Vad tusan har vi gett oss in på?!?
Är jag riktigt klok som gick med på detta frågar jag mig fortfarande. Igår, ankomstdagen, var tvivlet väldigt stort; barnen äter inte, jag förstår inte ett skvatt, det är fisksås i nästan all mat, Christopher har stora spenderbrallan på, det är inte så billigt som man skulle kunna önska etc. Lägg till pms och sömnbrist, så gör det inte saken bättre.
Men resan gick bra. Nästan maxviktade åkte vi i (för) god tid till flygplatsen. Döm om min förvånging men vi var på inget sätt först. Vad gör folk på flygplatsen så tidigt? Det är ju inte så att de kommer iväg snabbare för det. Men en liten tår senare (Inger, Bengt, Cecilia, Micke och Charlotta var med som moraliskt stöd) var vi igenom säkerhetskontrollen. Efter att ha tittat på flygplanen, ätit vår medhavda matsäck och köpt dyr parfym i present (vem sa att tax-free var billigt? 350kr kostade minsta storleken. Det måste vara billigare på åhlens.) så boardade vi. Spända öppnade stella och felix lekväskan med alla nyinfådda leksaker. Resan gick smidigt. En liten smörgås och så var vi framme. Vi hann knappt komma upp på maxhöjd innan vi vände neråt igen för landning.
På flygplatsen i finland gjorde vi vår egna lilla lekplats på två bil”karuseller”. Barnen behövde leka av sig någonstans innan 9-timmarsflyget till kina. För att komma till vår gate behövde vi gå igenom en till passkontroll. Det kändes lite speciellt, snudd på kontroll-freaks-läskigt. Ute på andra sidan blev allt svart och helt plötsligt kände jag mig väldigt annorlunda. Men kineser älskar barn, så alla tittar alltid vänligt, om än förundrat, på oss där som här.
Planet var större än innan och vi fick fyra platser bredvid varandra i mittsektionen. Snett framför oss satt en kinesisk-svensk familj med en liten dotter som barnen lekte med. Det var inte stenhårt att sitta stilla hela tiden, utan de kunde röra sig lite småfritt, tack och lov.
Barnen lyckades somna och sova en stund innan landningen kl.02 svensk tid. Värre var det med oss vuxna, men det fanns ju en film!
Nere på land var det väldigt smidigt att ta sig genom passkontrollen och bagageutlämningen. Alla kineser i myndighetsposition ser alltid väldigt läskiga ut, men ingen stoppade oss.
Vår räddning, Uve, och hans kineskollega Monica (parfymfåaren) väntade på oss utanför. Det var fantastiskt att se ett välbekant ansikte och ett annat man visste förstod alla konstiga tecken runtomkring. Aldrig förr har jag känt så mycket med våra utländska vänner i sverige. Man är verkligen helt borta, fattar inget och kan inget annat än att le. Usch, för att känna sig hjälplös. Men Monica kunde. De hade fixat en stor bil utan några som helst säkerhetskrav, men den tog oss dit vi skulle. En liten lägenhet i French consession, bardistriktet, centralt i Shanghai är vår två veckor framåt. Mer har vi inte råd, den kostar oss 2000kr per vecka. (yanen och svenska kronan är ganska exakt 1:1, smidigt) Sedan är den inte heller stor nog för oss.
Efter installationen så tog vi oss ut i vimlet för att inskaffa lite mat och mobiltelefonkort. Tunnelbanan är inte på något sätt gjort för barnvagnar eller handikappade, men kostar bara 3 kr. Vi kom till ett jättevaruhus i västerländsk stil där det fanns en mataffär längst ner. Frukt är relativt billigt, men allt västerländskt, tex toapapper, öronpetare, mjölk, är lika som hemma. (detta påstående är dock baserat på en handling, jag återkommer) För att inte bli allt för griniga så käkade vi där. Vi blev tagna till en food court likt Kungshallen. Problemet här var att allt verkligen såg likadant ut. Jag försökte hitta något som var så likt hemmamat som möjligt. Jag lyckades, men barnen vägrade att äta ändå. Maten kostade 18kr per portion och avslutande en-kula-glassen gick på 10kr. Allt västerländskt kostar mer. Men glassen var till sitt försvar dock supergod. Riktigt italiensk. Det intressanta var att ingen dricka ingick och ingen av alla hundra som satt där drack.
Efter taxiresan hem, 11kr för upptill 2,5km, så åkte vi igen till polisstationen. Som utlänning som stannar ett tag så måste man anmäla sig inom 72 timmar.
Hemma igen så märkte vi att vi var dödströtta. Klockan var fyra på e.m och alla höll på att somna. För att råda bot på det så gick vi en promenad mot middagen. Vi tänkte inmundiga den på KFC, detta mecka av snabbmatsställen. Vi tänker oss en västerländsk mat per dag så att barnen får något i sig. Sedan försöker vi kineskiskt nästa gång. Kycklingbitar blev inte heller deras favorit. Men kasper gillade dock dumplingsen som jag köpte hem från hålet i väggen nere på gatan. Det är kött, bönröra eller annat innuti ett vitt bröd som är kokt likt bagels innan de stoppas i ugnen.
Vi alla gick till sängs kl.18.30. Då gick det inte längre att hålla ögonen öppna.
Jag vaknade på riktigt efter en stökig natt med Felix och Kasper i en 1,40-säng kl.10.30. 16 timmars sömn är inte så illa! Det var länge sedan det hände vill jag lova.
Dag nummer 2 var barnen lovade att vi skulle gå och köpa leksaker. Vi tog reda på var barnfejkmarknaden låg och begav oss dit. Nere under en park låg ett stort område med små bås. De var fyllda med olika märken. Det är svårt att avgöra vad som är äkta och inte. Vi lyckades bli lurade på Barbies. De var totalfjek, men det kan inte jag se i paktetet. Det är sådant som känns. Och en kassaapparat med tillbehör betalade jag för mycket för. Utgångspriserna var som i svergie, dvs ganska högt. Lektion nr 1: strunta vad det står på prislappen och utgå från vad de säger för pris. Nr 2: skäms inte när du prutar och de blir sura. Så är det. Be om ett nytt pris istället.
Men barnen vart glada, de har lekt med sina grejer och de är fortfarande hela.
Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar