Sista veckan

När man väl bestämt sig och det är nära för handen, då är det svårt att tänka på något annat. Vi var rejält ”trunky” sista veckan och inte en tår kunde jag mäkta med, inte ens en enda gång.

Måndagen tillbringade jag med Charlotte på qipulu. Jag hittade det jag ville och lite bonusgrejer. Jag har ju haft dåligt samvete nästan att jag inte köpt mig en handväska, men nu hittade jag en! Inte en kopia av alla dyra grejer, utan något enkelt randigt. Perfekt.

Det var lite krångligt att hitta en taxi hem och en riktigt enträgen motorcykeltaxi övertalade mig att ta en sväng med honom istället. Jag fick låna stans största hjälm och iväg åkte vi. Det var lite mysigt. Man är ju närmare upplevelsen i på en motorcykel än i en taxi. Och hem kom jag tillslut.

På kvällen hade vi över Jim, Jaimee och Jimmy Neel på middag. Vi hade gjort en köttgryta som stått och kokat hela eftermiddagen. Vi ville så gärna använda vinet vi fick av Zheng och hans familj förra veckan, men det luktade inte så bra och gav ingen höjdarsmak i grytan. Men gästerna åt upp allt, så så illa kan det inte smakat i alla fall.

Tisdag efter skriftgruppen stack jag iväg till tygmarknaden för att hämta alla grejer. Christopher och barnen åkte till poolen. Tyvärr var inte alla grejer färdiga, så det blir ett till besök. Men vår tysk-kinesiska granne Stephanie var med mig. Hon hade aldrig förr varit där och var alldeles euforisk.

Kvällen tillbringade vi hos Jeremy och Analee Peterson. De bjöd på pizza och trevligt sällskap.

Onsdag var playgroup. Vi var på blå museet. Det var många där och vi hade trevligt.

Amy och hennes barn kom till oss för att äta lunch och hämta alla grejer hon skulle få.

Middagen blev vi bjudna på av ”gamlingarna” på Saiyzerya (eller nå’t), italiensk snabbmats/billighetskedja. Maten jag åt var äckligare än äckligast, fast de andra var glada. Och det är skönt att slippa laga själv.

Lite senare på kvällen kom charlotte/cameron och jared/mesh över på lite glass och hejdå. Det var kul och med lite sällskap är det nästan roligt att packa.

Torsdag, sista dagen. Vi packade, vägde, hämtade grejerna på tygmarknaden, köpte väskor, fick middag av Domama, packade lite till och funderade på hur i 1000 allt skulle komma hem.

Nattsömnen var väl sådär.

Fredag, hemfärd. Uppstigning kl.6. Packning av det sista och val av vad som lämnas. Jeremy kom över kl.6.30 för att hämta de sista prylarna. Kl. 7.30 var vi ute och inpackade i Lambs stora bil. Vi hade 8 stora väskor/bagar och 4 ordentliga handbagage. Och framme i incheckningen visade det sig att det vägde totalt 160kg, det som skulle incheckas. Och vi hade 130kg som vi fick ta med oss enligt biljetten. En bråkdels sekund av ångest, men de var snälla och lät oss slippa igenom utan att betala en spänn.

Att åka från Kina är lika krångligt som att komma in någon stans. Många lappar skall fyllas i och allt skall kollas noggrant. (Det är ju så att om man inte har giltigt visa i detta land så får man inte heller åka ut ur landet. Bara i Kina…)

Det värsta med flygplatser är att allt är så dyrt. Stella blev törstig och behövde vatten. I restaurangen tog de 20rmb för samma vatten vi betalar 2kr för i affären på gatan. Då vägrar jag. Vi hade tur och hittade annat vatten istället.

Och så fick vi gå på planet och åka i 10 timmar till Helsingfors. Flygplanet var stort och varje säte hade en TV och en nöjeskonsoll. Det var helt suveränt. Jag har aldrig varit med om snabbare 10 timmar. Barnen satt för det mesta och kollade på film eller spelade spel. Kasper blev lycklig när han fick se att High School musical 2 visades och satt som ett ljus.

Men jag måste erkänna att två timmar in i flygningen var jag beredd på att åka tillbaka till Shanghai igen. Då kändes det inte så spännande längre att åka hem. Vi har ju trots allt haft det riktigt bra i Kina och njutit nästan varje dag.

