Min glädje i att blogga och kunna bli hörd av många och ändå vara oemotsagd har försvunnit. Varje söndagskväll kommer småångesten smygande, ungefär som på lördagskvällen när man tänker på två timmar primärklass. Så detta är för er trogna läsare, ungefär en handfull kvar tror jag.
Veckan har bjudit på mer höst, lite regn och mycket lek. Det har varit en bra vecka. Jag älskar varje dag här.
Måndag fick vi äntligen till en träff med en nyinflyttad mamma som bor i Yanlord, Selma och Hedvigs lekplats. Hon kommer från USA, har 4 barn och hemskolar. Därför behövde hon också lekkamrater till sina barn. Vi lekte först ute i ett fantastiskt väder och sedan inne i en ekande tom lägenhet. De äter än så länge på golvet i väntan på möbler. De har heller inte några leksaker, eftersom allt är på väg hit. Så nu skall jag ordna med en leksaksutlåning i kyrkan. Vi som flyttar skall kunna lägga våra bra leksaker där, för att andra familjer likt denna, som kommer och väntar på sina grejer, skall kunna låna dem under tiden. Jättebra! Hoppas bara någon kan ”dra” i det när jag flyttat.
Ialla fall var det en trevlig familj och vi skall träffas igen denna kommande vecka.
Tisdag var det skriftgrupp och efteråt tog jag barnen till Decathlon igen och köpte alla nya skor. Felix har stolt visat upp sina nya skor, som inte ser så nya ut längre, hela veckan: ”Look, new shoes”. På barnens medverkan, som han bangade, skulle han absolut inte säga sin tilldelade mening utan: ”my shoes are broken” hade han kommit på. Därför fick han inte vara med för mig. Men nu som sagt är han lycklig. Det är jättesnabba skor som han och kasper har lika dana. Stella har den rosa modellen. Smidigt. Men efter shoppingen så hade jag inga pengar kvar och vi fick bli utlösta ur taxin av christopher.
Efter lunchen så tog vi cykeln och åkte iväg till sjukhuset i närheten där Analee låg snittad och infekterad med stans sötaste lilla flicka. Dessa snittade barn är ju så vackra. Stella tyckte att det var jättetrevligt där. Kasper var gasen i botten med sina nya skor och nyfunna glädje i att springa, så det trevliga besöket blev kortare än önskat. Men vi handlade mat och lekte på fisken på vägen hem och fick bort lite energi i alla fall. Folket här tycker att det är kul när jag kommer på cykeln med alla barn. Kasper står framtill mellan mina ben och Felix och Stella sitter bak på den stora pakethållaren. Det fungerar fint och jag bjuder gärna på skratt. När de inte säger något är det ok. Men jag börjar att bli trött på att de alltid skall kommentera allt. Jag vet att jag borde vara kärleksfull mot alla, men när hundra människor påpekar att min son är kall och jag måste säga att han inte fryser, då tar faktiskt tålamodet slut tillslut. Det är pest och jag önskar att jag bara kunde ignorera alla. Jag vet att det är det kinesiska sättet att vara, att kommentera allt uppenbart, men det är himla jobbigt. Så, jag har lovat mig att aldrig göra så. Jag skall aldrig påpeka något uppenbart, utan bara ge komplimanger. Tex. inte säga: ”du har klippt dig” utan ”du är fin i håret”. Det är lättare för mottagaren att ta komplimanger än påpekanden.
Onsdag hade vi playgroup. En lagom grupp var hos Decampos och lekte på lekplatsen. Efteråt gick vi till carrefour och åt. Barnen fick kycklingbitar från McD som vi tog med oss till food-courten där vi satte oss och åt precis bredvid skylten som sa ”ingen medtagen mat”. Men jag anser att det fanns gott om plats och att de tjänar pengar på mig som äter deras mat.
Vi gjorde en liten shopping efteråt och tog sedan buss
Hemresan kunde blivit hysterisk, men vi valde att vänta på nästa tunnelbana eftersom den första som kom var knökfull. Och det var så lyckligt att nästa var nästan tom. jätteskönt. Jag är alltid beredd på att knö, men det är superskönt när man slipper.
Torsdag hade vi en träff med svenska Sonja och John planerad. Vi möttes vid Peoples square och lekte på lekplatsen, åkte en attraktion och målade fönster”gubbar”. Felix färg är svart, allt skall vara svart. Denna gång valde han ialla fall inte en stridsvagn. Kan man i något annat land färglägga en stridsvagn? Bara i kina.
Vi träffade deras pappa för lunch som vi åt på ett schysst nudelställe på en tvärgata. När vi kom in så spelades Lisa ono. Strax efteråt började julmusik. Om det var så i skivspelaren eller om de bytte för vår skull vet jag inte. Men nu börjar julen på allvar. Jag är inte ledsen för att jag missar all julshoppingångest i sverige. Jag tycker att julklappar borde avskaffas. Eller att det skulle bli obligatoriskt med en superdetaljerad önskelista i alla fall. Den som inte önskar sig något får inte något. Häpp.
Efter lunchen skickade pappan iväg oss på fotmassage. Så ner i källaren kliver vi och våra 5 barn in för en timmes av ”avkopplande” fotmassage. Kasper sov tack och lov och Felix var ganska lugn och trevlig i 45 min, så barnen var ganska ok. Och med en episod om prinsessan Sockersöt och prins Felix (en kvarleva från de oändliga bilresorna i thailand) så överlevde vi. Men detta med massage: jag tror inte att det är skönt. Nu har jag bara huvudmassage kvar och jag vet att jag gillar när de trycker precis där nacken möter skallbenet, men annars så tycker jag att massage är helt överreklamerat. Det är inte skönt. Jag kanske skulle göra som far min och önska mig fotklapp eller ryggkli istället! J
Efter ”misshandeln”, som f.ö. slutade ganska abrubt med en mellanstor kille som skriker från övervåningen: ”kissat och baaajsat”, så åkte vi hem till oss. Vi tog en liten paus och sen stack vi iväg igen med cykeln på strumpjakt. Barnen har även dåligt med strumpor och det tänkte jag göra slut på. Tillslut hittade jag ett ställe och köpte ett gäng med strumpor eller snarare ”3 för 10kr” gånger 7. Så nu har Felix så att det räcker. Behöver bara lite fler till Stella.
Fredag var en regnig dag. Usch. Men vi lyckades med att ha en trevlig innedag ändå. Strax innan kl 14.30 kom Tuckers mamma Liz för att hämta Stella till hennes första sleep-over. Hela dagen hade hon tjatat såklart. Felix hade också tjatat, men av en annan anledning. Han hade blivit lovad att få köpa ett kort Beatman-svärd när Stella åkt.
Fredag kväll fick chrisotpher och jag tid att se en film, första gången på många månader. Och då såg vi en enligt mig meningslös film, Anger manegment med Adam sandler bl.a. Och plötsligt blev jag glad för att christopher oftast screenar mina filmer. Det betyder ju att jag ser bra grejer de få gånger jag faktiskt tar mig tid att titta. Skall inte någon starta en filmrekommenderingsblogg? Någon som tycker som jag. Jag gillar alla filmer som innehåller kassaskåp och är svag för high school filmer/romantik typ Gilmore girls och Veronika mars. Nu vet jag att de båda nämnda är TV-serier, men ni fattar…
Lördag stack jag iväg på en julbasar igen. Inte mycket för mig, men jag fick tag i en fotograf med massor av fina bilder. Skall gå och se vad han har i lung och ro istället. Men jag fick med mig Stella hem, som hade haft jättebra och inte ens fick jag en kram när hon såg mig, så jag tog mig en. Men med lite sömn i bagaget så var hon riktigt jobbig hela eftermiddagen. Och christopher stack iväg för att göra en fotoresa till en nationalpark med en norsk klasskamratsfotonörd. De kommer hem på tisdag och vet egentligen ingenting om dit de skall. Men de har en flygbiljett till närheten.
Alla barn somnade lagom i tid (allt innan 20.30 tycker jag numera är bra. Stella kan ibland ligga vaken till kl.22.). Och jag fick en lugn kväll med mig och vår DVD-spelare (såg Shooter med Mark Wahlberg. Bra.)
Idag har varit ok. Bara 5 barn var på klassen och jag tänkte att jag kunde hantera det själv, eftersom de inte var så många och chrisotpeh var borta. Men det visade sig fel. Och jag tycker att det borde vara en ettårsregel för alla primärlärare. Man tappar verkligen lusten och glädjen.
Efteråt var vi bjudna till Hoskins på panncakes-lunch. Barnen lekte bra och vi hade en bra stund.
Så, det var veckan. Jag vill också nämna att Felix fortfarande pratar skånedialekt.
Må väl. johanna
1 kommentar:
Hej,
kan i alla fall att hälsa att jag njutit av alla era inlägg hela året. Betvivlar starkt att ni bara har en handfull fans, bara i vår familj är vi fler än så som läser er blogg. Underbar!
Skicka en kommentar