Idag var vi lite för snoriga för att dela trånga utrymmen med glada semesterfirare, så vi valde att vara hemma från kyrkan. Vi hade en trevlig morgon med primär i soffan och sånger på datorn från barnens medverkan (tack camilla, sofia och karin (plus pianospelare och andra inblandade)). Jag hade läst igår om en typ musikskolekonsert tjotahejti bort från oss, men jag tyckte att det skulle vara kul för oss, eller mig, och bra för barnen. De utsätts för en hel del klassisk musik i diverse barbiefilmer och för instrument och komponerande i dataspel. Så att se detta i verkligheten tyckte jag skulle vara bra och berikande för oss alla. Men det tar ju alltid längre tid än man tror att åka någon stans i denna stad, speciellt när man skall vänta på bussar. Och så blev det så att taxichaffisen inte hittade sista biten och konserten hade redan börjat, så ingen kunde jag ringa heller. Så vi var på rätt gata, men hittade inte fram. Snopet! Fast som tröst i det hela så såg jag en busslinje där ute som jag visste skulle ta mig nära hem, så vi tackade nej till taxichaffisens förslag om att köra oss hem för 75kr. Han såg bra fundersam ut när vi, 5 blonda människor, satte oss på busshållplatsen där det gick bara en buss, linje 74. Inte visste han att han hade med en bussexpert att göra. (jag borde nog söka för detta när jag kommer hem…) Efter en 40 minuter på buss genom områden som inte finns med på vår karta ens, så kom vi hem, ungefär 3 timmar efter avfärd fast minus en konsert och det utlovade fikat.
Lite senare så kom en fantastisk överraskning för barnen. Deras vänner i svensklekparken, alyx och ethan, skall flytta och vi fick ärva deras nya cyklar. Felix är överlycklig, vi har åkt en tur kring området nu ikväll. Stella är väldigt stolt, men mer försiktig. Hennes är större och har ännu inga monterade stödhjul. Jag är kluven till att jag vill sätta på dem, men hon är nybörjare på att cykla utan dom och då på mindre cykel och dessutom så är detta kinesiska cyklar, dvs de har ingen fotbroms utan bara handbroms. Vi får se om hon kan ge mig ett försök imorgon utan, pappa kanske saknade pedagogiskt handlag…
Vi fick igårkväll uppleva ett riktigt oväder. Jag kan ju berätta att svenska regn och åskväder är en fis i rymden jämfört med vad vi fick vara med om igår och inatt. Det har varit, och är fortfarande, tryckande väder, 32grader varmt i skuggan och fuktigt som i ett badrum efter en långdusch. Datorn har några dagar i rad varnat för åskväder, men inget har kommit, förrän igår. Det fullkomligt vräkte ner, himmelen öppnade sig som jag aldrig förr sett och det var alldeles för inbjudande för att kunna låta bli. Barnen och jag tog en tur ute i regnet och blev ordentligt blöta. Det blev dock inte långvarigt eftersom det blixtrade hela tiden, flera åt gången och under lång tid. Åskan var ju också spännande eftersom den studsar emellan husen. De riktigt nära fick barnen att skrika i högan sky. Och mitt i natten kom ett nytt. Detta medförde att jag fick två besökande barn i sängen. Ibland funkar det och jag låter dem stanna. Andra gånger, som nu, när man ensam ligger och svettas ihjäl, vill man inte ha extra värme. Men tack och lov för vår AC. Jag har insett att jag får rädda miljö på annat sätt än att stänga av den under natten. Då överlever vi inte.
Veckan i övrigt har varit trevlig. I måndags gick vi för att upptäcka en rekommenderad lekpark på Radison hotell. Det var en trevlig lekställning under stora träd och med välskötta gräsmattor. Kl 16 ringde chistopher och berättade att vår ayi hade slutat, troligtvis. Hon hade inte dykt upp kl.15, inte ringt och lämnad 200kr av förra veckans betalning i lådan. Jag fick hjärtklappning och småångest. Slutar hon betyder det ju att jag behöver göra all städning och all matlagning. Jag vet ju att det är vad jag gör annars, men det är sååå skönt att slippa och ger mig så otroligt mycket mer tid åt barnen. Christhoper var däremot lite lättad. Han är ju, som barnen, trött på kinesmaten hon lagar. Men till min glädje så kom christopher hem med köpemat och berättade att hon skulle komma igen på tisdag. Till middag åt vi vår standardmat av sötsur fläsk, a.k.a. grisöron, och stekta nudlar med biff. Vi hade en kille från kyrkan och hans kompis som sällskap.