Framme på nordisk mark vart vi riktigt irriterade och stressade. Då skulle finnarna kolla oss igen, än mer rigoröst. Och vi hade bara en timme tills vårt flyg till sverige skulle gå. Och i denna kö stod vi och alla andra. Barnen var jätteduktiga och jag blev allt mer svettig. Men eftersom vi inte hade något suspekt med oss så gick allt bra. Och så hade vi 15 minuter på oss tills vårt plan skulle gå. Vi tog allt vårt bagage och barn och sprang igenom Helsingfors flygplats. Blöta kom vi fram och boardade nästan sist av alla, bara stackare från Tokyo kom senare. Och så bar det av hemåt. Stella vart lite konfunderad över alla som talade svenska, även de som såg kinesiska ut.

På svensk mark igen. Och allt bagage med. Sist ut genom kontrollen och ingen kollade oss. Christopher var bra nervös, men ”lyckades”. Och sen så stod de där, hela tjocka släkten, både Hägglunds och Höglunds. Och igen så kändes det bara som en vecka. Men mor min grät på tok för mycket för att vi skulle varit borta bara en vecka. Det vart ett hejdlöst kramandes och Felix fick till lite ”tokerier”. Undrar vad de andra runt omkring tänkte. Kärt återseende kanske?

Och sedan kom vi till vegabaren. Kärt återseende igen med många vänner. Kul. Tack alla som kom.

När det var nog åkte vi hem, la barnen och stack iväg till kusin Lina som graduerats från Sofiahemmet denna dag.

Lördag tog barnen och jag en tur till gränderna. Allt såg som vanligt ut, förutom en häck på villavägen som blivit kortare och Tord och Maria som renoverat fasaden på sitt hus. (Men som Nina sa, utåt sett så har nästan inget hänt, men när man talar med människor så inser man att det har gått ett år. )

Efter en liten pratstund hos Annika och Tommy (barnen började leka som om ingen tid gått alls) så åkte vi ut till vårt nya hem i Nynäshamn. Det kändes härligt att komma in genom dörrarna. Och när Inger och Bengt visade barnen sina nya fina rum, då kom det en tår. De har ordnat för oss och gjort jättefint. Stella fick ett fint prinsessrum i rosa och killarna ett grått med Lille Skutt-lakan. De var alla så lyckliga.

Resten av dagen packade jag mest upp alla väskor och så kom min släkt ut och vi hade trevligt.

Ja, vad säger man? Nu har det gått en och en halv vecka. Stella har börjat på förskolan och trivs som fisken i vattnet. Fröknarna är gulliga och hon har funnit vänner. Jag är jätteglad.

Vi har hämtat en hel del av våra grejer och undan för undan byter vi ut saker mot våra grejer. Det var ett kärt återseende av de gamla leksakerna för barnen.

Jag vet att vi varit borta och jag har många minnen och bilder. Men det känns konstigt att vara hemma och det känns inte som att det var så lång tid vi var borta. Det mest påtagliga är att det är betydligt vackrare och renare här. Näst att det inte är fullt lika intressant hela tiden. Jag menar att det mesta i Kina var spännande på ett sätt det inte är här. Att gå till lekparken var en upplevelse nästan jämnt, vad som hände på vägen dit och vilka som var där och gjorde intressanta grejer. Att gå till lekparken här är inte spännande på samma sätt, inte heller Willy’s, Kvantum eller Lidl.

Det har varit ett fantastiskt år och jag skulle göra om det igen om jag kunde. Jag såg ett flygplan häromdagen och fick lite reslust, inte bara på semester. En respekterad psykiatiker sa en gång:” Den som söker äventyr, kommer att förgås av äventyr”. Jag trodde inte att det låg något i det, att jag skulle vara färdig med upplevelser nu. Men det kanske finns lite sanning däri. Gamlingarna i Shanghai har varit bosatta i massa olika länder under sitt äktenskap. Det är kanske en drog ändå. Och kanske att vi kan få åka iväg igen. Man kan ju alltid hoppas…

johanna

avslut?

jo, det kommer att komma ett avslut. snart. jag lovar. jag skall bara ta mig den tiden först. det är svårt när dygnsrytmen är påverkad och jag somnar kl.21. men vilken dag som helst...
johanna

Söndag 11 januari 2008

Ja, denna dag har jag länge fasat. I vår primär sjunger vi varje gång någon ny kommer och någon kär åker hem. Nästan varje gång sången sjungits så har jag fällt en liten tår, i alla fall blivit lite våt i ögonen. Det har varit en tår för de som kommer, för hur fantastiskt spännande det är, hur mycket äventyr de har framför sig. Varför det kommer en tår för dem som lämnar säger ju sig självt, det är svårt att lämna något man lärt sig älska och uppskattat under lång tid. Så, idag när de annonserade vår hemfärd och bad oss komma upp, så räknade jag med en tår, men inte en enda kom! Jag kände bara spänning och lite stress för allt jag vill hinna med innan torsdag kväll. Det lite förvånande, men skönt. Jag tror att det är bättre att åka hem med dessa känslor än av sorg och saknad. Jag är säker på att saknaden kommer att infinna sig så snart vi landat på Arlanda, men det får jag ta då.

