcka honom.) så gav vi oss av på resa igen till christophers klasskamrat david. Han bodde tjotahejti långt bort på andra sidan staden. Men tack och lov fick vi skjuts i hans nya bil. Området han bodde i kunde lika gärna varit usa. Inte ett tecken på att vi var i kina. Han kallar området "the bubble". De hade en dotter i stellas ålder och tvillingar 2,5år. De bjöd på grillat. (Jag insåg då att jag nog kommer att sakna vår baksida i vh i sommar. Ingen grillning med eller utan trevliga gäster. Och vår balkong kommer inte att fylla denna tomma lucka. Dock hävdar folk att det faktistk är ok att grilla där. Men frågan är hur glada grannarna är när deras tvätt luktar matos.) Efter desserten så utspelades en gullig episod. Mamman i familjen, Kim, sa: ” hey honey!” till felix. Varpå felix svarar: ”no honey, felix.”

De pratar mer och mer. Stella imponerar och förvånar med hur mycket hon faktiskt kan. Vi har seriösa tankar på att sätta henne i kinesisk skola. Hon är den som mest lider av att vara hemma. Jag tror att hon skulle ha kul i skolan. Engelsktalande skola är så dyrt att man inte ens kan tänka tanken. Och hon kan säkert snappa upp kinesiskan lika lätt.

Annars har veckan inneburit ytterligare svenskbesök. Denna gång ulf och anette kärn, som är här på business och förärade oss med sin närvaro en middag och en söndagssmörgås. Barnen kallade dem mormor och morfar av någon anledning. Jag funderar fortfarande på varför, men har inget bra svar.

Färsk ananas kostar nu färdigskalad 5 kr stycket. Den är suveränt god. Glass här är också billigt. En strut kostar 3 kr och en magnum 4 kr. Jag behöver fortfarande en stor kastrull för att koka vatten till tvättmaskinen. Kommer jag upp i fisljummet vatten så är jag glad. Men frågan är ju hur rena kläderna blir. Och det jag saknar mest här är en second-hand klädaffär för barnen. De billiga märkeskopiorna är fortfarande dyrare än vad jag betalar hemma för kläder. Jag hoppas inte att de lägger ner garderoben. Hur skall jag då överleva?!?

Som känt har jag fotfobi. Det värsta jag vet är andras fötter. Speciellt illa är det när folk pillar på/fixar med sina fötter i min närvaro. Och här finns inga sådana tankar. Här finns det ingen oskriven regel om att det är ohyfs att tex klippa sina tånaglar offentligt. Man kan klippa naglar i parken, på gatan eller som butiksbiträde. Och behöver man, så slänger man upp sina ömmande fötter vart som helst. Inga hämningar. Så vad detta land behöver är ett gäng sköna skor och jag skulle slippa se oönskade syner.

I övrigt inga nya händelser. Dagligen utökas mitt bussnät och jag är alltid glad när jag får åka på nya gator. Jag har fortfarande köpångest och ser fram emot att få komma hem i januari. Jag längtar inte dit på något sätt, men jag fasar inte heller. Kanske kan vi komma tillbaka till kina när barnen är större och christopher blir högsta chefen på elektrolux. Men just nu vill jag att stella skall gå på ugglan och felix på kyrkis.

johanna

Sön 8 apr -07

Det är kul att ha gäster. Barnen har varit överlyckliga och det är skönt att ha vänner från förr. Men vi har väl insett att det inte blir så privat som vi hoppats på att sova här. Fast det finns också värre problem i världen…

Min och barnens vecka började i väntan på de andra i peking. De kom tidigt tisdag morgon och förgyllde vår tillvaro. Christopher hade handlat fina presenter till sina älskade; kasper fick en handklapparplastgrej, felix en kroksabel, stella en påse med glasbitar och jag en kavel. Vad mer kan man önska efter en semester? Och allt för den ringa kostnaden av 8kr.

Tisdag morgon anlände också siebkes från sverige. Jag var med och fixade täcken och lakan i min kinesaffär. Viktoria är redan bra på att pruta, så det blev ett bra pris.

Resten av veckan har vi försökt att trycka in så mycket av allt man måste göra här för anna och hans. Jag och barnen kan ju inte vara med överallt och de tycker framförallt inte om att shoppa lika mycket som hans. Men några saker gjorde vi tillsammans, som tex QiBao, en kanalförort. Det sparade oss resan 2 timmar iväg med buss för att se kanaler. Ut med vår bussen i förorten och där bland allt fult fanns lite gammalt kvar. Det skall finnas ett buddisttempel där oxå, men det missade vi. Men vi fick se broar och trånga gränder där de sålde gristrynen på pinne.

Vi var i Pearl city, fejkmarknad på bottenvåningen och allt inom pärlsmycken på andra våningen. Anna shoppade loss. Jag själv måste ta kvinnligheten lite pö om pö. När detta stängde kl.21 och vi åkte hem, så gick vi ut igen. Denna gången lite piffiga och till en jazzklubb, där de hade ett liveband och vi fick bordet längst fram bredvid den kedjerökande ljudteknikern. Tack och lov för svenska rökförbudet! Det var kul att vara ute så, att känna sig ”ung” igen. Men också mysigt att komma hem och pussa barnen.

Anna och jag provade en annan massage. Hon tog oljemassage och jag en vanlig. (min kille var blind. Massage är en poppis bransch att ge sig in i om man har synsvårigheter.) Min massage var varken till eller från, annas fantastisk. Men så provade christopher och hans samma som anna, hans gillade det, men christopher får en svart blick i ögonen när han pratar om upplevelsen. Så jag antar att allt är väldigt individuellt.

Sista kvällen skulle vi klämma in en manikyr. Vi åkte runt hela området och lite till på vår cykel på jakt efter en salong med tid. Tillslut fann vi en och en timme senare hade vi fina franskmanikerade naglar. Det känns lite konstigt, samtidigt som jag kände att jag faktiskt smälte in lite bland andra shoppare på vår fancy shoppingmall igår när jag handlade blöjor. Intressant vad lite nagelvård kan göra!

Barnen är överlyckliga för de nya vännerna som anlänt. De älskar att prata svenska och att bli förstådda. Jag hoppas att lyckan kan bli ömsesidig och inte ensidig som nu. Vi får se…

johanna

Smärta

Vi är snart tillbaka, Hans och Annis har återvänt till fäderneslandet och vi saknar dem redan. Vi har prioriterat våra besökare före våra kära bloggläsare den sista tiden. Eftersom vi är så utsökta värdar och turistguider så har vi inte haft tid att skriva något, i vår tydligen rätt välbesökta, blogg. Faktum är att vi har lite problem med bloggen igen och kommer att byta adress i framtiden. Men gå in och kika på bilderna som vi just lagt upp.

En sak ska jag säga innan jag går och lägger mig. Massage och sadism är farligt nära besläktade. Jag har ända sedan vi kommit till Kina sett fram emot att få njuta av billiga, långa fot och helkroppsmassager. Efter att tillsammans med Hans genomlidit båda sorterna kan jag nu säga att jag blivit masserad för sista gången. Det gör förbaskat ont när man genomlider massagen, det gör förbaskat ont överallt i några dagar efter. Den enda positiva sidoeffekten var att jag kände mig lite småfull när jag gick hem från helkroppsmassagen. Fast då tar jag hellre några varv på min skrivbordsstol för samma effekt helt utan smärta. Till Samuel Ahlback kan jag bara säga: Sluta göra folk illa!

Christopher

Söndag 1 apr -07

Idag hade jag min lägsta punkt sedan jag varit här. Det kom vått i ögonen av ensamhet. Jag har en massa bekanta, men inga vänner tycker jag. Och jag saknar det. Så jag får se till att fixa det då! Men just idag är det lite deppigt. De säger att runt 3 månader har man en svacka. Det är 2,5 nu. Jag kanske har mer depp att ”se fram emot”… Men så kommer Viktoria Siebke och barn i veckan och förhoppningsvis behöver hon också en vän och kan lysa upp min vardag.

Veckan började bra med en guidad tur i mataffären. Det är lite svårt att veta vad som är vad. Men en här som även kan läsa kinesiska tog mig runt affären. Så nu kan jag tecknet för soja, som i mjölk och olja. Kasper är ju lite laktosintolerant. Och vi lärde oss bästa vägen med buss till uwe och viktorias lägenhet (som är kanske 3 gånger så stor som vår). Så nu kan vi bussa även dit!

