Det finns tillfällen man verkligen önskar att man alltid hade sin kamera med sig. Tyvärr är jag inte en sådan person, så detta minne får föralltid leva endast i mitt minne.
Måndag hade vi en ganska tråkig förmiddag med städning inför vår stundande gäst. Tänk att det kan finnas så mycket att städa, trots att vår lägenhet inte är så stor och att vi har ayi som kommer varje dag måndag-fredag. När vi gjort vår förmiddagsdel så tog jag ut barnen på en promenad till parken. Vattenspridarna var på för att vattna gräsmattan och Felix lutade sig fram för att känna på vattnet. Under några sekunder så dividerade jag över om jag skulle bli arg för att han blöter ner sig eller tycka att det torkar. Jag beslutade mig för det senare och så hade vi en hysterisk stund. Barnen lekte i vattenspridarna som tokar. De sprang runt i vattnet, satt på strålen och var alldeles lyckliga. Stella var först väldigt försiktig och jag fick uppmuntra henne att vara lika modig som sina bröder, vattnet var ju faktiskt ganska kallt, men framförallt blött, och bekräfta att jag inte skulle bli arg. Jag överdriver inte om jag säger att deras glädje även roade 20 personer som väntade vid busshållplatsen 7 meter bort. Oj, vad lyckliga de var en stund och så tog det förprogrammerade programmet slut och vi gick hem, dyblöta, till många förvånade blickar.
johanna
Måndag hade vi en ganska tråkig förmiddag med städning inför vår stundande gäst. Tänk att det kan finnas så mycket att städa, trots att vår lägenhet inte är så stor och att vi har ayi som kommer varje dag måndag-fredag. När vi gjort vår förmiddagsdel så tog jag ut barnen på en promenad till parken. Vattenspridarna var på för att vattna gräsmattan och Felix lutade sig fram för att känna på vattnet. Under några sekunder så dividerade jag över om jag skulle bli arg för att han blöter ner sig eller tycka att det torkar. Jag beslutade mig för det senare och så hade vi en hysterisk stund. Barnen lekte i vattenspridarna som tokar. De sprang runt i vattnet, satt på strålen och var alldeles lyckliga. Stella var först väldigt försiktig och jag fick uppmuntra henne att vara lika modig som sina bröder, vattnet var ju faktiskt ganska kallt, men framförallt blött, och bekräfta att jag inte skulle bli arg. Jag överdriver inte om jag säger att deras glädje även roade 20 personer som väntade vid busshållplatsen 7 meter bort. Oj, vad lyckliga de var en stund och så tog det förprogrammerade programmet slut och vi gick hem, dyblöta, till många förvånade blickar.
johanna
1 kommentar:
kul att bli blöt ibland!/mathias
Skicka en kommentar