Sedan lyckades jag också bli kallad att tala idag. Jag var aldrig uppe på vb-mötet förra veckan och det straffade sig! Men jag lyckades med hjälp knåpa ihop något som folk lyssnade på med inte allt för mycket ångest eller tidsspillan. Jag var inte direkt sugen på att sitta flera timmar min sista lördag för att knåpa på något vettigt att säga och det slapp jag.

Dagen innebar inte heller alltför många avsked. De flesta jag riktigt bryr mig om kommer jag att träffa en sista gång i veckan, så inga tårar.

Så nu sitter jag här, klockan är inte sent, 17.45, och Kasper sover för natten tror jag (han somnade med glassen i handen, då är han trött) och försöker komma på veckans händelser.

Måndagar är sköna med sena mornar. Efter lunch tog barnen och jag cykeln till Bröllopsparken för en picknick. Det var skönt väder och vår gräsmatta var inte avstängd för beträdning, så lakanet breddes ut och kakorna inmundigades. Jag måste säga igen att picknicks i bröllopsparken är de tillfällen då jag känt mig mest tillfreds i denna stad, mest lycklig och upprymd för att faktiskt vara här. Det är en härlig känsla.

Efter en lek kring dammen och en blöt kasper så åkte vi hem igen. Ganska direkt åkte jag iväg igen för att åka till pärlmarknaden för lite inköp. Mesh och Jared var med också och sedan gick vi tillsammans och christopher kom, på middag på en kubansk restaurang. Om jag skall döma kubas matlagningskonst av denna restaurang, så tycker jag inte att någon behöver prova. Det var inget speciellt. Men sällskapet var trevligt och desserten efter på ColdStone var god.

Tisdag var skriftgrupp. Jessica kom och hämtade mig efteråt, körde hem killarna (Stella stannade hos Tucker) och vi åkte vidare till tygmarknaden igen. Vi hade lyckade upphämtningar och var nöjda efteråt. Jag fick låna chauffören igen och hämtade stella och fick skjuts hem. Ibland kan man ju verkligen sakna en egen bil. Det är riktigt skönt att kunna ta sig från parkeringsplats till parkeringsplats.

Onsdag struntade jag i lekgruppen. Istället gick vi till posten och skickade iväg lite grejer. Det var jobbigare än beräknat och barnen vildare än någonsin annars. Det är tur att kineserna tycker att de är söta. Jag var färdig att sätta koppel på dem allihop. Därefter tog vi taxi till Decampos och jag fick lämna barnen där för att själv med Kirsten gå på en avskedslunch för Eve Jones på Bellagios. Jag har hört massor om detta ställe, men aldrig varit där innan, tyvärr. Det var fantastiskt god mat och desserten, peanutbuttersmothie, var så god att man kan gå av på mitten. Det skall finnas ett copycatrecept på den. Så hör av er om ni är intresserade…

Efter lunchen droppade jag stella hos tucker igen och tog killarna på lite shopping på carrefour. Kvällen skulle innebära en avskedsmiddag hos Neels som Jared ordnat åt oss och skulle bestå av omtalade NyaZeeländska hamburgare. Och ja, de var goda. Det var tacokrydda i köttet och på skulle det vara lösstekt ägg också, förutom traditionella tillbehör.

Torsdag tog vi en tur till andra tygmarknaden för att prova christophers kostym. Därefter åkte vi, för att göra något barnvänligt denna dag, till poolen och badade en stund. Kasper är numera livsfarlig att bada med och tyvärr måste man vara i med honom. Fast barnen hade kul och jag fick duscha så länge jag ville efteråt. Inte kasper dock. Han kan stå hur länge som helst. Han är en riktig njutare. Han har lärt sig att beordra hårpill vid läggning. Han tycker att det är snäppet bättre än ryggkli.

Fredag åkte jag med stella till tucker igen. Och när christopher kom hem stack jag på lunch. Mesh, jess, jaimee och jim käkade på stans västerlänningstätaste ställe, the Portman. Men det var ok. Därefter tog jag mig till tygmarknaden igen för att fixa resten. Det var skönt att vara där själv. Då kunde jag ha beslutsångest alldeles ifred och hur länge jag ville.

Lördag tog vi barnen till FunDazzle igen, stans största lekrum med massa klättring och rutchkanor. Kasper var helt överlycklig. Jag tror att det var alla klättringsmöjligheter och det fria springet på öppna ytor som gjorde honom spattig. Men vi hade alla kul.

