Det är något speciellt med höst. Den där dagen man går ut på morgonen och andas och känner att nu är den här. Äntligen, tänker jag varje år. Jag älskar den dagen. Tanken på strumpor och jeans får mig att mysa. Jag älskar Sveriges årstidsskiftningar och början på hösten är nog en av de bättre. Det kan också vara för anledningen att höst innebär början för en vardag med rutiner. Semester i all ära, men rutiner, eller kanske planerad sysselsättning, gillar jag. Här i shanghai har vi ännu inte upplevt denna första dag av höst. I onsdags hade vi 30grader varmt igen. Och då insåg jag att jag inte är gjord för att bo i länder med varmt året om. Jag tycker nu att vi har gjort klart detta med sommar och värme. Vi klarade av det i juli och augusti. Jag tycker inte att vi skall behöva lida av otrolig hetta även i slutet av september. Lite lagom byx- och t-shirt-väder är aldrig fel, men högsommarvärme till den grad att man hellre är inomhus, nej tack. Jag är tacksam för att sverige är mitt hemland och att vi där kan få uppleva tjusningen med växlande årstider i rätt tid (än så länge. När växthuseffekten gjort oss medelhavsvarma kanske vi inte heller får mycket till skillnad…).
Veckan har i övrigt gått i kalasförberedelsernas tecken. Vi har bakat, rensat lite och tänkt massor inför stellas födelsedag. Det största problemet har varit vem vi skall bjuda. Stellas närmsta vänner, Lisa och Alyx, flyttade nämligen härifrån i somras och nu finns bara de ytligt bekanta kvar. Och frågan var hur man skulle ställa sig till kalas med dem och hur vi skulle göra med våra kinesiska grannar. Men lösningen blev nog bra.
Måndag hade vi över Martina på lunchen vi snuvade henne på förra veckan. Eftersom vi hade söndagsgäster dagen innan var det både stökigt, fullt med disk (inte kan jag städa när jag betalar någon för att göra det) och ingen lust att laga mycket mat. Hon fick något enkelt och vi hade en trevlig stund. Efter lite lek på fisken så tog vi en taxi till IKEA. Vi hade båda grejer vi behövde köpa, fastän hon hade betydligt fler saker. Barnen ville typiskt nog inte vara på lekrummet, så vi hade härligt ”spring-i-benen-och-pill-på-allt”-sällskap. Vi avslutade med korv och glass såklart, och tog sedan taxi hem.
Till tisdagens skriftgrupp blev det så att vi tog en annan buss än vår vanliga dubbeldäckar 911. Och till vår glädje så visar det sig att 945 tar oss en rakare väg till Hong qiao. Istället för att sitta 40 min tar den nya bara 20min. Och det är stor skillnad när man har tre små barn med sig och det är fullt och trångt. Helt plötsligt känns mitt bussliv mycket lättare och med glädje kan jag åka igen.
Vi åkte inte hem efteråt, utan tog oss en tur till Carrefour för att inhandla kalasgrejer. Vi åt lunch först på food courten på första våningen. Barnen brukar gilla stekta platta nudlar och grillad teriakyfläsk och jag tog en nudelsoppa. Varken eller var en av höjdarna i det kinesiska köket. Jag håller febrilt på att leta efter den goda kinesiska maten jag läst om i DN.
På carrefour hittade jag en skylt för arla 2dl vispgrädde för 12kr. Den var tyvärr slut och jag fick nöja mig med en fransk istället för 18kr. Det är inte billigt med sådant i Kina. Fast är det kalas, så är det.
På kvällen lyckades vi äta så att jag kunde sticka iväg på ett pass på klubben (låter coolt va?) utan att riskera håll. Det som gick var ett pass kick boxning med tre stjärnor efter sig, dvs god kondition krävs. Oops! Det visade sig vara jag, den kinesiska instruktören och en stor australiensare som var de enda andra där. Men det gick bra och var ack så roligt. Vi hade ju en privat instruktör och jag var helt slut i slutet. Helskönt. Det var länge sedan jag var så utpumpad. På de korta springturer jag tar mig ut på lyckas jag inte pressa mig så. Jag har svårt att motivera mig själv att fortsätta när kroppen vill vila. Fast på passet hade man ju en image som svensk, stark tjej att upprätthålla. Det var i alla fall kinesens påstående, att alla svenska tjejer är starka. Jag kan inte svara på det, men vi är nog inte rädda för att prova på denna ”maskulina” träningsform.
Onsdag hade vi picknickplaygroup hos Grovers. De har inte ett träd på sin lekplats och vi höll alla på att förgås av solsting. Barnen och jag lyckades med att bli röda på näsan och kinderna. Jag trodde att sådant bara hände på våren.
Efter hemkomst så var vi inne resten av dagen. Det räckte med sol och värme. Istället så bakade vi tårta. Ayi tyckte att det var konstigt, men de man köper här är ju alla äckliga. (våra kinesiska grannar berättade att på ett kalas här så äter inte födelsedagsbarnet tårta, bara gästerna. Barnet inte tycker nämligen inte om tårtan och jag kan förstå det. De vuxna äter nog bara för att vara artiga.)
Kvällen innebar en hjälpisaktivitet som mer var samkväm än något annat. Trevligt. Fördelen var allt jag hann läsa i min bok på väg till och från med bussen.
Torsdag morgon lyckades vi vakna före stella och vi fick sjunga och ge henne presenter på sängen, eller det täcke hon sover på nedanför min säng. Hon fick tre presenter. Det är alldeles lagom tycker jag. Vi hade köpt ett billigt pyssel, 2 nya filmer och en kanin som kan hoppa och pipa. Hon var glad och nöjd.
Under dagen lekte mest, tittade på ny film och förberedde inför kvällens vuxenkalas. Klockan 18 kom jessica/josh roemmich med riley och mesh och jared. Stella hade beställt spagetti och köttfärssås och så åt vi tårtan (mycket beröm, krispig marängtårta från ICA), bullar och chokladbollar. Detta resulterade i massor med disk, sockerchock och pärlsocker över hela lägenheten. Tack för en ayi!
Fredag morgon tvingade jag ut oss på en liten promenad som mest innebar gnäll och gråt hela tiden. ”Frisk” luft fick vi i alla fall. Efter lunch tog vi bussen ner till klubben för att bada lite i värmen. Kasper somnade vilket gjorde det lugnt och skönt. Min nya, billiga baddräkt fungerade också bra. kul. Först var vi i inomhuspoolen, tog ett dopp utomhus och gick sedan ner till spaavdelningen och badade varmt. Där nere var jag mest irriterad hela tiden då jag tyckte att barnen inte uppförde sig som de skulle. Min slutsats senare har varit att jag räknar med att de skall veta hur man skall göra, utan att jag förklarat för dem vad jag förväntar mej av dem. Och så fungerar det ju inte! Jag måste alltså bli bättre på att instruera i förväg. Och jag tänker ge spaavdelningen en chans till. Om barnen inte lugnar ner sig nästa gång kan vi inte gå dit mer. Jag kan ju inte ha ett gäng vildar med mig, när alla andra där kommer dit för att ha det lugnt och skönt.
Fredag kväll hade vi över våra kinesiska grannar och josef, demi, stefanie (storasyster) och deras mamma( jag vet faktiskt inte vad hon heter eller hennes syster som är vår granne) och också mormor, hennes syster och deras ayi. Vi hade köpt frödinge ”jag-älskar-dig”-tårta (knepigt namn för en operatårta, dvs princesstårta fast med sylt i botten) på ikea. Tårtan gick hem hos alla, förutom de gamla som inte äter socker. Det var mycket folk, men trevligt. Lite konstigt att känna sig underdånig i sitt eget hem, men de alla talade ju en massa kinesiska med varandra och jag kunde bara le. Fast de var väldigt imponerade när vi visade de två kataloger med kläder som vi fått, en med felix som modell och en med stella. Stella regerar i sin katalog. Hon är nog med på 75% av bilderna. Och de vill eventuellt ta fler i nästa vecka. Vi får se om det blir av. Det är så många sådana grejer som rinner ut i sanden eller att de väljer en annan.
Lördag hade vi en helt ledig dag. Konstigt. Vi passade i alla fall på att göra något nytt som måste provas på innan hemfärd. Denna dag (en vardag i kinesiska ögon eftersom de jobbar hela helgen för att jobba in lite av hela nästa veckas ledighet, 1 okt är nationaldag) gick vi till Jinjiang nöjespark. Det var en liten fis jämfört med Liseberg, men vi hade bra ändå. Barnen fick åka lagom med grejer och var nöjda. Det är klart att felix skulle gråta lite över en leksak han inte fick, men i det stora hela var alla glada. De hade ett lekrum där som en attraktion. Barnen älskar lekrum och det gav oss vuxna lite paus och lugn och ro. Skönt.
Klockan sju så kom barnvakten som jag fick i våras på hjälpisauktionen, Jana Lewis. Det kändes bra att kunna lämna barnen till någon som de faktiskt kan kommunicera med och hon är en van barnvakt. Vi gick utan att bry oss om stellas gråt i dörren (fast hon var faktiskt modigare än jag trodde) och stack iväg på vår efterlängtade kväll med en konsert med Funk unit. Jo, de skulle vara på Kinabesök. Vi började med att äta på en kinesrestaurang som alltid är full när man går förbi och nu vet vi varför. Det var riktigt god mat för rimligt med pengar. Vi båda åt och drack för 96kr. Vi var på JZclub i god tid för att få en bra plats. Och inget anade vi, mer än att jag tyckte att jag saknade unga svenska funkister i publiken, förrän vi talade med pappan till trummisen som satte sig bredvid oss. Han var inte alls svensk och visste inget om något svenskt band. Jag gick då ut och kollade och det visade sig att vi hade fel datum. På Nisses sida på youtube så stod det fel datum och det var dem vi gått på. Vi var alltså 3 dagar för sena och hamnade istället på en alldeles vanlig lördagskväll på JZ med jazz och storband. Småbesvikna, men ändå ok för vi har sett dem förut, stannade vi kvar. Första setet var riktig hårdjazz med en liten grupp med 2 saxar, trummor och bas. De sistnämnda var otroligt duktiga och behållningen av setet var att lyssna på dem. Jag är inget större fans av sådan hård jazz. Jag vill att det skall vara skönt, vackert och smäktande. Efter en paus som höll på att ta knäcken på mig, så började tillslut storbandet. Och glad var jag att jag hållit ut. Det finns få saker i världen som kan blåsa andan ur en som ett storband som kommer igång. Det var helskönt, läckra arr och riktigt med tryck. Jätteroligt. Vi åkte dock hem efter deras första set. Vi kan ju inte vara ute hur sent som helst när man skall gå upp kl.06.15 dagen efter. Vi satte oss på elhojen och gled hem i mörkret på öde gator i Shanghais french concession. Det är inte varje dag det händer.
Denna dag har varit en bra dag. Vi har varit i kyrkan, lekt, gått promenad och haft en sådan där bra familjedag. Och nu skall jag gå och sova. Klockan är bara 20.30, men jag är trött.
johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar