Söndag 11 mars 2007

En bra vecka till ända igen. Tiden går vare sig man vill eller inte. Och det känns ibland ju lite för fort. Slaskveckor kan aldrig gå för fort, men vårveckor kan.

Idag har vi haft en skön dag med distriktskonferensmöten i vettig tid (10-12) och en trevlig parkutflykt. Det var tillräckligt varmt och soligt att jag skulle känna mig tvingad att dra ut familjen på eftermiddagen. Vi åkte till en park som vi passerar med bussen varje gång vi åker och handlar. Den visade sig trevligare än vad jag hoppats på. Det är en park där man får vara på gräset! Sådana finns inte i överflöd häromkring. I vår park på andra sidan vägen så är alla på gräset tills vakten kommer och kör bort en. I jingan park, lite längre bort, står en vakt hela tiden utposterad på det optimala utkiksstället och visslar för minsta lilla förseelse. T.o.m. Kasper fick sig en vissling. Då gick vi där ifrån. Men denna nya park verkar också vara ett omtyckt fotograferingsställe. Vi räknade upp till 10st brudpar om var där för att föreviga sin dag. Bl.a. folk från vårt grannhus. Vi kände igen den blomsmyckade bilen. Hit kommer vi att komma tillbaka på flera söndagspicknickar.

Jag lagade god fläskkött i sötsur sås till middag. Stella drack såsen med sked och felix åt utan att blunda. Det var väl egentligen bara christopher som inte var så lycklig. Han gillar inte frukt i maten och dagen till ära hade jag i ananas som jag köpt nere på vår marknad. Tio kronor för en färsk. Men de försökte sedan lura mig och ta 8kr/kg för bananerna. Men då sa jag nej och gick därifrån till mitt andra bananställe, där de inte luras, så vitt jag vet. Priset skall vara 5,60kr/kg. Och ja, trots att det är billigt så vill man inte bli lurad, ens på småpengar.

Veckan har varit bra. Barnen och jag har gjort lite bussutflykter, mer eller mindre lyckade. I tisdags tog vi buss 506 här utanför. Jag trodde att den kanske skulle ta oss till våra vänner, men inte. Den går till vägens början och de bor i andra änden, ca 2km ner. Men vi fortsatte på bussen och kom ut någonstans bland hus och andra människor. Vi gick en liten sväng, hittade en prylaffär som hade en vingklippt duva med ett snöre om foten utanför. Ägarnas barn tyckte att det var roligt att dra i snöret så att duvan flaxade som en tok. Kasper och felix var också hemskt roade och skrattade så att de tjöt. Stella följde mammas hårda lag: ”skratta inte, det är inte kul.”

Vi gjorde ett nytt försök på onsdag att ta oss med bussen till våra vänner. Då gick vi av på rätt hållplats för att byta till en annan buss. Men då var det ju detta med busskyltar och att jag inte läser tecken och inte visste vilken hållplats jag skulle till, utan bara vad som låg i närheten. Många fel på en och samma gång. Men vi var ute i god tid, det var fint väder, alla var på gott humör, vi skulle till något roligt, vi köpte äggpannkaka (typ tortillasbröd som steks och som de knäcker ett ägg på och steker ihop) som vi snaskade på, så allt förlöpte fint. Vi gick några hållplatser tills vi stötte på någon som kunde engelska. Så resan tog oss 1,5 timme i slutändan! Vi skulle till en play-date och blev bara 30 minuter sena. Denna gång och i framtiden så skall de vara planerade lekträffar med teman och samlingar. I april skall jag ha om O och blommor.

Stella fick med sig en egentillverkad tamburin hem. Felix ville hellre leka med bilarna än att pyssla.

På eftermiddagen så åkte vi till tygmarknaden för att hämta emils skjortor och lämna in våra byxor. Skjortorna blev riktigt bra. Kanske lite tjockt tyg, men det är ju vårt ”fel”. Jag hoppas på lika bra byxor. Då betyder det att jag kan alternera byxor. 6 veckor i samma jeans kan kännas lite traligt.

Vi har haft vår första hemskola. Vi talade om träd. Det kändes så pedagogiskt och lyckat. Jag försökte nästan med fotosyntesen också, men hejdade mig. Fast jag skrev ut formeln.

I fredags var jag på loppis! Då är jag lycklig. Innan hade kasper fått en melt-down i taxin och sparkade och skrek. Stackars taxichaffis. Men på loppisen fanns bilar och pistoler, så han var glad. Jag fick köpt några klänningar till stella, 2 kinapyjamasar till kasper och lite leksaker för nästan inga pengar alls. Jag älskar loppisar!!!

Det bästa hittills med resan är verkligen all tid som vi har tillsammans. Här finns inte allt annat som drar hemma, ingen bil som bör städas, pill i kontoret, bolliad som skall planeras, osv. Vi har inte många planerade grejer som det skall hinnas till i tid. I.o.m att vår ayi lagar mat och städar så ger det också mer tid. Jag känner mig som en roligare mamma, inte så stressad (förutom när jag verkligen vill att de skall sova på kvällarna). Det är skönt. Nu kanske det har lite att göra med att vädret är fint också. Om det regnat varje dag hade det nog låtit lite annorlunda. Men på det hela så är det bara bra att vara här. Förra söndagen var nog vår bästa dag någonsin, med glädje, lugn, familjespel och kakbak. Bättre kan det inte bli.

johanna