Annars kommer framtiden nu att innebära mest packning. Och det är ju så lagom spännande. Fast i vilket fall som helst så kommer vi hem på fredag.

johanna

FAQ

Vi kommer hem kl16 den 18:e januari. Här är lite kort info, så att vi slipper ta allt massor av gånger. :)

1. Vad har varit bäst? Det skönaste i Kina är nog möjligheten att ha en städhjälp. Det är obetalbart att kunna komma hem till ett helt rent hem varje dag. När jag städar själv blir det aldrig 100% utan kanske runt 70%. Men ayi tar hand om allt och fixar. Fantastiskt.

Det är också trevligt att kunna köpa all möjlig frukt till inget pris alls och ganska närodlad dessutom. Frukt och grönsaker är bättre här än i Sverige.

2. Vad är sämst? Jag ogillar hänsynslös trängsel, tex för att komma på bussen/tunnelbanan. I detta land tänker man bara på sig själv och möjligen sina närmaste. Det var många förvånade ögon när jag hjälpte en kvinna med ett stort lass skolådor på bussen.

Att ta sig någon stans när det regnar är nästan omöjligt, då alla taxisar är upptagna. Det är tråkigt att vara inregnad.

3. Känns det bra att komma hem? Japp! Jag är otroligt glad för att jag varit här. Men nu vill jag ha riktig vardag och framför allt skola för barnen. Men jag ser inte fram emot bensinräkningar och vattenräkningar på 100-tals kronor. Här är vatten, gas och el riktigt billigt. Inte som i Sverige. Och vi åker buss och taxi. Fast christopher ser fram emot att kunna köra själv och slippa dessa enorma bilköer.

4. Har du någonsin ångrat att du åkte? Ja. I maj när vi såg framför oss en sommar i en storstad varm som en bastu, då undrade vi varför vi var här. Och vid tanken på att barnen skulle missa en sommar av cyklande, skogsspringande o.dyl. Men så behagade ju sommaren i Sverige regna bort och det gjorde faktiskt min ångest lite mildare. Och så fick vi gjort en makalös resa till Thailand, som vi är jättetacksamma för, men aldrig kommer göra om igen. Thailand är fortfarande överreklamerat fast inte lika fruktansvärt längre. Det är som med förlossningar, man glömmer/förtränger det värsta.

5. Vad skall ni göra när ni kommer hem? Vi skall börja med att prova på att bo i Nynäshamn hos svärföräldrarna. De bor ju i VH och då står deras hus tomt. Det är dumt tycker vi och bosätter oss där och låter christopher gå klart juristlinjen. Både Stella och Felix har fått plats på skola resp. allmänna förskolan. Lycka. Och Kasper och jag skall försöka få så mycket gjort som möjligt innan de andra kommer hem. Jag hoppas på att få jobba var 3:e lördag på apoteket, men vi får se om de vill ha mig!

Söndag 6 jan -08

Ja, nytt år blev det även här. Och varje dag är en dag närmare hämfärd. Det känns bra.

Måndag, nyårsafton, årets största antiklimax. Vi tillbringade dagen med en utflykt till QiBao. Vi tog bussen dit och det var en miss. Jag tror nog att den resan tog oss 1,5 timme dörr till dörr. Ibland är tid värt mer än pengar. Men christian och evi fick i alla fall se kinesisk kanal, broar och konstig mat. Denna gång fick jag se någon som faktiskt åt på gristrynet som säljs grillat på pinne. Det var nästan så att magen vände sig utochin vid åsynen av hur hon gladeligen bet i näsan och tuggade. Fast, köttet såg helt ok ut, ungefär som ett fläsklägg.

Efter äkta kinesiskt åkte vi till Brilliance mall och äkta amerikanskt. Vi gjorde en tur på McD och Decathlon. Julrea och uttråkade barn var ingen höjdarkombination och gav noll shoppinglust.

Vi hann bara hem för att byta om och åkqa igen till vårt nyårsfirande hos Neels. Jag skulle stå för potatisgratängen och kände mig lite småstressad. Men efter 25 potatisar handslice:ade med osthyvel, så vart jag lugn och blev absolut nöjd med resultatet senare. Middagen var väl inte lika kulinarisk som vår nyår brukar vara J, men ändå helt ok och framförallt trevlig. (jared/mesh, jessica/josh, neels, christian/evi och vi) Jag lyckades också vara uppe utan alltför mycket ansträngning till tolvslaget. Barnen likaså. Men efter de få fyrverkerier som avfyrades, kineser firar inte årsskiftet, så bröt barnen ihop och det blev ett abrupt avslut och hemfärd.