Tisdag var en skön dag. Min lediga eftermiddag fyllde jag med ett besök till skoaffären. Det finns en affär ganska nära med el-cykel som har stora storlekar. Eftersom jag, nätt och näpen som jag är, drar 41:or, så kan jag inte köpa något i en vanlig affär, kinesiska skor slutar på storlek 39, utan får hitta specialaffärer. Denna dag hittade jag ett par birkenstock-liknande sandaler som var sköna vid första provningen. Det är inte ofta sådant händer och är man dessutom här, där det bara finns en skoaffär, så måste man köpa sådana skor. Efter detta glädjande åkte jag till nästa behövliga stopp, en fotbehandling. I detta land, där sådant är billigt, har alla fina välvårdade fötter. Jag har inte vågat att gå utan strumpor och inte behövt heller eftersom mina gympaskor kräver dem. Men nu med sommaren här och när jag dessutom hittat ett par sandaler, så var en behandling ett måste. Jag satte mig och det är ju så skönt. De pillar och filar och skrapar och masserar. Alla människor borde få göra detta. Och en timme senare så har jag nu nästan lika fina, lena bebisfötter som klasskamrat malin och det är inte illa! Efter att fötterna fått sitt så gick jag till nästa behövliga stopp, frisören. Med hjärtat i halsgropen överlevde jag en klippning hos deras no1 stylist. Inte imponerad. Han som klippte för 10kr förra gången var bättre än denna 30kr-kille. Men, men, det växer ut.
Onsdag avstod vi lekgruppen eftersom vi börjat bli snoriga. Istället smittade vi ner folk på mataffären och på vår lilla utflykt för att hämta en utflyktsmålsbroschyr. Det finns riktigt mycket att göra i området och jag börjar bli lite stressad nu över allt jag inte gjort. Vi får ha en mer planerad höst.
Torsdag regnade det mest. Vi bakade bullar och hade en trevlig dag. Christian, tyskgifta grannens 2-åring, kom över. Det finns en nackdel med att ha kinesiska vänner i den åldern. Här har barn oftast inte blöjor. Om det är en kostnadsfråga eller om det är regelrätt potträning det vet jag inte, jag har sett 6-månaders utan, men byxor med öppen gren för lättare access är en vanlig syn. Men de som inte är torra ännu, som christian, kissar ju på sig ibland. Varje gång han är här så händer en olycka. Då undrar jag varför man bryr sig om att potträna. Helt klart är de ju inte beredda ännu. Kasper har dock börjat förvarna. Han skriker ”bann”, får en konstig kroppshållning och skärrade ögon. Vi springer till toaletten och lyckas oftast. Lycka!
Fredag var det meningen att vi skulle fira lite midsommar med siebkes med sill och köttbullar från ikea. Men nyligt friska siebkes vågade inte chansa på oss snorisar. Så det blev mest en vanlig supervarm dag, med inomhuslek och en tur på sen eftermiddag till parken.
Lördag hade stella en ny fotomodellplåtning. Denna gång var det matchade barnmöbler och inte lika bra människor omkring, en annan agent. Jag har insett att detta jobb gör att en hel lördag försvinner för oss som familj. Vi hade kunnat göra en rolig utflykt tillsammans, istället fick felix och kasper nöja sig med ett stopp på carrefour. Fast efter modellandet åkte vi tillsammans till McD. Det är ju alltid en höjdare!
Ja, nu har vår inomhussäsong börjat. Vi har varit ute den största möjliga tid hittills, men det är slut nu. Varje gång man går ut så känns det som att man går in i ett utblås från tunnelbanan eller in i ett badhus. Det är inte kul att vara ute längre perioder, mer än till eller från något. Men det är tur att vi har en ugn och kan baka och att vi kan rita. Jag kanske skall kolla i montissoriboken igen…
johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar