Onsdag 21 feb -07

De säger att ikväll är det nyår igen. Ikväll skall alla businessmän fyra av raketer för sina företag. Det har börjat här så smått med fyrverkerier och billarm. Denna gång skall jag väcka barnen. Det är dock lite småsvårt att få dem att somna. Men lite lagom med fyrverkerier känns mysigt och stör mig inte vid insomningen. Sägnen säger att det är ett monster i bergen som är rädd för höga ljud och färgen röd, som f.ö. uttalas hong-sö på kinesiska. Lite lär jag mig.

I måndags, första dagen på ledigheten, så tänkte vi att vi skulle gå på akvariet. Vad vi inte tänkte på var att det finns ganska många kineser här som tänker ungefär samma sak. Det var knökfullt vid tunnelbanestationen och runt omkring, akvariet ligger vid tv-tornet, en av de stora turistattraktionerna. Vi gjorde det kloka beslutet att gå en annan dag. Barnen var dock jätteledsna. Men blev snabbt på bättre humör när vi berättade att vi istället skulle gå och köpa lego. I en 7-våningsgalleria bredvid har de en leksaksaffär längst upp med fusklego. Vi köpte var sin borg till stella och felix, prinsess och riddare, som chrisopher och jag med stor möda satte ihop efter hemkomst. (det ironiska är ju att de tog isär dem så fort vi lämnat lekrummet i princip och blir pyttebitar. Varför köpte vi inte duplot? (jo, för att det fanns bara en grej duplo och massor med kul grejer smålego))

Tisdag förmiddag spenderade vi med att bussledes ta oss till och från carrefour. Det är det enda stället som har stor burk med lagom dyr sylt. Som alltid så passar man på med annat också. Men barnen klarade bussen galant. Så fort man kommer med barn på kommunala färdmedel så reser sig folk upp, precis som hemma för gamla människor. Det känns dock konstigt när 60-åriga tanter reser sig för mig och Kasper.

Eftermiddagen tillbringade jag på moped. Och överlevde dessutom. Mopedkörande här är lite mer krångligt än vad man kan tänka sig. Man behöver ha koll på bilar från 2 håll, på andra mopeder och cyklar och på gångtrafikanter från alla håll. Halvt livsfarligt. Men jag var nöjd när jag klarade min första vänstersväng. Dock intar jag en liten försiktig position och försöker att ha en kines framför mig. Då gör jag som han och hoppas på att han vet vad han pysslar med. Men till downtown var det längre än vad jag tänkte mig. Det tog evigheter. Jag han t.o.m. med ett stopp för att titta på traditionell drakdans, tyvärr inte så imponerad (västerlänning!). Jag kom ialla fall till min affär, gjorde ett försök att prova jeans och fick ena paret till låren, det andra stannade på vaderna! I min enfald trodde jag att jag skulle kunna köpa kläder här och tog med mig lagom med kläder, dock bara ett par jeans, och födelsedagspengar. Vad jag inte tänkte på är att de flesta kineser inte ser ut som jag. 32” är det längsta som finns på Levi’s affären. Och ingen annan stans har jag hittat längre. Långa människor jag frågar bara skakar på huvudet.

Idag har vi varit Turister, och kanske t.o.m. dumma sådana. Vi hade goda intentioner, men hittade inget billigt matställe och åt vid attraktionen (the bund, gamla hus vid vattnet). Maten kostade 74kr och var jättedålig. Inte värd mer än 24kr. Sedan gick vi upp på strandpromenaden och blev huvudattraktionen för hundratals turister från andra delar av landet. Första till tionde personen som kom fram och ville ta kort tyckte jag var söt och det kunde jag väl bjuda på. Efter det blev det bara jobbigt. Barnen ville inte alls le längre och så fort vi stannade så kom folk upp och ställde sig bredvid, inte bara en utan tjugo. Det blev faktiskt lite ohållbart tillslut. Det var ju inte jag som var huvudattraktionen, men det var för väl att jag hade min nya snygga jacka på mig. J Detta är första gången som jag tycker att det var jobbigt att bli uttittad. De kan inte göra det på ett snyggt sätt.

Efter fotografistunden så gjorde vi nästa turistgrej. Ett fånigt tåg i en tunnel under vattnet till andra sidan. Det var en liten ljusshow och smaklöst är nog rätt ord att beskriva det hela. Men barnen tyckte att det var kul och lite spännande.

Eftermiddagen tillbringade vi i vår park istället. Där är det lite mindre folk. Det finns också en liten konstgjord bäck där som är kantad med stora stenar som barnen tycker att det är jättekul att leka på. Men även där dök det upp kameror och folk som ville ta kort tillsammans. Det kom en kvinna med världens största lins som tog hundratals kort. Min och andra utsattas fråga är denna: vad gör folk med korten sedan? Visar de korten för andra och säger här är jag och några utlänningar? Får vi kanske också en plats i deras fotoalbum? Ungefär som svenskar på Madame Tussaud’s?

Johanna