Idag var det en annorlunda söndag, tack och lov! Jag har fått ett ämbete som lärare för 3-åringarna, solstrålarna. (Christopher undrade om det var ett sådant där roligt namn, som att kalla en jättestor kille för Lillen…) Så under primär skulle jag hålla koll på 8st sådana, men en i knät, Felix skulle tala och jag ha hand om lilla samlingsstunden. Sedan var det dags för egna klassen. Förra fröken hade koll på barnen, de skrek inte då. Jag undrar om enda gången alla var tysta idag var när jag lekte val och alla barnen satt på golvet under ett lakan. Och efteråt skulle, av någon anledning, 4st tanter prata med mig, samtidigt som jag behövde ha tag i en 5:e, också spela på kören, städa upp alla grejer från klassen och bli stressad till en middag. Jag har inte förrän idag blivit utsatt för simultanstress (nytt påhittat ord), och tyvärr är det något som jag inte klarar med humöret i behåll. Alla som arbetat med mig på en bolliad eller dylikt har sett detta fenomen, som jag är mycket medveten om och inte stolt över.
Men middagen efteråt var mycket trevlig och god. Stella hittade en jämnårig flicka att leka med och var i himmelriket. Felix är alltid glad så länge det finns bilar och kasper nöjd om det finns något att stoppa i munnen. Mamman i familjen heter Mila och är från finnland, ca 36 år gammal, om någon skulle känna henne.
Hemma sedan lyckades barnen göra årets största bubbelbad och vi hade bubblor i hela badrummet.
Här försöker vi annars att göra i ordning för våra första gäster, Annis och Hans. Jag har köpt kuddar på kinesmarknad för 18kr/st och skall försöka hitta bättre täcken än de för 39kr vi hittade på Ikea. Men nu är vi i alla fall beredda.
Kuddmarknaden var ett helhysteriskt ställe bredvid yu garden. Små bås hopklämda på liten yta. Varje bås specialiserat på sin sak; blixtlås, gummiband, kontorsmaterial, hårklämmor, paraplyer, handdukar etc. Massor av folk överallt, trångt. Men jag hade min kinesiska lekparkskompis med mig, hon heter Ming Lee och är från Taiwan. Dock var det största problemet med henne att när hon inte lyckades pruta ner priset ordentligt, så ville hon inte att vi skulle köpa det. Men vi hittade inte heller billigare någon annan stans. Och en kavel för 3kr eller en bra sax för 7kr tycker jag är ok, trots att man kan köpa en kavel för 1,50kr mitt inne i landet någonstans. Jag är här och nu och vill faktiskt ha en kavel, inte vänta på att spara 1,50kr. (kavlarna här är f.ö. en pinne med diametern 2cm. kanske något att ta hem till uk? Hemma kostar vanliga 60kr på Maxi. :))
Samma kväll, fredag, var vi ute på vår första kvällsutflykt tillsammans. Vi dumpade barnen hos Rob och Becky. Deras 12-åriga dotter och en kompis passade dem. Hon sa att det gått bra när vi kom hem. Kasper hade stått och ätit popcorn, lång stund efter att alla andra slutat. De andra kollade film och drack äppeljuice. Stella hade t.o.m. tolkat för felix vad barnvakten sagt. Hon kan mer än vi tror. Vi vuxna var på medelhavsrestaurang och åt spansk mat. Det var ju inte riktigt vad vi trott, men det stämmer ju att spanien också ligger vid medelhavet. Och som alltid så tycker jag att spansk mat är lite tråkig. (Ni som blir förolämpade av denna kommentar är välkomna att bevisa mig fel när vi kommer hem!) Men sällskapet var kul.
För att ge ett slut på jeansföljetongen, så kan jag berätta att jag nu även är med jeans. En tjej i församlingen hade byxor som inte passade henne, men som passade mig perfekt. Jag har nog aldrig haft så sköna jeans. Och jag känner mig lycklig varje gång jag sätter på mig dem och dessutom lite rik, pga valmöjligheten. Så nu har jag tre till jeans. J
Och en loppis till har vi besökt och fyndat till Felix och Kasper denna gång. Jag har också lärt av tidigare tillfällen och köpte 2 rullar med kakor, så barnen var nöjda och lät bli att springa runt överallt.
Jag hittade en annons för en internationell kör för alla. Jag åkte dit i onsdags på övningen, men tyvärr var det inte min grej. De sjöng folksånger och jag vill sjunga vackra sånger. Men nu har jag noter på en kinesisk klassiker. Kul.
Stella har plurrat i dammen igen. Denna gång fick hon simma lite också. Fast ändå ville hon tillbaka dit nästa dag. Men hon var allt lite skärrad. Under räddningsaktionen fick vi hjälp av kineser bredvid. Men alla tänkte säkert att det var "rätt" åt oss, så oansvarig jag är som låter dem leka där.
Annars har veckan mest inneburit lek och bussåkande. Men det är inte så illa det!
johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar