Måndag 5 mar -07

Idag var vår första riktiga dag i vardagen. Idag var christophers första skoldag. Han läser en nybörjarkurs (jaså!) med inriktning på läsning och konversering i pinjin. Det blir inte mycket studier i tecken. Resonemanget går att det inte hinns med att lära sig en massa tecken på ett år ändå och därför är det bäst att satsa på att kunna snacka.

Och dagen förlöpte bra, om än lite kall. Vi var och stödhandlade på carrefour. 2 kr buss dit, i med alla varor i en väska och 2kr buss hem. Det funkade bra själv med 3 barn, en vagn och en stor matpåse. Kan man räkna pengarna som sparas är jag alltid nöjd och glad. T.o.m felix förstod att om man åker buss kan man få köpa sina egna flingor. Annars betalas taxin med flingpengarna. Det är ju så att jag har blivit en sådan där onyttig mamma. Jag köper sockerbombsflingor till mina barn. De är stjärnformade i choklad-, jordgubbs- eller äggsmak. (Tro’t eller ej så är äggflingorna mest sockrade. Fast det kanske inte är så konstigt. Jordgubb och choklad är goda smaker i sig, ägg kanske måste förhöjas lite…) Det är så svårt för mig att motivera för barnen att inte köpa, när det är så billigt. (och de får inte så mycket) Annars äter vi Start i lättsockrad variant. Det är det nyttigaste jag hittat här. Om vi inte vill gå över till kinesernas nudlar. Jag sparade också 16kr på att handla en hink på vår gata och inte på carrefour. Lycka!

Efter lunch gick vi ut en sväng till fisken. Jag satte mig med mina barnböcker och försökte lära mig lite. Till slut kom en person jag kunde fråga om uttalet. Till min lycka pratade hon engelska och så var hon lite sällskapssjuk/ville öva sin engelska och bjöd hem oss till sig. Javisst. Det var intressant. En kinesisk lägenhet med förväntad standard och temperatur. Hon är hemmafru, men har en ayi. Och ayin bor hemma hos dem i deras lilla lägenhet. Men kan hon lära mig kinesiska och jag pratar engelska med henne, så är det en win-win-situation.

Vi har också hittat en fejkmarknad/pärlparadis i närheten av oss med en busshållplats. På andra våningen så är det bara smycken och pärlor. Säkerligen fantastiskt för alla intresserade av sådant. För mig är det mest beslutsångest.

Uwe var hemma i sverige under kinesiskt nyår och fick med sig en beställning hit på varor som är svåra att hitta. Vi beställde bl.a. citronsyra och fick gjort en sats med egen play dough. Alla var lyckliga och oj vad det lerades.

En kväll tog jag de stora barnen och åkte ner till centrum med bussen för att se en ljusutställning. Busschaffisen räknade inte med att det var en liten till bakom mig och stängde dörrarna. Och emellan dem var felix som skrek i högan sky. Oj vad ledsen han blev, mer rädsla än smärta. Men det var allt lite läskigt, bussen som rullar, felix som skriker och jag vet inte varför. Det kunde varit betydligt värre än det var.

Ljusutställningen var… ljus. En stor, uppblåst gris (året till ära), lanternor och annat. Men det var lite mysigt att ha en lugn utflykt med barnen. Det händer väl inte allt för ofta.

I lördags var jag och Martina på en klädsorteringsdrive. En hög, 3 meter hög och 5 meter i diameter, med kartonger och svarta sopsäckar med kläder, skor och leksaker. Allt skulle sorteras i olika kartonger och skeppas till fattiga i södra kina. Vi var där ca 3 timmar och det kändes bra. Som taget ur en Liahona!

Vi har provat på det omtalade äckliga vädret. Det har varit ganska regnigt och dimmigt det senaste. Det är ju så dåligt isolerat här att allt passerar in eller ut. När det är fuktigt ute så är det nästan lika fuktigt inomhus. (knäckebrödet är inte så krispigt längre) Jag skulle ta på mig en tröja för att värma mig och den var nästan småfuktig. Så det finns nästan ingen värme att få när det är så. Det enda vi kunde glädja oss åt var att det i alla fall var ca 10 grader varmt.

Detta med dålig isolering har dock ett plus. Christopher blir inte allergisk när vi är hos folk med djur.

Jag kan oxå meddela att felix äter en grönsak nu, med mycket möda, men de går i alla fall ner.

johanna