Jag är Shanghai

När frun stack iväg några timmar för att äta lunch med en massa hemmafruar så passade jag och barnen på att smita ut och ta en taxi till andra sidan stan. Väl där gick vi med bestämda steg in i Super Brand Mall med blicken fäst högt på sjätte våningen. När vi började närma oss målet, gick vi utan att blinka förbi den största inomhuslekplatsen i Shanghai med karuseller, bollhav och allt man kan tänka sig. Inget av barnen saktade ner ens för en sekund för att begära att vi skulle gå in och leka. När vi kom in i leksaksaffären tog Stella och Felix tag i första leksak de kunde hitta.

-Den här vill jag ha!

-Den här vill jag ha!

-Kan det finnas något ni vill ha mer än den om vi tittar lite?

Nja, logiken kring det självklara i att se sig lite om först innan man bestämmer sig gick inte hem. Men pappa tvingade barnen att välja bland några stycken olika grejor. Några hamburgare och lite juice, så var vi på väg till taxin med vårt gods. Nu hör det till saken att taxibilar på andra sidan floden inte är så pigga på att köra över till vår sida. Chauffören frågade vart vi ville efter att vi lastat in allt i bakluckan och krånglat in barnen baksätet. Vi berättade och han började köra. Efter några hundra meter börjar jag undra varför han kör på så hög växel så att bilen hackar. Han gör inte det normala och växlar ner utan släpper gasen helt tills bilen dör. När bilen väl dött skakar han på huvudet och visar att det är nåt fel på bilen. Blixtsnabbt trycker han på knappen för bakluckan och visar att vi måste lämna bilen och ta en annan taxi. Jag slänger ur mig några långa harranger på engelska i en allt annat än välvillig ton. Han fortsätter att rycka på axlarna samtidigt som han vrider nyckeln nästan så långt som det behövs för att starta bilen. Jag växlar till min nyinlärda kinesiska och säger åt honom att sluta strula och köra. Han rycker på axlarna och jag pekar på växelspaken och säger åt honom att lägga ur femman och starta motorn. Han fattar vid det här laget att jag inte är en simpel turist utan en världsvan Shanghaiare. Efter det fick jag guida honom hela vägen hem till oss. Stoltheten över att vara mer Shanghai än en taxichaffis håller på att förgöra mig.

Christopher