Idag var christopher och kollade på en lägenhet. Vi kan ju inte bo här. Priset är fel och det är för trångt. Vi lever i resväskorna. Så kan man inte bo under ett år. Helst skulle jag oxå dela säng med christopher och inte kasper och stella eller felix. Bästa sovarrangemanget är mig i 1,40-sängen, med kasper i ena hörnet, jag på diagonalen och felix eller stella i motsatt hörn. Sängen är stenhård, ingen häst här inte. Men enligt vovve (uve siebke döpt av felix) så är det bra för ryggen.
Vi var ute en sväng i en park längre upp för gatan. Den var jättefin och välvårdad med en liten lekplats. Det var ialla fall något. Det är inte så att det kryllar av barnvänliga ställen här. Rutchkanorna var blöta och gav extra skjuts. Alla, i synnerhet kasper, vart väldigt överrumplade över hoppet ut. Parkpolisen som stod och tittade på oss hade ialla fall roligt.
Lunch fick vi idag hos cecilias exarbetskompis martina. Hon bor i en $3000-våning i ett byggarbetsplatsområde i pudong, andra sidan floden. Det kändes mer som ett svenskt hem, men är sannerligen inte värt 21000kr. Hon hade gjort jättegod paj, vilket felix inte heller äter. Men barnen var glada att få komma någon stans och leka med leksaker, trots att dessa var anpassade efter hennes 5-månaders son oliver. Till deras område tillhör en pool, ett gym och ett bollhav. Barnen var i lyckorus ett tag. Sedan fick vi en liten sight-seeing av pudong. Vi gick ner till floden, som f.ö. inte går att bada i. Det var fint. Sist gick vi till lotus, deras jättemataffär. Den var hur stor som helst och det var ett helt företag att ta sig runt. Man är verkligen borta där. Och man vill bara köpa sådant man känner igen. Men vi köpte nudlar till vår köttfärssås vi skall göra imorgon ialla fall. Lite lokalt.
Hemresan blev en rysare. Med massor av matkassar var taxi ett måste. Ett tag trodde jag nästan att taxichaffisen kidnappat oss. Men jag insåg oxå att jag inte skulle vetat om vi var på rätt väg heller, eftersom jag inte har en susning om något. Men vi åkte i en dubbelloopad nerfart från bron över floden. Det var lite coolt. Allt här känns som en riktig storstad. Husen är skyhöga. Martina bodde på 31:a våningen. Alla husen bredvid henne var säkert 45 våningar höga. Det är högt. Motorvägar och ringleden är byggd över gatunivå.
Lektion nr 3: se till att inte behöva åka taxi i rusningstrafik. Det går inte att komma fram och kostar multum.
Kina måste vara förlovade landet för påhittade arbetsuppgifter. Vid varje övergångsställe står en person i gul reflexväst med visselpipa i munnen och vinkar på dom som skall gå över gatan och stoppar bilar. Det känns ju som att man kan titta på trafikljusen istället. Och varje affär har säkert 100% för många anställda. I varje ingång till ett område/bostadskomplex sitter en gammal person. Vad den har för uppgift vet jag inte. Kanske är det de som är gatukommittén?
Och alla traffikanter tutar mest hela tiden. Oavsett om de är en cykel eller taxi så skall det tutas. Det har skådats små taxibilar med respektingivande busstutor. Varför inte försöka verka större än man verkligen är...
Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar