Lite tankar

Om någon orkar läsa det här så ska jag nu klämma ur mig några av mina egna funderingar kring Kina. Nästan dagligen skräms vi av siffror i tidningarna och dokumentärfilmer på teve, vi blir upprörda när vi förstår att Kina gått om USA i att skita ner vår planet. Vi skrattar nervöst när någon tysk entreprenör, som lyckats skaffa sig en doktorshatt i något ointressant ämne, importerar ett par hundra kinesiska lyxbilar. Vi skrattar högt och lättat när Europas största biltidning väljer att kvadda en av dessa i ett krocktest med katastrofalt resultat. Vad skönt tänker vi, då slipper vi oroa oss för kineserna, de kan ju ändå inte bygga något som håller. Vad vi glömmer är att kineserna själva fullständigt skiter i hur deras bilar tas emot i Europa. Skulle de kinesiska bilbyggarna gå tillbaka till sina kontor och slicka sina sår. Nej, för här i Kina säljer deras bilar alldeles utmärkt. Det finns en nationell stolthet som skulle få även amerikanska flaggviftare att känna sig frånåkta. Med en tioprocentig årlig ekonomisk tillväxt, kommer Kina att vara den största konsumentmarknaden i världen, och det mycket snart. Det finns över två hundra miljoner kineser med samma köpkraft som medelamerikanen redan idag. Hur många amerikaner finns det egentligen?

Hur är då dessa kineser? Det är lite svårt att sammanfatta en bra bit över en miljard olika människor och ge dem endast en uppsättning karaktäristika. En vän till mig i reklambranschen, här i Kina, säger att kineserna för det mesta är precis som vi andra. Deras undersökningar säger att de gillar ungefär samma saker som vi, de har ungefär samma värderingar som vi, men på en punkt skiljer de sig markant. De gjorde en undersökning och fann att allt var som vanligt förutom när de mätte ambition. Deras mätinstrument hade inte en tillräcklig skala för att mäta kinesernas ambition jämfört med deras andra värderingar. Vår granne, en förtjusande flicka på sjutton år, går i skolan från sju till fem på vardagar. I år ställde de in sommarlovet på hennes skola för att skolledningen tyckte det var viktigare att ha mer skola. Gnäller hon? Aldrig. Är du student idag? Kom då ihåg att du inte konkurrerar med dina klasskamrater längre, du konkurrerar med ett par hundra miljoner aggressivt studerande kineser.

Att landet är styrt av ett gäng, företrädelsevis herrar, med total makt ska jag inte gå in så mycket på. Det räcker med att säga att politiska beslut fattas och verkställs med en hastighet som andra länder bara kan drömma om. Tro inte heller att kineserna är särskilt missnöjda med sin regering. De gnäller över lokala politiker och deras uttalanden precis som vi men det finns inte något stort missnöje som ligger och bubblar och som slutligen kommer få massorna att resa sig. Kineserna vet att de kan nå sina drömmar om de arbetar hårt. Vet vi det?

Om kineserna nu redan är och kommer att bli en så stor konsumentmarknad, vad skulle vi nu kunna sälja till dem? Min Colombianske vän Felipe har legat sömnlös i flera månader för att försöka lista ut vad han kan importera till Kina, kokain är lite väl riskabelt enligt honom. Svaret blir alltid att det inte finns något de behöver här. Allt finns i Kina, här tillverkas ju de facto allt det vi verkar vilja ha. Det enda jag tror vi kan göra är att förbereda oss för när kineserna vill komma och se hur vi har det. Man kanske skulle öppna ett hotell i Lappland med renar och samer överallt. Det har dom inte i Kina. Tro mig, det kommer att synas mängder av kineser på våra gator med mikroskopiska digitalkameror redan nästa sommar.

Vi är just nu inne i tiden som i historieböckerna kommer att beskrivas som Kinaperioden. Det kanske är dags att införa obligatorisk undervisning i kinesiska, göra engelska till tillval, precis som tyska, spanska och franska.

Christopher