Denna vecka har varit full med att hitta på saker att göra för två shoppingbrudar. Och de har varit fullt sysselsatta. I shanghai finns det shopping i varje hörn. De två har redan på en vecka handlat mer än jag lyckats med på 9 månader. Anledningen är att jag är lite skraj för att betala för mycket för något och försöker därför inte ens. Kanske lite dumt, men så funkar jag tyvärr.
I måndags följde jag ialla fall med dem till tygmarkanden, där de vart smått saliga. På kvällen använde vi flickorna som barnvakter och fick äntligen åka hem till Jared och Mesh på middag. Deras hus är inte barnanpassat och därför har det tagit ett tag. Det var i alla fall god mat, trevligt sällskap och hembakade bullar till efterrätt. Jared är en uppskattare av rang och beställde några.
Tisdag var vi på skriftgrupp. Efteråt åkte vi till Wardles för att låna utklädningskläder inför den stora ”högtiden”. Kasper fick låna en stålmannentröja med inbyggd glitta som felix skulle sagt. Glitta betyder på höglundska en mantel för att flyga. Denna tröja var det i alla fall omöjligt att få av honom. Gulligt.
Onsdag var det äntligen halloween. Vi har pyntat och talat om detta länge. På lekgruppen hade vi halloweenfest med tillhörande snacks och kläder. Det var ett gäng söta och utklädda barn som träffades. Bussresan till Laynes uppskattades av kineserna på bussen som fick se en sjöjungfru, en ”riddare” och stålmannen.
Vi hann i princip bara komma hem efteråt, laga ordentlig middag och sedan sticka iväg igen. Att åka ca 5km till KingsGarden i rusningstrafik tar ungefär en timme. Det går inte snabbt i denna stad. Men vi kom i varje fall i tid till godis”utdelningen”. Barnen, dvs de vakna Stella och Felix, Kasper hade slocknat i taxin på vägen och gick inte att väcka, gick runt med sina påsar och sa ”trick or treat” enligt bästa förmåga och fick en hel del godis. Det tog längre tid än beräknat och var också trevligare än förväntat. Alla var glada och hade roligt. Och att klä ut sig är ju alltid kul. Kanske är det något för sverige också? Men då skulle jag önska att vi kunde göra som amerikanarna, dvs klä ut sig till andra saker förutom superläskiga häxor eller djävlar. Alla prinsessor, Harry Pottrar och enstaka astronauter var jättesöta.
Efter godisutdelningen, man måste också ha med sig godis att dela ut om man vill vara med, så vart alla inbjudna till Crowells för hemmagjorda donuts. Det var verkligen supersmaskens. Vi stannade längre än alla andra eftersom våra barn är de enda som inte behövde gå till skolan dagen efter. Men att vara sist är ju bäst av allt. Fester är som bäst när nästan alla gäster gått.
Torsdag var svårt att hindra barnen från att äta upp allt sitt godis, speciellt felix eftersom han inte ätit något dagen innan heller, då han valde att inte äta någon middag eftersom den var äcklig, ett konstaterande gjort bara på utseende. Men han är ändå otroligt duktig på att ta konsekvenser av handlanden och klagade inte allt för mycket.
Vi hade i alla fall en lugn morgon med en film och frukost kl.10. Härliga mornar, som kommer att vara slut när vi kommer hem till sverige. På eftermiddagen åkte de andra till Qipulu och barnen och jag stack till barnmuseet. Det är fantastiskt där för barnen som kan springa omkring och pilla på saker och dessutom leka på lekrummet. En självklar favoritplats här i shanghai.
Fredag gjorde tjejerna sin andra kulturella/ickeshoppinganknytna utflykt tillsammans med oss till Yu garden. Vi var inne och tittade på själva trädgården också och gick runt bland stenar och fiskar. Trevligt, men egentligen inte så spännande. Det går bra att se på bild.
Vi tog bussen hem, smarrade på pizza till lunch och sen tog jag tjejerna och stack iväg till textilmarknaden. Detta ställe är specialiserat på gardiner/möbletyger istället för kläder. Det fanns allt möjligt tillbehör också och säkerligen andra spännande saker som vi inte hann titta på. Att göra affär där var en svettig och fruktansvärt jobbig/irriterande historia. Först skulle vi ju hitta ett tyg till mamma Terez ”nya” soffa. Och det är inte alldeles lätt att bestämma sig för något över huvud taget i denna djungel av tyger. Men när vi äntligen hittat något vi gillar så skall priset förhandlas. Tjejen börjar då räkna och kommer på något mystiskt sätt fram till att vi behöver 45m tyg till våra 18 kuddar. Helt sanslöst. Efter massor av snack, försök till överbevisning, mätande och frustration så enas vi om 20m. Och när vi skall gå så ber jag om ett tygprov. Döm om vår förvåning (fast en liten misstanke hade jag allt) när tygprovet som kommer tillbaka inte är det vi bestämt oss för. Och då skall vi försöka leta efter lika dant hos andra handlare, bestämma nytt och snacka igen. Tillslut enas vi om ett nytt och när vi får tygprovet på det, så är det också fel nyans. En helt absurd historia, men helt i kinesisk anda. Tillslut kan man inte annat än att acceptera, det handlar ju faktiskt om så liten skillnad att det är svårt att se och man orkar inte bråka längre. Så förhoppningsvis kan vi hämta nya, fina soffkuddar till soffan i stora vardagsrummet på fredag för 950kr, istället för 5000kr från Ankis tyger i Löbberöd. Sen tillkommer visserligen också frakt, för dessa får tjejerna inte plats med i sina redan överfulla resväskor, men ändå billigare. Så nu börjar jag såklart fundera på om jag inte skall ta med mig lite tyg hem till två solblekta blå fåtöljer. Det återstår att se. Men för en tygälskare så är kina ett himmelrike. Jag blir småsalig av att gå och fråga meterpriser på alla marknader. Möjligheterna är oändliga om man orkar med allt dividerande.
Efter en trång bussresa hem, så lämnade christopher och jag tjejerna med barnen och stack iväg på en middag hos Roemmichs. De bjöd på sushi, som kändes befriande efter en veckas ständigt matlagande. Jag är just nu erbarmligt trött på min egen mat. Vi hade en kul kväll.
Lördag stack Stella och jag iväg på ett modelljobb. Denna gång var det ganska jobbigt för de hade ett färdigbestämt koncept som de höll sig till stenhårt. Och så var det alltid minst två på bilden samtidigt. Det är inte alltid lätt att få en bra bild. Skall det då dessutom vara två på bilden och så måste rörelsen vara exakt som förutbestämt, då tar det sin lilla tid att fota. Vi blev i alla fall klara tillslut och åkte och hämtade Felix hos Jimmy. Kasper hade redan blivit avsläppt hos oss på studion av chisotpher som skulle iväg och kolla elektronik med Jared. Det tråkigaste med att låta barnen leka hos kompisar är gråtet man får när man kommer att hämta. Stella hann bli ganska bra på att inte gråta innan vi stack hemifrån och här så leker de sällan själva borta. Så det var en insikt i framtiden som kom till mig när jag fick släpa ut Felix ur deras hus. Han grät så att hela grannskapet kunde höra. Men jag kan faktiskt förstå sorgen. Det är inte så kul att alltid vara med mig.
Idag söndag har varit helt ok. Vi vart bjudna på lunch efteråt hos Jones, den fd sverigemissionärens hem. Vi åt god mat och lekte på deras lekplats. Tjejerna fick lite info om Xi’an och sticker för att titta på lergubbar nästa vecka någon gång. Jag känner mig inte jätteintresserad av att se dom. Det kanske är som att svära i kyrkan, men sant. Jag skulle hellre till yunnan eller annan häftig naturupplevelse. Fast det tar vi nästa resa, den chrisotpher och jag gör själva utan barnen. Vi har bestämt oss för att lekplatser ser ungefär lika dana ut vart man än kommer, om man nu ens lyckas att hitta någon lekplats. Så vi tänker inte göra massa runtresor nu, utan är nöjda med att utforska varje liten del här, så gott det går och vi orkar.
johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar