Måndag morgon började med ett lösslarm. Jag kände småkli i huvudet och kollade då barnen. De hade något svart som inte såg ett dugg ut likt löss, men inte vågar jag riskera något. Vi tvättade med schampo och ställde in dagens lunch med Martina och hennes Oliver. Istället gick vi ut till hotellparken, borta vid SAS Radisson. Barnen småtjurade lite mest hela tiden och ville inte alls låta mig läsa min spännande bok (av Daniel Silva, för mig okänd författare, men som jag verkligen gillar nu). Först nu börjar vårt myggmedel komma till användning. Alla här har talat om de hemska shanghaimyggorna, men hittills har jag rykt på axlarna. Fast nu förstår jag. De finns där i massor och hörs inte. Livsfarligt. Det enda bra med dem är att betten slutar klia relativt fort.
Vi hade en spontan hemafton på kvällen som bl.a. bestod av i att lära oss ”bro, bro, breja”. Barnen tyckte att det var en jättekul lek. En positiv grej med att det blir mörkt så tidigt på kvällarna här är, förutom att det är lättare att lägga barnen, att det alltid är säsong för mörkergömme eller kurragömma i mörklagt hus med ficklampsförsedd letare. Observera att i reglerna ingår att man inte får skrämmas, aldrig någonsin! Det är något som barnen älskar. Stella kan också komma flera gånger i veckan och fråga om vi inte kan ha hemafton. Sista gången frågade jag henne vad hon ville ha lektion om. Då sa hon att hon mer hade tänkt sig en lek och lite glass. Jaså, det var det som lockade! J
Tisdag var skriftgrupp. Det regnade såklart och fanns inga taxis. Vi tog bussen i hopp om att det skulle finnas en taxi vid vår avstigningshållplats vid Hong Mei lu. Men ibland hoppas man förgäves och vi fick snällt traska de 700m till Milas hus i duggregn och blåst mittemellan vägen och byggarbetsplatsen. Mysigt.
Vi hade med oss lite restlunch som vi åt efteråt. Och från Mila tog vi en taxi till Brilliance Mall. Det är mycket närmare från henne och var en smidig lösning på min dag. Vi gick först till Decathlon där jag fick handlat en baddräkt (mina badkläder har tappat elasticitet och gummit har börjat kleta av sig, dvs hög tid att byta) och en springtröja. Efter vansinnesshoppingen (!) så gick vi upp till CartoonWorld på 4:e våningen för att fördriva lite tid. Barnen fick åka några småattraktioner och spela lite spel. De var glada, förutom när jag med våld bände loss kasper från bilen han åkte i. Utan mitt godkännande hade han suttit sig till en extra tur som jag snällt fick betala. Bara 6kr, så det var väl ok.
När vi skulle hem så hade det börja regna och blåsa ordentligt. Vi var dyblöta när vi steg in i taxin, som vi var överlyckliga att vi fått tag i. Hela kvällen var det snack om tyfonen som skulle komma och vi gick ut för att stocka upp med lite sysselsättningsproviant inför en inblåst dag. Ayi var väldigt noga med att regla alla fönster och säga till oss att ta in alla kläder från balkongen.
Onsdag morgon kom och ingen tyfon under natten. Ganska tidigt på dagen så rapporterade svenska tidningar att tyfonen ändrat riktning och skonat oss, men den informationen kom inte förrän sent på eftermiddagen i kinesiska medier. Alla skolor hade hållt stängt under dagen. Men dagen bjöd på helt ok väder och någon gång efter lunch var det faktiskt både uppehåll och bjöd på enstaka skymt av blått. Det kändes inte riktigt som tyfonväder. Jag bjöd in våra kinesiska grannar, ChenChun och hennes mamma, på pannkakslunch. Det var kul att se deras försök till att äta med kniv och gaffel.
Lite småbesviken över att vi inte fått någon tyfon (jag sov under Gudrun och skulle velat gå ut och känna på denna) bakade vi ändå bullar, främst eftersom jag lovat Uwe några stycken i utbyte mot hans strykbräda. På kvällen tog jag en taxi ut till honom (med de godaste bullar han ätit på ett år (överbliven grädde i degen)). Där fick jag lite bra mat och andra småprylar som det inte var någon ide för honom att spara. Och strykbrädan. (Förra veckan hämtade christopher två resväskor med leksaker. Dessa fanns i lekrummet när barnen vaknade. Julafton! De var överlyckliga och lekte som änglar hela dagen. Det borde hända oftare.)
Torsdag förmiddag tvingade jag ut oss på en promenad. Jag var trött på att vara inne efter gårdagen. Barnen ville inte leka någon stans, så vi tog en promenad till christophers skola för att möta honom. Under tiden vi väntade så spelade vi fotboll på gräsmattan. Efter ett tag kommer ett amerikanskt äldre par förbi och frågar om vi är tyskar. Nära. I vår gren har vi vuxna par som kommer och undervisar i engelska ett år på skolorna. Dessa kände jag inte igen, men vi har ju fått nya inför det nya skolåret. Jag fiskade lite och visst var de medlemmar. De bor på campus, dvs riktigt nära oss. Och jag har velat ha en grandma och grandpa till barnen, så detta var riktigt bra. Vi utväxlade telefonnummer.
Vi hade sen Meshywela på lunch och så åkte vi med barnen på turistutflykt till Qibao. Hon hade inte varit där förut och vi gick faktiskt igenom, så jag såg också nya ställen. Vi var bla uppe i en 7-vånings pagoda. Fint, men inte något speciellt.
Hemresan var mer intressant nästan. Det var ialla fall en studie i rusningstrafik i barnsällskap. Vi bytte bussar två gånger och hade turen att kómma på innan den stora massan, så vi hade sittplats. På första bussen var kasper hysterisk och skrek i högan sky. På andra bussen satt han i mitt knä och fick stå upp och hålla i stödhandtaget. Då var han stundtals förnöjd. Vi gick av 776:an vid anshun rd, fast att få tag i en taxi hem de sista 2km var hopplöst. Vi väntade och viftade, stella börjar få in handsnitsen riktigt snyggt, och gav upp och tog 945:an sista biten. Hade jag varit barnlös hade jag kunnat gå hem. Istället fick vi sitta i omvägskön och det tog en evighet. Kl. 19.30 satt vi ner och åt de fattiga riddare christopher hade stekt åt oss med kärlek. Då hade vi varit ute på hemresa i drygt 2 timmar.
Fredag var jag riktigt sugen på att bjuda in oss till någon, men mina försök lyckades inte. Barnen lekte ändå riktigt fint och var nog inte lika sugna som jag. När vi skulle äta lunch kom våra nya ”grannar” på besök. De hade lite frågor att ställa. De stannade ett tag och var trevliga, så jag bjöd in dem på söndagsmiddag.
Eftermiddagen innebar lite packning och pyssel inför christophers och felix camp-out med pappor och söner i grenen. Stella, kasper och jag var hemma och jag hade en så där lugn och skön kväll man kan ha bara om man är ensam hemma. Nackdelen var att jag inte kunde motivera för stella att hon skulle sova i sin egna säng nu när anledningen till att hon inte får sova hos oss var borta. Så jag sov otroligt dåligt och fick tillslut byta säng. Fast det är inte bara stellas fel, utan mest kaspers. Han vrider och vänder sig med armar som slänger fram och tillbaka. Man kan bli störd för mindre.
Lördag morgon innebar förberedelser inför festen i kapellet. Jag hade skrivit på att ta med en side-dish och gjorde marinerade stora bönor och en fruktsallad.
Killarna var glada när de kom hem. Christopher inte så imponerad över att campa i en kohage, men hus runt omkring, fast felix glad över äventyret.
Festen var trevlig med mat och barnunderhållning. Skönt. I slutet var det dags att slå på ”pinjatas”. Alla barn plockad godis i lagom mängd. Sista figuren var gjord för de vuxna och alla barn skickades in. Dock var inte de vuxna lika benägna att böja sig ner och plocka upp godiset från den blöta marken. Så där fann stella och felix en guldmark. De plockade upp allt till sista grejen var borta. Då hade stella en påse stor som en fotboll, felix aningen mindre. Låt oss säga att de åt godis hemma sedan.
Kl. 18.30 kom vi fram efter 1 timme på bussen (inga taxis igen pga regn) till restaurangen, Blue frog, där vi träffade sarah/ brian philips, jessica/josh roemmich, mesh/jared och ett till par. Meningen var att vi skulle fira en födelsedag på ett barnvänligt ställe. På denna restaurang hade de något de kallade lekrum, dvs enstaka rutchkana och en kinesisk barnfilm på TV. Vi åt ialla fall och hade trevligt. Dessert åt vi på ett amerikanskt glasshak kallat cold stone. Jag var nog inte imponerad. Men jag kan väl ge det ett till försök.
Idag, söndag, har varit en bra dag. När vi kommer för sent så är stora salen uppe full och då får man sitta nere i primärrummet och lyssna på talarna. Det gör det svårt för barnen. Felix gillar inte att vara där nere, det är inte kul att sitta stilla där och kasper behöver gå förbi sitt klassrum och blir jättebesviken över att inte få gå in där. Lösning: kom i tid.
Hemlärarna kom en sväng på besök. Trevligt.
Kl.16 kom gamlingarna på middag. Köttfärslimpan lika god som alltid. Likaså kletkakan. Vi följde med dem hem efteråt, för att få komma ut och få lite luft (kan inte påstå att det skulle vara vidare frisk luft under en promenad längs Huashan lu). Och nu sover barnen äntligen. De är ett gäng energiska barn som älskar sällskap och att höras.
Vi saknar Lisa, Theo, Ludwig och Viktoria.
johanna
1 kommentar:
Det är alltid lika roligt att läsa era lägesrapporter! :-)
Skicka en kommentar