Söndag 22 Apr. 07

Idag har varit en fantastisk söndag. En lugn, skön familjedag, med gott humör.

Vi började som vanligt med kyrka. Christopher var med mig under klassen för att hjälpa mig hantera mina ”solstrålar”. Idag var två borta och jag trodde att det skulle gå galant. Men så man kan missta sig. T.o.m. med christophers hjälp var det svårt. Och då hade jag ändå duplogubbar där och lekte edens lustgård och adam och eva. Jag vet inte alls hur jag skall få dem att sitta still och inte skrika. Så har någon ett bra tips…

Efter vår söndagsmacka med oboy så hade vi det riktigt idylliskt. Vi lekte med felix alla nya leksaker, läste böcker och gosade.

Runt kl. 17 kom våra gäster. Jag hade bjudit hem en, också relativt nyinflyttad, familj på middag. Mest för att jag har haft känslan av att mamman inte gillar mig alls och vi skall arbeta ihop lite, så jag tänkte att jag skulle vinna över henne på min sida genom att göra lite mat och visa henne mitt trevliga jag! Men väl här så tror jag att hon har ett annorlunda, tillbakalutat sätt och att jag missförstått. Vi hade alla trevligt, men framförallt så var maten god. Potatismos, skinkstek, smarrig sås och färska gröna bönor. Här tillagas bönorna genom att fräsas tillsammans med skivad vitlök och sedan ångas under lock med lite buljong och soja. Det är gott, även när jag lagar. Som efterrätt hade vi lite kalasrester; chokladbollar och bullar. Bullarna blev denna gången superbra. Jag tror att det är för att jag låter degen vara lite kletig och mjölar lite på kavlen istället. ( om nu någon skulle vara intresserad över anledningen till min bullframgång…)

Jo, felix har ju fyllt år. Han blev 4 år, även i riktiga världen och inte bara på ikea, i onsdags. Han var så glad över sina presenter från mormor/morfar och farmor/farfar. Från sin kära mor fick han bara kläderna han så väl behöver, men blev lycklig ändå. Vem vill inte ha en byggare bob-pyjamas eller bilar-t-shirt? Far bidrog med en radiostyrd lightning mcqueen-bil. Lycka, även hos stella.

Jag hade planerat ett gemensamt kalas med felix solstrålekompis Jed till lördagen. Men när stella förstod att ingen skulle komma och fira felix den dagen förutom oss, hon frågade efter ”de stora”, så tyckte hon att det var värdelöst. Så för att göra henne glad och ge felix en riktig födelsedag, så bjöd jag hem viktoria och barnen på tårta. Det är väl enda gången som felix får färska jordgubbar på en tårta. Och istället för grädde som jag inte hittade på affären, om det nu ens finns, så toppade jag med vaniljkräm. Det blev en god tårta, med ljus som återtände sig själva. Bonus även för mig.

Barnkalaset igår gick också bra. Vi skulle vara i jeds lekpark. Vi kom lite väl tidigt, men jag skulle först handla dricka och ville inte bli sen. (christopher var på bilmässa och därför inte med oss) När alla gäster kommit var vi säkert 20 barn. Lite väl mycket om ni frågar mig. Aldrig så många igen. Vädret var ca 25grader varmt och luften fuktig. Jeds mamma tyckte att vi skulle öppna paketen efteråt. Fel igen, om jag får tycka till. Felix var alldeles för nyfiken på sina paket för att har 100% kul. Och kompisarna var lite småbesvikna på att inte få se födelsedagsbarnen öppna just deras paket. Men vi lekte lekar och åt tårta, chokladbollar och bullar, lekte lite igen och fick kalaspåsar. Det är ett intressant fenomen tycker jag. Alla skall få med sig en lite påse hem med småprylar i; såpbubblor, en bil, klistermärken och liten godispåse var det i dessa. Är det för att ingen skall vara ledsen för att de inte fått någon present? Jag var i alla fall glad och trött när allt var över. Vi lastade in allt i en taxi och stack hem. Det jobbiga var att vi hade en tid att passa. Vår grannkusin Joseph, felix kompis, hade också fyllt år och bjudit in oss på sång och tårta kl.18. Barnen var helt slut, supersmutsiga och enligt mig hungriga på mat, så det var mycket att fixa hemma på kort tid. Men vi lyckades med christophers hjälp. (han hade haft en bra och lång dag på bilmässan)

Sången var happy birthday på engelska, kinesiska, spanska och svenska såklart. Tårtan var finare än god. Inga barn åt den med glädje, stella och felix pressade i sig av artighet och en uppmuntrande mamma. Vi stannade där under kvällen. Det är lite småintressant eftersom det bara är dottern i huset som talar engelska. Men det går bra. De älskar barnen och ibland får kasper följa med över dit själv och hälsa på olika gäster.

Annars har veckan mest gått i födelsedagsförberedelsetecken med bakning och handling.

Det har varit några dagars otrolig värme och fuktighet. Det är lite konstigt, för när man lägger sig på kvällen de dagarna så är sängen småfuktig. Soffan är småfuktig också.

I måndags försökte vi handla lite grejer att skicka hem med ulf och anette. Det är dock svårt. Jag är värdelös på att hitta grejer jag tror skall passa andra. Jag avskyr födelsedagar, andras alltså. Men sedan blir inget bättre av stress, så jag lyckades inte. Men vi hade ändå en ok dag. Efter att ha plockat upp christians, min bror, skjortor (som han f.ö. blev mycket nöjd med) så tog christopher barnen hem och lämnade mig för att lämna grejerna till kärns. Jag tog och gick i riktningen mot deras hotell. Jag gick genom gamla delen av staden, stötte på en till tygmarknad (där de sa att jag skulle sluta att gå till den andra, för att de kommer att döda mig där med höga priser), som jag måste prova. Måste bara hitta något jag vill ha sytt. Jag håller på att skissa på lite klänningar. Hon visade mig bl.a. ett tjockt chiffongtyg (tror jag det heter) i svart för 32kr/m. sådant hemma kostar… 200kr/m?

Eftersom klockan var ungefär 17.30 och folk började komma hem från arbeten, så var en hel del hem öppna för lite tjuvkik. Det finns de som lever riktigt tarvligt och man inser igen att vi är otroligt välsignade i väst.

Efter att ha gjort ett stopp för att köpa handdukar, duschstorlek för 18kr/st, så kom jag till hotellet och lämpade av allt. Då visade det sig att christopher hade lite grejer hemma. Typiskt. Jag åkte hem och satte mig på elcykeln och körde tillbaka. Det är en tur på kanske 25min enkel väg. Jag gav mig iväg runt kl.21. På min tur ner så tror jag att varje bygge jag åkte förbi var upplyst och det arbetades där. Det byggs så vansinnigt här. (kärns taxichaffis till arlanda hade påstått att hälften av världens betong går åt i shanghai. Vart han läst det och sanningshalten av det kan jag inte svara på. Men ibland kan jag tro att det ligger något i det.) Samtidigt som jag cyklade där och kände att det hela är otroligt knäppt, jag johanna, 3-barnsmor, på cykel mitt i natten i storstadskina, så kände jag mig väldigt välsignad som får göra detta äventyr.

johanna