Tisdag, en skön lång sovmorgon. Sedan åkte jag med jessica till tygmarknaden, barnen och christopher till poolen och de nygifta på utflykt.

Onsdag gick vi iväg till Shanghai Akvarium. Det var precis vad det låter som. Dyrt, 120kr per vuxen, men jättefint ända tills det plötsligt tog slut. Då kände man sig lite lurad. De hade dock en riktigt bra 155m lång rullbandstunnel man ”gick” igenom med olika avdelningar för olika fiskar. (Jag antar att hajarna kanske ätit upp allt annat annars.) Alla var fascinerade. Kasper satt på christophers axlar och i hajdelen när det kom en haj simmandes precis ovanför sa den otänkandes pappan: ”nu kommer hajen och äter i ditt hår”. Gissa vilken 2,5åring som blev helt hysterisk och grät ända ifrån tårna? Men trots traumatisk första genomgång så gick det bra att gå igenom en gång till. Vi ville ju se när hajarna skulle matas och tjatade in oss en gång till. (Vi blev faktiskt lite lurade på att rulltrappan upp ledde ut till en affär och inte hade någon tillbakagång till museet.) Ibland funkar det bra att spela ”jag-talar-bara-engelska-och-vet-hur-saker-skall-fungera-egentligen”-kortet.

Torsdag var jag hemma med barnen och tog det lugnt. Till middag var vi alla inbjudna till Jessica och Josh på hamburgare, gott och trevligt.

Fredag morgon, tidigare än vi vaknat, så lämnade christian och evi oss. De var tyvärr inte lika duktiga på att ta med sig massor av våra grejer som cecilia och micke, men vi uppskattade deras närvaro ändå! J (Detta med ensam smekresa är överreklamerat. Varför inte göra en trevlig semester med sina två systrar och deras familjer?)

Efter uppgång stack jag iväg med barnen för att lämna stella hos tucker och sedan komma hem och lämna killarna till christopher för att åka med jessica till tygmarknaden igen.

På kvällen så hade församlingen en liten avskedsfest för oss och Jones. De ringde mig på morgonen och frågade om vi kunde, så jag antar att uppslutningen var hygglig med tanke på det korta varslet. Det var en trevlig liten tillställning och lagom lång.

Lördag tog vi oss iväg till cirkusen norr om stan. Alla behövde köpa biljetter à 80kr, men det var värt varenda krona. Det var den bästa cirkus jag någonsin sett. Och allt var så barnvänligt och trevligt. Vita tigrar, sjölejon, hundar, hästar, clowner och roliga akrobater, det kan inte bli bättre. Förutom tiden kanske. Föreställningen höll på i 2 timmar och våra barn (de enda visserligen av alla i publiken) blev totalt rastlösa eller inspirerade av de flygandes akrobaterna, för sista tiden satt de allt annat än stilla. Men vi överlevde och kände oss glada. Vi lyxade med middag på food-courten och slapp diska! En fantastisk lördag för överkomlig peng. Det händer inte i Sverige.

Idag kunde man hoppats på att det skulle finnas en ny solstrålelärare till den nya klassen som började primär. Men det är här som hemma och jag får ta nykomlingarna dessa två söndagar som är kvar. Fast de nya är 3st, två som sitter stilla och en med myror. Det var betydligt lättare att hålla koll på och jag var inte helt slut efteråt. Jätteskönt! Så skall primär vara!

Till lunch idag hade jag bjudit in Zheng och hans dotter på pannkakor. De har visat uppriktigt intresse av att träffas igen (de ringde inför min pekingresa och sa till mig att ha varma kläder och ringde på jul för att önska god jul) och jag kan inte bara nobba sådant. Och min kära make lät mig hållas och på lunch kom de och en bonus, modern i familjen. Zheng och frun var inte så förtjusta i pannkakor, men provade alla tillbehör med mod och beslutsamhet. Mycket imponerande. Han var mest förtjust i kaviarn. Dottern gillade det desto mer och åt upp halva vår dyra jordgubbssyltsburk.

Resten av dagen har vi varit ute (ca 13grader varmt och soligt. Då kan man inte vara inne. ) och haft en trevlig familjedag.

Just nu sitter terroristKasper i badet och de andra två sover. Kasper beslöt sig för att inte vakna från sin sena middagssovning och nu kl. 21 får vi sota för att vi inte tvingade honom. Men han är ganska gullig. Speciellt söt när han sitter på toa och härmar sina äldre syskon och ropar: ”bajsat och kissat, snälla kan ni torka”.

johanna