Vem bryr sig?

I detta land kan man motionera hur som helst och utan att skämmas. Göra Chi gong i parken eller ännu hellre på gatan, samlas med sina väninnor (+55) och öva på en dans till rysk euro-pop, passa på att stretcha benen samtidigt som man pratar i telefon utanför carrefour, gå baklänges runt löparbanan eller annat valfritt sätt. Man kan också vara klädd som man vill; i röd plyshdräkt, militärkläder, gymnastikkläder eller varför inte stickad polo, jeans och vanliga skor. Alla sätt är accepterade här och de flesta lika intressanta. Det är skönt att vara i ett land där man inte behöver bry sig. Vill du motionera? Varsågod och gör precis som det passar dig.
Häromdagen sprang jag om en dam i 70-års åldern på löparbanan två gånger. Varje gång jag passerade henne så släppte hon sig (och här låter alla som män i sin bästa ålder) utan att ens höja på ögonbrynet.
Jag delade hiss ner med en man som verkade väldigt belevad. I samband med att hissen kom till första våningen och dörrarna öppnades så fes han och sedan visade han mig artigt med sin hand att jag kunde gå ur hissen först. Svensk som jag är, så finner jag det lite konstigt och rentav smålustigt (kanske det senare har mer med min humortyp att göra?).

Fast jag måste erkänna att båda sätten har sina fördelar. Dels när man vill utnyttja kvällen maximalt och springer hem från bussen i en vanlig jacka (joggingkläder under förvisso, men det vet ju ingen mer än jag) och dels de tillfällen då denna bönrika kost gör sig påmind. Jag undrar om man kan ta med detta befriande sätt till Sverige? Eller borde det stanna kvar här på denna sida jorden? Jag undrar vad Sammy skulle säga om jag sprang på löpbandet iförd jeans och blus och släppte väder?

johanna