Söndag 15 april 2007

Igår var en lång och händelserik dag. Vi var på primäraktivitet först. Sedan var stella och lekte med en kompis medan killarna och jag fördrev tiden med att försöka shoppa lite. Jag lyckades få till ett bra köp på t-shirts till felix i födelsedagspresent. Han älskar filmen ”cars” och jag fick en sådan tröja. Lycka! Efter en lång busstur hem, (barnen somnade och felix satt längs bak själv. Jag fick grannkinesen att väcka honom.) så gav vi oss av på resa igen till christophers klasskamrat david. Han bodde tjotahejti långt bort på andra sidan staden. Men tack och lov fick vi skjuts i hans nya bil. Området han bodde i kunde lika gärna varit usa. Inte ett tecken på att vi var i kina. Han kallar området "the bubble". De hade en dotter i stellas ålder och tvillingar 2,5år. De bjöd på grillat. (Jag insåg då att jag nog kommer att sakna vår baksida i vh i sommar. Ingen grillning med eller utan trevliga gäster. Och vår balkong kommer inte att fylla denna tomma lucka. Dock hävdar folk att det faktistk är ok att grilla där. Men frågan är hur glada grannarna är när deras tvätt luktar matos.) Efter desserten så utspelades en gullig episod. Mamman i familjen, Kim, sa: ” hey honey!” till felix. Varpå felix svarar: ”no honey, felix.”

De pratar mer och mer. Stella imponerar och förvånar med hur mycket hon faktiskt kan. Vi har seriösa tankar på att sätta henne i kinesisk skola. Hon är den som mest lider av att vara hemma. Jag tror att hon skulle ha kul i skolan. Engelsktalande skola är så dyrt att man inte ens kan tänka tanken. Och hon kan säkert snappa upp kinesiskan lika lätt.

Annars har veckan inneburit ytterligare svenskbesök. Denna gång ulf och anette kärn, som är här på business och förärade oss med sin närvaro en middag och en söndagssmörgås. Barnen kallade dem mormor och morfar av någon anledning. Jag funderar fortfarande på varför, men har inget bra svar.

Färsk ananas kostar nu färdigskalad 5 kr stycket. Den är suveränt god. Glass här är också billigt. En strut kostar 3 kr och en magnum 4 kr. Jag behöver fortfarande en stor kastrull för att koka vatten till tvättmaskinen. Kommer jag upp i fisljummet vatten så är jag glad. Men frågan är ju hur rena kläderna blir. Och det jag saknar mest här är en second-hand klädaffär för barnen. De billiga märkeskopiorna är fortfarande dyrare än vad jag betalar hemma för kläder. Jag hoppas inte att de lägger ner garderoben. Hur skall jag då överleva?!?

Som känt har jag fotfobi. Det värsta jag vet är andras fötter. Speciellt illa är det när folk pillar på/fixar med sina fötter i min närvaro. Och här finns inga sådana tankar. Här finns det ingen oskriven regel om att det är ohyfs att tex klippa sina tånaglar offentligt. Man kan klippa naglar i parken, på gatan eller som butiksbiträde. Och behöver man, så slänger man upp sina ömmande fötter vart som helst. Inga hämningar. Så vad detta land behöver är ett gäng sköna skor och jag skulle slippa se oönskade syner.

I övrigt inga nya händelser. Dagligen utökas mitt bussnät och jag är alltid glad när jag får åka på nya gator. Jag har fortfarande köpångest och ser fram emot att få komma hem i januari. Jag längtar inte dit på något sätt, men jag fasar inte heller. Kanske kan vi komma tillbaka till kina när barnen är större och christopher blir högsta chefen på elektrolux. Men just nu vill jag att stella skall gå på ugglan och felix på kyrkis.

johanna