söndag 1 april 2007

Söndag 1 apr -07

Idag hade jag min lägsta punkt sedan jag varit här. Det kom vått i ögonen av ensamhet. Jag har en massa bekanta, men inga vänner tycker jag. Och jag saknar det. Så jag får se till att fixa det då! Men just idag är det lite deppigt. De säger att runt 3 månader har man en svacka. Det är 2,5 nu. Jag kanske har mer depp att ”se fram emot”… Men så kommer Viktoria Siebke och barn i veckan och förhoppningsvis behöver hon också en vän och kan lysa upp min vardag.

Veckan började bra med en guidad tur i mataffären. Det är lite svårt att veta vad som är vad. Men en här som även kan läsa kinesiska tog mig runt affären. Så nu kan jag tecknet för soja, som i mjölk och olja. Kasper är ju lite laktosintolerant. Och vi lärde oss bästa vägen med buss till uwe och viktorias lägenhet (som är kanske 3 gånger så stor som vår). Så nu kan vi bussa även dit!

Kvällen tillbringade vi hos en annan familj i siebkes blivande område. De hade bjudit 5 familjer på hemafton och middag. Att vara där var jättetrevligt. Det är kul med mycket sällskap. Men tyvärr är vårt ställe lite för litet för att ha sådana samlingar. Trist.

Under natten var kasper heljobbig och på morgonen insåg jag att han fått någon bakterie. Fler barn i hans ålder hade samma grej. Så vi hade en hängig förmiddag. Lunch åt jag ute med andra hjälpiskvinnor på ett hippt lunchställe på shanghais stureplan. Det var god sallad, trevlig uteservering i solsken och skönt sällskap. Jag följde med två av dem efteråt till kinesernas egna fejkmarknad på en gata som uttalas cheepu luu. Passande. Det var 4 stora varuhus bredvid varandra fullt med småaffärer med massor av saker. Enligt den mer rutinerade tjejen så får man leta genom allt för att hitta något enstaka fynd. Jag kollade, men tyvärr är jag för stor. Men vi var bara i en tredjedel av en byggnad tills jag var tvungen att åka hem. Vi får komma tillbaka.

Onsdag morgon var christopher uppe kl.05.30 för att ta sig ut till flygplatsen och möta anna och hans. Denna dag, med 23 graders värme, kom vårt första besök. Utmattade resenärer med en resväska full av beställda svenska varor, bla ost och böcker. Det var kul. Efter en liten sovstund så tog vi med dom ut i området och köpte kinesisk lunch.

Eftermiddagen tillbringade vi på Yu garden, "shopping of little goods" runt en klassisk kinesisk trädgård. Allt var trevligt tills stella spydde. Tack och lov på gatan och inte inne i ett shoppingbås. Så jag tog taxi hem med barnen. Hon lyckades att spy i taxin också, fast ut ur fönstret. Taxichaffisen var inte överlycklig när vi stannade, men jag hade vatten och våtservetter att tvätta dörren med och så fick han 5kr dricks. Dricks betalar man inte här, någonsin.

Torsdag morgon tog jag min längsta springtur någonsin, piskad av anna och hans. Jag brukar vända efter en lagom sväng, som visade sig vara 8 minuter. Och nu var vi ute i kanske 35min! Men det gick ju också bra. Men varför skall man springa så länge? Hur kul är det?

Efter en snabbdusch hade vi tjejer en bokad massagetid. Massage låter ju skönt, men det visade sig vara vad vi tror är bindvävsmassage och den skall vara mer bra än skön. Det var inte ett välbefinnande som fanns i kroppen efteråt, utan snarare ett ont överallt.

På eftermiddagen så tog jag med mig gästerna till tygmarknaden och oj vad de beställde grejer. Men det är därför man är här! Det sägs att shanghai är shoppingstaden, att det inte finns så mycket att se. Jag tycker att det är fel, men antar att det kanske finns fler historiska platser i peking.

Taxifärden hem var skön. Fullt nervevade rutor, t-shirt och fortfarande lite varm. Denna dag var varmast hittills med sina 27grader. Det var t.o.m. varmt i betonglägenheten och att öppna fönsterna gjorde inte saken bättre. Det bådar gott inför sommaren. Och då har även luftfuktigheten kommit hit!

Fredag stack jag och barnen till carrefour och handlade. Efter lunch gick vi och christopher till parken. Det var mysigt att vara där tillsammans, jag är ju oftast ensam.

Efter middagen åkte de andra vuxna iväg till tågstationen och pekingnattåget. Pga de småsjuka barnen vågade jag inte komma med. Jag får åka någon annan gång. Vi har ju lite mer än 9 månader kvar.

Lördag förmiddag var vi ute i tjotahejti på en församlingsaktivitet. Vi åkte kommunalt dit, 23kr. Det serverades lunch, letades påskgodis, lektes och var trevligt sällskap. Hem tog vi en taxi, 60kr. Aldrig förr har jag varit så långt bort.

Så på det hela taget har det varit en bra vecka. En annorlunda vecka och det kan ju vara skönt ibland, fastän jag gillar vardag.

johanna

1 kommentar:

Anonym sa...

JohannA. när det känns lite ensamt kan du ju alltid tänka att Annika hade bytt bort hela sitt liv för att vara i ditt ställe, så då kanske det känns lite bättre! KRAM