Vi får klara oss själva

I måndags ringde telefonen och en kvinna berättade att vår hjälpande hand (Shuzen) inte skulle kunna komma då hon hade brutit foten. Många frågor kom på en gång men kvinnan i andra änden hade mycket begränsad engelska för att inte prata om min begränsade kinesiska. Lite senare mailade jag vår agent, som fixat kontakten med Shuzen, och frågade vad som hänt, när blir hon bra igen, kan vi hjälpa henne på något sätt, är hon på sjukhus, kan vi besöka henne, kan vi skicka blommor??? Någon timme senare ringde samma kvinna och förklarade att hon kommer i morgon igen. Då kan det väl inte vara så farligt tänkte vi glada över att hon inte verkade så illa däran, och skamset nog så insåg vi också att vår vecka såg lite lättare ut igen. När hon kom hem till oss dagen efter med en påse mat i handen så såg vi att hon knappt kunde stödja på foten. Snabbt fick vi tag i vår grannkvinna som tolk och kunde konstatera att det nog var värre än vi trott. Shuzen hade jobbat under helgen hos en annan familj och då hade hon gjort något med foten och hört hur det knäckte till. Sedan kunde hon inte stå på foten längre. På måndagen kunde hon inte ta sig upp ur sängen eller få in foten i skorna. Men på tisdagen var hon här och anmälde sig glatt till tjänst. ”Inga problem, inga problem.” Förbryllad försökte jag förklara att jag tyckte hon skulle gå till en doktor och få foten röntgad åtminstone. Men det gick inte alls. Hon ville inte ställa till med något besvär. Det tog ungefär tjugo minuter av medlande och ihållighet att förklara att vi förväntade oss att hon åtminstone åkte hem och vilade resten av veckan. Problemet hon hade med det var att vi bestämt ville betala henne i alla fall den veckan. Det enda sättet att få henne att åka hem och vila var att förklara att vi hellre har henne hel här om en vecka än halvtrasig i en månad. Då först gav hon med sig. Man får lite annorlunda perspektiv på saker ibland. Så nu håller vi på och frågar runt hos folk vi känner vad det finns för olika sjukhus här, så vi kan släpa med henne till något om hon inte blivit bättre på måndag. Men då är jag rädd att det kommer krävas våld från vår sida.

Christopher