Söndag 18 mar -07

Det händer så mycket små saker här hela tiden som jag vill skriva om. Problemet är bara att man glömt dem till på söndagens sammanfattning. Egentligen borde jag skriva lite varje dag… Vi får se om det händer!

Ännu en vecka till ända. Många standardgrejer har vi gjort; bussat och handlat på carrefour, varit på play-group. Denna gång var vi hos en gravid 4-barnsmamma på 6:e våningen utan hiss, men de har golvvärme och ett sådant ställe flyttar man inte ifrån. Och som hon säger; det inte hennes ayi hjälper till med, fixar chauffören. Det regnade hela onsdagen, men min vana trogen med bussen, så tog vi den även denna dag. Och det är intressant vad rätt motivation gör för humöret. Trots regn så gick barnen långt utan gnäll. Och vi var alla glada. På hemvägen övervägde jag att ta en taxi, men vi fick skjuts till busshållplatsen och då var ju 90% av det jobbiga gjort.

Vi var såklart under eftermiddagen på tygmarknaden och hämtade våra byxor. Christophers blev jättebra, tre likadana i olika färger. Mina blev också bra, dock inte helt identiska. Men jag antar att det är svårare att göra tjejbyxor som skall sitta ganska tajt, för minsta extra centimeter märker jag. På christophers påshögar spelar ju inte en extra centimeter någon roll. Men på det hela taget är jag en mycket glad ägare till två byxor till, ett par i tjock mörkblå linnetyg och ett par röda i tunnare linnetyg, med egendesignade fickor(!). Så jag har kunnat lämna lägenheten med jeansen i tvätten. Jätteskönt! På vägen till marknaden fick vi världens coolaste taxi. Den var röd och det innebär en privatchaufför och jag blir med ens lite skeptisk. Jag tror att det är lättare att bli lurad av en privatist. (Istället för att säga ett förinspelat meddelande med taxikedjans telefonnummer, så säger den: ”welcome to my taxi”. ) Men pga regnet så fick färgen inte spela någon roll. Väl inne så saknades den vanliga vita överdragsklädseln och killen, ung, hade på sig vanliga kläder och inte den blå uniformen. Men det fanns fler skillnader, tex hade han dekorerat med cd-skivor uppklistrade i taket, ratten var utbytt till en racerratt och ur högtalarna dundrade … Barry White. Vi fick åka en discotaxi! Vanligtvis brukar det vara lite jobbigt att åka taxi, för barnen har mycket energi och orkar inte sitta still. De skall bråka lite, hoppa lite upp och ner, öppna fönstret och vinka och ropa ”ni hao”. Det enda som hjälpte förra veckan var att jag tvingades att berätta en saga om ett troll under bron och en prinsesskatt, en halvtimme till och en halvtimme från marknaden. Låt mig säga att det var inte lätt och inte kul att berätta de sista 10 minuterna. Men denna gång satt de stilla som ljus, allihop. Så jag hoppas att detta betyder att de är musikintresserade och inte bara var paralyserade av det höga ljudet.

Vi har träffat våra nya bekantskaper i området, den taiwanesiska mamman och amerikanskan vi träffade på videoaffären förra veckan och sedan sprang på femton gånger på mataffären. Det var kul att träffa båda. Det är alltid kul att ha sällskap i lekparken.

Torsdag och fredag har varit långsamma dagar. De andra har varit lite småsjuka och som om det inte var tråkigt nog så regnade det mest hela tiden också. För att riktigt göra allt toppen så hade vi stopp i toaletten med allt vad det innebär. Men jag köpte en sån där slaskgrej för 4kr och det löste problemet. Och tack och lov för leran, för oj vad vi har lerat. Vi har byggt kamomilla stad och mycket annat. Och tack och lov för en bok jag köpte innan stellas ankomst som heter ”lek och lär med montissori”. I den finns massa tips på vad man kan göra, som man inte riktigt har tänkt på. Och så är det ju pedagogiskt också! Vi har gjort en regnmätare av en läskflaska, vi tenderar till att ha en hel del sådana i vårt hus (!), och så ritade vi en karta över vårt hus. Felix var riktigt haj på att orientera sig rätt på kartan och placera ut möbler. Intressant.

Torsdag kväll tog jag mig själv ut till fejkmarknaden i ett desperat sista försök att hitta jeans där. Någon hade nämligen sagt att de hittat något där. Men jag provade allt och syntes inte halva rumpan när man satt ner, så var de så höga att de nådde över naveln. Så det blev inga jeans och jag har börjat att gå runt i min mall närmst mig. Men de är tyvärr även där också alla för låga om de ens är tillräckligt långa.

Lördag lunch tillbringade jag med hjälpis för att fira 165 år. Det var en trevlig tillställning med god sallad och frukt. Det var då christopher åkte ut och köpte barnen halvbra leksaker som de är överlyckliga för och tar med vart de går. Ibland krävs det någon som bara gör och inte tänker så mycket. Jag har t.o.m. bestämt att jag skall få spendera 200kr på att gå och se Young ambassadors när de kommer i maj. Jag måste sluta att vara dumsnål.

Vi fick middag idag hos en jättetrevlig familj. Det var det godaste jag ätit här hittills och jag är väldigt mätt och belåten nu. Men enligt pappan och en annan middagsgäst, som båda varit i Taiwan på mission, så är snabbaste vägen till en kines hjärta att påpeka det självklara, för det är så de gör själva. Tex: ” du har lagt på dig lite sen vi syntes senast” eller ” du har sex tår på din högra fot” eller något annat som passar i situationen. Detta kan förklara varför varenda en vi möter på gatan måste påpeka att jag har tre barn, ”san ge”. Jag har så smått börjat att irriteras av detta faktum, men det kan kanske alltså finnas en förklaring. Det är alltså inte så att alla vill visa att de kan räkna till 3 i alla fall.

johanna