Kvällen tillbringade vi hos en annan familj i siebkes blivande område. De hade bjudit 5 familjer på hemafton och middag. Att vara där var jättetrevligt. Det är kul med mycket sällskap. Men tyvärr är vårt ställe lite för litet för att ha sådana samlingar. Trist.

Under natten var kasper heljobbig och på morgonen insåg jag att han fått någon bakterie. Fler barn i hans ålder hade samma grej. Så vi hade en hängig förmiddag. Lunch åt jag ute med andra hjälpiskvinnor på ett hippt lunchställe på shanghais stureplan. Det var god sallad, trevlig uteservering i solsken och skönt sällskap. Jag följde med två av dem efteråt till kinesernas egna fejkmarknad på en gata som uttalas cheepu luu. Passande. Det var 4 stora varuhus bredvid varandra fullt med småaffärer med massor av saker. Enligt den mer rutinerade tjejen så får man leta genom allt för att hitta något enstaka fynd. Jag kollade, men tyvärr är jag för stor. Men vi var bara i en tredjedel av en byggnad tills jag var tvungen att åka hem. Vi får komma tillbaka.

Onsdag morgon var christopher uppe kl.05.30 för att ta sig ut till flygplatsen och möta anna och hans. Denna dag, med 23 graders värme, kom vårt första besök. Utmattade resenärer med en resväska full av beställda svenska varor, bla ost och böcker. Det var kul. Efter en liten sovstund så tog vi med dom ut i området och köpte kinesisk lunch.

Eftermiddagen tillbringade vi på Yu garden, "shopping of little goods" runt en klassisk kinesisk trädgård. Allt var trevligt tills stella spydde. Tack och lov på gatan och inte inne i ett shoppingbås. Så jag tog taxi hem med barnen. Hon lyckades att spy i taxin också, fast ut ur fönstret. Taxichaffisen var inte överlycklig när vi stannade, men jag hade vatten och våtservetter att tvätta dörren med och så fick han 5kr dricks. Dricks betalar man inte här, någonsin.

Torsdag morgon tog jag min längsta springtur någonsin, piskad av anna och hans. Jag brukar vända efter en lagom sväng, som visade sig vara 8 minuter. Och nu var vi ute i kanske 35min! Men det gick ju också bra. Men varför skall man springa så länge? Hur kul är det?

Efter en snabbdusch hade vi tjejer en bokad massagetid. Massage låter ju skönt, men det visade sig vara vad vi tror är bindvävsmassage och den skall vara mer bra än skön. Det var inte ett välbefinnande som fanns i kroppen efteråt, utan snarare ett ont överallt.

På eftermiddagen så tog jag med mig gästerna till tygmarknaden och oj vad de beställde grejer. Men det är därför man är här! Det sägs att shanghai är shoppingstaden, att det inte finns så mycket att se. Jag tycker att det är fel, men antar att det kanske finns fler historiska platser i peking.

Taxifärden hem var skön. Fullt nervevade rutor, t-shirt och fortfarande lite varm. Denna dag var varmast hittills med sina 27grader. Det var t.o.m. varmt i betonglägenheten och att öppna fönsterna gjorde inte saken bättre. Det bådar gott inför sommaren. Och då har även luftfuktigheten kommit hit!

Fredag stack jag och barnen till carrefour och handlade. Efter lunch gick vi och christopher till parken. Det var mysigt att vara där tillsammans, jag är ju oftast ensam.

Efter middagen åkte de andra vuxna iväg till tågstationen och pekingnattåget. Pga de småsjuka barnen vågade jag inte komma med. Jag får åka någon annan gång. Vi har ju lite mer än 9 månader kvar.

Lördag förmiddag var vi ute i tjotahejti på en församlingsaktivitet. Vi åkte kommunalt dit, 23kr. Det serverades lunch, letades påskgodis, lektes och var trevligt sällskap. Hem tog vi en taxi, 60kr. Aldrig förr har jag varit så långt bort.

Så på det hela taget har det varit en bra vecka. En annorlunda vecka och det kan ju vara skönt ibland, fastän jag gillar vardag.

johanna